2019 > 06

Sånt här kan jag gå igång på.
Varför skickar man ut en sån här fråga till någon som i åratal betalat med autogiro till nämnda försäkringsbolag? Alltså i pappersform.
SJÄLVKLART VILL JAG HA PENGARNA INSATTA PÅ MITT ANMÄLDA KONTO!
Hur många får det här brevet? Hur många får som jag en återbäring på...säg en hundralapp? Snacka om miljöpåverkan!
Det är så enkelt att tänka miljösmart och återigen slår det mig att vad den här världen verkligen saknar är sunt förnuft.

Ps. Jag har hört av mig till försäkringsbolaget, men har ännu inte fått något svar.Ds

Läs hela inlägget »

Medan du sov har jag druckit mitt morgonkaffe svart och starkt. Jag har ätit min fil och smörgås och jag har  sett allting dagas.
I går var det fest och liv. Nu bara stilla och tyst, men den här söndagen skall ändå få sina ljusa skeenden.

Läs hela inlägget »

Jag vakar in en ny morgon, men jag vill inte vara ensam. 

"Stay awake with me I don't wanna go to sleep
Stay awake with me I don't wanna go to sleep"


Billie the vision and dancers låt ekar som ett mantra i mitt rum. Ibland bär man den där starka lusten inom sig;  att stämma av, få vara en del av det där starka samtalet och att behöva gör det nu och här. Det är där jag är nu. Men natten är oändlig och numera svart igen och det här huset sover sedan länge. Jag tänker på de samtalen som aldrig blev av och de som borde bli det, men som försvinner med den här natten, just här och nu.
Jag vill bara att du skall vara vaken med mig, du behöver inte ens säga något.

Läs hela inlägget »

Vad är en kyrka utan människor? Bara ett tomt hus.
Färgelanda kyrka var fyllt till bristningsgränsen vid dagens konfirmation. En härlig gemenskap, glädje, sång och trevliga möten med kända och okända. 
Därefter för mig och flera andra en möjlighet att mötas upp på Stigens herrgård för att  fira vårt gudbarn Hannah.
En helt igenom vacker och härlig dag!

Läs hela inlägget »


Semestermooden gör sig gällande. Jag är tröttare för var dag jag går upp. Antagligen beror det på att jag lägger mig senare nu. Det känns som ett måste att ta hand om dessa fina sommarnätter.
Det är lördag, men inte vilken lördag som helst, utan det är mitt kära gudbarns konfirmation. Sakta, men med struktur tar jag mig an morgonen och gör alla sysslor som måste göra inför en sådan här stor händelse.
Solen skiner igen.

Läs hela inlägget »

Ett rött hus.
Det skulle kunna vara ett helt vanligt rött hus, men det är det inte, för det är där som jag som barn och tonåring bodde.
Min pappa byggde huset och vi flyttade in 1978. Det tänker jag på när jag tittar på den här bilden. Jag tänker på hur det var där i slutet på 70-talet, hur det var att flytta in till tätorten från att bott i flera år  ensligt vid en skog, ett fält och en sjö. 
Plötsligt fanns det andra barn i närheten som inte var min bror Ronny. Tidigare hade jag haft 3 kilometer till närmsta hus som inrymda barn. Så detta var stort. En hel gata med nybyggda hus fyllda med barn.
Ett år senare kom Sigge. Den yngsta av oss bröder. Han fick allt på en gång. Ellenö var fullt av barn. Han hade aldrig behov av att skaffa några låtsaskompisar...

Det här är Ingvar. Han och hans föräldrar är och hälsar på hemma hos farmor och farfar. Det är Ronnys pojk. I morse var vi där och gav honom en försenad födelsedagspresent. Pokemonkort håller forrtfarande greppet om barnen.
Ingvar är uppvuxen i staden. Det är en klar skillnad mellan hans pappas uppväxt och hans egna i Sveriges största stad.

Jag har inte kunnat låta bli att tänka på det idag. Fundera på hur olika uppväxtmiljöer påverkar oss. Hur det påverkade mig och Ronny att flytta in till det lilla samhället med två gator och massa barn och hur det hade varit om vi aldrig flyttat dit? Och jag tänker på min älskade brorson som lever ett helt annat liv än vad vi gjorde. Inte bara för att tiderna förändras, utan för det faktum att vi är spungna ur två olika världar.

Läs hela inlägget »

När jag inte skriver eller går på mina promenader spelar jag sällskapsspel eller lyssnar på Tintin-album på Spotify. Plötsligt känner jag mig 40 år yngre. Det är som att barnet i mig en sista gång måste komma ut.

Läs hela inlägget »

Jag fick en gång lära mig att det är den som far vilse som hittar nya vägar. Något som visat sig stämma i mitt liv. Jag har alltid varit bra på att hitta nya vägar, men också att ta de där besluten för att återigen komma på rätt väg. 
För egentligen handlar det om att våga. Att inte alltid ta det säkra före det osäkra, att inse att när det inte blir som man tänkt sig lär man sig något nytt.
Jag är ingen sökare längre. Den tiden är för länge sedan förbi, men jag hittar alltid nya vägar att ta när "motorvägen" är för snabb, eller kanske tråkar ut mig.

Numera blir vägen till medan jag går och oavsett hur det blir , eller vilken känsla jag kommer ha i morgon, så kommer det ändå en dag vara "den gamla goda tiden"
Precis som Sheryl och Joe sjunger i visan.

Läs hela inlägget »

Det är inte bara grönskan som är bedårande just nu.
Djurlivet och deras aktiviteter är minst sagt lika fantastiskt i denna årstid. Något som jag får erfara så gott som varje dag på mina promenader. Idag så stötte jag på denna skönhet. 

Läs hela inlägget »

Jag vandrar genom en allé av lupiner. Det är fågelsång och djur i skogen. Jag försöker att gå mig i form. Förr sprang jag just här, men det känns så länge sedan. Förra året vid den här tiden hade mitt knä gått sönder och någonstans cirka 200 meter från Vesuvius topp var det så gott som obrukbart. Det blev en fin semester, men knät gjorde det komplicerat. Nu i denna stund känner jag mig frisk och min kropp känns hel. Något som jag tänker på. Ju äldre man blir, ju mer självklart blir det att uppskatta att man mår bra. Att inte ta det för givet, utan faktiskt se det som det viktigaste i livet.

Läs hela inlägget »

Jag längtar mig bort, jag längtar mig från. Oavsett hur fint det är i denna tid gör jag alltid det så här års. Jag vill vara en gränsöverskridare, vara på gränsen och över. Jag vill upptäcka och jag vill ha äventyr.
Den här bilden tycker jag om. Jag tycker om den för att jag ser stark ut, samtidgt som jag också ser väldigt nöjd ut. En riktig semesterbild, eller ännu bättre; en frihetsbild. Jg vet inte om det är det där turkosa vattnet som framkallar den där lyckokänslan och hur bra jag än  har det nu, vill jag ha det ännu bättre. Som jag på den där bilden. South beach Miami, vågor, hetta, sand och glädje.

Så jag förbereder mig för avfärd. Dels mentalt, men också praktiskt. 
Om några dagar är jag borta, om några dagar är jag i från...

Läs hela inlägget »

Jag försöker sitta just där när jag skriver. Oavsett när det är sol eller ej. Jag tror på nyttan av att dra in frisk luft genom lungorna och inte begrava sig i ett mörkt rum under min skrivperiod. Jag vill kunna njuta av allt det fina under den här årstiden.
Jag har fått en ny deadline. Det är den som jag försöker hålla nu. Mitt skrivande går in i en annan fas där jag skriver på heltid.  
Jag har funderat på hur jag skulle vilja ha bokomslaget. Jag har varit helt fri från tankar och idéer om det, samtidigt som jag gärna vill ha möjligheten att kunna bestämma det själv.
Jag tror att jag kommit på hur nu. Hur min förstasida skall se ut.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Avbrott

2016. Vi var på väg till Miami, men resultatet av Brexitomröstningen gjorde vår resa annorlunda. 2016. Vi var på väg till Miami, men resultatet av Brexitomröstningen gjorde vår resa annorlunda.

Hittade dessa två bilder i mitt sociala flöde. I går var det tre år sedan de togs. Vi var på väg till Miami, men vår "snabba mellandlandning" i London visade sig inte alls bli så snabb. Resultatet av omröstningen om Brexit visade att Britterna stod redo för att lämna EU. Idag tre år senare är det fortfarande oklart hur och när detta skall ske. 
För oss innebar det en heldag i London. Det var kaos på flygplatsen och ingenting fungerade som det skulle. Flyg ställdes in och det rådde kraftiga förseningar. Man kan minst sagt påstå att det rådde ett kaos på Heathrow airport den dagen. Men, att döma av bilden nedan så såg vi ut att ha det rätt bra ändå. Vi kunde tillslut fortsätta vår resa över atlanten och det blev en bra semester.
Ibland behöver inte de där avbrotten betyda att det blir så mycket sämre. Jag minns att vi hade det riktigt gott den där dagen på flygplatsen i London och även om man bara vill komma fram när man är på väg, så blev det för oss ett fint minne. Hur Britterna uppfattade dagen råder det nog dock olika meningar om.

Läs hela inlägget »
Etiketter: brexit

Ny dag

Härlig utsikt denna morgon. En bra start på dagen.
Nu är allt lugnt och tyst, men senare, om en stund, hemma, kommer allt fyllas med liv.

Läs hela inlägget »

Det finns saker som jag önskar mer än annat. Det finns det som jag verkligen önskar mig.
och medan  jag  åt min frukost funderade jag också på vad jag hade för förväntan på just den här dagen.
Och där någonstans vid min andra kopp kaffe gick det upp för mig att om man slår ihop önskan och förväntan så blir det hopp...
Och sedan fortsatte jag att tänka på det.

Läs hela inlägget »

Vatten





Inget är så livsavgörande som vatten. Det sägs att man bara klarar sig utan vatten i ett par dagar. Vi människor behöver få is oss ca 3 liter vatten om dagen och vi består dessutom av väldigt mycket vatten.

Men det jag tänker på just i denna stund är att det har en positiv psykisk påverkan. Vi  älskar att  lyssna på svallande vågor och vi bedåras av sprutande fontäner. Det är rogivande när det brusar och porlar eller till och med droppar i sin egen takt. Vi bygger dammar och fontäner i våra trädgårdar, vi skaffar badtunnor och pool.. och många är vi som gärna njuter i ett varmt välfyllt badkar..
Det är som vatten har en helande verkan.
Och idag när jag satt där och tittade ut över den lilla sjön, tittade ut över det lugna, men vilda vattnet la jag märke till hur det förändrades hela tiden och att jag inte kunde sluta att titta. I går skrev jag inlägget Ur vatten springer liv. Idag tänker jag på precis samma sak.

Läs hela inlägget »
Etiketter: vatten, insjö

Bland ormbunkar, lupiner och prästkragar vandrar jag fram längs ett  vattendrag.
 I sjön flyter de vita näckrosorna och jag kan inte låta bli att titta på dem, att låta mig hänföras och ryckas med av deras skönhet. Den vita näckrosen -  Faktiskt den största av Sveriges vilda blommor.

I Dalsland finns det drygt 1200 sjöar. 182 av dem ligger i Färgelanda. Jag har inte besökt dem alla, men jag har en stor förkärlek till insjöar och det finns få saker i vår natur som ger mig sån tillfredställelse och kan fascinera mig så.
Vatten -  källan till allt liv. Det  renande elementet, en symbol för vår undermedvetna kraft....Även för mig har vatten en stark dragningskraft. Jag tänker på att inget är viktigare för människan än vatten. Ändå är det en bristvara för en stor del av jordens befolkning. Själv har jag dragit den stora vinstlotten och lever på en plats där det finns i överflöd.

Läs hela inlägget »

Det är dagen efter.
Jag känner mig pigg och stark. All tid tillbringas ute. Solen bränner skönt på min rygg. Jag har så mycket att skriva. Det finns en historia där värd att berätta. Energin för att i dessa dagar faktiskt sätta sig ner för att skriva hämtar jag från mina promenader. Idag följde jag Valboån. Jag passerade kvarteret där jag en gång i tiden bodde. Det känns som en annan tid. Det känns till och med som i ett annat liv. Jag bodde där i många år. Många minnen finns inom de där väggarna, många minnen finns från utkanterna där min promenad fick liv. Vad visste jag då? Inte mycket, men drömmar hade jag och antagligen ville jag redan då en gång i livet få skriva en bok...


Det är där jag är i dag. Jag och det där bokmanuset. 
Jag har inga problem med att skriva den där historien. den finns som en film inom mig och det är bara att skriva av...
Men det tar tid. Mer tid än vad jag trodde att det skulle göra. Jag har missat min deadline och det med råge. Egentligen spelar det ingen roll. Jag har ingen förväntansfull publik som väntar där ute efter en uppföljare av en tidigare bestseller. Jag har inget stressat förlag som kräver snabbare resultat, även om jag vet att de hoppats fått in allt nu och att redigeringsarbetet skulle kunna vara i full gång. Det här är min grej och jag gör det i min takt och i mitt tempo. 


Jag sitter ute när jag skriver det här. Det är en solig eftermiddag och en svalkande vind. Jag skriver om hjältar och skurkar. Om en värld som mestadels är ful. 
Här däremot, i denna stund, är allt bara vackert.

Läs hela inlägget »

Nattsömnen blev det inte så mycket med. Det var varmt, kvalmigt och jag hade ätit för mycket. Det var dessutom mardrömmar som skrämde och persienner som slog.
Men idag skiner solen igen och jag förbereder mig för en långpromenad. Uppvärmning inför eftermiddagens skrivarpass som kommer handla om ond bråd död.

Läs hela inlägget »

Min son säger; "Jag vill inte vara med i din blogg", men Karl kontrar snabbt med "Det är ett previlegium att få vara med i Tommys blogg och med det poserar de framför kameran några sekunder innan det bär i väg ut i midsommarsveriges spännade skeenden. För en tonåring är det mesta spännande som handlar om sommarens förhavanden. Jag blir kvar hemma med oändligt med tid och dålig fantasi. 

Läs hela inlägget »

Jag vakar in ännu en midsommar. Jag vill vara vaken en hel natt och det kanske för sista gången. För jag blir äldre och med det så blir allt sånt där så mycket jobbigare. Jag orkar inte sitta uppe om kvällarna sent längre och jag tänker på vad som stor i visan, i den där Säkert låten;

"För sent att bli dansare, för sent att bli konsertcellist
För sent att bli vacker, för sent att börja om
För sent att bli elitidrottare
Lyfta som gaseller över hoppgropsanden".


Det är just där jag är idag anno sommaren 2019 och när Annika Norlin konstaterar att "Och man får inga favörer av folk som vill ligga längre" är det som att en iskall dolk sticks in rätt igenom mitt hjärta.  Det är så som det kommer vara nu.
Ibland tänker jag på det där att jag blir äldre. Då vill jag bara ge mig av för det "stora äventyret". Det oidentifierade "äventyret" som jag tror är den heliga gralen och lösningen på allting...

Det är snart midnatt och jag vill vara uppe de här få minuterna som är kvar av allt det härliga. Den här tiden innan midsommar som är så ljus, grön och fin, men som försvinner elakt fort.

Jag tänker vara vaken de här timmarna. Vaken till att det dagas och människor kommer igång. Jag tänker sitta här då med min heta dryck och mitt oroliga sinne.

Glad midsommar sommarsverige!

Läs hela inlägget »

Jag sover och går promenader. Nu väntar jag på att jag skall kunna lägga in något mer också på min semesterreportoar. Serier skall definitivt in där. I kväll skall jag se de två sista avsnitten av Himmelsdalen. Men jag gör det för att jag måste. Tycker inte om den. Kan inte minnas när jag senast såg något så läskigt och "ont i magen" framkallande. För Himmelsdalen inger inget hopp om att det skall gå bättre för huvudrollsinnehaverskan. När det är illa blir det bara värre.
Så varför tittar jag? För att det nu är försent för att sluta.
No return, no surender.

Läs hela inlägget »
Etiketter: himmelsdalen

Idag för fem år sedan var det midsommarafton. Jag poserade coolt på sociala medier genom den här bilden...
Hur tänker man när man som 45 åring bestämmer sig för att
"jag skall ha solbrillor på det här innekortet"?
"Att nu skall jag se riktigt cool ut"?
Tur att jag inte har problem att bjuda på dårskapen och gitarren är ju iallafall snygg. 

2014 års midsommarfirande såg ut som nedan. Det skapar längtan till morgondagen.

Läs hela inlägget »

Jag tillhör dem som anser att hela miljödebatten ofta blir fel. INTE att miljödebatt är fel, men att det krånglas till och ofta blir dokus på fel saker. För vissa saker är ganska enkla och man skall börja med det enkla. Som reklam i postlådan...Eftersom att jag numera får all viktig post i min digitala brevlåda så är just reklamen det som dominerar. Det hade den nog gjort ändå och det är det som är det absurda!
Hur kan företag få fortsätta att skicka ut reklamblad 2019 utan konskekvenser och utan att det blir någon debatt om det?
Varför införs inte, eller iallafall diskuteras inte en straffskatt för företag som skickar ut reklam i brevlådor? 
Jag har genom åren haft olika klisterlappar på lådan med "reklam nej tack". Det har fungerat ganska dåligt.  Antingen har de  antagligen varit för små, eftersom att det ändå lyckas komma reklam i lådan från företag som jag inte gett mitt medgivande till, eller så har de ganska snabbt försvunnit från lådan (som om någon plockat bort det).
Häromdagen gjorde jag en egen skylt med texten "Ingen reklam tack!" Jag skrev ut den, laminerade den och förberedde med skruvar för att fästa den på brevlådan. Där och då insåg jag det absurda i alltihop. Jag får saker i lådan som jag inte bett om eller vill ha och dessutom måste jag lägga ner tid för att freda min låda och i förlängningen miljön.
För egentligen borde det vara ganska enkelt. Ingen reklam i lådan om det inte särskilt påpekas att man Vill ha det. Som t ex genom ett klistermärke på lådan där det står "Reklam ja tack".

Läs hela inlägget »

I går bestämde jag att det var dags för semester. Jag var pigg, stark och ingenting var omöjligt. I morse när jag vaknade var det något annat. Jag som annars brukar vakna tidigt och gå upp omgående ville ligga kvar, kände mig helt orkeslös och ville absolut inte gå upp. Jag fick sega mig iväg till affären vid sju för att få färskt bröd och promenaden efter frukosten var bedårande vacker, men det var som att jag inte riktigt ville komma igång.
Dagen har blivit därefter. En dag där jag i kväll kommer skriva i min dagbok; "Idag har jag absolut ingenting bortsett från att vila och sova."

Det börjar blåsa upp. Jag har en skrivsession ute. Det har varit soligt och varmt hela dagen, men nu är ett stadigt regn på väg in. Jag tittar ut på allting. Jag fyller mina lungor med den friska luften. Jag skriver några rader till på mitt bokmanus och låter väderväxlingen ha sin gång.

Läs hela inlägget »

Jag tror att jag tar semester nu. Låta det vara färdigt för den här gången. Gå upp jättetidigt i morgon, men fortfarande sitta kvar i soffan när klockan drar sig över sex. Dricka kaffe och se på Judge Judy tills att nyhetsmorgon börjar och när klockan blir sju går jag till affären och köper frallor och något gott pålägg, istället för att hoppa  i bilen för avfärd; arbetsplatsen....
....Ja så får det bli!
Tänk vad en skön kvällspromenad kan få en att komma till insikt.
Nu blir det SEMESTER!

Läs hela inlägget »
Det är en regndag...och en blixt och dunder dag och i morse på väg till jobbet hade bilar tillfälligt gett upp och stannat ut efter 172an. I fjol vid den här tiden pratades det om den besvärande hettan och torkan. Ännu har ingen tagit upp den här sommarens stora problem; regnet.

Dagens musik står bröderna Goldsmith och deras band Dawes för.
Kan inte minnas att jag hört något bättre icke svenskt band sedan Wallflowers och Matchbox Twenty. Taylor skriver texter så att man blir avundsjuk och den där gitarren är magisk.
Och dagens låt för  tankarna till Dire straits och till låten Tunnel of love i synnerhet. Inte för att låtarna är lika, utan för hur Taylor bygger upp dramatiken och för historien framåt med hjälp av sin gitarr.

Det är en regndag och jag är förlorad och förförd.
Läs hela inlägget »





 Dags för en ny vecka. Den kommer inte för tidigt. Förhoppningsvis mindre äventyrlig, mer sansad, mer klok, mer vis, mindre vild...
Och det är min avslutningsvecka. Ingen annans. Jag har koll på dagarna. Det är är över nu...snart...

Och jag planerar för musiken igen. Musiken som jag på sätt och vis stängt ute, låtit stanna kvar utanför, eftersom att jag inte kan koncentrera mig samtidigt som jag lyssnar på musik. Det är som musiken alltid vill ha mig med. Att den liksom drar mig med oavsett om jag vill det eller ej. Jag har koncentrerat mig på mitt bokmanus det senaste halvåret. Resten av tiden har fått ägnats åt andra viktigheter. Men nu skall jag släppa in musiken igen och jag skall blogga om musik. Om min musik, den som jag älskar så mycket.  De här dagarna har det varit Western stars som varit på repreat. Det bästa Springsteen fått ur sig på 2000-talet. En befrielse att höra Rhinestone cowboy anno 2019. En knippe Glen Cambell influerade låtar som tar mig tillbaka till en tid med guld och gröna skogar. Country vid vägkorsningen som möter pop och soul.
Det finns för att det skall räcka för hela sommaren. Jag kan inte bli mätt.

Och så är det den där låten som just nu bara gör mig helt svimmfärdig. Som inte kan få mig att låta bli att sjunga med; 

"There goes my miracle
Walking away, walking away"


Och hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att det här var en låt ämnad Roy Orbinson.

"Heartache, heartbreak
Love gives, love takes
The book of love holds its rules
Disobeyed by fools"


Jag tänker på den där Roy Orbinson konserten som jag aldrig kom till och jag tänker på de där galna Spingsteenkonserterna där ingen var den andra lik.

Jag kom hem för en stund sedan. Borta bra, men hemma bäst.  Vissa saker är helt nya, andra som att det aldrig hänt.

Läs hela inlägget »

Det finns ingen tid för sömn. I denna tid behöver man ta tillvara på allt det härliga omkring en.
Ljuset förstås. Det här underbara ljuset som vi är välsignade med vid dessa breddgrader så här års. I natt satt vi ute till att klockan var över 1. En sån rolig eftermiddag och kväll som man lever länge på. Havet bredvid  och den vackra junimånen som lös upp alltihop. Sedan åkte jag hem.  
3 1/2 timmars sömn och sedan förväntningar på en ny dag. Solen skiner och måsarna skriker och jag samlar ihop det som skall till återvinningen och gör mig färdig för dagens första promenad. Det är förväntningar i luften,  det är  glädje och tacksamhet.
Det är sommar och så mycket ligger fortfarande framför mig.

Läs hela inlägget »

Det är en vecka till midsommar. Den bästa tiden är nu. Det är de här dagarna på året som man så länge går och väntar på. Grönskan, milda morgnar och kvällar, och framförallt ljuset. Det där ljuset som övervinner allt.

Jag är på väg till jobbet. Vi håller på att stänga ner allt. Samtidigt har aldrig sommaren varit så öppen som just nu.

Läs hela inlägget »

Avslutningsdag och allt sätts på sin spets. En musiklärare är aldrig bättre än sin senaste genomförda avslutning.
I år för första gången utomhus. Bara det ett risktagande, men vädret bråkade inte och det höll upp precis så länge som man kan kräva.

På scen dök dessutom Kiss upp då de valt att stanna till i Uddevalla på sin "End of the road tour". På bilden  poserar de i min musiksal.

 Nu är man helt tom. Som om luften gåt ur en.
 Det är en vecka kvar att jobba, men det är här det egentligen slutar.

Läs hela inlägget »

Jag väntar på att en fest skall dra igång. Just nu är det alldeles tyst. Det kommer snart förändras, för det drar ihop sig för avslutningfest och med det en hel del gjädjeyttringar (får man hoppas).
Min arbetsplats för dagen har förövrigt mestadels varit utomhus. Det är något fantastiskt med såna här dagar för en man som mig som annars alltid tillbringar mina arbetsdagar inomhus. Regnet hade den goda smaken att vänta med sin entré tills allt var över.
Sedan repades det med bandet någon timma medan regnet öste ner, men då var vi för längesedan under tak.

Det är nära nu. I morgon tar vi farväl av eleverna för det här läsåret. Allt går så fort, medan jag står stilla kvar och betraktar allt.

Läs hela inlägget »

Jag avslutar helgen i Färgelanda kyrka och kvällens musikgudtjänst. Det här var precis vad jag behövde inför avslutningsveckan. Fantastiskt att man kan få höra så mycket bra musik i Färgelanda. Balsam för själen för en musikvårdare som jag. Kvällens överaskning blev blockflöjtskvintetten som var så bra! Och jag som egentligen inte alls tycker om blockflöjt. Musikens kraft och möjligheter slutar aldrig att överaska mig.
Där orden tryter, pratar musiken.

Läs hela inlägget »

Söndag morgon, min favoritdag och allt härligt ligger framför mig. Vad passar då inte bättre än två av mina absoluta favoriter och den där låten och det där budskapet som alltid är så rätt.
Så skruva upp volymen, få fart på kroppen och njut av en helt ny dag!

Läs hela inlägget »

Jag skriver, jag njuter och jag spelar Dr John. 
Dr john började jag lyssna på runt -87 då min musikaliska resa tog fart på allvar. Jag genomgick min musikaliska frigivelse och tog in och konsumerade allt för mig nytt som jag stötte på. Ganska snart skulle det stå klart för mig att en större bluespianist var svårt att frambringa.”Right Place, Wrong Time” från 1973 blev snabbt en favorit. En låt som säkerligen ett hundratal hip-hop producenter senare har  har samplat.

 Medan åren gick så försvann Dr john för mig, även om jag uppmärksammade de Grammies han fick och annat som skrevs om honom. För bara ett par veckor sedan såg jag på youtube när han invaldes i  Rock and Roll Hall of Fame 2011...

Jag minns att jag fascinerades av hans stora arbetskapacitet. 300 sånger varje år där de flesta gavs bort till andra artister och musiker. Som ung låtskrivare med ambitioner i slutet av åttio-talet drogs jag till hans texter om sin uppväxt i New Orleans som inte sällan handlade om spöklika och voodoo-inspirerade saker som både skrämde och eggade mig. Mystiken i det han gjorde berörde starkt.

I dag möts jag att Dr John gått bort 77 år gammal och här och nu lyssnar jag på en annan favorit, Such a night och minns, tar in och njuter.

Senare i kväll skall jag återigen se The Bands; The last Waltz och gotta mig i när Dr John är med vid pianot och framför Such a night. Ännu en av de där stora och unika har gjort sitt sista framträdande.

Läs hela inlägget »

Jag är någonstans i mitten av min ledighet.
Jag har det bra.
En ny tid tar sin början.
Och vi  firar Pingst, den där helgen få har koll på längre. Gud finns både mitt bland oss och inom oss.
Annat var det när jag var barn. Man var långledig från skolan och pappa var ledig en extra dag.  (Ja, faktiskt lite som det är i år när nationaldagen är precis inpå och en klämdag uppenbarar sig,)
Ofta var det vackert väder, sol och värme.
Det är så jag minns det.
Och kanske hade jag inte koll på den helige anden då, men jag kände till att ord som "andedräkt" och att "andas" kom därifrån. "Anden fanns överallt i oss."

Det är ”hänryckningens tid”, iallafall enligt mig och Esaias Tegnér.
I afton tänker jag läsa dikten Nattvardsbarnen igen.
Den där om Pingst, hänryckningen och en lantlig kyrka som stod "hvitmenad i morgonens sken". Och om en himmel som var klar och blå och om hur Maj hade rosor i hatten.
Märkligt vad man minns ändå. De flesta saker faller numera hos mig i glömska, men sådana där saker tycks föralltid finnas kvar.

Jag blir sällan politisk numera, men att ändra annandag pingst från röd dag till en vanlig grå måndag var fel. En kompensation för ledighet under nationaldag, som känns helt horibel. Jag uppskattar ett arbetande folk, en arbetande nation, men inte att sätta två viktiga högtider emot varandra.
Inte konstigt dock i ett allt mer sekulariserat Sverige.

En ny tid tar sin början och jag ger mig in i den med entusiasm,  begeistring, exaltation, upphetsning och ...hänryckning.

Läs hela inlägget »

Up

Det går upp och det går ner. Den vägen jag har valt att ta är sällan rak och jämn. Ibland är det trångt och snårigt.  Överaskningarna kommer och går. Överaskningar som jag i egentlig mening inte tycker om, utan i hela mitt liv försökt att minimera risken för att utsättas för. Däremot har jag alltid välkomnat spänningen som uppstår  inför det okända, nya och outforskade. Det gör mig levande, aktiv och hungrig.

Den sista veckan har jag spelat Thomas Rhetts nya platta Center point road konstant. Den är egentligen inte alls lika bra som den tidigare Life Changes, men det är den där första låten Up, som gör att plattan går på repeat. Den beskriver just det här på ett enkelt sätt. Låten har blivit min signaturmelodi för sommaren 2019. Den beskriver nog hur många någon gång känner det, inte allra minst jag.

"You'll never walk on the ceiling if you've never been flat on the floor
And you can't soak up the sun if you've never been stuck in the storm
You can't find somebody if you never let somebody else go
If you ain't hit a wall, you'll never find a window"


 Att leva är så häpnadsväckande att det inte blir mycket tid över till något annat.

Läs hela inlägget »

En dag med shopping. Klockan blev över sex innan jag var hemma.
Om det skall göras passade denna gråmulna dag bra. Nu har jag fått uträttat alla de där ärendena som behövde göras. Att jag måste åka tillbaka i morgon eller någon anan dag och återlämna det som inte var helt, har jag nu lämnat bakom mig.
För det är fredag kväll och jag har en (vad jag hoppas) en riktigt skön helg framför mig.
"Härliga pingst. Jag har planer för dig!"

Läs hela inlägget »

Vi är så privilegiade i detta land. Så gått som varje dag när jag är ute och promenerar eller när jag åker till och från jobbet ser jag vilda djur i det fria. Den här lilla vännen dök jag precis på nu under min promenad.

Läs hela inlägget »

Idag är det regn och grått, men igår sken solen över ett vackert Stigen. Nationaldagsfirandet blev fint och värdigt. Brorsan höll ett stundtals gripande högtidstaltal som gjorde mig tårögd. Mycket välförtjänt fick han också kommunens kultur och fritidspris för sitt stora engagemang  att  föra samman människor och organisationer från vitt skilda håll.
Det bjöds på fin underhållning i form av både musik och dans och delades utvälförtjänta priser till hårt arbetande eldsjälar i kommunen. En perfekt dag  Stigen.

Läs hela inlägget »

För en stund sedan var hela himlen helt blå. Något hände...
Plötsligt råder andra förutsättningar.
Det där regnet som var på väg in fanns på riktigt, hur än omöjligt det kändes för bara en timma sedan då himlen var molnfri. 
Det var skönt så länge som det varade. Nu fortsätter jag att skriva på bok.

Läs hela inlägget »
Från 2018 års firande av nationaldagen vid Stigens herrgård. Min vän Lars Bäcker och jag. Från 2018 års firande av nationaldagen vid Stigens herrgård. Min vän Lars Bäcker och jag.

Jag har haft ett gott liv. Om jag dör i morgon så skall alla veta det.
Visst, livet har haft sina vedermödor och det finns saker som jag inte vill konfronteras med igen, men i det stora hela - gott!

Och varför är det nu så viktigt för mig att skriva och berätta det här?
Ibland tror jag att det är viktigt att man själv påminner sig det och när det väl är nedskrivet blir det mer uppenbart. Som en sanning.

Jag lever ett gott liv, i ett land som jag älskar, i ett landskap som är bedårande och i en kommun som ligger mig varmt om hjärtat. Här har jag fått möjligheten att utvecklas, att förverkliga saker och skapat min egna historia. Jag kan också vara  ödmjuk inför det faktum av att ha många vänner som stöttat och hjälpt mig genom livet. De har i grunden format mig till den jag är idag.
 
Jag är hedersmedlem i Färgelanda judoklubb,  innehar judoförbundets högsta förtjänsttecken,
blivit utsedd till årets ledare  i Färgelanda och fått göra det finaste som finns i en kommun; Få hålla högtidstalet på nationaldagen i min kommun.  Alla i sig helt fantastiska hedersbetygelser.
Dessutom fick jag för tre år sedan, ta emot Lions utmärkelse "Årets man" i Färgelanda.

Men,

jag vet att när det tillslut gäller, spelar inte det där någon roll alls. Det är alla de där stundarna tillsammans med alla de där fantastiska människorna som man upplevt så mycket tillsammans med som räknas. De erfarenheter man delat och bytt. De lärdomar man tillskansat sig.

Och framförallt, att det funnits glädje i det ..och något gott!

Läs hela inlägget »

6 juni

Jag har mina rutiner.
Jag går upp tidigt trots att jag är ledig. Det bidrar med ordning och reda hos mig. Innan klockan är 6 har jag haft min stund  med reflektion och funderingar, följt av kaffe och lite tevetittande. Sedan följer en promenad vid 7. Solen skiner, himlen är blå, fåglar sjunger oavbrutet och kyrkklockan slår. Det är så fint och vackert ute och det är där och då svårt att förstå att ganska snart skall det första regnet för dagen komma in.
Sedan frukost  följt av min bloggstund och  strax efter åtta blir det ett par timmar då jag kommer gå upp i mitt arbete med bokmanuset.
Det har i dessa intensiva dagar blivit alldeles för åsidosatt, men strax skall jag börja skriva på helttid.
Jag har fortfarande flera kapitel kvar att skriva. Deadline är för länge sedan förbi, men jag kan inte nedslås av det utan bara fortsätta.

Det skall firas nationaldag och jag skall få ta emot pris för klubbens räkning och framförallt skall jag njuta av stundens härlighet. Förhoppningsvis kan regnet hålla sig borta då. Och Brorsan skall högtidstala och jag minns hur jag vid den här tiden för fyra år sedan själv gick igenom mitt tal för sista gångan.

Det här skall bli en bra dag.

Läs hela inlägget »

Mitt val av shorts idag kändes till en början vara ödesdigert. 
 10 grader och spöregn. Men efter regn kommer solsken och eftersom att jag var hemma redan klockan halv ett idag,  förberedde jag mig för att tillbringa resten av dagen utomhus. Jag somnade nästan omgående och vaknade inte ens när kaffet rann ut över hela mig där jag lätt bakåtlutad i solstolen förlorade tid och rum och förmågan att ta hand om mig själv. Två timmar i avdäckat tillstånd och sedan ett klädbyte på det, var jag redo för att ge mig ut på en liten längre promenad med slutdestination; en av de tre pizzeriorna i kommunens tätort. Inte trodde jag i morse att jag skulle kunna sitta ute och dinera.
Nu har jag att se framemot några dagars ledighet inför det stora upploppet. Allt ligger framför mig.

Läs hela inlägget »

Det drar ihop sig till nationaldag.  Om man är uppväxt i och lever i södra Dalsland gör man det bäst vid Stigens herrgård. En fin tradiion som passar en som mig som är vän till traditioner. Jag ser framemot firandet.
I år är det dessutom brorsan Sigge som fått äran att hålla högtidstalet. Har ingen aning om vad han kommer prata om, men det skall bli spännande att lyssna. Stort!

För fyra år sedan fick jag äran att hålla nationaldagstalet här i Färgelanda. Detta vid Stigens herrgård som traditionen bjuder.

Ett av de finaste uppdrag som medborgare man kan få  ...enligt mig.

Mitt tal handlade om  6 junis historia
Om den stora flaggfesten 1893 som hölls på Skansen i Stockholm och hur denna dag 90 år senare skulle skulle bli Sveriges nationaldag, men först 2005 blev en allmän helgdag.

Jag pratade vidare om vad som kännetecknade  vårt land och vikten av att arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Att det inte finns det något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Avslutningsvis nämnde jag mina förfäder som kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.
I den svenska historieboken sägs det att de “hämtades in” till Sverige, för att de var duktiga hantverkare och affärsmän. Det var dock långt i från hela sanningen...
Mina förfäder var Hugenotter, alltså franska kalvinister som förföljdes av den franska staten och katolska kyrkan.  Över en halv miljon hugenotter flydde under 1600-talet från Frankrike. De flesta hamnade i Danmark som var enda landet i Europa med religionsfrihet. Ett hundratal kom till Sverige. Mina förfäder kom tillsammans hit med kanske mer kända släkter ur svensk uppbyggnadshistoria som De Laval,de Besche, De Geer.
Någon religionsfrihet för dessa fanns inte i Sverige, allt skulle inordnas i den lutherska läran. 

Mycket i det där talet känns fortfarande så aktuellt. . Lyssna gärna gärna på mitt tal i sin helhet .
Nu väntar vi på brorsans.

Läs hela inlägget »

Det är snart slut. Det är nära...
Ändå känns det som så längt bort...Som nu när det blir alldeles för mycket och just den där stundande ledigheten, semestern som man ser framemot liksom känns ogripbar. 
Och så är man så trött...
Och hela dagen hade jag tänkt på att när jag väl kom hem skulle jag sätta mig ute, dricka nybryggt kaffe och njuta av att solen var tillbaka.
När jag väl fått satt mig somnade jag och kaffet förblev odrucket.
Det är snart slut. Det är nära...
Ändå känns det som så längt bort...

Läs hela inlägget »

Regnet höll sig borta så länge som vi var i Marstrand.
Ibland har jag sannerligen världens bästa jobb. Jag njöt i fulla drag av guidningen av fästningen, av fikan på kafét nere vid hamnen och så den mäktiga lunchen på värdshuset förstås.
Nu försöker jag hitta tillbaka till den där goa känslan som lyfte mig så tidigare idag. Jag har ett quiz inför morgondagen att göra och jag skall arra tre låtar. Tyvärr tycks energin till det vara som bortlåst. Tänk vad man styrs av tidens ingivelse och lika lätt som det är att ryckas med i stundens händelser, lika svårt kan det vara att verkligen ta tag i de där sakerna som står på ens "To do list".
Egentligen borde jag lära mig att inte vänta på inspirationen för att starta upp något. Det är ju själva görandet som faktiskt genererar inspirationen.
Nu skall jag göra ett quiz!

Läs hela inlägget »
Etiketter: marstrand, inspiration

I  fredags åt jag på en av Sveriges äldsta pizzerior. Napoli har liksom alltid funnits. Det var där som jag åt min första pizza. Det är  så länge sedan att jag inte kommer ihåg när det var, men jag minns tillfället och jag minns vad jag åt...
Det är där på Pizzeria Napoli som jag firade med vänner i ungdomens år, tillbringade romantiska stunder med någon jag älskade och det är där som jag ätit luncher tillsammans med arbetskollegor så många gånger.
När jag var barn så regerade fortfarande den svenska husmanskosten.
I Stockholm under 70-talet kunde man äta Pirog som man köpte från en vagn och det var konstigt, men gudomligt gott.
 Spagetti och köttfärssås serverades inte hemma när jag var barn.Det var på ett barnkalas som jag skulle få prova på den där underliga rätten för första gången. Jag minns att jag tyckte att det var svårt att äta, men smaken var det ingen fel på.
Och jag minns MCDonalds och hur jag åkte till Göteborg bara för att jag skulle få prova just en Big Mac...Jag hade blivit tonåring nu och bara hört talats om MC Donalds.
Det är så många matminnen som poppar upp när jag just tänker på den där gamla fina pizzerian.
Lördagens besök kommer heller inte glömmas bort. Lika bra nu som då.

Läs hela inlägget »
Jag sitter i klubbens styrelserum och bloggar. Jag sitter i klubbens styrelserum och bloggar.
Vi tar sommarlov på klubben och så här års brukar de där veckorna av ledighet vara efterlängtade. Precis samma känsla som när man får semester och inte skall jobba på några veckor. För många är just det stora fritidsintresset så krävande att det kan jämföras med ett jobb. Många lägger 15-20 timmar på ideellt arbete. Jag är en av dem. 
Förra veckan var jag i Lindesberg där judo stod på programmet från fredag till söndag och denna helg har vi haft superkidZ (klubbens egna läger för barn) och för egen del har det inneburit att jag varit med och hållit i 6 träningspass och bokstavligt talat bott på klubben.
Ett par möten kvar, sedan så stänger jag igen.
Jag har varit medlem sedan 1981 och jag har varit klubbens ordförande sedan 2004. Det finaste man kan vara.
Tänk att den klubben som du älskar mest över alla världens klubbar får du möjlighet att leda varje dag, måndag till söndag, år, efter  år. skulle inte det vara en älskvärd situation?
Men att förstå på riktigt var det älskvärda ligger i, så handlar det om många människor med samma intresse som jag. Flera av dem brinner också så där jättemycket och lägger ner lika mycket tid som jag. De jobbar och sliter för att allt skall bli bra och för att t ex jag skall må bra. Det tillsammans med glädjen av att få umgås så mycket med alla dessa härliga människor, gör det till en älskvärd situation, gör det till att jag är lyckligt lottad och i denna stund känner mig lite så där barnsligt nöjd.
Läs hela inlägget »

Om man bara skall se en film innan man dör så är det Rocketman. En fullpoängare som berör och griper tag. Såg den igår och när eftertexten rullat färdig ville jag fortfarande inte gå därifrån.
Så mycket stordådighet och genialitet och samtidigt så ledsamt och tragiskt. Elton Johns liv engagerar och berör.
Tempot är ibland alldeles för högt  och jag kommer på mig själv  att slå mig både  gul och blå i den där roller coastern av loopar som avslutas rätt in i hjärtat.

Jag har själv en historia med Elton John. Jag minns första gången jag hörde Your Song. 

"It's a little bit funny
This feeling inside
I'm not one of those who can
Easily hide
I don't have much money
But boy if I did
I'd buy a big house where
We both could live."


Helt klart så var de där första två verserna en bidragande orsak till att jag själv fortsatte att skriva musik då i slutet av 80-talet då mina sånger från decenniets början bara kändes kalla intetsägande.

Så här snart ett dygn senare kan jag inte sluta att tänka på den där filmen. Tänka på framgångens pris om vad pengar, sex, alkohol och droger gör med oss människor. 
...och vad ensamheten gör med oss ...och ett kärlekslöst liv.

Läs hela inlägget »
Etiketter: rocketman

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter