2019

Inte perfekt

Kvällens träningspass hade möjlighet att bli perfekt. Bra med folk på mattan och härlig stämning. Då gick strömmen...
Nattsvart. Vi fortsatte att köra, men allt blev begränsat. Då sa någon att det iallafall skulle bli ett bra blogginlägg. Något som jag var tveksam om. Det gick ju inte ens att ta en vettig bild. Nåja, en bild i en stor svart träningshall kanske man inte skall förvänta sig bli så bra...
Sedan har jag tänkt på det där. Vad är ett bra blogginlägg egentligen? En sak har jag lärt mig under mina tretton år som bloggare och det är att det ofta är det mest oväntade som blir mest läst. Det man inte räknar med. Man lär sig knep med åren. Hur man får uppmärksamheten till sig, hur man utnyttjar dagens timmar och människors vanor. Sedan är det tillfällighetr också. Det handlar om att hitta rätt i rätt tid och med rätt inlägg. Som ett lotteri.

Jag har den där svarta bilden från kvällens träningspass. Den säger inte mycket. Jag tittar på den. Det är svart. Jag sätter på musik därefter. Min antisvart-lista som jag döpt till ”Håll ut”. Den spelas mest hela tiden. Som ett vaccin mot det dåliga.
Kvällen blev inte perfekt, men den blev inte dålig heller. Jag har den där bilden, jag tittar på det svarta. Vi höll ut i kväll, det blev inte perfekt, men vi kämpade för att det skulle bli det.

Läs hela inlägget »

Mitt i veckan.
Det är kanske nu som man är som tröttast. Allt går så fort. Dagar utan tid för det som inte är obligatorsikt. Som tur är ett judopass det. Snart åker jag till klubben och hoppas på att få träffa dessa hörliga judokas igen och massa andra också förstås. Det är onsdag och aldrig har väl träning känts så angeläget som nu.

Läs hela inlägget »

In motion

"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr."

Jag börjar den nya dagen, den nya veckan med att läsa ur diktsamlingen "Härdarna" och stannar till vid  "I rörelse" och slås ännu en gång av Karin Boyes förmåga att med de lättflytande rimmen och tendensen till bokstavsrim totalt hänföra sina läsare.
En bra start på det nya.

Läs hela inlägget »

Ljuset

Den här veckan kom vintern till oss, men förutom kyla fick vi njuta av den för tiden allt för sällsynta solen.
Så här är det nog kanske varje år, men jag kan inte minnas när det senast regnade så här mycket, var så grått och dagarna så sol-lösa.
Och så är det det här med mörkret...
Jag behöver verkligen ljus.

Läs hela inlägget »

Advent

Från ett mysigt kalas igår hos vänner. Från ett mysigt kalas igår hos vänner.

Det är inte bara den här helgen som går fort, utan hela det här året har gått med rasande fart. Just nu håller jag på med att vänja mig  att det faktiskt är december...
Och jag har varit på tävling under en stor del av dagen och det var klubbens mindre barn som kämpade på judomattan och inom mig känner jag ren glädje och är imponerad över deras mod och skicklighet.

Tillbaka på hemmaplan och här går det minsann i 180, men det känns ändå ok, då jag vet att allt jag gör faktiskt har något gott med sig sedan.

Under en liten paus skriver jag det här inlägget och väljer dessa två bilder från igår då det var kalas  och vi gäster bjöds på en underbar kvällsstämning som andades att julen är nära. Så är det faktiskt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: advent

I gi

Närmare - 10 och snö. Strax har vi december här.
Om någon timma är det dags för några kvalitetstimmar på klubben. Det får jag göra tillsammans med bland annat min son. En riktigt bra start på denna helg.

Läs hela inlägget »

Tacksamhet

Thanksgiving i Fort Myers Beach 2008 Thanksgiving i Fort Myers Beach 2008

Thanksgiving.
Storhelg på andra sidan av atlanten. 
När jag skriver det här sitter jag själv i soffan framför en Torontomatch och har det skönt. 
Om jag skall beskriva med ett ord om hur jag känner just nu så är det just tacksamhet. Tacksamhet över vad jag har och att jag är frisk. 

Jag har haft möjligheten att fira Thanksgiving i USA vid ett flertal tillfällen. På amerikanskt vis, i amerikanska hem. I fjol tillbringade jag dock Thanksgiving på en flygplats i New York.  Under en väntan på nästa flight till Frankfurt observerade jag människorna i rörelse. Människor som var på väg hem till sina familjer, sin släkt för att fira Thanksgiving.  
En högtid med anor från tidigt 1600-tal.  "Giving thanks" mellan den ursprungliga befolkningen och pilgrimerna.
Jag hade tillbringat en vecka i New York, men missade denna gång paraden på 6e avenyn, sovmorgon, kalkon och amerikansk fotboll. Allt det där som en sån här dag skall innehålla.

För 11 år sedan firade familjen Thanksgiving i Fort Myers beach.
Vi cruisade på gamla old dixie highway tidigt den där morgonen med tusentals amerikaner på väg till nära och kära för att fira helg.  Vi fick några fantastiska dagar där och ett fint Thanksgivingfirande,
Av allt trevligt som hände den dagen, minns jag så här i efterhand bäst  när kvällen kom, det var sent och tjejerna spelade kort och jag och Eric hade gått och lagt oss. Jag tittade på Cmt  och  zappade över till  Larry the cable guys helg show och kom på mig själv att må så där gott medan teven fick roa mig den sista vakna tiden, samtidigt som jag hörde hur tjejerna skrattade i det andra rummet. Det var en fin och lycklig stund.

Så där rullar det på. Minnen från det förflutna. Allt medan tiden går och hur mitt älskade Toronto just nu går mot ytterligare en storförlust.
Det handlar trots allt om tacksamhet. Tacksamhet för livet, hoppet och tron.

Läs hela inlägget »

En månad till julafton.
4 veckor kvar att jobba tills att det är dags för lite vila och sedan uppladdning. De där vintermånaderna i början av året kan vara extremt långa ...och jobbiga. Då, när de här veckorna är avklarade vill jag åka tillbaka till New York igen (om nu allt med boken är färdigt till dess.)
Michelletimman utspelar sig till stor del i den här staden och jag har också under två tillfällen då jag jobbat med det här bokmanuset åkt till just New York för att prova idéer, få inspiration och för att skriva.
Anette frågade mig när vi satt på planet hem från New York om jag skulle kunna stanna kvar. Om jag faktiskt skulle kunna tänka mig att bo i New York? Om jag skulle kunna leva ett liv där och det för resten av mitt liv?
Mitt svar var då ja och så här några veckor senare när jag tänker efter har det inte ändrats.

På bilden poserar jag glatt i en selfie med vackra Bow Bridge bakom till vänster om mig och bakom till höger; Dakota Buildings. Det här skulle gärna få vara mitt dagliga promenadstråk. Den här staden skulle kunna få vara mitt hemma.

Läs hela inlägget »
Etiketter: new york, michelletimman

Kaffe och bubbelvatten. Dessutom en formidabel och njutningsfull "författarlunch" i min mage.
Söndag och lugn i mitt hus.
Men min egen aktivitet är det inte fel på och när jag tar en paus i mitt skapande för att titta in i min bloggvärld, gör jag det med viss oro inom mig. Jag får inte bryta dessa cirklar nu. Jag får inte tappa mitt fokus. Jag har ett bokmanus som skall bli en bok och just nu har jag kommit så långt så att jag kan ägna mig åt att gå igenom kapitel för kapitel. Följa den röda tråden och framförallt kontrollera så att den faktiskt finns där. Kontrollera om storyn verkligen håller. Så många kapitel, så många sidor.
Det slår mig att vissa saker som jag skrivit där kommer jag inte ihåg. Jag överaskas ibland över mitt språk och över det som jag skrivit. Det har förvisso tagit sin tid att få ihop det här, men jag skulle aldrig kunna tror att jag skulle hitta meningar och ord som jag överaskats över att jag skrivit. Det gör jag och det ganska ofta.

Nu njuter jag över att Michelltimman fått liv. Att den äntligen är nedskriven och alltid kommer att finnas.
All form av skapande gör en själv odödlig. Man liksom finns kvar, trots att man för länge sedan är borta.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Det är natt.
Jag är vaken
Och inte bara det utan också i ett "skapande mode".
Det har varit en fin fredagskväll. Av den finns inget kvar, mer än minnen av det vackra och de ömma timmarna. Ibland spelar livet på perfektion. Musiken går i dur och allt faller på rätt plats.
 

Min fundering just nu är när man kan säga att ett bokmanus är färdigt? Är det när man skrivit den sista meningen, eller när allt korrekturläst och allt kan sägas vara färdigt för tryck?
Jag vill vara noga med slutet. Det är ju det viktigaste i hela boken.
Den stora frågan som infinner sig är om man verkligen fått med allt?
Fungerar verkligen intrigen?
En märklig känsla att hålla på så länge med något och så är historien slut...
Var det så här det skulle vara? Så det var så här det blev?
Allt avslutas på en fredag i november och när lördagen tagit vid inser jag att allt har nog precis bara börjat.

Läs hela inlägget »

Det har varit en bra vecka så här långt!
Vissa saker kan man inte upprepa för många gånger.
Inte allra minst om man har haft bra träningsupplevelser. Att få röra på sig, att få ta i, är något av människans viktigaste uppgifter för att fungera och för att må bra.
Jag och min vän på bilden har tränat och levt med judo tillsammans sedan åttiotalet. När man skriver och utrycker det så får man verkligen perspektiv på sitt liv ...och sin ålder.
Vi tränar fortfarande och det i samma klubb. Att fortfarande träffas på klubben, få snacka, få skratta, få kasta, få kämpa och göra det tillsammans är faktiskt fantastiskt. 
Livet är gott.

Läs hela inlägget »

Det har varit en fantastisk vecka på klubben så här långt. Trångt på mattan och riktigt bra träningspass. Dessutom har det personligen känts bra och jag är nöjd med mina pass. insats.

Gott mörbultad och trött kopplar jag av i soffan en stund och tänker på vilket otroligt härligt gäng jag har förmånen att få träna ihop med vecka efter vecka. Det är gott att vara Tommy.

Läs hela inlägget »

Året är 1968.
”kärleken blir fri”  och vänstermänniskor delar sommarhus med varandra och kör rostiga Renault 4 L och äter chili con carne med råris. ( Det är så det påstås)

I Sverige införs 5 dagars vecka för skolan och Vilgot Sjömans film; ”Jag är nyfiken blå” har premiär.
Mina föräldrar har hyrt ett hus på en gård som ligger 3 kilometer från närmsta granne. Där kommer jag leva mina närmsta 10 år. Det är idyll, ordet problem finns inte och solen är alltid stor och gul på en blå himmel.

Men ute i världen stormar det.
Martin Luther King och Robert Kennedy blir ihjälskjutna och i Tjeckoslovakien lovar kommunistledaren Alexander Dubcek att införa omfattande demokratiska reformer.  Dubceks planer på socialism med ett mänskligt ansikte gillas inte av Sovjetunionen och tillsammans med de andra "vännerna" i Warzawapakten invaderas Tjeckoslovakien.

Johnny Cash spelar in sitt klassiska album
"At Folsom Prison" i just samma fängelse i Kalifornien och Jimi Hendryx släpper sitt tredje studioalbum, klassiska ”Electric Ladyland”.
1a på Billboard den vecka jag föds är Hey Jude med Beatles och andra klassiska låtar från 1968 är Black magic women, I heard it through the grapevine , Delilah, Streets Of London, The Good, The Bad And The Ugly, Mrs. Robinson, If I can dream...
för att nämna några.

I Sverige införs postnummer och den första damserien i fotboll startar. Det är sommar-OS i Mexico City och Richard Nixon blir USAs president.

Det händer alltid mycket på ett år. 1968 är inget undantag.
Jag har alltid hört att det är något speciellt med året 1968. Att det var en speciell tid, att allt var så mycket annorlunda då.
Så här på dagen 51 år sedan jag föddes, sitter jag vid mitt köksbord och funderar på just det där. Försöker sätta mig in i hur det var att leva då, vilka drömmar man hade  1968 och just det där att det nog kanske bara är det man vill minnas som man minns.

Läs hela inlägget »

En god dag

Efter ett härligt träningspass där det mesta idag fungerade för mig, kom jag hem till en tallrik med nystekta bananpankakor. Ibland är livet särskilt gott!

Läs hela inlägget »

Sunt förnuft

Sov i en evighet i natt.
Skönt att tillslut få komma i kapp.
Sköna söndag med allt vad det innebär och jag konsumerar nyhetsflödet och möts av alla dessa missförhållanden som ond bråd död, sprängningar och socialt utsatthet. Ett land i splittring och ondska.

För någon vecka sedan fick jag möjlighet till en pratstund med representanter från amerikanska ordningsmakten. Jag berättade hur jag som turist i New York sett en förändring av staden de senaste 30 åren. De förklarade stolt att New York idag är en av världens säkraste och tryggaste storstäder idag. Så var det inte på 80 och 90 talet. Jag kan bara hålla med.

Vi har flera städer idag som måste ses som otrygga. I vårt land. Men till skillnad om vad andra tyckare säger tror jag inte på att det finns någon "smart fix". Det handlar inte om att om man bara får strängare straff och hårdare tag så försvinner missförhållandena. Lika lite som att det blir bättre bara man stryper invandringen, eller att man byter ut politiker.
Det behövs en riktig plan där krafttag görs överallt, från familjepolitik, skolan, nödvändiga resurser för polis och rättsväsende, samhällsstruktur och kommunala satsningar. Allt måste synka med varandra.
Och i slutändan handlar det om rent sunt förnuft.

Läs hela inlägget »

Lördag kväll och från och med nu skall jag bara ta det lugnt och spendera all tid i soffan.
Hoppas verkligen att det nu kan bli så. Behöver all tid för återhämtning och lättja jag kan få.

Läs hela inlägget »

Surprise 

Jag är ingen vän av överraskningar.
Men om man som igår överraskas med både en kanonmiddag och fina presenter kan man inte annat än att älska det.
Det är ju min födelsedag på tisdag.

Läs hela inlägget »

Moonstruck

 Månen är starkar än någonsin och känns närmare på något sätt..
Jag står en stund på trappan och beskådar den innan det är dags att att ta tag i en ny dag.
Det är fredag och på "papperet" veckans intensivaste arbetsdag. Det är så som min vecka ser ut.

Men,
istället för att komma iordning och göra mig klar minns jag den där filmen med Cher som italiensk änka med otur i kärlek, men som till slut finner kärleken när månen över Manhattan ger sig in i historien.
Det är lidelsefullt och  Kärlekens dilemma hänger som en tung mantel över Chers rollfigur Lorettas axlar. När hon träffar på Nicholas Cage rollfigur Ronny är den kärlekrelaterade katastrofen ett faktum och ingen kan därefter vara oberörd.
Så vackert, så sårbart, så rätt en fredag morgon.

Läs hela inlägget »
Etiketter: mångalen

Efter snö kommer regn och tisdagar är bra dagar, men ack så besvärliga. Ibland kommer jag faktiskt på mig själv att nästan frukta tisdagar. 
Och det är jag som verkligen ser på alla dagar på samma sätt. Ingen är bättre än den andra, ingen är framförallt sämre än någon annan Alla veckans dagar måste vara bra. Det är mitt motto. Annars går man under.
Men, oavsett vilken inställning till veckans dagar man har, måste jag medge att just tisdagar ibland känns besvärliga. Just så där besvärliga så att jag ibland redan på måndag kväll riktigt drar mig för dem.
Tisdagar är min intensivaste dag. Jag vet att jag måste vara fokuserad till det yttersta för att det skall bli bra. Det är den dagen (tillsammans med fredagar)  jag har mest att göra på jobbet och det är den dagen som jag också har mycket annat runt mig.

Tisdagen håller på att ta slut. Jag kom igenom, det är färdigt. Morgondagen är ack så ljusare och torsdagen...
Eller stopp!
Vad vet jag om det?
Absolut ingenting!
Det är det som är lite av tjusningen i livet. Att vi inte vet vad som kommer hända oavsett om det är bra eller inte.
Så jag förbereder mig för att göra den bästa av morgondagen. Jag tänker på hur bra jag har det.
Jag tänker på en molnfri himmel och en stor sol.
Och jag tänker på att jag faktiskt nyligen haft några dagars semester och lever ett privilegierat liv.

Läs hela inlägget »

En av syftena med resan till New York var att få besöka de där platserna igen som beskrivs i min kommande bok Michelletimman. Som en säkerställan att storyn funkar och håller även i verkligheten, då det känns viktigt för mig att det skall vara så verklighetestroget som möjligt. Att det skall klara en granskning av någon som verkligen vill kolla in de där platserna och jämföra med verkligheten. Ett annat syfte var att få inspireras av miljöerna och ge mig ytterligare "bränsle" så här i sluttampen av mitt skrivande.
Under nätterna fick jag också möjlighet att skriva och redigera en del. Så här efteråt så känns New York också som en riktig framgång för arbetet med Michelltimman. Nu är det bara för mig att skriva färdigt de där sista kapitlen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman, new york

Ikväll släpper F.L.A Records sin andra låt "Låt mig presentera" Denna gång är det Karl alias XL på rap och sång. Jag och mannen i mitten på bilden, han mellan våra två pojkar, har all anledning att vara stolta över våra söner. In och lyssna vet ja!

Läs hela inlägget »




New York är ingen otrygg stad. Det rykte den fick under 80 och 90 -talet med hög kriminalitet och problem existerar inte längre.
Dock finns det antagligen undantag.
Vi hade tagit oss till Harlem för att  hitta några mysiga Jazz och Swing - klubbar att besöka och kanske t om någon kyrka för att uppleva gospelmusik på riktigt.
Harlem har tidigare haft rykte om sig som ett getto med kriminalitet och droger. Många tänker säkert på 1920-talet då den organiserade brottsligheten tog fart. Då under 20 och 30 - talet flyttade stora delar av den vita befolkningen ut och Harlems rykte som "svart getto" förstärktes.  På senare år har dock Harlem genomgått en förvandling och putsats upp och återigen blivit ett turistmål.
Med detta i tanken tog vi oss från Duke Ellingtons statue i norra änden av Central Park rätt in i Harlem för att finna det vi sökte och någonstans där tänkte jag på den där Springsteenslåten som avslutar hela Born to run plattan; Jungleland.
 
"The rangers had a homecoming in harlem late last night
And the magic rat drove his sleek machine over the jersey state line
Barefoot girl sitting on the hood of a dodge
Drinking warm beer in the soft summer rain
The rat pulls into town rolls up his pants
Together they take a stab at romance and disappear down flamingo lane"


Tyvärr fick vi aldrig se det där av Harlem som vi hört om och längtade efter, utan gata efter gata gav ett mycket tufft intryck och i så gott som varje gränd stod det gäng av yngre män och hängde och följde varje steg vi tog. Tillslut gav vi upp, kollade in GPSn och satte fart mot närmsta T-bane-station. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes någon gång som jag faktiskt känt mig otrygg i New York, men just där och då så kändes det ganska nervöst ett tag.
Jag vill absolut inte påstå att det inte skulle vara säkert att vistas kvällstid i Harlem och vi blev faktiskt aldrig konfronterade eller utsatta för något, men just där vi befann oss i ett par timmar kändes inte bra.
Vi åkte ner till East Village sedan och därefter Greenwich Village. Först ställena på Houston Street. Sedan Bleeker Street i The Village. En kväll med härlig stämning och bra livemusik. Inte Harlem, men ändå. Nästa gång tänker jag dock ge Harlem en ny chans.

Läs hela inlägget »

Jag har hunnit komma hem, jobba, uppleva kyla och snö. Klara kontraster under loppet av 24 timmar.  Nu är det en helg att ta hand om och ...jetleg.
Men jag tror att jag håller mig kvar i min New York bubbla ett tag till.

Läs hela inlägget »

Något som man måste göra när man är i New York är att besöka Luke’s Lobster i Brooklyn och äta en Lobster roll. En lobster roll är en snabbmatsrätt från New England som består av en hummerröra som serveras i korvbröd.
Till New York skeppas färsk hummer från Maine och en Lobster roller från Luke´s riktigt smälter i munnen och tar snart slut. Då kan man köpa en till...

Läs hela inlägget »

Brooklynbron.
Jag har inte gått på den sedan 1990. Nu kändes det som att det var dags igen att promenera över East river.
New Yorks äldsta hängbro som när den stod klar 1883 var världens längsta hängbro. Dessutom första gången som man använde sig av stålvajer. Bron har också en faschinerande historia och skulle kunna bli ett bra filmmanus. Oavsett  eventuellt filmmanuse eller ej, så är den otroligt imponerande och en utmärkt promenad. Vill man också ha en utmärkt plats för att ta bra foton över Manhattan Skyline så är det här man skall vara

Läs hela inlägget »

En heldag i Coney Island. Denna smått dystra lilla nöjesort om höst och vinter, som trots sitt vemodig fyller mig med så mycket energi.
Och vädret är det inte fel på, men något badande blir det inte, även om det är en och annan som fortfarande hoppar i.
Där på stranden är jag stark och lycklig. Full av energi och har smak på livet.

Läs hela inlägget »

Det finns en historia bakom allting.
1989 breväxlade jag med en kompis som var i New York. Hon brukade skriva om Greenwich Village, hur hon brukade strosa omkring där. Hon berättade om det på ett sånt målande sätt, så jag visste hur det såg ut, långt innan jag hade sätt några bilder härifrån. Året efter åkte jag själv hit och jag föll pladask. 

Läs hela inlägget »

Av alla levande legender på Bleeker street fick jag igår kväll träffa "Wicked Willy" i egen hög person. Ett riktigt coolt möte!

Läs hela inlägget »
Dagarna är långa och intensiva. Att blogga kommer tydligt i andra hand och tur är väl det. Sådana här dagar skall levas väl. Så jag lever i stunden. Tar in allt här och nu.
Gårdagens mål var att ta sig till Duke Ellington Circle. Visst kan hockey och annat skoj locka när man är i den här staden och det tar förstås också sin plats, men musikupplevelserna...Jag säger bara musikupplevelserna...
Det gick segt att ta sig till Duke Ellington Circle. Det var en lång promenad, samtidigt som att det var mycket att se på vägen. Ett tag var jag redo att ge upp, men när vi satt där på Metropolitans trappa och åt vår lunch från en food truck, dök en taxibil upp. Den tog oss hela 5e avenyn norrut till vårt mål. Sedan hängde vi i Harlem. Har hört så mycket gott om den stadsdelen de sista åren. Dock visade det sig vara lite för tufft klimat även för mig denna gång. Antagligen vistades vi i helt fel kvarter. Så vi åkte down town igen och  i stan var Senatorerna från Ottawa och de var en alldeles för svår nöt att knäcka för Rangers, så vi spenderade kvällen i East Village, Soho och slutligen Greenwich Village, där vi hängde på barer och lyssnade på bra musik. Slutmålet för kvällen var klassiska rock-klubben The bitter end som jag skrivit om tidigare här i bloggen och där fick vi vara med om en musikupplevelse som heter duga. Mer om det i ett senare inlägg. Nu är det återigen dags att ge sig ut i New York vimlet.
Läs hela inlägget »

Mer än 50 000 löpare och 12 000 volontärer som arbetar med arrangemanget.
Drygt 2,5 miljoner åskådare utspridda längs den 26,2 mile långa sträckan genom stadens fem stadsdelar: Staten Island, Brooklyn, Queens, Bronx och Manhattan.
Loppet börjar på Staten Island och slutar i Central Park. Vi tog emot dem i ett folktätt Central Park. Vilken fest, vilket arrangemang!

Läs hela inlägget »

Snacka om innehållsrik dag!
Jag bär just nu på den där känslan om att man har stoppat in allting som händer under en vecka på en dag. Då blir det intensivt.
Av allt fantastiskt måste jag ändå välja dagens huvudpunkt som också det bästa; New York Marathon. Vilken folkfest och att då också vara med vid målgången i Central Park.

Förövrigt har jag tagit med mig på tok för varma kläder. Här är det fortfarande t-shirt och tunn jacka som gäller. Varav att jag fått inhandla lite tröjor med lokala inslag. Precis som den turist jag är.

Läs hela inlägget »

Igår kväll besökte vi Bryant park och till vår glädje visade det sig att skridskosäsongen startat och isen var dessutom välbesökt. Jag älskar verkligen dessa utomhusrinkar för allmänheten där man kan få hyra ett par skridskor och åka i några minuter.

Läs hela inlägget »

Så här nöjd ser jag ut efter att äntligen få mat.
Igår blev en sån där dag som varade i en evighet. En sån där dag man inte har längre då tiden bara rusar fram. Att då få några extra timmar får ses som lyx. När man tillslut också får äta är dagen fulländad.

Läs hela inlägget »

I fjol vid den här tiden kom vi till ett New York "under belägring". Det var snöstorm och det skulle ta 3 1/2 timma innan de släppte ut oss ur planet. Därefter tillbringade vi tio timmar på flygplatsen då alla vägar in till stan var avstängda. Idag har det varit betydligt bättre förutsättningar och det har funnits ett flyt i resandet.
Här i New York är kvällen fortfarande ung och vi njuter i stadens vimmel.

Läs hela inlägget »

Det finns få saker som är så skönt som när man checkat in och är klar och får den där goda kycklingbaguetten och svart kaffe till.
Då kan resan börja.

Läs hela inlägget »

1971

Året är den 2 november 1971 och min bror Ronny föds. På bilden ser ni honom sitta i vår pappas knä.
I och med att han föds får jag inte bara en bror utan också en person som skall komma stå mig mycket nära genom livet.
Det finns så många stunder som bara vi delar.
Det finns historier som bara vi delar.
Det fanns en tid då det bara fanns han, jag och våra låtsaskompisar Lally och Ballty.

Inte sällan har musiken varit en förenande faktor mellan oss.
1971 var ett stort musikår.
Montreux Casino i Schweiz brinner ner under en konsert med Frank Zappa. Deep Purple befinner just då där och händelsen och deras upplevelse blir till deras största hit hit Smoke on the Water.
1971 är förövrigt fyllt med klassiska låtar som Proud Mary , Take Me Home, Country Roads
 What's Going On, Mercy Mercy Me, Black Dog, Stairway to Heaven,  Imagine, Brown Sugar
och  Maggie May, för att nämna några...

Filmerna Utvandrarna och Emil i Lönneberga  har premiär och Thorbjörn Fälldin väljs till Centerpartiets ordförande. Det är Almstrid i Kungsträdgården mellan polis och demonstranter.
Gösta "Fåglum" Pettersson vinner Giro d'Italia och Stellan Bengtsson, blått 18 år är bäst i världen.

och

På tal på bordtennis åker ett amerikanskt bordtennislag till Peking och det leder till "islossning" i relationerna mellan Kina och USA. Den såkallade  pingpongdiplomatin.

Östpakistan utropar sig självständigt från Pakistan och byter namn till Bangladesh.  Inbördeskriget i Pakistan utvecklas till krig mellan Indien och Pakistan, där Pakistan kapitulerar och resulterar i att Bangladesh blir självständigt.

Kina väljs in som medlem i FN och Taiwan utesluts och österikaren Kurt Waldheim väljs till FNs nya generalsekreterare.

Vietnamkriget rasar för fullt och det är i mångt och mycket en värld i krig.
Men i Håmule, Dalsland föds en liten pojk den 2 november som är helt omedveten om världens tillstånd och han kommer de närmsta åren få växa upp i en kärleksfull trygg miljö tillsammans med mig och med en vetskap om att allt är möjligt.

Läs hela inlägget »

Precis som Michigan har sin "Michigan turn" så har  New York sin New York-minut.

Direkt, omedelbart, snabbt och utan att tveka.

Jag antar att det är ett amerikanskt idiom som inte kommer från New York, utan snarare en återspegling av hur människor i andra delar av USA ser på New York. (Men jag kan ha fel)  Att jämfört med många andra städer i landet är livet i New York extremt snabbt.
Och Tommy-favoriten Don Henley beskriver det fint så här;

"In a New York Minute
Everything can change
In a New York Minute
Things can get pretty strange
In a New York Minute
Everything can change
In a New York Minute"


Och nu är vi just där.
Om en New York -minut lyfter planet...

Läs hela inlägget »

När jag trodde att Uddevalla kommun hade tänkt till ordentligt och därefter fått den där snilleblixten att  bygga sin värdegrund med tre punkter; öppenhet, respekt och professionalitet, visade det säg att de tagit idén från New Yorks Poliskår..
Men det är väl som Keith Richard en gång sa;
"Bra idéer får man inte bara så där -de tar man"

Läs hela inlägget »



Fredag kväll. Bara timmar kvar.
Jag lyssnar på musik och tänker på dagen som varit. Mest packat och sånt, men också umgåtts med min far och sedan min son. 
Jag har varit vid min farmor och farfars grav och jag har tagit sköna promenader. Nu är det stillhet som råder. Tysta, lugna andetag medan Suzanne Vega sjunger;

"New York is my destination.
New York is where I will be from.
New York is made for grander things.
Just Like Me."


Och jag tänker;
Nu är jag på väg"

Läs hela inlägget »

Så många låtar som skrivits om staden New York och jag har funderat på vilken av dem alla som jag tycker är den bästa och jag kommer alltid tillbaka till Billy Joel och otroligt vackra och träffsäkra New York State of Mind. Det där pianot och den där förföriska saxofonen...

Låten lär kommit till på det där sättet som man som lyssnare hoppas på att den blivit till. Hur Billy med stolthet återvände till New York med Greyhound  och Hudson River line och därefter skrev låten när han kommit fram.

Läs hela inlägget »
Halloweenutsmyckning utanför en  av de trevligaste restaurangerna som jag känner till på en sidogata till Mullberry street i Little Italy. Halloweenutsmyckning utanför en av de trevligaste restaurangerna som jag känner till på en sidogata till Mullberry street i Little Italy.





Torsdag och Halloween.
USAs näst största högtid.
Den där högtiden som var helt ofirad i det här landet fram till de första åren på det här milleniumet. 

Och jag är egentligen inte mycket för firanden, men om jag nu skulle firat Halloween idag så hade jag gjort det i New York. Ingen annan stad kan fira Halloween som New York. Jag hade suttit på min favoritrestaurang i Little Italy och ätit en brakmåltid och jag hade sedan kanske kollat in alla de där paraderna. Och någon gång (men inte denna) hade jag gått med i den där paraden "New Yorks Village Halloween Parade" , världen största Halloween parad med över 50 000 "kostymdeltagare" och 2 miljoner åskådare skulle se mig glida fram i en oidentifierad utstyrsel.

Istället tillbringar jag kvällen med att lyssna på Lou Reeds 15e album (och kanske det bästa) New York och lyssna på alla de där New York - skildringarna. 

"But there ain't no Hairy and no Virgin Mary
you won't hear those voices again
And Johnny Rio and Rotten Rita
you'll never see those faces again
This Halloween is something to be sure
Especially to be here without you"


Halloween Parade är en av de tre, fyra bästa låtarna Lou Reed gjort och då är det bra, för den här mannen har gjort mycket gott i musikväg.

och nu..
i denna stund tänker jag på maten, på pumpkin pie följt av Pumpakaka med äpple toppat med varm aprikosmarmelad.
Jag är hungrig.

Läs hela inlägget »

Himlen är röd, morgonen blå.
För stunden är det svartaste svarta borta.
Jag gick upp tidigt fastän att jag inte borde.
Nu är det bara morgon och jag har så mycket att göra, men har fastnat i en skön soffa framför nyhetsmorgon.
Härifrån har jag nu min bas.
Det är mitt kontor, min utsiktsplats.
Jag ser allt. Därutöver är det inte mycket som händer just här och nu.

Läs hela inlägget »

Det finns många anledningar till att uppskatta 6e avenyn på Manhattan.
Pulsen och mängden människor kan kännas outhärdlig, samtidigt som det kan skapa befriande anonymitet.
NHLs megabutik förstås och  inte att glömma: mysiga Bryant Park där man gärna stannar till för att bara känna New York— pulsen och hänga ett tag med en kaffe i handen.

och the Wallflower gör 6th Avenue Heartache och självaste Jacob Dylan sjunger så där inlevelsefullt som att han bott ett helt liv på just den där gatan...

” the same black line that was drawn on you
Was drawn on me
And now it's drawn me in
6th Avenue heartache”


Men,

Det som jag tänker på mest i denna stund när det just gäller 6e avenyn, är den där LOVE skulpturen som helt plötsligt dyker upp där bland alla människor, stress, stök och skeenden.
En plats att stanna till vid, reflektera och tänka efter...
Den här världen har alldeles för få såna här skulpturer!.

Läs hela inlägget »

prognos

Ny dag.
Jag går upp, men solen går ner. Nyhetsinnehållet är fokuserat på lågkonjunktur. Det är kyla och feber och ibland är det under tidiga morgnar svårt att förstå framtiden. Det är jag och en helt nattsvart morgon.
Vi börjar med en promenad. Sedan kanske allt känns bättre?

Läs hela inlägget »

 I New York har jag varit flera gånger.
Jag minns dem alla.
Det finns historier att berätta.

1990 flög jag för första gången.
Jag var 22 år och hade bestämt mig för att åka till USA på obestämd tid. 
Som barn på 70-talet åkte man på bilsemester i Sverige. I mitt fall innebar det Närke, Dalarna och Stockholm. Ingen annanstans.
man åkte dit där man hade en koppling. I vårt fall handlade det om att det var där vår släkt fanns.

Första gången jag flög så gjorde jag det själv och hade ingen aning om vad som väntade mig.
Jag reste från Arlanda med byte i Helsingfors, med slutstation New York.
Där hade jag 4 timmar att slå ihjäl.
Jag somnade i vänthallen och när jag vaknade visade det sig att jag missat planet....

Hur jag löste det, minns jag inte, men jag kom iallafall iväg med ett nytt plan.
Det var gigantiskt.
Jag hade aldrig sett ett sånt stort plan förut.
och i kabinen som jag visades in i såg det inte alls ut så som jag hade fått berättat för mig. Det var varken trångt eller mycket folk.
Jag blev visad till min plats. En singelstol med extremt gott med ben-utrymme.
Återigen - Inte alls så som man hade berättat.
De få andra som satt där tog vällvilligt åt sig av alla godsaker som bjöds, men jag avböjde varje gång jag fick frågan, eftersom att det såg MYCKET dyrt ut.

Senare skulle jag få reda på, men då försent, att jag hamnat i 1a klass och att allt hade varit fritt.
Planet hade varit överbokat och jag hade varit den lyckligt ovetande pojken som aldrig flygit förut, som blivit utvald att få bli uppgraderad.

Så började min första USA-resa. Min första flygresa över huvudtaget.
Jag tänkte på det där idag.
Tänkte på hur det var där då.
Och hur den där historien tog fart och alla tokiga saker som hände, men också hur fantastiskt det var för en 22 - årig ung man att uppleva ett äventyr utan dess like, utan att ha någon aning om hur "den stora världen" utanför såg ut. Att möte det överdådiga i en storstad, att vara den ensammaste i hela världen...
Det finns nog ingen stad som har fått så många låtar uppkallade efter sig.
Den kanske mest kända är klassikern New York, New York med Frank Sinatra. Det är den jag lyssnar på just nu och som får avsluta min kväll.

Läs hela inlägget »
Etiketter: new york, new york city

Redo

Himlen brann. Det var kyligt, men skönt. Efter en arbetsdag är det bästa att röra på sig en stund. Min kropp går så lätt in i standby läge så fort som jag kopplar av.
Nu sitter jag i den nyinköpta soffan, dricker nybryggt kaffe och känner mig pigg och redo för kvällen.

Läs hela inlägget »

Ibland blir det inte som man tänkt sig...
Idag kom den nya soffan, men att få in den på det naturliga sättet visade sig vara omöjligt.
Tur att man har balkong.
Nu önskar jag att få lite flyt ett tag.

Läs hela inlägget »

Tidig morgon. Minusgrader. Jag tar en rask promenad innan det är dags för ännu en arbetsdag.
Det är kallt och disigt och om jag kände mig trött innan, så har jag definitivt piggnat till nu. Sedan kaffe ute. Tyst och avkopplande. Några få minuter av lugn innan allt drar igång igen. Det är nu som jag kanske upplever dagens höjdpunkt. Det peakar innan klockan är halv sju.
Jag tänker: "om jag får uppleva något bättre än det här, kommer det här bli en riktigt bra dag."

Läs hela inlägget »


Jag tänkte på det tidigare idag på min promenad runt omgivningarna där jag bor.  Jag kände att kallare luft är på väg in. 
Det finns ett vemod i det där som jag inte kan förlika mig med. Tror inte att jag någonsin skall säga att det finns något vackert i den här tiden som har sin början nu. Det må vara färgglatt stundom, men snart kommer det en dag då all den där färgprakten tvärt är borta.

och där på min promenad i kända Färgelandaomgivningar gick jag bort mig i minnen från...Central park, New York. 
Central Park om sommarem, hösten och vintern. Minnen från Central park Zoo, Lennon memorial, Strawberry Fields och Dakota building...
Minnen om sommaren när man går The Mall fram, men stannar till för vila och glass/dricka -inköp. Hur man korsar Terrace drive. Stannar till vid Bethesta Terrace, Bethesta Fontain och tittar sedan på hur folk roar sig med en liten roddtur på The Lake.
Minnen om en varm och solig sommardag och det är jag som slagit mig ner i gräset kisades mot solen.
Inget kan bli så mycket bättre än där och då. Jag i en grön oas i världens bästa stad och allt jag behöver fundera på är: när det är dags att traska vidare.

Men, det fungerar bra om hösten också. Central Park sprakande av färger. Avkopplande promenad och samtidigt uppsikt över New Yorks vackra skyskrapor intill parken.
Lunch på Tavern on the Green, sedan en eftermiddags drink i The Loeb Boathouse. Metropolitan Museum of Art precis intill, Guggenheim och American Museum of Natural History bredvid för den kultursugna.
Det här är verkligen Kontrasternas stad där stadens puls och hets möter lugnet och friden.

Läs hela inlägget »

November väntar.
Är alldeles intill, bara lite runt hörnet.
Och bortsett från att jag fyller år i november, så har jag inget för den månaden. Alltid grå, alltid för lång. Och märk väl: för lång trots att tiden numera rusar förbi. För lång trots bara de där 30 dagarna...
Idag bekantar jag mig med vintertid. Då är det verkligen definitivt. Hör själv...
Sommartid - vintertid
Gräset är fortfarande grönt. Det märkte jag på promenaden förut. Annars har många av de löv som fortfarande sitter på träden blivit bruna och svarta.
Misstänker att allt regn fortfarande håller gräset levande.
Och i morgon bitti skall det bjudas på svarthalka minsann.
Allt förändras.

Läs hela inlägget »