2019

Nyårslöftet

Mark Twain har varit en sån där författare som jag återkommit till genom åren. Han var inte bara en stark berättare och författare, utan också en utmärkt samhällskritiker. Något som återkommer ofta i hans noveller och romaner. Just nu plöjer jag igenom ett par av hans många reseskildringar som är minst sagt underhållande.
Kände du till förresten att han under en tid faktiskt bodde i Stora Sanna i Jönköping?

Att ge nyårslöften har aldrig legat för mig och Mark Twain sägs ha sagt;

"New Year's Day - Now is the accepted time to make your regular annual good resolutions. Next week you can begin paving hell with them as usual."

Det tycker jag är bra sammanfattat om nyårslöften.

Dock nu när jag suttit och funderat ett tag och lekt med tanken om jag då ändå skulle avgett något sorts löfte, vad skulle det då vara? Jag måste erkänna att jag kom på flera bra, men det som jag enhälligt kom överens med mig själv om att välja var;

"Att tolerera idioter mer, förutsatt att det inte uppmuntrar dem att ta upp mer av min tid."
 

Läs hela inlägget »

Årsringar

Det är nära nu.
Ännu ett år som är på väg bort.
Och jag kan inte låta bli att tänka på när jag gick i mellanstadiet, kanske i fjärdeklass när vi pratade om det nya årtusendet som var på väg. År 2000. Kan inte minnas att man då pratade om millenium...men just den där berättelsen om att vi närmade oss år 2000 kändes så märkligt avlägsen.
Det var i slutet av 70-talet och det låg så många år fram så att jag knappt kunde räkna så långt.
Vi fick en uppgift minns jag. Att vi skulle räkna ut hur gamla vi skulle vara då. 
32 år.
Då kändes det ännu mer avlägset. Äldre än vad min pappa var. Så gammal kunde man liksom inte bli.

Det har nu gått många år sedan vi fick uppleva skiftet mellan 1900-tal och 2000-tal.
Då i slutet av 1999 bodde jag i USA och jag hade dagarna innan helgerna kommit hem för att fira jul med min familj. Jag hade tillbringat några dagar i Las Vegas och på min mellanlandning i Memphis minns jag hur jag övervägde mina alternativ. Om jag skulle ta det där planet till Göteborg, eller om jag helt enkelt skulle hoppa på ett plan till någon annan plats. En ny plats för Tommy att börja om på.
Om det nu var Millenium eller något helt annat som hade försatt  mig i just den där situationen av rastlöshet och uppbrott låter jag var osagt. 
Det var för mig en brytningstid och det där nyåret firade jag i Högsäter. Jag valde att ta planet till Göteborg tillsynes. Världen fick vänta.
Där och då försökte jag konfrontera och ställa till rätta. Visa att jag faktiskt kunde göra allt det där som krävdes av mig och till och med flytta tillbaka till Sverige igen.
Men förhandlingarna strandade, eller kanske mer bokstavligt; Det kraschade och jag visste då att jag inte hade någon framtid här.
Års-skiften kan ha en konstig påverkan på oss.
Ett par dagar senare satt jag på planet tillbaka till Georgia och jag visste med säkerhet att jag aldrig skulle tillbaka hem till Sverige igen.

Man kan räkna timmarna nu om man vill. Så nära är det. Och jag befinner mig i Dalsland och tillsynes i Sverige. Saker blir liksom som de blir.
De vänner som jag firade in milleniumet (med några små justeringar), firar även i år ihop. Även denna gång i Högsäter. Kanske var det därför som den här Milleniumberättelsen kom upp? Oavsett kommer jag i år inte vara med de andra och fira, utan kommer stanna hemma. Ett beslut när det nu väl är taget känns rätt och självklart. Men nästa år kommer jag tillbaka...

Jag tar en bild på mig själv och studerar de där årsringarna jag bär. Att ta ta kort på sig själv är det ultimata tidsdokumentet. Man tror att man inte ändrar sig ett dugg...jösses!

Det är nära nu. Ännu ett år är på väg bort..

Läs hela inlägget »

Festligt

Igår var jag på bio!
En av de där få sakerna som jag önskade fylla min lilla ledighet med.
För ibland är inte själva filmen det viktigaste, utan den där känslan med stor duk, popcorn, reklamfilm ...och förväntningar.
Det är något speciellt med att gå på bio. Ett bevis på det är att biografen består. Trots detta överflöd av film  som finns på alla dessa  "all you can eat" medier, så väljer vi fortfarande att gå på bio.
Idag har jag ägnat mig åt att blicka tillbaka på minnesvärda biobesök. Ibland har sällskapet varit det viktiga, ibland filmen och kanske oftast själva festen. För ett biobesök är festligt. Fortfarande när jag går på bio har jag känslan av att det är lite extra. Som att gå på ett spännande partaj.

Igår kväll var det fullsatt i den stora salongen. Filmen var underbar. Långt bättre än förväntat och jag glömde helt bort min läsk som förblev odrucken i sin hållare höger om mig. Underhållningen var total och jag lika lycklig som första gången jag besökte en biograf.

Bild tagen från bioduken.
Bild tagen från bioduken.
Läs hela inlägget »

Jag får en del frågor om hur det egentligen går med mitt bokmanus. Som flera av er som följer och läser mina inlägg vet, så var min övertygelse att den skulle vara klar för länge sedan. Därefter har varje deadline som jag satt upp gått ut och massor av jobb funnits kvar.
Att försöka sig på konststycket att skriva en bok har på alla sätt visat sig tuffare än vad jag trott. Inte själva skrivprocessen, för den tycker jag fungerat bra, när jag haft tid att sätta mig ner att skriva. Tiden har förstås varit ett faktum som sinkat mycket. I min enfald hade jag nog tänkt att jag skulle kunna låsa in mig någonstans och skriva under alla andra timmar då jag inte jobbade. Så fungerade det inte...
I själva verket har jag fått ta den tiden som funnits kvar när allt annat varit färdigt.
Jag tror att om jag haft mitt skrivande som ett jobb som jag skulle kunna lägga 8 timmar om dagen på mellan 8 och 5, så hade jag klarat det. När jag menar "klarat det" syftar jag på att det finns så många som säger att de aldrig skulle kunna sitta och skriva på beställning. Så tänkte jag också förr, men precis som när jag skriver musik så  är jag väldigt strukturerad och drabbas så gått som aldrig av någon skrivkramp.

Nu har efterarbetet tagit vid och som väl är ligger det inte på mig att rätta till alla syftningsfel och galna meningsuppbyggnader. Dock, innan vi kommer så långt skall min story gås igenom och beabetas.

Håller det? Var och när tappar berättelsen tempo och behövs det göras något åt det? Finns det  något jag glömt att skriva ­eller kanske råkat redigera bort? Hur är det med den röda tråden och alla sidotrådar? Har jag tappat bort någon tråd i berättelsen?
Just nu jobbar jag med text som känns överflödig eller alltför tung och I de fallen handlar det om att ta bort, eller att skriva om. 

Arbetet med att färdigställa och ge ut en bok fortsätter med andra ord och det där med att jag trodde att man var så gott som klar när man skrivit klart berättelsen, visade sig inte alls stämma.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Tiden går inte - det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten. 
Och min son blev 17 år för 2 veckor sedan och i går var jag på kalas hos en annan 17 åring. Ett fint och trevligt kalas.
Det fanns en tid, en tid som känns så nära, men som var för en evighet sedan då han låg tillsammans med min son, på mitt  köksgolv och rörde på armar och ben, utan att kunna förflytta sig.
Det är sånt som jag tänker på idag när mitt hus är tyst och ett stilla regn faller utanför mitt fönster.
Jag behöver fira och det oftare och jag behöver slösa med tid, för det jag slösar bort, är inte bortslösad tid.
För än kan det faktiskt vara för sent!

Läs hela inlägget »

Goldrush

Det har varit kallt i natt.
I Dalsland håller sig dock snön undan. Jag har funderat på en promenad, men än så länge är det bara en tanke. Soffan jag sitter i är allt för skön och de där reality-serierna på teven som aldrig slutar fascinera mig, håller mig kvar.
Kaffet är svart, hett och smakrikt. Jag är loj och oförmögen att ta mig till att göra någonting.
Men om en stund skall allting ändras. Jag väntar på den stora scenförändringen. Då när jag reser mig upp stark, målmedveten och handlingskraftig. Då när jag förvandlar lovlojhet till driftighet.
Tills dess häller jag upp lite mer kaffe och ger mig åter in i Hoffmans värld i den ständiga jakten på guld. 

Läs hela inlägget »

Tiden

En av de där sakerna som jag längtade och såg framemot  att kunna ta mig för under min ledighet var att kunna få ta sig tiden att sätta sig ner i lugn och, helt ostört och läsa en bok. En annan önskan jag hade var att kunna sitta i samma lugn och läsa det där Fantomen-albumet som jag köpte av min brorson och de jultidningar han sålde.
Tid är den största bristvaran i mitt liv.

Läs hela inlägget »

Mellantid

Att få posera med tomten är en ynnest.
Jag har fått gjort det under 2 tillfällen bara i år. Dubbel lycka.
Jag ägnar en längre tid åt att gå igenom Språkrådets Nyordslista. Jag konstaterar att det är klimatet som dominerar årets lista och det inte helt oväntat. Debatten av jordens klimatnödläge har sannerligen exploderat. Dock fann jag inga ord av de där nyorden som föll mig i smaken.

Det är en sån där ickeröd dag som smygit sig in under min julledighet. Därför så håller jag mig sysselsatt med mina projekt. Med projekt i detta fall menas det redigeringsarbete som nu pågår av mitt bokmanus. Ett digert arbete, som kräver långt mer tid och tålamod än att skriva manuset. Som tur är, är det inte jag som sköter om det där. Då hade det inte blivit bra. Dock kräver genomgången och genomlysningen av manuset en del av min uppmärksamhet då en del principbeslut måste tas. Något som kan vara nog så svårt för någon som är på sitt första riktiga bokmanus.

Idag hade det pratats om sol. Fyra minusgrader här just nu, men ingen sol. Bara det där gråa, åt det mörka hållet,  lite fula.
Men jag håller ut, väntar, hoppas och ber en bön om att få se ljuset.

Läs hela inlägget »

Jag älskar den där bilden ovan. Tagen av farsan kanske 1972. Vi i skogen. Vi brukade alltid vara där så fort det blev helg.
Det är så som jag minns det. Vi fikade, farsan eldade, det grillades korv.
Just den där bilden har fångat allt det lyckliga. Mamma i 22års ålder. Ett stort leende. Solen skiner.
Jag fast i min fantastiska "kikare". Minns ni dem? När man kikade i den och skruvade lite på den så ändrade sig innehållet i den. Färgerna förändrades. Fantastiskt för ett barn som fötts i slutet av sextiotalet.

Mamma föddes den 27e december 1949. Kriget var slut sedan några år och en förhoppning om något nytt, något bra spred sig i de svenska hemmen. Köttransoneringen upphörde detta år och inte långt efter det även ransoneringen på socker och bildäck. Det blev t om ok att köpa Wienerbröd igen. Något som varit förbjudet under krisåren.

Min mamma fick växa upp i ett nytt förortsområde; Solberga. Det var i förorter som Solberga där framtiden fanns.
Men trots att kriget var slut var människor fortfarande rädda. Så rädda så att amerikaner, kanadensare och ett gäng europeiska stater bildade försvarsorganisationen Nato. "Förbundsrepubliken Tyskland" (Västtyskland) bildas 1949 och strax därpå "Tyska demokratiska republiken" (Östtyskland). 
Sovjetunionen provspränger sin första atombomb och Kommunisterna erövrar Shanghai.  Ganska snart därefter kan Mao Zedong utropa Folkrepubliken Kina.

Det är minst sagt en orolig tid och misstänksamheten är stor. T om bland sina egna. I USA råder kommunistskräck och några av landets största kändisar som Orson Welles, Frank Sinatra, Katharine Hepburn, Danny Kaye och Charlie Chaplin pekas ut som kommunister.

I Sverige har de stora flyktingströmmarna från Polen och Östtyskland blivit ett sånt stort problem så att det flitigt debatteras i riksdagen. Dessutom diskuteras yrkesmässig flyktingtrafik som man misstänker är påtaglig från dessa länder in till Sverige. Känns detta igen?

I Grekland är iallafall år av krig slut då kommunisterna som ena part i inbördeskriget ger upp.
Segern för Greklands kung Paul kommer senare innebära att Grekland blir medlem av NATO.  
I Nederländerna undertecknar man en lag som gör Indonesien självständigt och Frankrike ger Laos begränsat självstyre.
Irland har tröttnat så totalt på Brittiska samväldet så att södra Irland lämnar och bildar Republiken Irland, medan Nordirland fortfarande tillhör Storbritannien.

Min mor Yvonne föds samtidigt som datorn ENIAC presenteras för världen och den svenska enhetsskolan införs. Joe Louis och Vilhelm Moberg är de som är på allas läppar. Joe för att han själv avsäger sig världsmästartiteln i boxning efter 12 år och Vilhelm efter bokläppet av romanen Utvandrarna.

Medan Bertil Boo sjöng Hjärtats saga och Lars Lönndahl Tangokavaljeren, såg min mor dagens ljus och fick antagligen ganska omedveten uppleva de sista dagarna av 1949.

Läs hela inlägget »

Det är barn på ingång och mera vuxna. Det här huset skall fyllas till bredden.
Grytorna står på spisen och det mesta är förberett...Jag säger det ”mesta” eftersom att det alltid dyker upp saker som man glömt så här alldeles inpå.
Det vankas familjefest. Det är lugnet före stormen. Men i det här hänseendet är även ”storm” uppskattat.
Gårdagen avslutandes med midnattsmässa i Färgelanda kyrka. Som alltid lyckas det bli en av julens höjdpunkter. Den fantastiska musiken och vacker sång av bland annat Felicikören.
Och så alla man känner. De där trevliga mötena och återseendena som får en att somna med ett leende senare.
Jag är mitt i julen och det är evigheter kvar av den här högtiden. Jag njuter, jag andas, jag ler och jag skrattar.
Och innan alla kommer tar jag mig mig en promenad ute i det fuktiga gråa. Inte ens dåligt väder kan hindra mig att le en sån här dag.

Läs hela inlägget »

Vid krubban

En bra start på den här dagen blev besöket i Färgelanda kyrka där min bror stod vi krubban och berättade historien om Jesu födelse och med hjälp av de figurer som fanns vid krubban visualisera hela händelsen. Detta blandat med otroligt vacker sång och musik av bland annat mina duktiga brorsöner.
Häftigt och stämningsfull så att det förslår.

Läs hela inlägget »

Power of Love

Det är julafton, men ännu är det långt kvar till afton.
För det är långt till dag och ännu återstår det för mig att gå och lägga mig. Men jag dröjer mig kvar i natten, vill inte sova ännu. Det är tyst i huset. Teven står på men utan ljud.
Jag försöker minnas förra julen och julen innan dess. 
Minnet sviker mig, men för 6  år sedan var det mängder av snö, eller var det 8 år sedan?  

Nu är det jul igen. Så intensivt och bräckligt. 

Jag bläddrar bland bilder. Årets bilder. Hundratals, kanske tusentals från i somras. Fastnar vid det här. Från semestertid och allt var vackert.
Jag minns hur jag stod just där och bara tittade ut över bergen. Det är glädje blandat med frihet att bara kunna vara där och i det.
Det är just den där känslan som man vill ha på jul, tänker jag och låter bilden bli blogginläggets foto. Det är Power of love.

Varje år sedan 2006 har jag på julafton haft med Frankie Goes to Hollywoods video till låten "Power of love" i mitt blogginlägg.
Ingen skillnad i år.
Inte bara för att den är julens bästa, utan också för att videon ger den riktiga julkänslan. Värd att ses många gånger. Jag håller på traditionerna.

God jul

Läs hela inlägget »

Det skall bli uppesittarkväll. Jag och Eric fortsätter traditionen som jag och hans storasyster en gång skapade. Så här en stund innan sittar jag och tittar på gamla Youtubeklipp. Idag är jag väldigt glad för att jag lagt upp alla dessa filmklipp. En skatt för ett fadershjärta.
För 6 år sedan på annandagen spelade jag och Eric in den här lilla hälsningen. För länge sedan bortglömd, men så är den bara där...
och ingen är gladare än jag,

Läs hela inlägget »



Det här inlägget har inga gränser och kanske inte ens ett slut. Ibland när jag skriver och faktiskt som oftast har jag ingen aning om var det skall ta vägen. Just nu har jag inte ens någon frenesi… Något som alltid finns där när jag skall skriva.
För det är just intensitet och iver som alltid är ingredienserna i allt mitt skapande.
Nu är jag bara loj och orkeslös. Två dagars lättja har gjort mig till en zombie. Någon gång där under eftermiddagen i fredags skickade min skalle en signal till resten av kroppen att stänga ner systemet. Det skedde. Sedan har det inte hänt ett dugg här. Att faktiskt ta sig in till mitt bibliotek, till skrivbordet där jag sitter var en rejäl kraftansträngning.

Det är Dan före dan och jag har redan träffat tomten. Faktiskt redan i onsdags på klubben där jag brukar hänga. Det var julfest och stämningen hög. Ungarna hade många frågor till tomten och en och annan önskan. Jag lyssnade och tog in. När jag nu sitter här och tänker tillbaka på den där kvällen förra veckan minns jag vad några av dem sa…
Så nu blundar jag och önskar mig en stillsam och vacker jul där glädje, lycka och ro omfamnar en högtid full med förhoppningar.

Läs hela inlägget »

Fjärde söndagen i advent och det blir inte mörkare än nu. Morgondagen kommer bidraga med ca 2 sekunder extra dagsljus. Något för den desperata att längta till.
Nu börjar ett nytt kapitel för mänskligheten.

Läs hela inlägget »

Tar mig fram

Eric har släppt nytt både på Youtube och Spotify.

För min del känns det extra roligt att han delar mitt intresse till musiken, även om det är så totalt annorlunda mot vad jag lyssnar på och gör.
 

Läs hela inlägget »

Lugnt nu

Efter träningen i måndags satte jag på den där sköna, så välarrangerade låten med SJÖMILA och det som ett statement att nu och här sätter jag punkt. Mitt sällskap i bilen som tydligen missat Sjömila gick igång och ville veta vad det lyssnades på. Där hittade de något som de tyckte om och som säkerligen kommer glädja dem länge, länge.
För så är det med musik. Den skall finnas där och förstärka vår egna sinnesstämning, eller att t om skapa en som t ex i denna juletid.

och med hoppfullhet tar jag in

Det är nu allt kan hända, när sanningen skådas
Allt kan vända, det känner vi båda.
Om vi vägrar trampa i gamla spår
och vågar att följa den väg som vi går


och allt skall alldeles strax explodera i en skön euforisk livsbejakelse.

Vi tar det lugnt nu, sakta går vi hem igen
Vi tar det lugnt nu, vi hittar säkert hem igen
Vi tar det lugnt nu, sakta går vi... hem igen
Vi tar det lugnt nu...


Och i den vackra text finner jag tröst, förlåtelse och styrka och beger mig hemåt för att i min värld skapa den där rätta julfeelingen.

Läs hela inlägget »

Vi pratade om våra barndoms vintrar som om det vore en annan tid, men vi var här.
Vi var nog ändå överens om att vi såg fram emot en grön jul. Där vi bor blir det aldrig något roligt med snö och dessutom ..det blir aldrig som förr.

Det var sådär vi pratade idag. Om väder och vind och hur det var förr. Sedan pratade vi om New York. Att det inte var många dagar kvar, att hon snart var där, att det skulle bli en bra start på det nya året.

Midnattstimman närmar sig och det är en vecka till julafton. Ett nytt år står för dörren och jag funderar på hur jag skall inleda det. Som att prata om hösten innan sommaren varit ungefär...För här och nu skall jag gå i mål och göra ett avslut först. Det känns dock så ointressant och tråkigt. För jag är redan på väg.

Läs hela inlägget »

1980

En vecka kvar.
En vecka kvar till att jag skall ta tag i årets jultidnings-inköp. Kunna sitta där i min favoritfåtölj och bläddra i en oöppnad faktakalender, börja fundera och planera nästa års projekt och försiktigt luta mig tillbaka och läsa årets fantomen-album och låtsas att allting är precis som det var en decemberdag 1980.
 

Läs hela inlägget »

Det handlar om Johannes döparen. Stämningsläget är blått. Utanför är allt regn, men här inne finns det en del vackert att ta in och ta vara på. Jag har min musik att lyssna på. Jag har mina böcker att fylla med ord och när mörktret lägger sig som ett nattsvart täcke över alltihop är jag inte längre ensam. Det är tredje söndagen i advent.

Läs hela inlägget »

2002

Året är 2002.
Min son föds och inget kan vara bättre än just där och då.
Etta på Billboard Hot 100 den vecka när han föds är Lose yourself med Eminem och förutom honom är det Coldplay, Creed och Avril Lavigne som ligger högt på listorna det här året...blandannat
Eddie Meduza och Waylon Jennings är ett par av de artister som går bort.

Postkontoren i Sverige försvinner eller ombildas till Svensk Kassaservice.
Brev- och paket får man nu hämta i affären samtidigt som ett annat statligt bolag; Telia går samman med finska Sonera och blir TeliaSonera
I Europa och inom EU införs Eurosedlar och -mynt och den sommaren, (några månader innan vår son föds), bilar vi i familjen runt i Frankrike och Italien i en Ford Mondeo.

Fadime Sahindal mördas av sin far och hedersmord blir ett begrepp som nu alla talar om.

Det är Olympiska vinterspel i Salt Lake City och fotbolls-VM i Sydkorea/Japan, vinner Brasilen efter att man slår Tyskland i finalen med 2-0.

I världen räds vi terrorismen som nu blivit det största hotet för civilisationen.
USA:s invaderar Afghanistan och USA:s president George W. Bush låter både USA:s kongress och det amerikanska folket veta att världen nu kommer bli tryggare. Dessutom skall Al Qaidas försvagats kraftigt då deras träningsmöjligheter försvagats under kriget mot terrorismen.

Till allt detta föds min son Eric den 14e december, drygt ett par veckor innan året skall ta slut.
Världen känns mer otrygg än någonsin, men i vår familj känns bara hoppfullhet.

Läs hela inlägget »

Inte perfekt

Kvällens träningspass hade möjlighet att bli perfekt. Bra med folk på mattan och härlig stämning. Då gick strömmen...
Nattsvart. Vi fortsatte att köra, men allt blev begränsat. Då sa någon att det iallafall skulle bli ett bra blogginlägg. Något som jag var tveksam om. Det gick ju inte ens att ta en vettig bild. Nåja, en bild i en stor svart träningshall kanske man inte skall förvänta sig bli så bra...
Sedan har jag tänkt på det där. Vad är ett bra blogginlägg egentligen? En sak har jag lärt mig under mina tretton år som bloggare och det är att det ofta är det mest oväntade som blir mest läst. Det man inte räknar med. Man lär sig knep med åren. Hur man får uppmärksamheten till sig, hur man utnyttjar dagens timmar och människors vanor. Sedan är det tillfällighetr också. Det handlar om att hitta rätt i rätt tid och med rätt inlägg. Som ett lotteri.

Jag har den där svarta bilden från kvällens träningspass. Den säger inte mycket. Jag tittar på den. Det är svart. Jag sätter på musik därefter. Min antisvart-lista som jag döpt till ”Håll ut”. Den spelas mest hela tiden. Som ett vaccin mot det dåliga.
Kvällen blev inte perfekt, men den blev inte dålig heller. Jag har den där bilden, jag tittar på det svarta. Vi höll ut i kväll, det blev inte perfekt, men vi kämpade för att det skulle bli det.

Läs hela inlägget »

Mitt i veckan.
Det är kanske nu som man är som tröttast. Allt går så fort. Dagar utan tid för det som inte är obligatorsikt. Som tur är ett judopass det. Snart åker jag till klubben och hoppas på att få träffa dessa hörliga judokas igen och massa andra också förstås. Det är onsdag och aldrig har väl träning känts så angeläget som nu.

Läs hela inlägget »

In motion

"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr."

Jag börjar den nya dagen, den nya veckan med att läsa ur diktsamlingen "Härdarna" och stannar till vid  "I rörelse" och slås ännu en gång av Karin Boyes förmåga att med de lättflytande rimmen och tendensen till bokstavsrim totalt hänföra sina läsare.
En bra start på det nya.

Läs hela inlägget »

Ljuset

Den här veckan kom vintern till oss, men förutom kyla fick vi njuta av den för tiden allt för sällsynta solen.
Så här är det nog kanske varje år, men jag kan inte minnas när det senast regnade så här mycket, var så grått och dagarna så sol-lösa.
Och så är det det här med mörkret...
Jag behöver verkligen ljus.

Läs hela inlägget »

Advent

Från ett mysigt kalas igår hos vänner. Från ett mysigt kalas igår hos vänner.

Det är inte bara den här helgen som går fort, utan hela det här året har gått med rasande fart. Just nu håller jag på med att vänja mig  att det faktiskt är december...
Och jag har varit på tävling under en stor del av dagen och det var klubbens mindre barn som kämpade på judomattan och inom mig känner jag ren glädje och är imponerad över deras mod och skicklighet.

Tillbaka på hemmaplan och här går det minsann i 180, men det känns ändå ok, då jag vet att allt jag gör faktiskt har något gott med sig sedan.

Under en liten paus skriver jag det här inlägget och väljer dessa två bilder från igår då det var kalas  och vi gäster bjöds på en underbar kvällsstämning som andades att julen är nära. Så är det faktiskt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: advent

I gi

Närmare - 10 och snö. Strax har vi december här.
Om någon timma är det dags för några kvalitetstimmar på klubben. Det får jag göra tillsammans med bland annat min son. En riktigt bra start på denna helg.

Läs hela inlägget »

Tacksamhet

Thanksgiving i Fort Myers Beach 2008 Thanksgiving i Fort Myers Beach 2008

Thanksgiving.
Storhelg på andra sidan av atlanten. 
När jag skriver det här sitter jag själv i soffan framför en Torontomatch och har det skönt. 
Om jag skall beskriva med ett ord om hur jag känner just nu så är det just tacksamhet. Tacksamhet över vad jag har och att jag är frisk. 

Jag har haft möjligheten att fira Thanksgiving i USA vid ett flertal tillfällen. På amerikanskt vis, i amerikanska hem. I fjol tillbringade jag dock Thanksgiving på en flygplats i New York.  Under en väntan på nästa flight till Frankfurt observerade jag människorna i rörelse. Människor som var på väg hem till sina familjer, sin släkt för att fira Thanksgiving.  
En högtid med anor från tidigt 1600-tal.  "Giving thanks" mellan den ursprungliga befolkningen och pilgrimerna.
Jag hade tillbringat en vecka i New York, men missade denna gång paraden på 6e avenyn, sovmorgon, kalkon och amerikansk fotboll. Allt det där som en sån här dag skall innehålla.

För 11 år sedan firade familjen Thanksgiving i Fort Myers beach.
Vi cruisade på gamla old dixie highway tidigt den där morgonen med tusentals amerikaner på väg till nära och kära för att fira helg.  Vi fick några fantastiska dagar där och ett fint Thanksgivingfirande,
Av allt trevligt som hände den dagen, minns jag så här i efterhand bäst  när kvällen kom, det var sent och tjejerna spelade kort och jag och Eric hade gått och lagt oss. Jag tittade på Cmt  och  zappade över till  Larry the cable guys helg show och kom på mig själv att må så där gott medan teven fick roa mig den sista vakna tiden, samtidigt som jag hörde hur tjejerna skrattade i det andra rummet. Det var en fin och lycklig stund.

Så där rullar det på. Minnen från det förflutna. Allt medan tiden går och hur mitt älskade Toronto just nu går mot ytterligare en storförlust.
Det handlar trots allt om tacksamhet. Tacksamhet för livet, hoppet och tron.

Läs hela inlägget »

En månad till julafton.
4 veckor kvar att jobba tills att det är dags för lite vila och sedan uppladdning. De där vintermånaderna i början av året kan vara extremt långa ...och jobbiga. Då, när de här veckorna är avklarade vill jag åka tillbaka till New York igen (om nu allt med boken är färdigt till dess.)
Michelletimman utspelar sig till stor del i den här staden och jag har också under två tillfällen då jag jobbat med det här bokmanuset åkt till just New York för att prova idéer, få inspiration och för att skriva.
Anette frågade mig när vi satt på planet hem från New York om jag skulle kunna stanna kvar. Om jag faktiskt skulle kunna tänka mig att bo i New York? Om jag skulle kunna leva ett liv där och det för resten av mitt liv?
Mitt svar var då ja och så här några veckor senare när jag tänker efter har det inte ändrats.

På bilden poserar jag glatt i en selfie med vackra Bow Bridge bakom till vänster om mig och bakom till höger; Dakota Buildings. Det här skulle gärna få vara mitt dagliga promenadstråk. Den här staden skulle kunna få vara mitt hemma.

Läs hela inlägget »
Etiketter: new york, michelletimman

Kaffe och bubbelvatten. Dessutom en formidabel och njutningsfull "författarlunch" i min mage.
Söndag och lugn i mitt hus.
Men min egen aktivitet är det inte fel på och när jag tar en paus i mitt skapande för att titta in i min bloggvärld, gör jag det med viss oro inom mig. Jag får inte bryta dessa cirklar nu. Jag får inte tappa mitt fokus. Jag har ett bokmanus som skall bli en bok och just nu har jag kommit så långt så att jag kan ägna mig åt att gå igenom kapitel för kapitel. Följa den röda tråden och framförallt kontrollera så att den faktiskt finns där. Kontrollera om storyn verkligen håller. Så många kapitel, så många sidor.
Det slår mig att vissa saker som jag skrivit där kommer jag inte ihåg. Jag överaskas ibland över mitt språk och över det som jag skrivit. Det har förvisso tagit sin tid att få ihop det här, men jag skulle aldrig kunna tror att jag skulle hitta meningar och ord som jag överaskats över att jag skrivit. Det gör jag och det ganska ofta.

Nu njuter jag över att Michelltimman fått liv. Att den äntligen är nedskriven och alltid kommer att finnas.
All form av skapande gör en själv odödlig. Man liksom finns kvar, trots att man för länge sedan är borta.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Det är natt.
Jag är vaken
Och inte bara det utan också i ett "skapande mode".
Det har varit en fin fredagskväll. Av den finns inget kvar, mer än minnen av det vackra och de ömma timmarna. Ibland spelar livet på perfektion. Musiken går i dur och allt faller på rätt plats.
 

Min fundering just nu är när man kan säga att ett bokmanus är färdigt? Är det när man skrivit den sista meningen, eller när allt korrekturläst och allt kan sägas vara färdigt för tryck?
Jag vill vara noga med slutet. Det är ju det viktigaste i hela boken.
Den stora frågan som infinner sig är om man verkligen fått med allt?
Fungerar verkligen intrigen?
En märklig känsla att hålla på så länge med något och så är historien slut...
Var det så här det skulle vara? Så det var så här det blev?
Allt avslutas på en fredag i november och när lördagen tagit vid inser jag att allt har nog precis bara börjat.

Läs hela inlägget »

Det har varit en bra vecka så här långt!
Vissa saker kan man inte upprepa för många gånger.
Inte allra minst om man har haft bra träningsupplevelser. Att få röra på sig, att få ta i, är något av människans viktigaste uppgifter för att fungera och för att må bra.
Jag och min vän på bilden har tränat och levt med judo tillsammans sedan åttiotalet. När man skriver och utrycker det så får man verkligen perspektiv på sitt liv ...och sin ålder.
Vi tränar fortfarande och det i samma klubb. Att fortfarande träffas på klubben, få snacka, få skratta, få kasta, få kämpa och göra det tillsammans är faktiskt fantastiskt. 
Livet är gott.

Läs hela inlägget »

Det har varit en fantastisk vecka på klubben så här långt. Trångt på mattan och riktigt bra träningspass. Dessutom har det personligen känts bra och jag är nöjd med mina pass. insats.

Gott mörbultad och trött kopplar jag av i soffan en stund och tänker på vilket otroligt härligt gäng jag har förmånen att få träna ihop med vecka efter vecka. Det är gott att vara Tommy.

Läs hela inlägget »

Året är 1968.
”kärleken blir fri”  och vänstermänniskor delar sommarhus med varandra och kör rostiga Renault 4 L och äter chili con carne med råris. ( Det är så det påstås)

I Sverige införs 5 dagars vecka för skolan och Vilgot Sjömans film; ”Jag är nyfiken blå” har premiär.
Mina föräldrar har hyrt ett hus på en gård som ligger 3 kilometer från närmsta granne. Där kommer jag leva mina närmsta 10 år. Det är idyll, ordet problem finns inte och solen är alltid stor och gul på en blå himmel.

Men ute i världen stormar det.
Martin Luther King och Robert Kennedy blir ihjälskjutna och i Tjeckoslovakien lovar kommunistledaren Alexander Dubcek att införa omfattande demokratiska reformer.  Dubceks planer på socialism med ett mänskligt ansikte gillas inte av Sovjetunionen och tillsammans med de andra "vännerna" i Warzawapakten invaderas Tjeckoslovakien.

Johnny Cash spelar in sitt klassiska album
"At Folsom Prison" i just samma fängelse i Kalifornien och Jimi Hendryx släpper sitt tredje studioalbum, klassiska ”Electric Ladyland”.
1a på Billboard den vecka jag föds är Hey Jude med Beatles och andra klassiska låtar från 1968 är Black magic women, I heard it through the grapevine , Delilah, Streets Of London, The Good, The Bad And The Ugly, Mrs. Robinson, If I can dream...
för att nämna några.

I Sverige införs postnummer och den första damserien i fotboll startar. Det är sommar-OS i Mexico City och Richard Nixon blir USAs president.

Det händer alltid mycket på ett år. 1968 är inget undantag.
Jag har alltid hört att det är något speciellt med året 1968. Att det var en speciell tid, att allt var så mycket annorlunda då.
Så här på dagen 51 år sedan jag föddes, sitter jag vid mitt köksbord och funderar på just det där. Försöker sätta mig in i hur det var att leva då, vilka drömmar man hade  1968 och just det där att det nog kanske bara är det man vill minnas som man minns.

Läs hela inlägget »

En god dag

Efter ett härligt träningspass där det mesta idag fungerade för mig, kom jag hem till en tallrik med nystekta bananpankakor. Ibland är livet särskilt gott!

Läs hela inlägget »

Sunt förnuft

Sov i en evighet i natt.
Skönt att tillslut få komma i kapp.
Sköna söndag med allt vad det innebär och jag konsumerar nyhetsflödet och möts av alla dessa missförhållanden som ond bråd död, sprängningar och socialt utsatthet. Ett land i splittring och ondska.

För någon vecka sedan fick jag möjlighet till en pratstund med representanter från amerikanska ordningsmakten. Jag berättade hur jag som turist i New York sett en förändring av staden de senaste 30 åren. De förklarade stolt att New York idag är en av världens säkraste och tryggaste storstäder idag. Så var det inte på 80 och 90 talet. Jag kan bara hålla med.

Vi har flera städer idag som måste ses som otrygga. I vårt land. Men till skillnad om vad andra tyckare säger tror jag inte på att det finns någon "smart fix". Det handlar inte om att om man bara får strängare straff och hårdare tag så försvinner missförhållandena. Lika lite som att det blir bättre bara man stryper invandringen, eller att man byter ut politiker.
Det behövs en riktig plan där krafttag görs överallt, från familjepolitik, skolan, nödvändiga resurser för polis och rättsväsende, samhällsstruktur och kommunala satsningar. Allt måste synka med varandra.
Och i slutändan handlar det om rent sunt förnuft.

Läs hela inlägget »

Lördag kväll och från och med nu skall jag bara ta det lugnt och spendera all tid i soffan.
Hoppas verkligen att det nu kan bli så. Behöver all tid för återhämtning och lättja jag kan få.

Läs hela inlägget »

Surprise 

Jag är ingen vän av överraskningar.
Men om man som igår överraskas med både en kanonmiddag och fina presenter kan man inte annat än att älska det.
Det är ju min födelsedag på tisdag.

Läs hela inlägget »

Moonstruck

 Månen är starkar än någonsin och känns närmare på något sätt..
Jag står en stund på trappan och beskådar den innan det är dags att att ta tag i en ny dag.
Det är fredag och på "papperet" veckans intensivaste arbetsdag. Det är så som min vecka ser ut.

Men,
istället för att komma iordning och göra mig klar minns jag den där filmen med Cher som italiensk änka med otur i kärlek, men som till slut finner kärleken när månen över Manhattan ger sig in i historien.
Det är lidelsefullt och  Kärlekens dilemma hänger som en tung mantel över Chers rollfigur Lorettas axlar. När hon träffar på Nicholas Cage rollfigur Ronny är den kärlekrelaterade katastrofen ett faktum och ingen kan därefter vara oberörd.
Så vackert, så sårbart, så rätt en fredag morgon.

Läs hela inlägget »
Etiketter: mångalen

Efter snö kommer regn och tisdagar är bra dagar, men ack så besvärliga. Ibland kommer jag faktiskt på mig själv att nästan frukta tisdagar. 
Och det är jag som verkligen ser på alla dagar på samma sätt. Ingen är bättre än den andra, ingen är framförallt sämre än någon annan Alla veckans dagar måste vara bra. Det är mitt motto. Annars går man under.
Men, oavsett vilken inställning till veckans dagar man har, måste jag medge att just tisdagar ibland känns besvärliga. Just så där besvärliga så att jag ibland redan på måndag kväll riktigt drar mig för dem.
Tisdagar är min intensivaste dag. Jag vet att jag måste vara fokuserad till det yttersta för att det skall bli bra. Det är den dagen (tillsammans med fredagar)  jag har mest att göra på jobbet och det är den dagen som jag också har mycket annat runt mig.

Tisdagen håller på att ta slut. Jag kom igenom, det är färdigt. Morgondagen är ack så ljusare och torsdagen...
Eller stopp!
Vad vet jag om det?
Absolut ingenting!
Det är det som är lite av tjusningen i livet. Att vi inte vet vad som kommer hända oavsett om det är bra eller inte.
Så jag förbereder mig för att göra den bästa av morgondagen. Jag tänker på hur bra jag har det.
Jag tänker på en molnfri himmel och en stor sol.
Och jag tänker på att jag faktiskt nyligen haft några dagars semester och lever ett privilegierat liv.

Läs hela inlägget »

En av syftena med resan till New York var att få besöka de där platserna igen som beskrivs i min kommande bok Michelletimman. Som en säkerställan att storyn funkar och håller även i verkligheten, då det känns viktigt för mig att det skall vara så verklighetestroget som möjligt. Att det skall klara en granskning av någon som verkligen vill kolla in de där platserna och jämföra med verkligheten. Ett annat syfte var att få inspireras av miljöerna och ge mig ytterligare "bränsle" så här i sluttampen av mitt skrivande.
Under nätterna fick jag också möjlighet att skriva och redigera en del. Så här efteråt så känns New York också som en riktig framgång för arbetet med Michelltimman. Nu är det bara för mig att skriva färdigt de där sista kapitlen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman, new york

Ikväll släpper F.L.A Records sin andra låt "Låt mig presentera" Denna gång är det Karl alias XL på rap och sång. Jag och mannen i mitten på bilden, han mellan våra två pojkar, har all anledning att vara stolta över våra söner. In och lyssna vet ja!

Läs hela inlägget »




New York är ingen otrygg stad. Det rykte den fick under 80 och 90 -talet med hög kriminalitet och problem existerar inte längre.
Dock finns det antagligen undantag.
Vi hade tagit oss till Harlem för att  hitta några mysiga Jazz och Swing - klubbar att besöka och kanske t om någon kyrka för att uppleva gospelmusik på riktigt.
Harlem har tidigare haft rykte om sig som ett getto med kriminalitet och droger. Många tänker säkert på 1920-talet då den organiserade brottsligheten tog fart. Då under 20 och 30 - talet flyttade stora delar av den vita befolkningen ut och Harlems rykte som "svart getto" förstärktes.  På senare år har dock Harlem genomgått en förvandling och putsats upp och återigen blivit ett turistmål.
Med detta i tanken tog vi oss från Duke Ellingtons statue i norra änden av Central Park rätt in i Harlem för att finna det vi sökte och någonstans där tänkte jag på den där Springsteenslåten som avslutar hela Born to run plattan; Jungleland.
 
"The rangers had a homecoming in harlem late last night
And the magic rat drove his sleek machine over the jersey state line
Barefoot girl sitting on the hood of a dodge
Drinking warm beer in the soft summer rain
The rat pulls into town rolls up his pants
Together they take a stab at romance and disappear down flamingo lane"


Tyvärr fick vi aldrig se det där av Harlem som vi hört om och längtade efter, utan gata efter gata gav ett mycket tufft intryck och i så gott som varje gränd stod det gäng av yngre män och hängde och följde varje steg vi tog. Tillslut gav vi upp, kollade in GPSn och satte fart mot närmsta T-bane-station. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes någon gång som jag faktiskt känt mig otrygg i New York, men just där och då så kändes det ganska nervöst ett tag.
Jag vill absolut inte påstå att det inte skulle vara säkert att vistas kvällstid i Harlem och vi blev faktiskt aldrig konfronterade eller utsatta för något, men just där vi befann oss i ett par timmar kändes inte bra.
Vi åkte ner till East Village sedan och därefter Greenwich Village. Först ställena på Houston Street. Sedan Bleeker Street i The Village. En kväll med härlig stämning och bra livemusik. Inte Harlem, men ändå. Nästa gång tänker jag dock ge Harlem en ny chans.

Läs hela inlägget »

Jag har hunnit komma hem, jobba, uppleva kyla och snö. Klara kontraster under loppet av 24 timmar.  Nu är det en helg att ta hand om och ...jetleg.
Men jag tror att jag håller mig kvar i min New York bubbla ett tag till.

Läs hela inlägget »

Något som man måste göra när man är i New York är att besöka Luke’s Lobster i Brooklyn och äta en Lobster roll. En lobster roll är en snabbmatsrätt från New England som består av en hummerröra som serveras i korvbröd.
Till New York skeppas färsk hummer från Maine och en Lobster roller från Luke´s riktigt smälter i munnen och tar snart slut. Då kan man köpa en till...

Läs hela inlägget »

Brooklynbron.
Jag har inte gått på den sedan 1990. Nu kändes det som att det var dags igen att promenera över East river.
New Yorks äldsta hängbro som när den stod klar 1883 var världens längsta hängbro. Dessutom första gången som man använde sig av stålvajer. Bron har också en faschinerande historia och skulle kunna bli ett bra filmmanus. Oavsett  eventuellt filmmanuse eller ej, så är den otroligt imponerande och en utmärkt promenad. Vill man också ha en utmärkt plats för att ta bra foton över Manhattan Skyline så är det här man skall vara

Läs hela inlägget »

En heldag i Coney Island. Denna smått dystra lilla nöjesort om höst och vinter, som trots sitt vemodig fyller mig med så mycket energi.
Och vädret är det inte fel på, men något badande blir det inte, även om det är en och annan som fortfarande hoppar i.
Där på stranden är jag stark och lycklig. Full av energi och har smak på livet.

Läs hela inlägget »

Det finns en historia bakom allting.
1989 breväxlade jag med en kompis som var i New York. Hon brukade skriva om Greenwich Village, hur hon brukade strosa omkring där. Hon berättade om det på ett sånt målande sätt, så jag visste hur det såg ut, långt innan jag hade sätt några bilder härifrån. Året efter åkte jag själv hit och jag föll pladask. 

Läs hela inlägget »

Av alla levande legender på Bleeker street fick jag igår kväll träffa "Wicked Willy" i egen hög person. Ett riktigt coolt möte!

Läs hela inlägget »
Dagarna är långa och intensiva. Att blogga kommer tydligt i andra hand och tur är väl det. Sådana här dagar skall levas väl. Så jag lever i stunden. Tar in allt här och nu.
Gårdagens mål var att ta sig till Duke Ellington Circle. Visst kan hockey och annat skoj locka när man är i den här staden och det tar förstås också sin plats, men musikupplevelserna...Jag säger bara musikupplevelserna...
Det gick segt att ta sig till Duke Ellington Circle. Det var en lång promenad, samtidigt som att det var mycket att se på vägen. Ett tag var jag redo att ge upp, men när vi satt där på Metropolitans trappa och åt vår lunch från en food truck, dök en taxibil upp. Den tog oss hela 5e avenyn norrut till vårt mål. Sedan hängde vi i Harlem. Har hört så mycket gott om den stadsdelen de sista åren. Dock visade det sig vara lite för tufft klimat även för mig denna gång. Antagligen vistades vi i helt fel kvarter. Så vi åkte down town igen och  i stan var Senatorerna från Ottawa och de var en alldeles för svår nöt att knäcka för Rangers, så vi spenderade kvällen i East Village, Soho och slutligen Greenwich Village, där vi hängde på barer och lyssnade på bra musik. Slutmålet för kvällen var klassiska rock-klubben The bitter end som jag skrivit om tidigare här i bloggen och där fick vi vara med om en musikupplevelse som heter duga. Mer om det i ett senare inlägg. Nu är det återigen dags att ge sig ut i New York vimlet.
Läs hela inlägget »