2019 > 07

Det spontana är oftast bäst.
En fantastisk kväll med fina vänner som fyller en med bra energi.
En sån där kväll som man aldrig vill skall ta slut.

Läs hela inlägget »
Min vän Mikael Wireby håller stolt upp sitt Interailkort från 1986. Min vän Mikael Wireby håller stolt upp sitt Interailkort från 1986.



För en tid sedan hälsade jag på hos en gammal god vän och som alltid när vi träffas blev det många intressanta diskussioner under det kommande dygnet.
Ett ämne som kom upp var Interail - tågluffning och det tog inte lång tid förrän vi försvunnit 30 år tillbaka i tiden och berättade samstämmiga historier från samma tid, utan att vi gjort de där resorna tillsammans.
Medan vi pratade kom han på att han faktiskt hade ett interailkort kvar. Ett interail från 1986 med handskriven giltighetsdatum.. Det där kortet väckte många minnen till liv.
Minnen om friheten att med pass och biljett i fickan och en ryggsäck förstås, ge sig ut i Europa, ge sig ut för att se världen...
Tåget tog en var helst man ville. Det fanns inga begränsningar så länge som du hade ett giltigt interailkort.

Storhetstiden för Interail var på åttiotalet. Då var vi med. Likaså under nittiotalet då det också blev ett par luffningar.
Det var baguette och rödvin i en park i Paris och billiga, men snuskiga hotell i Nice. Det var sömn på korridorgolvet  med ryggsäcken som huvudkudde och kunduktören som ofta lät det få ske. Det var fullpackade tåg då det inte var ovanligt att man fick stå långa sträckor och det var kupéer som man okuperade genom att dra ned rullgardierna för att inga andra skulle komma på att gå in.
Allt medan tåget  dunkade mot nya äventyr. 
Det var en längtan till Korfu och Pelekas för att väl där tillbringa dagar och nätter med att dricka Ouzo, Tequila och B52. Det var drömmar om världsstäder som Barcelona, Rom och Berlin och det var öluff bland de grekiska paradisöarna.

Interail introducerades 1972, mendå som en engångsföreteelse, utan som ett sätt att fira den internationella järnvägsunionens 50-årsjubileum där 21 europeiska länder ingick. 
Då kostade en månads tågluffning 350 kr, men man fick inte vara äldre än 21 år.
När vi började åka hade åldern höjts till 26 år för att 1988 gälla alla oavsett ålder. 

Nu läser jag att interail och tågluff börjar bli på modet igen. Dock i en mer begränsad tappning med flera undantag beroende på vilket land du skall resa till och det tycks också vara betydligt sämre tågförbindelser mellan länder. SJ säljer inga kort längre och de kan ej heller ombesörja med ligg och sovagnar. Dessutom har interail tyvärr blivit betydligt dyrare. Idag kostar ett Interail 4315 kr om man är under 26 år och det gör med lite snabb huvudräkning en ökning med drygt 1200 procent i jämförelse med 1972 års kostnad på 350 kr.
Då konsumentprisindex knappt stigit med hälften så mycket under den här tiden gör det ett Interailkort mer en dubbelt så dyrt idag. 
Ändå så sitter jag nu i denna stund och längtar mig ut. Överväger
t om att faktiskt ge mig iväg med tåget. Det är romantik förstås, en längtan efter svunnen tid och ungdom, men jag måste också säga att det också finns en lockelse efter nya äventyr och nya utmaningar. Att inte upprepa det gamla, utan göra det som då, ...men som nu.
Att låta tåget och själva resan vara navet i ett längre samtal tillsammans med någon som man tycker om. Att få hänge sig åt berättelsen, att få hänge sig till diskussionen och till samtalet...
Då målet faktiskt egentligen är ingenting och rälsen allt.
Eller som det står i visan;
Målet är ingenting - vägen är allt.
Mästerliga Robert Broberg hade koll på det mesta.

"om du sitter med biljetten en millimeter ifrån näsan
ja då missar du utsikten alla medresenärerna
och ja nästan hela resan" 

Målet är ingenting vägen är allt, Robert Broberg

Så min nästa resa kommer kanske handla  om berättelser. Berättelser från ett tåg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: interail, tågluff

Igår satt jag uppe för att se hur natten gick in i Färgelanda.
Årstiden bjuder på färgsprakande solnedgångar just nu.
Alldeles strax är det augusti. Jag är observatören som tar in och begrundar.
Är det så här det skall vara nu? Närmsta veckan med temperaturer under det normala för årstiden. Finns förövrigt en hel del för mig att fundera över, men i kväll får det ske inomhus. Ute är det mörkt och kallt. Som om solen aldrig tittade förbi idag.
Det är jag, ingen annan, bara jag och dessa tankar och frågor som behöver svar. 

Läs hela inlägget »

Igår var kanske sommarens varmaste dag.
Vi var inte många på träningen, men vi var där.
Värmen i dojon var långt högre än vad som är hälsosamt. Antagligen bra att vi inte körde mer än en timma, men tempot var det inget fel på och glädjen i att få vara på mattan och kämpa, arbeta, svettas och skratta.
De här måndagskvällarna berikar mitt liv enormt!

Läs hela inlägget »

Ebony

Jag smakar av kaffet, lutar mig tillbaka i soffan och lyssnar på hur det slår i fönsterna och hur vinden viner utanför. Idag är en skrivardag. En dag då man kan sitta inne vid tangenterna med gott samvete.
Natten var inte öm och mild. Sommarens jobbigaste natt.
Het, klibbig och förfärlig. Tillslut fick jag nog, tog bäddmadrassen med allt i och gick ut på balkongen. Där var det svalt och skönt klockan 2.10.
Sedan upptäckte flugorna mig och jag flyttade in igen precis innanför balkongdörren. Där var det också svalt och härligt. Flugorna fanns dock även där och höll mig vaken tills att jag inte orkade mer med mitt viftande och gömmande.
Klockan 05.10 kom blåsten och ryckte tag i dörrar och fönster och jag blev tvungen att rusa upp som en räddare i nöden, plocka in och stänga igen. Sedan var det försent att lägga sig igen.

Promenaden under morgontimmarna var kall och blåsig och termometern sa 10 grader. Svensk sommar levererar omväxlande sommartemperatur, precis som det gjorts sedan jag var barn.

Och där tog kaffet slut och min son beger sig till gymmet. Själv tror jag inte att jag skall gå ut mer idag. Det känns som att hösten kom tidigt i år.

Läs hela inlägget »

Alldeles nyligen åkte jag iväg med bilen åt ett håll som resan sällan går åt. Jag skulle tillbringa ett dygn på ett torp ute i skogen. 40 minuter härifrån. Jag har varit där förut, men det slog mig häromdagen att just den här vägen kör jag egentligen inte varje år en gång. Konstigt att platser som kan vara så nära, kan kännas så långt bort.
2 mil från Färgelanda ligger Hedekas. Ett litet samhälle som inte är så värst långt från Färgelanda i storlek. Dessutom ligger det nära där jag bor. Jag har åkt igenom några gånger i mitt liv, men jag kan inte minnas att jag någonsin lämnat bilen och gått inne i Hedekas samhälle. Varför vet jag inte. Kanske för att det ligger åt ett håll som jag sällan haft anledning att åka till, men ändå? 

Hursomhelst, så på min väg ut i den verkliga svenska landsbygden slogs jag av hur vackert det var. Hur det såg ut som där jag växte upp på 70-talet.  Då var det inte alls ovanligt  att det var grusväg eller oljegrus som resan gick på. När jag tänker tillbaka på det och i denna stund skriver dessa rader inser jag att jag av den yngre generationen verkligen måste ses som en dinosarie.
Ibland är det som att saker förändras på bara ett ögonblick för att i nästa sekund inse att att tiden stått still. 8 kilometer av vägen till min vän gick just på en grusväg...
Och jag dokumenterade allt med en supermodern mobilkamera...

Läs hela inlägget »

Härom kvällen läste jag en bok om John Steinbeck och hans skrivande. Det var så mycket där som jag tog till mig. Dessutom fanns det så många fina poetiska formuleringar som gjorde mitt hjärta alldeles varmt. 
Som t ex; 

"Maybe it’s like this, Max--you know how, when you are working on a long and ordered piece, all sorts of bright and lovely ideas and images intrude. They have no place in what you are writing, and so if you are young, you write them in a notebook for future use. And you never use them because they are sparkling and alive like colored pebbles on a wave-washed shore. It’s impossible not to fill your pockets with them. But when you get home, they are dry and colorless. I’d like to pin down a few while they are still wet."

Och jag känner igen mig så mycket i det där i mitt egna skrivande oavsett om det handlat om låttexter, poesi eller annan textframställan. En gång i tiden var jag den där unga pojken med pennan och anteckningsblocket i fickan som skrev ner ord och meningar som jag hittade, för att sedan ha de längre fram.  Vackra ord, "glittrande och levande" som Steinbeck beskriver dem och jag har själv ägt de där "färgade småstenarna på en vågtvättad strand".  Jag har också upplevt hur de där orden senare blivit "torra och färglösa" och hur man i besvikelse kastar dem åt sidan.
Men jag har också varit med om hur jag hittat dem flera år senare och tagit upp dem, tittat på dem, smakat på dem, läst dem gång på gång och upptäckt detas skönhet. Som en nygammal förälskelse på Genesarets norra strand...just där som Jesus sägs ha träffat sina lärljungar för första gången efter att hans uppståndelse. Där allt är som vackrast.

(Jag håller på att skriva en bok som heter Michelletimman. Mer om det och den hittar du här.)

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Det är varma nätter och dagar utan slut. En del ägnar sig åt en jakt efter skuggan, andra lever sina liv på en strand eller solstänkta klippor.  Det här är kulmen på ett högtryck. Det var så de sa i morse på Nyhetsmorgon. Att vi når kulmen idag eller i morgon.
Jag sitter i skuggan och ...kommenterar väder. 
Jag är egentligen mitt uppe i research-arbete om krig, arméer och försvar. Men just nu och ett par timmar tillbaka försöker jag hitta och komma över all information jag kan om "Congressional Research Service".  Ett företag som uteslutande jobbar för Amerikanska kongressen och tillhandahåller politiska och juridiska analyser till kommittéer och ledamöter i både kammaren och senaten, oavsett partitillhörighet. Deras högsta prioritet är att se till att kongressen ständigt har tillgång till rätt information och analyser. 

Det är ett spännande arbete att ta till sig fakta för att väva in det i sin egna berättelse. Dock tar det tid. Något som jag i det här fallet inte har så mycket av. Men jag jobbar vidare och forskning är ju egentligen riktigt kul, även om  att det egentligen handlar om vad andra redan har sett.
Min del i det hela blir att tänka vad ingen annan har tänkt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: research, michelletimman

Pil

Idag bjöds det på grillat och pilkastning.
Ungdomarna stod för det mesta. Även det där med tävlingsinstinkt. Trevligt lagspel där det var just ungdomarna som var skeptiska till poängräkningen, men där det var en man som jag (i mina bästa år) som tydligt blev förfördelad.
But it´s only a game!

Läs hela inlägget »

Lite avstämning i den vackra sommarkvällen.
Jag reflekterar över dagen. Först research-arbete under förmiddagen och på det ett par timmars skrivande. Sedan gjorde ungdomarna här hemma mat och mina föräldrar kom och vi hade en storstilad kväll.
Jag har dessutom planer för morgondagen som jag ser mycket framemot. Livet går upp och ner, men just nu har det nått en topp.

Läs hela inlägget »

Sommar, sol och värme är just sånt som  gör det svårt att motivera sig att sitta inne vid t ex ett skrivbord. Jag brukar försöka att hitta en plats i skuggan där det fungerar att sitta och arbeta. Där det går att skriva, men ibland vill man bara njuta av väder och allt det sköna just nu. Som idag, när jag istället för att "tokskriva" istället gav mig iväg upp genom Dalsland för att njuta av tid och rum. Att vara upptäckare, att vara livsnjutare och bara ta tillvara på dagen på ett njutningsfull sätt. För mitt skrivande blev det förstås förödande, då jag idag förlorat flera timmar vid tangenterna, men i det långa loppet hoppas jag på att ändå tjäna på det. Att just såna här saker skall ge mig extra energi att orka bli klar i tid.
För just nu innebär det att kvällen är vigd åt just det där skrivbordet och kanske även en del av natten. Det känns dock inte speciellt jobbigt.

(Jag håller på att skriva en bok som heter Michelletimman. Mer om det och den hittar du här.)

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

En dag i Håverud. Jag semestrar gärna i Sverige, även om det är sådana här klassiska svenska utflyktsmål.
Dalslands pärla enligt många. Själv sätter jag Ellenö före, men vackert och trevligt är det i området kring akvedukten, bland semesterfirare och kanalbåtar.

Läs hela inlägget »

Det är tisdag kväll och allt är tyst i mina rum. Ja, inte bara tyst, utan även tomt. Jag har skrivit i timmar. Har försökt att brottas med orden och har också fått fram meningar. Meningar som jag faktiskt tyckt om. Men, det går inte alltid lätt att skriva och ibland är det som att man får kämpa för varje mening. Detta i en tid där jag lever under en extrem tidspress och verkligen måste producera varje dag och föresten inte bara det; utan även prestera mycket. 
Det är då det är viktigt att man sätter upp små mål för sig själv. Att man t  ex sätter upp ett tidsmål att;

  1. jag skall skriva konstant i två timmar och därefter får jag ta en paus på en halvtimma och göra precis vad jag vill.
  2. Bestämmer ett klockslag då det är färdigt för idag, eller dags för rast.
Idag hade jag bestämt mig för att om jag skrev ex antal sidor så skulle jag sedan få vara ledig i 1 1/2 timma för att ägna mig åt en av de sakerna som jag gillar mest; att tillaga något gott och att äta.
Att det blev just att grilla kanske inte blev så mycket till överaskning, men den tillfredställelse som uppstår när man faktiskt fått jobba sig till det, var en tillfredställse som hette duga.
Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Att vara skribent och tillbringa dagarna med att skriva är inte alltid så glamoröst. Som nu när jag efter lunch och vila satt mig ner med en vad jag tycker välförtjänt espresso för att påbörja del två av dagens skrivarbete och något händer, något stöter till något som stöter till en kopp och så...
Då känns det faktiskt tungt att vara en skribent och man önskar att man istället låg på en strand någonstans och firade en solig och fin semesterdag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman
På bilden Ronny, Sigge och Tommy Widekärr På bilden Ronny, Sigge och Tommy Widekärr

Idag dyker denna bild upp i mitt sociala flöde.
Den 23e juli 2010 togs den här bilden på mig och mina bröder. Vi har blivit lite äldre sedan dess, men också säkert en del klokare.
Att vi är precis lika snygga idag råder det ingen tvekan om. 

Läs hela inlägget »

Att få kasta, bli kastad, brottas och få röra på sig ordentligt är för tillfället det roligaste jag vet.
Att samtidigt få göra det tillsammans med människor man tycker om är ett previlegium.
I kväll när jag kommer hem från träningen känner jag mig som världens lyckligaste människa. Jag känner mig trött och sliten och det skulle inte kunna kännas bättre.

Läs hela inlägget »

På väggen hänger den där väskan kvar och varje kväll innan jag sluter ögonen tänker jag på den där Kacey Musgraves-låten om hur det är att växa upp i ett trailerpark community.  Hur man som barn svär att man inte skall bli som sina föräldrar, för att sedan upptäcka att det var precis det man blev.
Om hur man föds in i traditionen att om man inte har två barn när man fyllt 21 år, så kommer man antagligen att dö ensam. Så lika bra att gifta sig, även om anlednigen är att komma ifrån tristessen....

Och varje kväll nynnar jag på de där stroferna i refrängen; 

"Mamas hooked on Mary Kay
Brothers hooked on Mary Jane
And Daddies hooked on Mary two doors down"


Det känns som att det är dags att ta ner den väskan nu.

Läs hela inlägget »

Prolog

Det är väntan på ett högtryck, men först regn...
Ute är det svart och tungt. Promenaden i morse blev inställd. Tillsvidare. Idag tänker jag inte överraskas av skyfall halvvägs hemifrån.
Jag brukar gå där jag kan få skiftande naturupplevelser. Ibland är det bara öppna fält som jag behöver.  Känslan av att kunna andas djupa andetag är överväldigande. 

Och så kommer regnet och jag tvingas byta arena och hamnar i glashuset. Det skall författas texter och ges liv åt idéer. Ibland gör jag det med hjälp av papper och penna. På så vis som jag gjorde förr. På det sätt som egentligen känns konkret och mest övergripande för mig. Berättelsen fortsätter, medan regnet öser ner och jag i min ensamhet finner ro i orden.

Läs hela inlägget »

En cykeltur på 3 1/2 timma, men då gjordes det stopp för fika. Jag kallade det först ett lopp, men mitt sällskap tyckte det var olämpligt. Lät för mycket som en tävling och det var det ju absolut inte. Däremot blev det en riktigt feelgood resa på hjul genom underskönt skiftande landskap med sjöar, skog och öppna fält.
Dagens bästa var nog kanske de där smultronställena ändå. De där spontanstoppen då jag smög upp på kullen och tittade, luktade och smakade på det röda guldet. Just där och då var jag fri.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sommaren2019, cykla

Män med gitarrer
När det här året skall summeras kanske den här kvällen blir årets trevligaste?
Eagles, Young, Le Marc och Elvis.
Och så lite Jackson Browne förstås och Costello...
Vi spelade dem alla.

I morgon skall jag cykla halvvägs till månen. Tidig avfärd. Men det är en helt annan dag.

Läs hela inlägget »

En fin och i sig produktiv dag avslutas på den lokala restaurangen där jag sammanstrålar med en riktigt fin vän.
I kväll gör vi denna sommarkväll minnesvärd långt in i december.

Läs hela inlägget »

En skrivarlya kan se olika ut.
Idag har jag valt en plats ute i skuggan. lite avskilt, lite svalt och mycket rogivande. Kanske...
Det enda viktiga kravet jag egentligen har är att det skall vara lugnt runt mig ...och tyst. Jag tillhör inte dem som vill skriva till pampig klassisk musik eller hård och metallisk hårdrock. Jag har t om svårt att låta fingrarna dansa fritt på tangenterna akompanjerat till fågelkvitter. I och för sig så består fåglarnas inslag av måsar, skator och kråkor som bråkar och låter och försöker göra sitt bästa att störa friden. För så där känslig har jag blivit mot oönskade ljud. Det gör det antagligen inte bättre av att jag med tidens gång jobbat upp ett visst ..skall vi säga ..förakt till dessa fågelarter. Jag vill så gärna visa kärlek och förståelse till min omgivning och för dem får jag verkligen kämpa med mina känslor.

Nåja, nog om det. Det jag egentligen vill skriva om idag är just mitt skrivande och då inte dessa rader, utan hur jag under flera månader jobbat med ett bokmanus som till hösten skall resultera till en riktig bok. En fysisk bok med hård pärm. Deadline var först satt till april, men har nu flyttats fram till 17 augusti. 

Jag får ofta frågan (för just nu börjar det bli mycket frågor kring "boken") hur långt har du kvar? En fråga som jag har svårt att svara på. För det är så här: Jag har aldrig skrivit en bok förut. Vet inte alls hur man egentligen skall göra, utan jag bara skriver så får vi se hur det går.  ...Och så har jag ju faktiskt gått en skrivarkurs en sommar för mycket länge sedan, vi pratar nittiotal och högskolan erbjöd sommarkurser av olika slag.
Men tillbaka till frågan; Jag har absolut skrivit hälften och närmar mig något slag upplopp. Jag kan tänka mig att jag skrivit runt 300 sidor och det bör sluta någonstans runt drygt 400 sidor. Då pratar jag om boksidor och inte A4 sidor. För det har jag fått lära mig är helt skilda saker. Jag vet hur det skall sluta och jag vet vägen dit, men kan inte föreställa mig egentligen vad det innebär i sidor. Med andra ord så är mina drygt fyrahundra sidor en ren gissning. men vi säger så, eller rättare sagt; jag säger så. "Jag har ungefär 150 boksidor kvar".

Från och med idag kommer ni kunna följa mitt skrivande här på bloggen.  På vilket sätt får framtiden visa, men jag kommer absolut berätta om vad den handlar om, hur jag fick idén till handlingen en gång för länge sedan, hur berättelsen växer fram, om svårigheter, tekniker och inspiration. 
Michelletimman skall få sin egna plats i cybervärlden.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Jag trivs fortfarande bäst med att  pryda mina blogginlägg med härliga bilder från ett skönt Madeira. Idag är det kallt och blåsigt ute och det var med står besvikelse som jag  genomförde morgonpromenaden. För trots att solen skiner är inte 12 grader mycket att hurra för. Jacka på för första gången på länge och övervägande om jag inte t om skulle sätta på mig långbyxor för första gången på semestern?
Planer på besök i staden under eftermiddagen för restaurang och biobesök har skjutits upp.  Vi kan ju faktiskt ha det trevligt hemma också. Kanske en film på hemmaplan?
Nu är det tyvärr så att från och med för någon timma sedan har jag inte längre bredband (något som i modern tid försvårar tevetittandet). Något som kan hända när man som hyresgäst litar och tror på sin fastighetsägare. Nu har jag dessutom väntat  i snart 3 timmar på att man skall ringa upp mig från Telia. Ett telefonmöte som bokades in igår. Det blossar upp till hårdare vindar minsann. Kanske t om stormstyrka. Det är sannerligen inte bara ute det är en blåsdag. På Madeira misstänker jag dock att det ännu är en lugn och stilla dag.

Läs hela inlägget »

Denna ljuvliga sommarkväll blir natt, men det får inte ta slut nu. Det är kvällar som den här som man längtar efter under merparten av årets dagar och så plötsligt är den här. Sommarkvällen man längtat efter.
Den där kvällen då man vägrar att gå in och natten sedan tar dig med överaskning.

Läs hela inlägget »

I kväll ett skönt besök i dojon för första gången på evigheter. 
Och som jag väntat!
Underbart att träffa vänner igen, även om det inte var en sån stor skara som mötte upp i kväll. 
Underbart att få röra sig, kasta, bli kastad och få svettas på grund av fysisk ansträngning. 
Nu vill jag bara ha mer - mycket mer!
Jag behöver det här, jag behöver verkligen det här.

Läs hela inlägget »

Jag på toppen på Pico do Ariero. Det är friskt och lite kallt, men framförallt bedårande vackert. Hur många gånger kan man nå toppen?

Hemma, Sverige 2019. Jag ger mig ut tidigt. Ut i ett stilla sommarregn. Som om någon sprayar regnet ner på mig. Konstant duttande. Fåglarna kvittrar, himlen är mörk, jag går rakt fram. Jag tänker på vad jag skrall skriva när jag kommer in. Jag tänker på den där historien som jag har och hur jag för berättelsen framåt. Mot en toppnivå, någon platå där i mitten är inte bra nog. Nästa kapitel - var är jag då? Allt detta arbete för att nå en slutdestination, för att nå toppen.

2 timmar senare. Regnet öser ner, 5 koppar espresso och ännu ett färdigt kapitel,

Läs hela inlägget »

Semestern fortsätter och väl på hemmaplan blir det en heldag på Marstrand tillsammans med vänner.  En fantastiskt rolig dag som ger mersmak på vad sommarsverige har att erbjuda. Vi bor trots allt i världens vackraste land.

Läs hela inlägget »
Etiketter: semester, marstrand

Jag är tillbaka i Sverige. Det är hej då Madeira för denna gång. Men semestern fortsätter och förhoppningsvis lite "semestermood". Först och främst behöver jag få jobba med mitt bokmanus. Skriva klart det så att det kan gå till redigering. Det är en ny dag och allt går vidare. Men först en stilla stund med mina tankar. Mina tankar om en ljus tid.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman, semester



Madeiras näst största stad med drygt 40 tusen invånare.
Vi fann en perfekt utsiktplats för att ta några bilder. På bilden ovan högst upp ser man Cristiano Ronaldo flygplatsen. En legend som handlar om världens kortaste flygplats...Nåja, den där legenden stämmer inte riktigt längre. För den där korta flygplatsen som skall vara så svår att landa på så att piloterna som landar där måste ha specialutbildning har för ett bra tag sedan ändrats. Det som sällan framkommer är att den har förlängts sedan ett antal år  och även om man fortfarande  måste styra rakt mot bergen för att i sista stund göra en tvärvändning, så skall den inte alls vara så svår längre. Men den ligger vackert, med öppet hav på ena sidan.

Läs hela inlägget »

The End

Jag vill stanna kvar. Har inte alls någon lust att komma hem. Jag  Kommer  sakna skönheten, klimatet och maten. Men jag kommer ta med mig mycket också. Minnen om intressanta möten och upplevelser. Det där viktiga i livet - att faktiskt ge sig av för att en dag komma hem.

Läs hela inlägget »
Etiketter: semester, madiera

 Vi kom till Camacha utan några större förhoppningar, men den mycket lantliga och pitoreska byn visade sig  vara rik på kultur och den natur som format området  visade sig ha en gigantisk mängd och variation av exotisk flora och fauna.
Camacha är känd världen över för sin industri för korgarbeten. Det var det vi visste sedan innan och  det blev en mycket intressant stund att får möjlighet att studera, lyssna och sätta sig in i detta fantastiska hantverk som korgflätning är.
Visst blir det extra roligt när man upptäcker något intressant som man inte alls hade någon förhoppning om innan?

Läs hela inlägget »

Sommarkväll i paradiset.
Jag lever mina dagar fullt ut och denna semester är fullkomligt inrutad så här långt. Visst är det slappa dagar,. Men med en intensitet och ett tempo värd en upptäckare. Snart, mycket snart hoppas jag kunna dra ner på det. Visst är det skönt att vara på väg, men nu tror jag att det är hög tid för mig att återgå till bokmanusskrivande, träning och lugn.
För lugnt är det sällan i mitt liv, oavsett om det är semester eller ej.

Läs hela inlägget »

Santana ligger på Madeiras nordöstra kust  och beskrivs som ett "måste" resemål om man är på Madeira. Anledningen är att det är i den här byn som återstoden av de typiska Madeira husen som finns kvar på ön hittar man här. Närmare bestämt 5 stycken.
Det var i just såna här hus som bönderna levde i på 1500-talet på Madeira. 

Det sägs att Santana är rik på  historia och kultur, men det var inget som vi såg av den här gången. Kanske nästa gång  jag kommer hit kommer bli annorlunda?  men denna gång gav besöket inte så mycket. 
Det skall finnas  många vackra vingårdar runt omkring Santana som skulle var intressanta att besöka, men när man är i väg så här tidsbestämt är det så gott som en ömöjlighet att hinna med allting.
Denna gång några fina och obligatorsika bilder på de trekantiga husen. Inte mycket mer.

Läs hela inlägget »

När kvällen kommer och man är mätt och man inte vill dricka något mer, utan bara stå där och blicka ut mot havet.
Då, just då är man fri och inget, absolut inget kan rubba ens sinnesfrid.

Läs hela inlägget »

En av anledningarna till att man åker till Madeira är maten. Visst, mat är alltid en viktig ingrediens för att resan skall bli lyckad, men maten på Madeira är verkligen något speciellt.
Dels för att man har hela världens kök att välja på samtidigt som deras egna specialitéer är fantastiska.

 Då Madeira är en ö så är det kanske inte så konstigt att det erbjuds  många olika fisk- och skaldjursrätter. Allt från grillad fisk till musslor, hummer och bläckfisk.
De absolut vanligaste rätterna man tänker på när man hör om Madeira och mat är; Espetada em Pau de Lauro  som är ett vitlöksmarinerat grillspett med nötkött och Espada som är dolkfisk. Svärdfisk och grillad tonfisk är också mycket populärt.

För egen del väljer jag lammkotletter denna kväll. Det fungerar alltid.

Läs hela inlägget »
Etiketter: mat, madeira, madeirabloggen

Madeira är ledande i världen på sockerrörsodling.
I Porto da Cruz finns en av Madeiras 3 fabriker för romtillverkning. Fabriken startade upp 1927 och tillverkningen går i princip fortfarande till på samma sätt som då. De tillverkar bara rom gjord på sockerrör och bland sorterna hittar man ”Branca” och ”Envelhecida 970 Reserva”.

Sockerrören mognar i mitten av april och det är mellan mars och maj som  tillverkningen pågår. Det är då som det skall vara full aktivitet i fabriken, något som det inte var nu när vi har här i juli, utan nu handlade det om att lagra och sälja, samt att visa intresserade som oss runt i fabriken. Ett mycket intressant besök som rekommenderas.

Läs hela inlägget »
Etiketter: rom, madeirabloggen, madeira

En riktigt trevlig by på Madeira är mysiga Porto da Cruz som kanske är mest känd för sin romtillverkning och kända surfskola, men också är så vacker med sina gamla hus, havspooler, stränder, fiskare och så örnklippan förstås.
Den ligger mellan Santana och Machico, på nordöstra delen av ön.

Även vi kom för romtillverkningen, men vi förälskade oss också i den vackra promenaden runt halvön vid hamnen och den storslagna utsikten ut mot Ponta de São Lourenco.

Läs hela inlägget »

På morgonen tycks det alltid vara som varmast ..och finast.
Det är en obligatorisk morgonpromenad på den fina strandpromenaden, ett stopp för en kopp kaffe, ett annan stopp för en glass. Allt medan linbanan precis öppnat och båtarna gett sig ut till havs.

Läs hela inlägget »

Det verkar som reseföretaget lyssnade och tog in det vi skrev om gårdagens dagstur till Santana och den stackars påhoppade guiden (Läs inlägget här). Det känns bra nu.

Läs hela inlägget »

Efter ett par timmar på te-servering känns det på sin plats att besöka det här stället.

Läs hela inlägget »

Idag siktar vi in oss på badet, men innan dess vill jag ha en god frukost. Vi föredrar att äta frukost i lägenheten, men denna morgon kändes det skönt att sätta sig till dukat bord för att njuta av en god omelette och bacon.

Läs hela inlägget »

Det är på det här trevliga stället som vi gärna dricker vårt afternoon tea. En liten oas bland allt det vackra runtomkring, när man bara vill koppla av och vila benen en stund.

Läs hela inlägget »

Morgon i Funchal och på bilderna ser ni att det bjöds på läckerheter även i går kväll, men allt är inte bara glassiga bilder på snygga vyer eller smaskiga matbilder. I natt har sömnen störts av den irritation som jag känner efter gårdagens bussutflykt till den norra dellen av ön. Samtidigt känns det bra att vi så här efteråt faktiskt tog oss tid för att försöka ställa allt till rätta.
Själva utflykten var toppen, men med på bussen var ett par unga kvinnor som redan från början verkade ställt in sig på att göra livet surt för sina medpassagerare och sin guide/bussförare i synnerhet. De klagade på allting och inget tycktes vara bra nog för dem. De styrde och ställde och ville ha allt på sitt sätt. De var på vår guide vid ett antal tillfällen och anmärkte hur han t ex pratade i mikrofonen. Självklart så var det alltid de två som var några minuter sena på bussen när det var dags att dra vidare till nästa sevärdhet. Vår guide som var skicklig både på att berätta under resans gång och köra bussen på de stundtals smala och dåliga vägarna uppför bergen, visade sig ha ett fantastiskt tålamod med dem. 

I går kväll, timmar efter att vi hoppat av bussen och tackat för en fantastisk dag, ringde guiden/bussföraren upp mig under middagen. Han var bestört, frågade om jag skulle vilja hjälpa honom. De unga kvinnorna hade gått till polisen och polisanmält honom för att han varit berusad och kört vingligt. Till turistbyrån hade de krävt pengarna tillbaka och påstått att han varit ohövlig och inte gjort de stopp som utlovats. Guidens chef var rasande och jobbet hängde nu löst. Det här var anklagelser som förstås inte alls stämde.
I går kväll när vi kom tillbaka till lägenheten skrev vi ett brev till Guidens chef. Vi tackade för den fantastiska dagstur vi fått vara med på och vi högprisade vår duktiga guide. Det kändes både självklart och viktigt som medmänniska att ta sig den tiden i sin semesterbubbla och faktiskt göra något viktigt och bra. För så är det att vara medmänniska, vi måste ställa upp för varandra oavsett om vi är på semester eller ej, oavsett om vi inte direkt känner personen i fråga. Har vi en chans till att hjälpa måste vi göra det. Det är vår viktigaste  skyldighet som medmänniska. Gör vi inte det so förlorar vi.

Läs hela inlägget »

Man överaskas hela tiden över hur vackert det är här på Madeira.
Som idag när vi åkte upp till Pico do Ariero som ligger 1818 meter över havet. Det vackra, det kyliga klimatet och den rena luften.

Vi stod och tittade ned på molnen.  Och när vi vände blicken mot havet såg vi ön Porto Santo långt där borta i nordost. Jag med tårar på kinden och ett lyckligt bultande hjärta.

Läs hela inlägget »

Ny dag på Madeira som börjar med en härlig frukost och följs upp med en skön promenad. 
Idag skall vi åka norrut och från och med nu blir det att bekanta sig med ett antal andra platser här på ön.
Bilderna ni ser är från gårdagskvällens restaurangbesök. Av allt fantastiskt här är kanske just maten det som sticker mest ut.
Jag skulle enkelt kunna bytt ut ett par dagsaktiviteter mot ytterligare ett par restaurangbesök under dagen. Utbudet av restauranger och rätter är stort och det är fantastiskt tillagat oavsett om det är en lokal traditionell rätt eller någon "vanlig" matklassiker. Jag längtar redan till dagens lunch!

Läs hela inlägget »

Den här ön verkar inte ha mycket vilda djur om man bortser från fåglar då. Dock kryllar det av små ödlor som man finner överallt ute.
Ibland ser man någon också kila förbi här i vårt uterum, men från och med nu har vi också minst en inne. Närmare bestämt i sovrummet. Självklart går det inte att hitta den nu, men jag är säker på att den kommer dyka upp under mitt täcke inatt.
Och även om jag inte räds dem, så är det sista jag har lust med just nu att ha något som kilar runt min kropp i natt. Om detta handlar mycket om mitt liv just här och nu.

Läs hela inlägget »

Madeira är platsen att bli gammal på. Det är rent och fräscht, fantastisk god mat och bedårande vackert. Klimatet är perfekt där det hela tiden är behagligt. Varken för varmt eller för kallt. Det skiftar mycket mellan klarblå himmel och extremt molnigt. Temperaturen är dock densamma. Det är ej heller speciellt dyrt. Mycket billigare än t ex Kanarieöarna som inte ligger så långt härifrån. Idealiskt för pensionärer och faktum är att den största gruppen av turister är just pensionärer och det är fullt förståerligt. Den dagen jag får gå i pension är det här man skall tillbringa minst ett par månader om året.

Vi brukar gå ut tidigt på morgonen. Efter frukost för att ta en längre promenad. Det är också oftast som soligast just på morgonen. Den här morgonen gick vi till Katarinaparken.  Som någon sa; "Så nära paradiset på jorden man kan komma". Otroligt Fridfullt och vackert. Fina växter, fontäner, fåglar och hänförande utsikt! 

Läs hela inlägget »

Vi går på högmässan i vackra Funchalkatedralen som för kvällen är full. Katedralen stod klar 1500 och är byggd i gotisk stil.
Vi hinner med en liten rundvandring i kyrkan innan de stänger. 

Nu bär det ut i kvällsvimlet för god mat och dryck.

Läs hela inlägget »

Jag har gjort min första levadavandring. Vi var 12 personer plus guide. Två tyska familjer, en brittisk och ett ryskt par. Det var inte någon speciell svår vandring, men ack så vacker. Visserligen stupade det brant ner på vissa ställen. Vid de tillfällena kände jag mig förvånande cool. Detta utan att smakat på det som Ryssarna hade i sin termos. Vissa förutfattade meningar om människor visar sig ibland stämma.

Man imponeras av människor också. Att bygga dessa vattenkanaler var förvisso nödvändigt för öns överlevnad, men måste varit ett otroligt tufft arbete att få till då det är mycket bergigt. Flertalet av de nästan 220 milen av levador är inhuggna i sidorna av bergen.
Det här påbörjade portugiserna på 1500-talet för att frakta vatten till jordbruksområdena. Det var otroligt givande att ha med en guide som kunde berätta om hur de som arbetade utmed levaderna slog på vattnet till de olika gårdarna vid ett speciellt klockslag och täppte till när de inte fick mer.

Levaderna har också blivit mycket viktig för turismen då vandringar görs utmed ett stort nätverk av levador. Många är enkla som den vi gick idag, men flera är svåra med smala, söndersmulade avsatser där felsteg kan leda till att man halkar utför stupet och slår ihjäl sig. Något som påstås hända någon gång varje år.

För vår del var det bara vackert, trots lite balanserande emellanåt. Det här ger mersmak och i morgon väntar en lite svårare levada.

Läs hela inlägget »
Etiketter: levada, madeira