2019 > 08

Sista augusti. Nu är det slut på sommarmånaderna.
Och dagen har jag tagit vara på, på bästa sätt med det som jag gillar mest.
Hela samhället kryllade av folk. Man får ta tillvara på dessa tillfällen, men kvällen lät jag få bli en hemmakväll, trots att dessa dagar egentligen kräver en riktig Grand finale.
Det var inte mitt år att fira helt enkelt. Jag behövde ta det lugnt. 
Men jag kommer minnas dagen för all dess glädje och de möten som jag fick till. Återseenden och spännande nya inslag.
Och när allt kom omkring kunde inte kvällen bli så mycket bättre...

Kom september, kom hårda höstvind. Jag tror att jag snart är redo för nya tuffa tag och tur är väl det för Vi börjar intensivt direkt. Första veckan i september blir ett eldprov. Både på gott och ont.
Långa tuffa dagar, men också de där glädjeämnena...Iallafall vad jag hoppas på.
Nu ger jag hösten en chans. Jag älskar hela veckans dagar, men har svårt för en  del årstider och flera av månaderna...
"September - jag är här om du vill ha mig, men du måste faktiskt bjuda till lika mycket som jag är beredd att göra."

Läs hela inlägget »

Lugnt nu



Tänker på sommaren. Den som snart är förbi. Om hur det började, dess oskuld och hur jag fylldes av barnslig omedvetenhet. Hur det blev annorlunda sedan. hur blåa hav och palmer på rad förändrade allt. Jag vandrade på solstänkta stränder och satt ute vid piren och drack kaffe och vin... På ett sätt så känns det där så länge sedan nu när vardagen har blivit vardag.
Jag har jobbat i tre veckor. Jag är trött och sjuk.  Egentligen skulle jag varit på konsert i kväll. Sett på Sjömila i Uddevalla. För det fanns det ingen ork till.
Jag slår på teven, knäpper på dess ljudsystem och letar bland de olika apparna och finner Youtube. Efter några dagar med den här sjukan och dessutom på gränsen för mycket Franska trion (om det nu är möjligt) behöver jag det där fräscha, vackra och till och med lite hoppfulla. Jag har tänt några ljus. Det är sådana tider nu.
Det blir en spellista med Sjömila och första låten är den där underbara  Lugnt nu, som har den där förmågan att alltid få ner mig i varv, får mig lugn. 

"Där är du och här är jag i höstens röda salar
Här är jag och där är du, vi är tysta när vinden talar"


Jag lutar mig bakåt i soffan och inom några få sekunder ligger jag ner. Det slår mig att videon är så vacker och så på riktigt.  Det där är sann Sann musikglädje. 
Och trots att den här veckan ännu inte är slut kan jag konstatera att det kan bli bättre, att jag kan bli bättre och att jag framförallt måste börja må bättre. Så jag "tar det lugnt nu"  och  tänker att "Genom allt som har dött kommer höstens sol".
Det finns inget som helar som musiken.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sjömila

Blixtnatt

Jag lyssnade på åskan i natt.
Jag tittade på ovädrets skådespel. Det var ett praktfullt regn och blixt och dunder.
Egentligen väntade jag bara på att rummet skulle bli svalt. Att min febersjuka kropp skulle svalkas. Jag tog mig ut på balkongen. Där var det bara vackert. Jag ville bara lägga mig där på golvet och bli ett med det snabba ljuset. Blixtarna var konstanta.
Sedan har jag inte sovit en blund. Att vara vaken en hel natt ger tid till tankar och funderingar. Mina var antagligen påverkade av feberdrömmar. Jag fick liksom aldrig ordning på dem.
En ny dag har nalkats. Jag ger mig ut i det blöta. Det är mitt i veckan och i natt har nog inte många sovit speciellt mycket i Dalslands södra utpost.

Läs hela inlägget »

Det har varit en tråkhelg.
Och det är vid sådana här stuationer som jag påminns om hur viktigt det är att inte bara längta efter fredag kväll och helg. Att alla dagar måste bli bra och levas väl. Att en måndag är minst lika vktigt som en lördag. Annars är inte livet annat än skit. Jag är tacksam för att jag lever så. Att jag alltid har en ingång till varje ny dag; att detta måste bli en bra dag.
Nu är det ju förstås inte så det riktigt fungerar, det känner t om jag till, men min poäng är att om man inte lever varje dag fullt ut och har en ambition att t  ex denna måndag skall bli rolig, innehållsrik och spännande, kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.
För så är livet, det går upp och det går ner.

För egen del har jag blivit sjuk, åkt på en smitta, jag som aldrig blir sjuk. Men det är inte det som  får mig att förbanna helgen, utan när saker händer andra, andra i min närhet som man håller av och önskar allt gott, men där det istället blir svart. saker som de inte förtjänar, då blir jag nedstämd som nu. Jag önskar bara att alla kan ha det bra...

Nu måste också tilläggas att en del roliga saker också hänt i helgen. Som igår när lördagsjudo-träningarna drog igång och några timmar  senare bjöds jag på middag av Sharif.  En fantastisk god middag tillsammans med familj och vänner där både min mor och far visade att de var i fin form. Det kändes bra!

Idag
Efter en morgonpromenad gick jag till kyrkan klockan tio. En stilla stund med sång och ord om försoning och förlåtelse. Det bjöds på kanon och det slog mig att det är alldeles för lite kanon nu för tiden. Jag borde starta upp en kanonkör på jobbet. Kanon är befriande härligt!
Lunchen intogs utomhus på en av kommunens restauranger. Därefter åkte jag hem och bara sov. För en sjuka botas inte av sol och värme. Det är då säkert.
Det sägs att värmen skall hålla i sig in i den nya veckan. Oavsett ser jag fram mot en ny vecka med blanka blad. Jag välkomnar måndagen, jag välkomnar resten av veckans alla dagar och jag ber om lugn, harmoni och kärlek ...och att allt bara skall vara bra.

Läs hela inlägget »
Härom kvällen satt jag likt min son som brukar ha för vana  att sitta uppe i natten för att invänta en ny låt-release från någon av sina ”hjältar” och gjorde det samma.
Jag väntade på att Sjömila skulle släppa sin nya ”Det kan bara bli bättre”.
Sedan dess har jag lyssnat på den där låten nästan oavbrutet.
Samma dag som Taylor Swift släppte sitt nya album och en hel värld väntat på det, tillhörde jag den skaran som tålmodigt väntat  på just den låten med Sjömila.
Den gjorde mig inte besviken. Ett välpaketerat låtsnickeri med alla de där ingredienser som krävs för att ha självklar hitpotential. Nu visar det sig också att den inrymmer djup och mening. En låt som berör. 
Som alltid när det gäller en Sjömila-produktion slås jag av hur väl producerat det är. Ljudbilden är helt perfekt.
Och för att inte det skulle vara nog så känns musikvideon både nyskapande och spännande, med ett slut som griper tag. Den får mig liksom att stanna kvar och jag kan inte göra mig fri...

Sjömila har nu under 3 års tid levererat musik med hjärta och mening och borde vid det här laget vara på alla svenskars läppar. För så bra är de!
Nu skall du kolla in videon, titta och lyssna. 
Läs hela inlägget »

 Att träna och vara sund tycker jag om.
Den här sommaren har dock varit ett riktigt förfall i den bemärkelsen.
Och när vi kommer till träning så har jag sedan länge tappat intresset totalt för det mesta. Dock tycker jag judo fortfarande är roligt och framförallt då att fightas. Tennis och Badminton skulle fortfarande vara roligt att spela, men där sätter tyvärr knän och axlar stopp.
Allt det där andra som t ex styrketräning och att springa som jag en gång i tiden höll på med som komplement till judon, känns totalt ointressant. Tyckte egentligen aldrig om det då och tycker ännu mindre om det nu.

Efter sommaren har jag ännu en gång ställt mig på judomattan. Detta för 38e hösten. Kanske är det här en av de roligaste premiärerna?
Jag känner mig full av energi, har inte ont någonstans eller är skadad och ser framemot varje träningstillfälle.
Dock är det som att min fysiska form är sämre för varje gång och i år är det antagligen ett bottenläge.
Men jag kämpar på och triggas av utmaningen av att skapa en förändring. Dessutom tränar jag ju numera i samma gäng som min son. Det är verkligen fantastiskt att man kan få dela något som man älskar så mycket med någon som står en så nära.

Läs hela inlägget »
Jag går tillbaka ett år i tiden och kan konstatera efter att jag tittat på några blogginlägg att jag fortfarande är långhårig. Jag kan också konstatera att jag skrev bra i augusti i fjol. Riktigt bra inlägg om jag får säga det själv. (Du hittar dem här).
Jag är långt ifrån den formen idag. Kanske för att mitt manusskrivande tagit allt kreativt utrymme. Kanske för att jag har tappat det. Hursomhelst blev det förutom en ganska otäck upptäckt, faktiskt inspirerande.
Inspirerande till att faktiskt skriva bättre, skriva om viktiga saker och ta det mer på allvar. På allvar i den bemärkelsen att lägga någon sorts själ bakom det. 
Nu går natten in i Färgelanda.
Ljuset kom och drog förbi. Det gör mig både sorgens och glad, därför att för varje mörk natt finns det en ljusare dag. Jag var bättre förr, men jag kan bli bra igen. Jag behöver bara ta i mer. För efter mörker kommer ljuset åter. 
Och jag skall börja leverera igen.
Läs hela inlägget »

Lars och jag.
Det är höstpremiär på Färgelanda judoklubb.
Den första terminen på klubben gjorde vi 1981. Vi bara fortsätter.
Det är något speciellt med dessa uppstarter. Den där känslan om att vara igång igen  efter en lång sommar. Att träffa polarna. Att få kasta och skratta.
...att vara så där trött efteråt som jag är precis nu. Att känna hur kroppen smärtar och veta att det kommer kännas värre i morgon. Att gå och lägga sig och känna lycka att man  fortfarande är en av dem som aldrig gav upp.

Läs hela inlägget »

Frosseri

Som jag njutit denna sommar!
Dock främst av god mat och dryck. Det har varit ett frosseri utan dess like. Kan inte minnas att jag ätit så mycket gott och druckit så med välbehag som denna sommar. 
En del av mig tycker inte om det där. jag hade säkerligen mått så mycket bättre av mindre. 
Och så kommer söndagskvällen och sötsuget och med ens är jag helt övertygad om att det bästa sättet att avsluta en vecka på är på just det här sättet. Svart kaffe och en god glass.

Läs hela inlägget »

Jag har jobbat i en vecka.
I morgon skall allt vara som om ingenting har hänt. Konstiga skeenden, men så det är.
Söndagen kom och den gick. Det var så mycket som jag ville få ut av den, men mestadels försvann den i jobbförberedelser tillika planering för kommande vecka. Kanske var det lika bra det? När allt kommer omkring är det ju bra att vara lite "på tå".

Det har varit en extrem regndag. Det finns olika grader på hur hårt och intensivt ett regn kan vara. Men i morse sken solen. Då satt jag ute och drack mitt morgonkaffe. Solen lyste mig i ansiktet och för en sekund kändes det som att sommaren kanske skulle göra comeback...Sedan gick solen i moln och jag skyndade mig ut för en uppfriskande promenad. Jag gick vid Valboån och jag andades in den friska luften och njöt av varje andetag. Det är sånt som gör mig levande.
Jag förbereder mig för en höst med allt vad det innebär. Arbete, min bok, judo och ...musik.
Härom dagen upptäckte jag hur mycket jag saknat att lyssna på musik. Visst har jag lyssnat på musik i sommar, men inte alls på det sättet då man verkligen lyssnar. Det har inte funnits tid för det.
Men snart, mycket snart hoppas jag att jag fullt ut skall kunna hänge mig till det ...och att spela själv också. Det har det heller inte blivit något av den här sommaren. Jag känner en längtan igen. En längtan till det näst viktigaste som finns; Musik.

Läs hela inlägget »



Jag hittade denna gamla raritet. Ett checkhäfte från 90-talet. Där går läsa både mitt telefonnummer och min adress.
Gillar den där adressen. Tänk att fått haft "Coleman avenue" som adress. Coleman är ju liksom jag.

Bankerna har varit bra på att hitta på nya betalningsmedel
En gång i tiden var  checken det nya enkla betalningsmedlet.  Hur ofta ser du någon använda det idag? Nä, för att betala med check är stendött!

Men jag är gammal nog för att ägt checkhäften.
I landet USA var det ju dessutom livsviktigt. 
Med häftet i fickan kunde man köpa en bit av världen... Iallafall så kändes det så. 
Den känslan kan aldrig ett American Express återge.

Läs hela inlägget »

Tors hjälp




 RönnarnRönnen Rönnen dignar av bär.  Nu blir vintern hård....
Eller kanske inte. Ännu en myt.
Men det är smärtsamt vackert med dessa glimrande bär, trots att det är ett säkert hösttecken.
Före sågs rönnen som helig. Inte dåligt för ett träd som vår kära Linné sa aldrig blev gammalt.
En gång räddade rönnen Tor och Loke från att drunkna i en flod. Därefter bär den namnet "Tors hjälp".
Jag bedårades på min promenad idag. Det är mycket av allt. Rönnbär, kottar på granarna, kantareller i skogen och flugor i mitt ansikte...
Värmen försvann snabbt, men sommaren är fortfarande vacker.

Läs hela inlägget »

Årets sommarträning slutade på bästa sätt. Glädje och galenskap, precis som den här bilden visar.  Nu ser jag framemot att träningssäsongen drar igång igen nästa vecka.
Ledigheten är slut. Jag slutar aldrig.

Läs hela inlägget »

Tillbaka

I morse återgick allt till det vanliga.
Jag blev vanlig.
Jag vid en rondell i ett ösregn. Vissa saker ändrar sig aldrig. Att samåka är coolt!

Nu har jag redan jobbat en hel dag. Det går undan.

Läs hela inlägget »

Jag och han

Jag pratar med min son. Han har nu kommit fram. Ett drygt dygn på buss för att nå slutdestinationen. Han håller på att installera sig och utforska platsen för sin retreat.
Här hemma faller regnet. Kanske gör det det i centrala Frankrike också? För mig är den en söndag innan första arbetsdagen på länge. För honom väntar det stora äventyret. 
För två år sedan var vi på fest och jag och han spelade på en trevligt kalas. Det där att få spela ihop och få dela sin kärlek till musiken med honom är obetalbart.
Bara några få timmar senare skulle vi vara på väg med flyg över atlanten. Där väntade minst sagt några äventyrliga dagar.
Det är såna där saker som jag ägnar tiden att tänka på en sån här dag. Roliga och trevliga saker som jag och han gjort tillsammans. 
Jag har haft en fantastisk sommar. Jag tror att han har det fortfarande.

Läs hela inlägget »

Idag påminns jag om mina vänners bröllopsdag.
Det känns som så länge sedan, men ändå så nära. 
Det var en vacker dag. Ett bröllop att minnas. En dag att minnas. Den bästa dagen.
Och det är just den där lyckan och glädjen som inramade denna fantastiska dag,  som jag nu låter mig omfamnas av. 
Några få månader efter att denna bild togs, såg våra söner dagens ljus.
Med det i minnet och allt roligt som vi fått upplevt tillsammans både innan och efter det, kan jag inte annat än att omfamna kärleken och svära min eviga trohet.
För kärlek är ju det finaste som finns.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att citera Karin Boyes Hur kan jag säga... ur De sju dödssynderna:

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Läs hela inlägget »
Etiketter: karin boye, bröllopsdag

Retreat

Det här väderomslaget kom så plötsligt. 
Trots att det var aviserat i förväg, så är man liksom inte beredd.
Istället för en svalkande drink dricker jag hett te och gläds över tanken att jag faktiskt är inomhus.

Min son har åkt på retreat i Frankrike. Ett liv i stillhet är allt vad man önskar sig. Det finns ganska mycket i mig som avundsjukt längtar mig med. Istället blir det jobb nu. Långbyxor, sockar och att ställa klockan.
Att ställa klockan är dock lite symboliskt, för jag vaknar alltid innan den ringer ändå. Men, det är själva grejen, själva symbolen för att nu dras en del av min frihet in, som gör mig lite missmodig. Att ha allt inrutat igen.
Så efter den här ledigheten skulle jag trots allt föredragit en period av stillhet och meditation.

Läs hela inlägget »

Slutet

Igår firade jag min sista semesterdag.
Idag är allting slut.
Men på måndag börjar allt om från början igen. Sakta och säkert skall en längtan byggas upp inför ännu en semester. Innan dess ser jag framemot en mild och öm tid.
Igår kväll var jag bjuden på middag hos vänner. Vilken middag det blev! Att sedan kvällen var ljummen och skön hjälpte till att få ett minnesvärt slut på dessa veckor. Vi satt ute till augusti-fukten bad oss att gå in. Då hade klockan nåt midnatt.

Nu är det helg och allting är som vanligt. T om regnet är konstant.  
Och rummen är tomma och tysta. Jag har slagit mig ned vid tangenterna för att prestera stordåd.
Jag har några kapitel kvar.
Av den här sommaren återstår det dock bara lite brödsmulor.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sommaren2019

Backpack

Det här är jag och min ryggsäck från 1987. Den är packad igen och ser fortfarande så gott som ny ut. Det skall i lite mer saker och sedan lite justeringar, så kommer den sitta fint på ryggen.
Min son skall resa 24 timmar genom europeiska landskap med start i morgon. Då behöver man packa väl. Då behöver man framförallt en bra ryggsäck!
Jag och den här ryggsäcken har gjort 5 tågluffningar ihop, otaliga judoresor, resor genom Sverige och härliga friluftsutflykter. Jag vet precis vad den går för. Vissa saker är beständiga och går aldrig ur tiden. 

Läs hela inlägget »

Portbou

Jag går igenom tidskriftsamlare som jag har i arkivet.. Den här gryniga bilden från slutet  av nittiotalet hittar jag där. Utskriven på ett vanligt papper.
Jag och brorsan SIgge på en servering i Port Bou,  Vi gör Katalonien. Brorsan är ung och ...jag med. Antagligen är det min andra bror Ronny som tar den här bilden, för han är också med. Tre bröder - jag och mina brorsor. Vi är på resa genom Europa. Vi har åkt tåg från Uddevalla.
Portbou ligger i Girona-provinsen i Spanien, men ändå bara 3 kilometer från Frankrike. Vi gjorde Frankrike också.
Vad jag minns av Portbou är dess grymma historia från spanska inbördeskriget.  Hur Franco och fascisterna tog hämnd på Portbou som då var en av socialisternas viktigaste fästen, genom att mörda nästan halva dess befolkning och ödelägga en stor del av staden.
Jag minns också härliga och händelserika dagar med mina bröder. Att vi gjorde den där tågluffen tillsammans känns ovärderligt idag.
Tre unga män som visste så mycket om världen, men ändå visste vi ingenting.
Läs hela inlägget »
Etiketter: interail, tågluff

992 steg


Dagens andra paus och första utomhus. Det är skönt att bara vara.
992 steg. Idag blir det rekord, men på fel sätt. Detta eviga jagande efter att vara igång.
Men det finns mycket annat bra jag har fått till. Jag har t om presterat stordåd enligt min skala och mitt sätt att se på det.
Så jag håller mig totalt still och njuter av ännu en fantastisk sommarkväll.

Läs hela inlägget »

Jag skriver, skriver och skriver. Det är den där kampen med klockan.
Och så är det en semester som är på väg att ta slut.
Men jag är strukturerad. Använt dagen på ett fruktbart sätt och sitter nu ute för en liten välbehövlig paus.
Mobilbloggande is the shit! Solen gassar och värmer.
Jag är full av förväntan, för jag känner mig stark och frisk. Jag går in i hösten med massa energi.
Och boken är strax klar. För det måste den vara. Det i harmoni. Ingen press längre. För jag skall bara skriva klart de där sista kapitlen och det tänker jag göra medan jag njuter av just den där stunden.

Läs hela inlägget »

När jag städade mina garderober hittade jag den här T-shirten.
Långt in, nederst och glömd. Kläder kan väcka minnen.
Just den här tröjan köpte jag innan vi åkte till Mexico 2001.  Jag tyckte den var så fin så jag köpte en gul också. Den hittade jag dock inte.
På ett foto som sitter ovanför ytterdörren har jag just den där T-shirten. Ett nostalgiskt ögonblick uppstår 

Allt man äger blir vinäger.
I denna stund är dock ett gammalt klädesplagg långt från vinäger. 

Läs hela inlägget »

Arla morgonstund. Är först på plats. Bilbesiktningen tycks också ha sommarfeeling.
Bilens allra första kontroll. Tre år går fort.
Nu behöver den inte dit något mer förrän 2021. 
Sedan en naturpromenad. Landskapet står fortfarande i blom. Det väcker en viss förhoppning. Förövrigt känns det verkligen som att det är på upphällningen. 
Jag pratar om den här sommaren. En fantastisk sommar som likt sina företrädare tycks bli alldeles för kort. Jag tillhör inte dem som uppskattar hösten. Snart är det det enda vi har.
På reklamen gör de reklam för Beverly hills 90210. Nej, nej! Ingen repris utan hela gänget massa år senare. Jag kommer knappast titta, men jag konstaterar lugnt att bra saker trots allt alltid kommer igen.

Läs hela inlägget »

Regnet har lagt sig. Sjön ligger blank. Allt är nytt och fräscht. 
Jag stannar en stund. Lyssnar på tystnaden. Nu helt avskärmad från socialt brus. Det är som vackrast nu. Nu i denna stund.

Och hemma står teven fortfarande på  och jag kommer lagom till vinjetten till Magnum. Att tillbringa en regnig dag framför teven och se på gamla serier var en av mina saker  som jag listade att vilja göra under min semester. Vad skulle kunna vara bätte än Magnum en regndag? Tom Seleck, en av de absolut främsta. 
Jag stänger av teven. En annan dag. Det får bli en annan dag.

Sätter mig vid tangenterna. Har att skriva i några timmar. Jag försöker strukturera upp mitt skrivande. Hård diciplin är nu ett måste om jag skall bli färdig med mitt bokmanus
Börjar skriva, men tänker på den där sjön. Vissa platser kan man stanna kvar vid hur länge som helst.  Jag går vankelmodigt fram och tillbaka.
Allt är snart slut.
Jag har svåra koncentrationsproblem. En katastrof för en skribent. Dagen har också sitt sätt att splittra. Jag letar efter ett sätt att ta mig samman.
Ett litet sommarregn som numera inte har det där oskuldsfulla över sig. Augustiregn kan vara kallt och brutalt.
Jag går ut i dagen, behöver ta död på den där rastlösheten. Åker tillbaka till den där sjön och väl hemma igen skriver jag om alltihop.

Läs hela inlägget »

Judo är som bäst på sommaren. Totalt prestigelöst.
Idag var det Sensei Bad som höll i passet. Jämt tempo och  träningsvilliga judokas som levererade. 
Det här med att träna en gång i veckan är skönt, men får inte bli en vana. För hur än jag vill att sommaren och dess feeling aldrig tar slut, behöver jag träna mer och betydligt oftare och börja hänge mig åt sunda vanor. Den dagen kommer förhoppningsvis också bli skön... Tills dess fortsätter jag med mitt lättjefulla liv och ser framemot nästa måndags judopass!

Läs hela inlägget »

Det är ett tacksamt väder för mitt skrivprojekt. 
De senaste dygnen har jag varit produktiv. Det handlar om att inte tappa farten. Det är en kamp mot klockan.
Snart har ett år gott sedan jag påbörjade skrivandet. Jag trodde nog då att jag skulle vara klar nu. Om jag kommer klara deadline återstår att se, men jag vill verkligen ge det en chans, så jag jobbar på. 
Jag vet ju vad jag skall skriva och vad jag har kvar. Men på resans gång kommer jag på nya smarta "lösningar" i berättelsen och jag kommer på saker som behöver vara med. Saker som jag tror kommer lyfta storyn.
Jag är absolut i slutet av berättelsen, men ännu väntar den mest avgörande händelsen på att få se dagens ljus. För visst är det så att när man tror att allting är gott så händer det där som inte får hända? Och när det är som mörkast, dyker den där kvinnan med ljuset upp...

Det blir sällan som man tror att det skall bli. För egen del hoppas jag dock att det skall bli precis som jag vill. Att inget distraherande skall hända och att Michelletimman är färdig om två veckor.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelltimman

Insikt

Igår åt jag kräftor. Det hör augusti till.
De var mjuka och ingen smaksensation. Inom en vecka får det bli ett nytt försök med en ny sort. Jag är inte den som ger mig.

Idag är det lite mulet och friskt ute. Skulle kunna säga att det är grått och kallt, men det skulle bli alldeles för negativt så här på en söndag.
Sköna söndag. Nu är det dags att fira
den här dagen igen. Igår bestämde jag mig för att nu får det banne mig bli slut på det här flummeriet, så jag kollade upp vilken dag och datum det var. Vis av den kunskapen dricker jag nu mitt kaffe ute, lätt tillbakalutad och nöjd.

Och se där - Där bröt solen igenom!

Läs hela inlägget »

Från stad till stad tar Geraud Market sitt matkoncept som tycks bli populärare för var år. En kringresande cirkus från april långt in i oktober. Idag sista dagen i Uddevalla och som matälskare var förstås jag där. 
I år var det faktiskt riktigt bra. Kanske bästa året i Uddevalla. Då räknar jag med utbudet mat och delikatesser som erbjuds. Hur allt smakar vet jag förstås inte och det är där som mycket av det här konceptet faller enligt mig (och många med mig). Man vill ju smaka på lite av varje. Men istället för att erbjuda småportioner a la tapas stuk, erbjuds endast riktigt stora portioner a la söndagsmiddag. Där blir det fel, för jag vill ju köpa flera små rätter. jag vill inte bara äta av det polska köket, utan även lite franskt, italienskt, eller varför inte det för dagen spännande köket; "afrikanska". För egentligen skulle jag kunna ifrågasätta hur man kan säga sig ta en hel kontinents rätter, en värlsdel med fantastiska kök från t ex länderna i norr, eller det etiopiska, eller varför inte det formidabla Sydafrikanska....Men det försvinner i besvikelsen över att jag inte kan få prova mer saker. Mer matupplevelser.
Bortsett från det en trevlig tillställning, men med potential att kunna bli så mycket bättre.

Läs hela inlägget »

Efter en tuff semesterdag behöver man fylla på förråden, samt unna sig en mjukglass. Detta gör man förstås bäst hos Feffes.
Jag hörde någon berätta att det är fredag. Så det drar ihop sig till helg med andra ord.
Snart skall jag ha koll dagarna igen, men jag väntar ytterligare en liten tid.
Jag väntar med det mesta förutom att njuta och ta för mig.

Läs hela inlägget »

Paus

Jag och mina kaffekoppar.
De gör sig så bra på bild.
Idag kom solen igen .... Och värmen. Sommaren är kvar ... om en tillfälligt. För i morgon kommer hösten åter. Det har mina väderappar lovat.

Jag kom inte upp så där jättetidigt som jag planerat. Mina utflykter i natten ändrar som så ofta förutsättningarna.

Jag har skrivit lite drygt en timma och om en stund går jag in i "grottan" igen och skriver i minst två timmar till. Jag har rast, men jag följer min plan. Att skriva en bok tar tid.
Jag älskar det här med att kunna mobilblogga!

Läs hela inlägget »

En saknad

Cocoloco, Bahia Feliz, 2009 Cocoloco, Bahia Feliz, 2009
1a augusti.
Det handlar om en sommar som kom och som gick. Under juli månad skrev jag 81 blogginlägg! Tror att det är ett personligt rekord. 
Jag har bloggat sedan 2006. Det har blivit tusentals inlägg sedan starten. Nu kan jag följa mina inlägg som om de vore dagboksanteckningar. 
Jag söker upp 1a augusti 2009.  På dagen 10 år tillbaka i tiden. Den dagen skrev jag 3 inlägg. Jag befann mig i Bahia Feliz som jag alltid gjorde under den här tiden på året, under de där åren. En av bilderna var den här på mig och min fina gula Hawaii-skjorta. Vad jag älskade den där skjortan!

Jag går och stänger balkongdörr och fönster. Det är svalt numera, näst intill kallt. Jag har haft sovmorgon idag. Mycket ovanligt, men jag gillade det. Nu skriver jag på bok. Det är tyst, det kyligt, jag är i "writing mode", men i det där kommer jag på mig själv att sakna den där skjortan. 
Läs hela inlägget »