2019 > 09

Tiden före och efter kvällens träningspass är två olika liv. 
Före - det hektiska, efter - det lugna och rofyllda. 
Träning för mig innebär att jag kan trycka på reset, kan börja om och t om fyllas på med nya krafter. Därefter har det funnits tid för reflektion. Något som jag alltid borde ha tid för. Jag har gått igenom, sedan ”gått igenom igen” och därefter tagit några viktiga beslut om den närmsta framtiden. Det känns bra.
Kvällens sista ord får Dolly Parton. Egentligen är det så självklart, men jag måste ändå påminnas hela tiden.

Läs hela inlägget »

En måndag är en perfekt dag för att börja på något nytt, eller varför inte starta om? En nystart med extra allt…
Jag vill upptäcka nya saker, fylla på med nya upplevelser, vara en upptäckare av idag. 
Och jag vill lära mig allt om den nyaste tekniken ...och jag vill lära mig allt om kärlek. För att lära sig är att upptäcka att något är möjligt.

Läs hela inlägget »

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

Efter att tillslut fått ordning på min fiberuppkoppling, efter flera timmars trixande, avslutar vi dagen med att köra iväg bilen till verkstad. 
when it rains it pours.

Läs hela inlägget »



I helgen blev jag och brorsan klara med vår nya låt “På avstånd är du fortfarande mitt hem”.
Ett mycket spännande projekt där Ronny suttit i Stockholm och skapat och jag i Färgelanda. Tidigare har vi framförallt skrivit instrumental musik tillsammans, men då suttit i samma rum och arbetat.
Brorsan ville skriva om uppbrott, om att komma tillbaka och om hur det en gång var. Som en fortsättning på min låt “Där alla känner varann” som handlar om hur det är att vara uppväxt i en landsbygd där alla känner varann. Vi kom överens om att Ronny skulle skriva texten och jag skulle göra melodin.
Sedan har han skickat text till mig som jag sedan gjort musiken till och däremellan har vi haft  videosamtal och vi har skickat förslag till varandra på hur det kan komma att låta.
Nu är det färdigt och resultatet går att avnjutas på spelaren nedan. Lyssna och berätta gärna vad du tycker.

Läs hela inlägget »

För mig är kvällen slut, men i rummet bredvid skapas tung rapmusik. Inga ljudisolerade väggar här inte.
Och i allt ljud och väggar som vibrerar önskar jag att jag kunde hålla ut om kvällarna som en av de stora musikaliska förebilderna till mig alltid tycktes göra.
”Lets get this party”

Läs hela inlägget »

Fight

En tävlingsdag.
Under några timmar är allt mitt fokus på våra tävlande. Det är nervositet och adrenalin. Det är segrar och nederlag.
När allt skall sammanfattas blir det en bra dag för klubben och våra tävlande. Det är nu som jag är på rätt plats vid rätt tillfälle.

Läs hela inlägget »

Ett pojkrum anno 1980. 
Jag sitter med min Ibanez concord jumbo i knät. Ackordet jag tar är ett B7, men 1980 hette det fortfarande H7 i min bok. Det där skrivbordet tillbringade jag mycket tid vid. Jag skrev mina berättelser redan då.
Skrivbordslampan var orange. Kan varit trendigt, eller så kan det varit så att det trendiga inte var trendigt längre. Jordgloben älskade jag. Ofta satt jag och kollade på den, snurrade den och drömde om att besöka dess länder, besöka alla spännande platser och städer. På väggen ett kort på Sveriges regenter. Monarkin fascinerade, precis som Nordamerikas urbefolkning. Jag minns att brorsan Ronny var lite avundsjuk på den där kartan som jag har på väggen över de nordamerikanska indianstammarna. På väggen kan man också se ett instamattic-foto. Det är ett foto med mig och mina bröder Ronny och Sigge. Ovanför tavlan bakom jordgloben hänger min tomahawk som jag gjorde i slöjden. Den var jag stolt över.
Det är så många minnen som kommer upp när man tittar på gamla kort. Man måste kolla noga på dem. Tomahawken såg jag först efter en stund, likaså bilden på Sveriges regenter. Det är så lätt att konstatera att på bilden är det en ung pojke med en snygg gitarr, när den egentligen visar en stor del av en vuxen mans liv.

 

Läs hela inlägget »

Vinster

Det blev ytterligare en vinst igår. Vi vinner varje gång vi är med numera. Harrys quiz på torsdagar är solen i allt regn.
För regnar gör det. Det är ingen hejd på det. Natt som dag. Ett hårt kallt regn. Det är nu man behöver de där ”vinsterna”. Allt som håller mörker och kyla på avstånd.
En del tycker att det är en tröst att hösten är så vacker och på det svarar jag: "Det är  inte på hösten som fåglarna bygger bo". 
För något vackert kan jag inte se i denna årstid. Jag behöver mina vinster för att gå hel ur det här. Oavsett om det är en quizvinst, att man känner lycka, flyt på jobbet eller att Toronto Maple Leafs vinner någon match då och då. 

Läs hela inlägget »

”Man tänkte inte så mycket på fästingar på 70-talet”, kommenterar min bror Ronny denna bild. Det stämmer säkert. Tror inte att jag hörde ordet fästing som barn. Som att de inte fanns.
Jag gillar den här bilden. Jag så full av liv, så oförstörd, lycklig och hungrig på livet. Hungrig på vad som skall hända sedan, hungrig på nästa äventyr. Det var en annan sorts frihet när man var barn. Speciellt om man som jag bodde på landet ( landet på riktigt) Det fanns inga begränsningar.
Allt just för denna stund. En ung pojke, på väg någonstans, han nog inte själv vet var.
Och solen skiner.

Läs hela inlägget »

Något annat

För åtta år sedan hängde jag i området runt Colosseum. Jag minns historiens vingslag.
Dessa dagar  lever drömmen om något annat starkare än någonsin.
Om att vara på väg, att vara en gränsöverskridare, en man på drift.

Läs hela inlägget »

Morgonen är kall. Frostnätter tar över. 
Igår var natt och dag lika långa. Nu går vi mot en förändring. 
På morgonen står jag vid en rondell och blickar ut över det samhälle som är i förändring. Vilket vi vill det eller ej. Den här morgonen är sannerligen kall och jag stänger jackan så gott det går. Snart dags för de tjockare och mer ”anpassade för vintern - jackan”
Förmiddag blir eftermiddag. Det är grått ute, men färg inne.
När sedan kvällen kommer är det svartare än natten.

Läs hela inlägget »

Om hösten








Igår skrev jag ett långt blogginlägg som aldrig fick bli klart, för precis när jag skulle kopiera in texten så var den plötsligt borta. Gone, up in the air!
Den här morgonen medan jag försöker installera bredband från min nya fiberanslutning, gör jag en paus för att skriva några rader. Jag har aldrig varken sett eller hört att det är med fiber någonsin fungerat problemfritt i starten.  Det finns få saker som skapar mer irritation än när inte uppkopplingen fungerar. Som ni förstår så fungerar det INTE!
Igår sken solen och det var varmt och klibbigt. Likt en dröm att sommaren kommit tillbaka till frostlandskapet. Idag är det grått och regnet hänger i luften. Kanske var det där med sommaren en dröm ändå…
Istället för en promenad tar jag bilen och kör genom hösten. Jag vill tillbaka till Neil Young och skräniga gitarrer, men jag är inte där…
Så jag försöker med lite lättsmakad country, men det fungerar inte heller. Jag skruvar ner och låter tystnaden råda. Oktober är ett stenkast härifrån och jag öppnar bilfönstren och låter den kalla höstluften fylla kupén. Regnet är på väg.
Hemma hänger mina nytvättade sängkläder ute på tork.

Läs hela inlägget »

Frost

Tillslut så kom frosten till Färgelanda och Dalsland. En torsdag i september.
Och jag var inte förberedd. Jag hade varken tid eller isskrapa i någon av bilarna. Åter igen låter jag mig tas på sängen. Jag lär mig aldrig. Jag blev sen.

Läs hela inlägget »

ÖVER GRÄNSEN

Exakt om två månader är det min dag. Det skall fastställas att jag är på andra sidan.
Ifjol vid den här tiden, påbörjade jag min uppladdning till den där speciella gränsen. Gränsen som berörde och skrämde. Det blev en nedräkning, en icke planerad sådan, som hela tiden påminde mig om min livstatus, men också mänsklighet och dödlighet. Nu skall jag officiellt ta klivet över den där gränsen. Precis som i fjol känner jag mig i högsta grad närvarande, men inte redo.

Läs hela inlägget »

Ric 

När jag får tråkiga nyheter, får jag det från Alice Cooper...och det via twitter.
Ric Osacek är död och en av de där hjältarna som jag en gång hyllade så mycket och som gjorde åttiotalet extra roligt. Jag älskade verkligen The Cars och deras blandning av pop, rock och elektronisk musik resulterade i ett för då helt unikt sound. Albumet Heartbeat City från 1984 blev ett mästerverk med odödliga låtar som ”Drive" och "You Might Think" . Låtar som jag fortfarande håller som bland de bästa låtar som gjorts. Dessutom minns jag dess musikvideos. De där otroligt stilfulla som gjorde MTV till ett måste att titta på.

I kväll lyssnar jag på fantastiska "Tonight She Comes" och sedan på Drive förstås och tänker tillbaka till ungdomens glad dagar då Ric Osacek var det coolaste som fanns och hans fru Paulina Porizkova var det absolut vackraste.

"Who's gonna pick you up,
When You fall?
Who's gonna hang it up,
When you call?
Who's gonna pay attention,
To your dreams?
And who's gonna plug their ears,
When you scream?
You can't go on, thinkin'
Nothings wrong, but bye,
who's gonna drive you you home, tonight?"

Läs hela inlägget »
Etiketter: the cars, ric osacek

Skönt

Skön träning i kväll.
Skönt att kunna fokusera på något annat. Att bara gå upp i någonting. Fokusera på teknik, på kast, på att kasta.
Det känns som evigheter sedan. Jag har varit sjuk de sista två veckorna. Idag klarade jag faktiskt av att köra på. Härlig känsla.
På bilden, jag i mitten tillsammans med två riktigt hårda killar. Jag är glad över att jag har såna fina vänner.
Nu är jag trött och jag är det av absolut rätt anledning. En dag som blev en god dag.

Läs hela inlägget »

Broken

För mer än en vecka sedan skrev jag om "segerns sötma" och framgång. Därefter rasade himlen ner.
Inget inlägg sedan dess och vad skulle jag skriva?
Jag vaknade så tidigt denna söndag. Tidigare än vanligt. Tyngd av veckans händelser och med vetskapen om att det sällan blir som man tänkt sig och att man faktiskt inte vet någonting när det kommer till morgondagen. 

I tisdags använde jag dagen åt att vandra till en sjö. Flera timmars vandring på ett mestadels lerigt underlag. En vandring med ett syfte, men för mig också ett slags sätt att samla kraft och få ro.
Jag lyssnade på Melissa Horn i hörlurarna. Bitter-romantikens främsta fanbärare. 
Och även om jag inte kan identifiera mig med all olycklig kärlek, finns det textrader som går rätt in i mig och stannar kvar. Det blev så rätt då.

Sedan har Melissa liksom blivit kvar i mina rum och denna morgon hör jag;

"fast vi känner samma sak
fast vi tänker likadant
fast vi talar samma språk
och bor i samma land
så sitter vi i mörkret nu
långt långt ifrån varann"

I mörkret långt ifrån varann, Melissa Horn

Och det är precis så det är.

Läs hela inlägget »

Det finns inget bättre än segerns sötma. Den där inre tillfredställelsen, euforin och glädjen.
För en seger behöver inte bara handla om segrar på tävlingsarenan, eller som i går när vi vann quizen på Harrys, utan ha en mycket mer djupare innebörd.
Som att lyckas på det där testet, Eller att klara göra den där saken tillslut, eller få det där judokastet att fungera, eller att helt enkelt få uppleva när det vänder och blir bra igen.
För egen del handlar det just om det där om att vända motgång till framgång, att förverkliga en dröm, att få vara med i ett sammanhang och se andra människor växa och må bra. 
Men inget kommer gratis, det krävs alltid en insats. Den där insatsen som nästan alltid gör skillnad.

Läs hela inlägget »

Att komma försent till en fest är som att hoppa på en karusell i full fart. Därför ser jag till att vara i tid. Jag mäktar liksom inte med längre att stressa fram.
"Livet är inte bara en fest, utan även en dans på rosor." Det där tänker jag på i just denna stund då jag i all stillhet firar ännu en dag med fina samtal och kalla drycker. 
"Men dansar man för länge får man taggar i fötterna." Det där är en viktig insikt som man först lär sig när man kommer i min ålder. 

Läs hela inlägget »

Jag tror att jag börjar bli frisk.
Har inte ätit några tabletter på ett och ett halvt dygn.
Efter mastodontdagen igår kände jag av mitt åldrande
...och kanske också en dryg veckas sjuka. 
Vissa dagar tar på en mer än andra. Idag var också en sån dag, men när jag kom hem kunde jag gå och lägga mig ett par timmar. Det är lyxigt.
Nu tillhör natten mig.
Även om långt i från allt går spikrakt uppåt så känns det bra.
Det känns ok att jag har det fullt upp omkring mig, att mina dagar är inrutade in i minsta detalj. Och det är här i natten jag har mitt andningshål. Då jag kör min egna retreat  deluxe.
Det är ömt, tyst  och lugnt. Natten är inte skugga. Den är frånvaro av ljus.

Läs hela inlägget »

Första september.
Jag tog den här bilden i början av juli. Jag stod uppe på ett berg och tittade ut över havet. På högra sidan Madeira Airport. Den ökända flygplatsen där piloterna måste styra rakt mot bergen för att i sista stund göra en tvärvändning för att både landa och lyfta.
Även om vi väljer att leva i nuet, behöver vi människor något att se framemot. Så här års får jag alltid en stark känsla av att vilja resa ifrån.  Jag tittar på den där bilden extra länge. Jag tycker om den. Tycker om färgerna, men också vad den står för och det är då som jag bestämmer mig. Några minuter senare har höstens äventyr bokats in. 
Och det är nu som det kanske är som roligast.

Läs hela inlägget »

På bilden min bror Ronny till vänster och jag till höger. En av säkerligen flera hundra bilder på oss med gitarrer.
Vi har alltid skrivit egna låtar, men inte så många tillsammans. Då vi gjort det har det främst blivit instrumentalt.
Precis som jag har han sin speciella stil. Han med sina starka texter och bländande gitarrspel.
Nedan är en helt ny låt signerad Ronny Widekärr. Gå gärna in på länken och lyssna. Den är bra.

Läs hela inlägget »

Den här helgen varje år brukar jag och min vän besöka tältet med de solblekta rocktshirten. Det har blivit en trevlig tradition och har med åren inneburit att jag samlat på mig ett antal rariteter.
För här hittar du inte de vanliga Maiden, ACDC, Motorhead eller Elvis tishorna, utan här gömmer sig gamla tröjor med t ex Saxon,  Brian Adams, Lynard skynard och Ebba Grön. Sånt som du inte hittar någon annanstans.
I år hade jag drömt om att komma över en Krokus eller varför inte en Michael Shenker group...
Tyvärr var det mesta solblekt och det som han försökt sälja i fjol, hade nu fått ytterligare ett år i solen.
Men, där på galgarna mellan Slipknot och Sepultura hängde denna raritet. En turnétröja från 2006 och som följde albumsläppet med samma namn 2005.

Carlos Santana - denna gitarrhjälte och levande legend! Den där gitarren som alltid lyckas få mig på gott humör.
Det där albumet är en riktig höjdare  och om jag inte minns helt fel så gick den direkt upp på andra plats på Billboard Hot 200.
Personligen älskar jag svänget med Mary J Blige på sång i My man och vackra Trinity förstås i ett sagolikt gitarrmöte med Kirk Hammet...
Men den låt som jag tänker lite  extra på och som jag spelar om och om igen denna morgon är I just feel better med Steven Tyler på sång.  Jag tyckte om den så mycket då och det har inte förändrats.

Läs hela inlägget »