2019 > 10

Bluesig

Finns inget bättre än att starta morgonen med något bra i musikväg. Idag känner jag mig bluesig och då passar det bra med Marcus King band.
Önskar dig en skön och fin dag.

Läs hela inlägget »

Precis som jag när jag var i hans ålder är min son uppslukad av musiken och av skapandet. Något som förenar oss och skapar långa goda samtal. Som förälder blir man ofta lätt pinsam och jag brukar därför vara försiktig med att bland annat dela hans musik. I kväll gör jag dock ett undantag. Lyssna på Youtubeklippet nedan.
Det här är Eric Widekärr;

Läs hela inlägget »

Jag har det där bokmanuset som jag håller på med. En thriller på flera hundra sidor. Never ending story. Först skulle jag vara klar i april, sedan augusti och nu kämpar jag för att bli klar innan det här året är slut.
Jag har tre kapitel kvar. Då borde det vara nära...
Det har aldrig varit problem med själva skrivandet. Den där storyn har varit klar sedan länge. Däremot är tiden en faktor.
1. Det tar längre än vad man tror att skriva en bok.
2. I ett hektiskt och aktivt liv skall man få plats med ytterligare en sak som skall göras.

Jag har alltid sett det här skrivprojektet som något som jag skall priortera. Ändå tycks det alltid finnas ytterst lite tid kvar till att just skriva, när man gjort allt annat som skall göras under en dag.

Det är måndag kväll och jag skriver inte för att jag vill säga någonting, jag skriver därför att jag har någonting att säga.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Äntligen måndag!
Nu kör vi igång med en Bossanova signerad min bror Ronny. En bättre start på veckan har jag svårt att tänka mig.
Do the Bossanova!

Läs hela inlägget »

Nu duggar gamla bilder tätt här på bloggen. Det här kortet på två av mina kollegor Mikael och Lasse i Beer Drinking boys, var det mest gillade kortet i hela Färgelanda 2007. Bilden tagen idag för 12 år sedan. Stort!

Läs hela inlägget »
Etiketter: beerdrinkingboys

Den här helgen är det 12 år sedan jag var i Budapest för första gången. En vacker och skön stad som man gärna återvänder till.  Floden Donau som delar de en gång egna städerna Buda och Pest. Känslan av att gå vid Donaus strandpromenad känns fortfarande kittlande när man tänker på det.  Boulevarderna med alla dessa parisiska caféer, teatrar och museer. Avslappnande timmar i Széchenyi termalbad. Det kungliga slottet och mäktiga  Mattiaskyrkan.
Och så Kedjebron då förstås.  Den otroligt vackra hängbron över Donau mellan Buda och Pest. En symbol för gemenskap. En Bro som förenade de två dåvarande städerna  Buda och Pest som under andra delen av 1800-talet  blev en - Budapest.
Bilderna är suddiga och otydliga., men väcker minnen från en tid som känns så annorlunda än nu.

Läs hela inlägget »

Rita is gone

Ibland kan känslan av att få vara ensam vara så stark.
Ibland är ensamheten allt man har.
Det är en fin linje mellan de där två. 
Den här helgen har varit lugn och fin. Lugn på mitt sätt. Och jag har valt att vara tilsammans. Det är en ynnest att kunna välja det. Tyvärr upptäcker man först det när man är själv.

Den här veckan har jag lyssnat oavbrutet på Marcus King band. Marcus är en sån ung gudabenådad gitarrist som förärats med en av rockvärldens absolut starkaste och mest personliga röster. Tillsammans med hans mycket kompetenta och tajta band har han lyckats med konststycket att förtrolla mig med deras musik.
Som t ex i låten Rita is gone. Så stark, men samtidigt skör och känslig. Man kan inte låta bli att beröras.

"Said I'm loneliest when I'm with you
At my best when I'm alone
But I need someone here beside me baby
Please don't stay gone too long
'Cause your love continues to help me baby
This heart's been breaking slowly
But this loneliness can kill me faster
Find it in yourself to stay"


För idag handlar det om ensamhet vs tillsammans.  Att vara ensam är skönt när man önskar vara det, men inte när man är tvungen att vara det. 

Läs hela inlägget »

Ni som följer min blogg vet att en av de viktigaste sakerna i mitt liv är musik. Jag tror på att musiken har en speciell kraft och kan åstdadkomma stordåd. Därför stöder jag den världsomspännande organisationen Playing For Change (PFC) vars syfte är att knyta ihop världen genom musik. PFC startades 2002 och jobbar för att överbrygga  gränser och minska avståndet mellan människor.
PFC har även skapat en stiftelse, Playing For Change Foundation, som etablerar musikskolor för barn i olika delar av världen.
Något som ligger mig varmt om hjärtat.

I kväll avslutar jag med att erbjuda er denna fantastiska klassiker som betytt mycket för mitt egna musikintresse. Jag upptäckte The Band i slutet av 80-talet och Robbie Robertson blev snabbt en favorit och musikalisk förbild. 

Oavsett om det är kväll eller tidig morgon, eller kanske lunchtid för dig, ta dig tid och lyssna och se den här versionen av The Weight som är ett projekt i just Playing For Change.
Tänk vad man kan göra med musik tillsammans med dagens teknik. Helt fantastiskt! 
Titta, lyssna och njut!

Läs hela inlägget »

Tänk vad mycket musik kan betyda!
Denna morgon då jag kände mig ur form, lättretlig och omotiverad fick jag av en händelse på en låt med Kid Rock och det ledde till ett par till, varvid Jimi Hendrix tog vid och vips så var den där tidigare känslan som borta. Nu spelar jag Young...
Kanske kan jag hitta tillbaka till Neil Young nu... Tillbaka på den goda sidan är jag definitivt.

Läs hela inlägget »

New York är staden som ständigt lockar mig till sig och när hösten kommer tar längtan över hand och rubbar allt motstånd. Jag vill strosa runt i Central Park, se atlanten välla in över den folktomma stranden i Coney Island, hänga på kafeer i Greenwich village och begrunda solnedgången över Manhattan, sittandes på en bänk i Brooklyn Park. Där är var jag vill vara just nu. Det är det jag vill.

Läs hela inlägget »

Måndag morgon.
En ny vecka påbörjas, en gammal har redan försvunnit. Idag börjar vi med lite hopp och kärlek tycker jag. En låt av min bror, en låt som andas tilltro och förhoppning. Jag vet vem jag ger mitt hjärta till.
Vem ger du ditt?

Läs hela inlägget »

Att vara ett sport-fan kan vara så svårt och ångestladdat.
Som att vara ett Toronto Maple Leafs - fan, ha stora förväntningar och verkligen leva sig in i en hockeysäsong. Leva med den ständiga tron att "i år är året som Maple Leafs går hela vägen och tar hem Stanley cup...
Och i natt...
Återigen förväntan. Kanske ännu mer än vanligt. Ett viktigt rival-möte mot Montreal och två vinster av två möjliga inledningsvis. Och det började bra. Mina hjältar körde på hårt och ganska snart ledde man med tre mål. Sedan ett ödesdigert misstag, sedan ett till och plötsligt så ledde de där hemskingarna från Quebec..
Men i slutet  tog  Leafs ut målvakten, in med en extra spelare och så wow! Matthews nätar och det är lika. Sedan övertid, som går över i straffläggning. Där är det kört Matthews har inga fler mål i sig och lagkaptenen och härföraren missar...

Att förlora en match är inte en stor sak. På 82 matcher kommer man förlora några av dem. Vad det handlar om är att förlora så få som möjligt.
Ändå känns det så tungt. Detta fortfarande trots att det har gått så många timmar sedan matchen tog slut. 

Jag konstaterar;

- (minus)

  1. Tavares-Marner  har varit  osynliga i tre matcher i rad i 5-5.
  2. Kapanen fungerar inte på vänsterkanten. Han är dessutom inte en topp 6 forward i detta lag.
  3. Andreas Johnsson är inte bra och kanske får vi återigen vänta till årskiftet innan han kommer igång på riktigt.
  4. Svenska Dimitri Timashov platsar inte. Förövrigt inte de två andra heller i fjärde kedjan. (Shore och Gauthier)
  5. Andremålvakten Michael Hutchinson övertygar inte.
  6. Rasmus Sandin måste få mer speltid. Annars är det lika bra att skicka tillbaka honom till AHL.
+ (plus)
  1. William Nylander är sitt gamla jag igen.
  2. Auston Matthews kommer vinna målligan om han får vara skadefri.
  3. Mikheyev är ett riktigt fynd och kommer bli viktig för laget.
  4. Trevor Moore fortsätter att vara min favvospelare och borde snart få chansen i någon av de två toppkedjerna.
  5. Tredje-linan med Moore, Kerfoot och Mikheyev har varit den absolut bästa i 5-5.
Läs hela inlägget »
Etiketter: nhl

Care

I en tid då allt skall vara så individualiserat och fler och fler tycks bli mer och mer uppe i sig själva, kan jag ibland känna en sån uppgivenhet.
Vad var det som hände? Hur kunde det bli så kallt? Var är den där optimismen som jag minns från när jag växte upp? Det är i stunder av hopplöshet som jag brukar vända mig till Kid Rock som ofta har svar. Inte alltid de jag vill ha, men ändå ett riktigt ställningstagande oavsett vilken ståndpunkt man själv har.
Idag känns låten Care så otroligt rätt och riktig. Lyssna, njut och ta in budskapet. Ibland är det inte så svårt ändå.

Läs hela inlägget »

Om mindre än en månad skall jag ha semester. Det känns verkligen underbart att veta att man har det framför sig.
Under förmiddagen har jag tänkt på trevliga semesterresemål.
Jag har varit privilegierad i mitt liv och fått besökt många trevliga och fina platser i världen. Bland annat Niagara falls.  Det har jag tänkt på under förmiddagen. En del av handlingen i den bok som jag nu skriver utspelar sig just där.

Läs hela inlägget »

Allting börjar med tidiga frost-morgnar.

Kylan är total för någon som ännu inte har känslan av att kommit ut ur sommaren ännu.. 

Jag åkte norrut genom Dalsland sedan. Det var solsken och som alltid trollbands jag av hur vackert det är i just Dalsland. Jag brukar fråga (och det ytterst befogat) vem som egentligen bryr sig om Dalsland. Detta vackra, sköna landskap, som helt tycks glömts bort av etablissemanget utanför dessa gränser. 

”Jag bryr mig, jag bryr mig om Dalsland” tänker jag och fortsätter framåt kilometer, efter kilometer, mil efter mil i detta magnifika landskap.

När kvällen kommer befinner jag mig hemma. Sitter i min favoritfåtölj och ägnar mig åt reflektion. Jag somnar och antar att det är nödvändigt efter veckans hektiska program och när jag vaknar är det redan försent för att rädda både denna dag och världen. 

Läs hela inlägget »

Andrum

Fredag, oktober, mitt uppe i allting och det snurrar på.
Sov i timmar i kväll. Mitt i allting nu. Mitt emellan då och nu och en jul känns långt, långt borta.
Jag har börjat läsa igen och jag skriver fortfarande på mitt bokmanus. Alla deadlines är överskridna, alla förväntningar är krossade. Nu känns det som att jag skriver utan press, utan att någon bryr sig.
Förlaget tycks dock ännu inte gett upp och jag vet att jag borde vara tacksam för det, även om det får mig på helspänn varje gång de hör av sig. Jag borde vara tacksam. Jag borde vara så tacksam över mycket i mitt liv.
I natt skall jag se på hockey. Till det är jag förberedd. Jag har klätt mig i min snyggaste Maple Leafs tröja och jag försöker mig på lite av ett leende in i kamerans lins.  Jag borde lyssna på musik fram till dess, men befinner mig fortfarande i det där bitter-romantiska facket. Skulle verkligen behöva Neil Young nu, men dit når jag för tillfället inte fram. Så jag läser en bok och jag läser magasin. Intressanta reportage om verkliga hjältar. Läser om de där kloka och förståndiga människorna som verkligen behövs i detta tidevarv och jag drömmer mig stundtals bort, Bort någon annanstans...Ständigt dessa dagsflykter...Ständigt dessa nattliga flykter.
Jag behöver resan, jag behöver berättelsen, jag behöver musiken.
Och så kärlek förstås...
Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Stillhet

Oktoberfrosten ligger över marken, över bilarna, över taken.
Jag åker söderut genom Dalslands sista utpost, stannar till en liten stund, öppnar bilrutorna och låter den kalla vinden välla in. Det är friskt och kallt och jag går ur bilen sedan. Blickar ut över en sjö jag är välbekant med. En gång i tiden bodde jag just vid den där sjön och varje morgon när jag gick ut på altanen stod jag en stund just så där och blickade ut över sjön. Alltid lugnet före stormen. Alltid en period av olycksbådande stillhet innan något otrevligt inträffar.
Ibland handlar allt om att vara förberedd på det värsta för att hela tiden ha en god beredskap.
Så morgonen består av en kombination av total uppmärksamhet och befriande stillhet. 
Den absoluta tystnaden är den bästa musik jag vet, men i  stillheten finns liv. I stillheten är jag aldrig ensam.
Läs hela inlägget »