2020

Söndagar är sköndagar.
Och nu är jag där då det bara är en vecka kvar tills att jag skall vara ledig några dagar. Inte i drygt två veckor som var planerat med soldränkta stränder, ljumma utekvällar på restauranger och dagar med äventyr, skratt och slappande....
För det blev aldrig så.
Inställt och fråntaget.
Ändrade planer innebär att man får tänka om. Nägra dagar skall jag iallafall ha för förströelse.
Det är en vecka kvar - sedan ledigt, men dagarna dit skall levas och det väl. Det här skall bli årets bästa vecka.

Läs hela inlägget »

En heldag på klubben.
Även om vi fått pausa träningsverlsamheten tillfälligt betyder det inte att allt ligger nere.
För vi är klubben som aldrig sover. Vi är ständigt igång.
Vi måste fortsätta att utvecklas, sätta upp nya mål, göra nya planer och fila på våra idéer för att bli ännu bättre. Det är därför som vi är bra.

Idag har vi påbörjat ett nytt spännande projekt som vi tror kan trygga klubbens verksamhet för lång tid framöver.

I en värld som blir mer och mer individuell och där allt skall handla om pengar, känns det riktigt bra att tillhöra en av alla svenskar som fortfarande arbetar idéellt.

Läs hela inlägget »

Det finns få saker som är vackrare än när solen går ner bortom horisonten. Tillsammans med vatten blir det än starkare. 

Det finns antagligen få saker som människor fotograferat så mycket som solnedgångar. 

För en del människor är det en vardag. Igår ställde jag just den frågan, om man tillslut blir immun när man bor så där och varje kväll har denna bakgrund? Svaret blev överraskande nej och det gjorde mig glad. 

Vi måste ta vara på all njutning som bara finns där för oss att ta emot. Det vackra får aldrig bli något vi tar för givet. 

Läs hela inlägget »

Vi går in i den bästa tiden. 
​​​​​Jag pratar om årstiden. I dessa tider behöver man ständigt vara övertydlig. 

Och dagen är öm och skön och efter långpromenad, lunch och kaffet ute blir jag inspirerad att återigen förkovra mig i poesi signerad den skotska nationalpoeten Robert Burns och även om jag älskat att få få läsa på originalspråket, det lågskotska, så blir det även så vackert på svenska. 
 

Dagen är fortfarande ung och all tid i världen finns för kärlek och mänsklig värme. 

Vi kan inte sluta leva. Vi skall inte sluta andas. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: robert burns, vår

På 90-talet snöade jag in rejält på svensk musik och framförallt konsumerades Dan Hylander, Ulf Lundell, Toni Holgersson och Peter Lemarc. De skulle också bli en viktig inspirationskälla till mitt egna musikskapande då jag börjat skriva texter på svenska.
Sedan kom Milleniumskiftet och jag hade lämnat landet och hittat tillbaka till countrymusiken igen.
De senaste åren har det varit sparsamt med svensk musik. Musik på svenska.
Visst, jag har haft mina perioder med framförallt Säkert, Melissa Horn och Franska trion, men det var Sjömila som fick mig att hitta tillbaka till det svenska...till orden, till det speciella svenska låtsnickrandet.

Idag släpps låten Nästa gång och som vanligt när det gäller Sjömila är det en otroligt välproducerad låt där man inte lämnat något åt slumpen. Det är förövrigt en av de saker som Sjömila är "världsklass" på. Ljudbilden och att alltid lämna ifrån sig en produkt närmast i perfektion. Detta kan dock också vara (om jag skall vara negativ till något) det som jag ibland kan hänga upp mig på då det kan kännas för perfekt och inte så där skitigt och taskigt som jag ibland kan känna att jag behöver...

Låten Nästa gång är dock en befrielse för själen och jag njuter och fylls av vällust varje gång jag sjunger med i den mycket trallvänliga refrängen

Nästa gång du kommer, kommer dörren stå öppen för dig
Du vet att jag finns där
Nästa gång du kommer vågar du då lita på mig?


Bredvid  den starka och perfekta ljudbilden där instrumenten alltid ligger rätt, är det låttexternas styrka och hur de bärs fram av Ulf och Erika som är gruppens styrka. När man också som i den här låten hittar rätt med melodin och det där "rakt på byggandet", blir det en låt som inte bara har hitpotential, utan också borde vara självklar på toppen av musiklistorna. För så bra är just Nästa gång. Det här är en låt som faktiskt förtjänar att spelas mycket.
Det är absolut det bästa som Sjömila gjort hitills
...och då är det riktigt bra!

Läs hela inlägget »

New York minute. 

Det finns inte en stad jag skrivit mer om i min blogg. 

Ett återkommande årligt besök har blivit en nödvändighet för själen. Men kanske inte i år…även om staden är bäst om hösten, så känns oktober och november alldeles för nära. 

Just nu ligger alla planer nere. Malaga i april inställt och Las Vegas i Juli känns inte längre rimligt. 

Det är en orimlig tid helt enkelt. 

 "In a New York minute

Everything can change" 

Jag sjunger med. Det är jag och Don Henley...och en stad som aldrig sover. Men hur är det nu? 

Det är bara drygt fyra månader sedan jag var där sist.

Allt kan ändras på bara en minut. Ibland känns det som en evighet, ibland känns det otänkbart och ibland vill jag bara ge upp, lägga mig till sängs och vakna upp först när allting är som vanligt igen. 

Läs hela inlägget »

Det har inte regnat på flera dagar. Så visst känns det hoppfullt. 
Men solen lyser med sin frånvaro och det är fortfarande kallt. I går när jag promenerade med min far i barndomens land blåste det vintriga vindar och det var kallt, men friskt. Vi gick, vi pratade, vi härdade ut.

Just nu känns det ändå positivt. Eller så är det den lugna ingången till en bombastisk dag noll? 
Men dagens bra nyhet och en nyhet som verkligen borde ligga över alla Armageddon-nyheter är att Wuhan hävt den karantän som de införde för 2 1/2 månad sedan.
Med andra ord finns det faktiskt ett slut!

Läs hela inlägget »

För någon dag sedan skrev jag att jag inte är någon drömmare längre. Att det var så långt ifrån mig som man kunde komma.
Jag har tänkt på det där så här efteråt att jag skrev det och jag har tänkt tillbaka på hur det faktiskt en gång var.

Ikväll så var jag sugen på att lyssna på en av mina absolut främsta musikaliska förebilder. När jag upptäckte Jackson Browne, John Mellencamp, Elvis costello och John Hiatt förändrades allt. Det var där någonstans i slutet av åttiotalet. Jackson Browne kom först. Kanske för hans koppling till The Eagles som jag hade lyssnat mycket på.
Hursomhelst, i kväll ville jag lyssna på The pretender. Ett stycke musikhistoria. Och där i badrummet, (ja för det var faktiskt i duschen som jag stod) kom det plötsligt över mig. Precis det där som så många kan identifiera sig med. Hur man som ung har drömmar 
och ambitioner att vara något mer än det man är.
För det är exakt vad den här låten handlar om!
Hur lätt det är att (likt de flesta andra) fastna och bli kvar i ett liv som är väldigt "vanligt" och  hur vi vänjer oss och tillslut gör alla de där sakerna som vi en gång lovade att vi aldrig skulle göra...
Och
 I viss mån låtsas vi att vi är glada och nöjda i våra liv bara för att vi tillslut själva skall tro att det faktiskt är så...

Jackson sjunger;

I’m gonna be a happy idiot
And struggle for the legal tender
Where the ads take aim and lay their claim
To the heart and the soul of the spender
And believe in whatever may lie
In those things that money can buy
where true love could have been a contender
Are you there?
Say a prayer for the Pretender.
Who started out so young and strong
Only to surrender.


Och den där sista raden är så stark och liksom på riktigt.

"Who started out so young and strong
Only to surrender"


Det där är livet på riktigt.
Hur allt startar med planer, med hopp och drömmar och en tro att det där man verkligen vill finna finns  inom räckhåll...men hur man senare får  veta att livet inte är så enkelt och när vi bestämmer oss för att "slå oss till ro" så innebär det att vi gett  upp våra ungdomliga drömmar.

Läs hela inlägget »
Waverly Place, Greenwich Village Waverly Place, Greenwich Village

Det är dag 83.
Snart kan vi summera de första 100 dagarna. En sak är säker; Vi får gå tillbaka till murens fall 1989 och Sovjetunionens söndring för att hitta dagar som varit så uppslukade av en enda sak som dessa 83 dagar. 
2020 är året som totalt ändrade tidigare strukturer.
Vem pratar om klimathotet längre? Eller skolstrejker? Nä det är ingen big deal. Flygskam - vad är det? Och visst är lite socialism okey om det helgar medlen och vem bryr sig om massövervakning egentligen? Det kanske t om är riktigt bra? Och det där med systemkollaps visade sig väl bara vara en bluff och inte skadade väl lite invandring? Det var t om kanske jättebra nu när tusentals, eller tiotusentals riskerar att dö? 
Och EU...vem bryrs sig om EU längre, eller om att engelsmännen inte vill vara med?  Föresten vem bryr sig om Storbrittanien över huvudtaget i dessa tider?
Och makten och bilda ny regering...
"Upp med handen alla som är sugna på att ta över nu i kristider och med en förestående massarbetslöshet på väg?

Ingen förklarar det bättre än Bob Dylan. Jag sätter på hög volym
och sjunger med;

"People are crazy and times are strange
I'm locked in tight, I'm out of range
I used to care, but things have changed"

Läs hela inlägget »

Jag promenerar för livet … Och för kärleken. Kanske har det aldrig varit viktigare än just nu?

Och jag tar emot alla möjligheter som finns till buds. Jag vill klara av allt som erbjuds mig. För den som behärskar ögonblicket, han behärskar livet.

Och jag vet inte vad det var som en gång fick mig att sluta att drömma. Kanske insikten att jag inte är odödlig. Att jag måste göra allt nu medan tid är. Medan jag kan.

Dagen är underbar och livet skört. Jag promenerar för livet, jag promenerar för kärleken .

Läs hela inlägget »

Jag fikar och funderar.
Dagen är full med vår.
Och så kommer kvällen plötsligt och lite brutalt. Att vi har haft vårdagsjämning ändrar inte på det.
När man väl får sol och lite mildare vindar, vill man bara ha mer. Mycket mer. Det är dagens insikt.
I morgon skall jag göra ordning balkongen för ännu en sommar.

Läs hela inlägget »

I januari i år var det 35 år sedan som välgörenhetsprojektet USA for Africa med 45 av dåtidens främsta artister gick samman för att spela in singeln "We Are the World". Ett stycke musikhistoria.
En av initiativtagarna till projektet var Kenny Rogers och tillsammans med sin nära vän Lionel Ritchie och Michael Jackson skulle de skapa något enastående inom populärmusiken.. Låten spelades in i Kennys studio Lion Share Recording Studio i L.A och jag vet inte hur många gånger som jag sett den där videon med alla de där fantastiska artisterna.
Det är bland annat det jag kommer att tänka på när jag möts av nyheten om Kenny Rogers bortgång.
Som barn på 70-talet växte jag upp med Kennys låtar. Det var Ruby don´t take your gun to town, Coward of the county, The gambler, Islands in the stream, You decorated my life och många fler. Med åren vill jag påstå att jag blivit en riktig Kenny Rogers kännare.
Men det var 1980 när Kenny spelade in Don't fall in love with a dreamer, som jag blev totalt fast. Den där karaktäristiska rösten tillsammans med Kim Carnes raspiga, men otroligt sköna röst. En låt som jag ständigt återkommit till i mitt liv därefter. 
Idag är det framförallt de samarbeten som Kenny gjorde med Lionel Ritche som jag lyssnar på mest, men faktum är att det inte finns en enda dålig Kenny Rogers - låt som jag kan komma på i just denna stund.

Läs hela inlägget »
Etiketter: kenny rogers

Lycka

Som barn var en av mina främsta hjältar (bredvid Davy Crockett och Kit Carson) pionjären och nybyggaren Daniel Boone. Jag och min bror lärde oss allt viktigt i livet genom de böcker som min far läste för oss. 

Idag, nu här i solen, med de där strålarna i ögonen  mår jag riktigt gott och jag drar mig till minnes hur Daniel Boone beskrev lycka. Han sa ungefär så här;

“Allt du behöver för att bli lycklig är en bra pistol, en bra häst och en bra fru.”

Och även om jag förstås inte skulle uttryckt mig så där, så kan jag förstå vad han menade utifrån hans tid och hur hans liv och dagar såg ut.

Det finns så mycket som jag har tappat, som jag inte minns längre, men Daniel Boone minns jag och lycka vet jag vad det är. Det är snart helg och ..ja, jag känner mig faktiskt lite lycklig.

Läs hela inlägget »

Dag två med sol och blå himmel och det är nu som man lever i ett sorts lyckorus som man hoppas inte skall gå ur på flera timmar. Isen på rutan är dock omutbar, så jag sätter mig i bilen, låter värmesystemet fixa rutan och under tiden njuter jag av detta euforiska godisregn. Detta måste bara bli en bra dag!

Läs hela inlägget »

Tempo

Det blir färre personer på mattan för varje träning.
Igår nådde vi bottennoteringen 7 judokas. Men det blev bra ändå, ett härligt pass, ett gott gäng, bra träning och trevlig stämning.
I normala fall brukar vi vara ett drygt 20-tal. Dessa tider omkastar allt.

Idag skiner solen. Det inbjuder till långpromenad i vackra omgivningar. Dessutom håller det mig igång. För jag har inte tid att inte göra det. Jag har ingen tid för att ta det lugnt.

Läs hela inlägget »

Jag behöver fokusera på något annat. Vi är nog många som behöver göra det. Att titta lite längre bort. Se förbi det som känns tungt och jobbigt nu och framför allt ta vara på den här tiden. Om vi inte kan leva våra liv , njuta, skratta och älska -vad är det då värt?
Och så tänker jag på dem som alltid har det så här. Oro, ängest och ledsamhet...

Jag har min Håll ut - spellista. Jag skapade den i december för att klara av januari och februari. För att stå ut med mörkret. Nu har den fått en helt annan innebörd, men fortfarande lika viktig.  
Det regnar och jag behöver Neil Young.

Läs hela inlägget »
Jag på kafé i ett ö-paradis där solen hela tiden skiner. Jag på kafé i ett ö-paradis där solen hela tiden skiner.

Regn..
Man reagerar nästan inte längre. Reagerar för att det i stort sett regnar precis varenda dag. Precis som att regnet inte längre finns nu när folk fått annat att tänka på. Ja, vad är lite regn egentligen tänker säkert du? Nu när en värld är i full desperation.
Då säger jag att just den här desperationen har varit vardag för miljoner människor i åratal. Desperation, vanmakt, hunger, krig längtan till något bättre, stängda gränser, ingen framtid...
Regnet kanske speglar tidens nerv? Kanske är den där rätta inramningen för det som händer just nu?
En sak är är dock säker. Allt hade känts en aning lättare om bara solen kunde få en tillsvidareanställning hos oss i den här delen av världen.

Läs hela inlägget »

Jag är på väg till kvällens judopass. Jag är uppriktigt glad över att min klubb fortfarande är öppen och erbjuder olika träningar. Jag behöver det och det är det förstås många som behöver. Inte allra minst för att komma samman, att stå starka i det som händer nu.
Tidigare idag tänkte jag på något helt annat. Eller... Det handlade fortfarande om judo...
Det slog mig att om nio månader har jag tränat judo i 40 år. Det ni!
Inte konstigt att man känner abstinens när man inte har möjlighet att träna och att fightas.

Läs hela inlägget »

Jag drömmer blått och rosa och plockar fram den här härliga bilden från fantastiska Amalfikusten. Det är skönt att stanna till i tanken, att minnas tillbaka till den stund då allt kändes så enkelt. Det är något annat med Italien nu, något annat med den här världen, men minnena finns kvar.
Jag älskar allt med det där landet..eller iallafall nästan. Det är så många platser  i Italien som imponerat stort på mig. Förvisso är varken Palermo eller Neapel bland dem. De städerna har jag aldrig förstått, trots att jag gett dem flera chanser. Med Amalfikusten är det något annat. Antagligen den vackraste kustremsa jag rest ut med. Både med båt, bil och buss. 

Och..
tills att resebolag åter kommer finnas igen efter den masskonkurs som i dessa tider kommer ske och efter att gränser öppnats igen och framförallt ...människor tagit sig samman; skall jag titta på härliga bilder som den här och minnas tillbaka på hur det en gång var och hur det en dag åter skall bli.

Läs hela inlägget »

Jag tänkte mig nog en sovmorgon, men jag har varit klarvaken sedan 5 så nu går jag upp. Igår var det sol och blå himmel. Det skall inte komma tillbaka idag. Det ser grått ut utanför mitt fönster. 

Jag var på restaurang igår och det var längesedan som jag känt en sån frihet. Sånt tänker man ju inte på annars, men just igår gjorde jag det. För vem vet när jag kan göra det här näst? Det händer saker varje timma nu. Nya direktiv, nya förutsättningar. 

Såg den där Lassgårdfilmen dessutom. En film med mer värme, kärlek och humor får man leta efter. Men också allvar och massor av känslor. Det var länge sedan jag tittade på något och blev så berörd. En film alla borde se. 

Dock var vi nästan själva på bion. Hur länge kommer biograferna vara öppna? 

Det är tyst i mitt hus. Jag kan göra vad jag vill. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att ingenting kan bli som det ska om inte solen kommer fram. 

Jag är fången i det gråa och fula. Vi behöver åtminstone lite fågelsång. 

Läs hela inlägget »

En dag

Himlen är blå utanför mitt fönster och eftersom att jag för en stund sedan kom in efter tid i solen kan jag intyga att det är just så där skönt som det ser ut. 

För mina helger är aktiva även i dessa tider och när jag var ute i morse var det 6 minusgrader och bilarna var dränkta i is. 

En timmas vila följer efter en något mindre tilltagen lunch. För sedan vankas restaurangbesök och då kan man inte vara proppmätt. 

För det skall bli restaurang och bio i afton. Man måste leva medan tid är. Låt de panikslagna rasa. 

Läs hela inlägget »

Slut

I morse stod jag ute på balkongen och såg hur kajerna stämde av i träden. Det var kyligt, men friskt.. Och mars.
Ibland överraskas man av det normala. Antagligen för att det normala numera känns så avlägset.
Och så fortlöper dagen problemfritt och när kvällen kommer så är inte bara dagen nära sitt slut, utan hela arbetsveckan.
Och jag tänker just på "slut" och var vi är i galenskapen om två veckor från nu, eller... om bara en vecka...
Jag vet ingenting längre. Ingenting alls.

Läs hela inlägget »

En dag med snö, regn och slask och Trump stänger dörren för oss i Europa, men inte för britterna förstås, för deras smitta är inte lika farlig som våran...Det är så som den här världen blivit nu.

Semesterplanerna för sommaren känns nu högst ovissa.  
På bilden jag på stranden i Fort Myers beach. En av mina absoluta favoritplatser när det gäller sol, bad, avkoppling och rekreation. En plats jag  återkommit till flera gånger och där jag precis i denna stund gärna varit.
Allt är bara bra, men ändå längtar jag mig bara bort.

Läs hela inlägget »

Främlingshotet hamnade tillslut i skymundan. Allt handlar nu om smittan farsoten, influensen...För vem bryrs sig på riktigt om primärvalet i USA? Ingen kan stoppa Trump ändå.

Vi är på väg att stänga ner. Västvärlden är livrädd.
Evenemang ställs in, inga publikmatcher eller tävlingar och det är väl bara en tidsfråga innan träning också ställs in. När den dagen kommer skall jag ägna all ledig tid åt chips och serier på teven.

Om några få veckor har jag planerat för en liten förlängd semester. Skall år 2020 bli då jag själv inte längre kunde påverka mitt öde? Frågorna är många, men jag och Gibraltarklippan känns för tillfället inte som en kombo inom den närmsta tiden.

Nu skall jag åka till klubben och träna. Det gäller att passa på medan tid är.

Läs hela inlägget »

Jag är redo att åter bli en upptäckare.
Jag börjar få styrkan tillbaka. Igår stod jag på judomattan igen efter tre veckors frånvaro. Förvisso inte en personlig insats som kommer gå till historien, men det var en start, en början, en comeback.

Nu är tisdagen snart över och jag har en känsla av att helgen snart är här. Tisdagar har ofta den effekten på mig på grund av dess innehåll och frenesi. När man klarat en tisdag har man klarat allt.
 

Tillbaka till mig och Christofer Columbus. Ibland kan jag känna våra beröringspunkter. Den där längtan ut, äventyret och spänningen. Men jag tänker inte ge mig iväg över Atlanten för att finna en sjöväg till Indien och den här världen har så många Vasco da Gama som kan överträffa mig. Så jag smider andra planer. Andra vägar.
Jag tänker bli oövervinnlig.
Och om någon frågar mig hur det skall gå till, tänker jag svara som Muhammad Ali;
 

"I am a giant
I am an Eagle
I am a lion
Down in the jungle
I am a marching band
I am the people
I am a helping hand
I am a hero

If anybody asks you who I am, just stand up tall look 'em in the face and say

I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey I made it, hmm
I'm the worlds greatest"

 

Finns ingenting bättre än att känna att man är tillbaka igen.

Läs hela inlägget »

I fredags var jag på kändisfest. Jag träffade de alla. Musiker, hockeyspelare, filmstjärnor och massa andra trevliga människor.
Det där känns så länge sedan nu.
Ny vecka, blanka sidor och ett liv som inte tycks dra ner på farten.
Det kan bli hursom.
Jag satsar på att ha det roligt. På stora leenden, samförstånd och respektfullhet.
Det hoppas jag att min omgivning också gör.

Läs hela inlägget »
Grabbarna släpper nytt.
Det finns ingen hejd på kreativiteten hos de som är unga och som vill.
Det började en gång i tiden med Sugarhill gang och slutar här med Eric och Karl. 
Livet går vidare, men ingenting är som förut.
Läs hela inlägget »

Insikt

Jag har haft långfrukost och jag har sett människor komma och gå.
Jag har tittat ut genom ett stort panorama fönster och väntat på att solen skall komma fram och jag har druckit så många koppar kaffe att jag inte kan hålla räkningen på dem alla.
Någonstans där har jag också kommit till en del insikter. Insikter sprungna ur veckans skeenden och händelser.
Men när bekännelsen är på väg är det för länge sedan dags att ge sig av. Man måste åka iväg för att kunna komma hem.

Läs hela inlägget »

Jag går bland krokus.
Den här staden är min fristad från nu. En promenad och viktiga samtal. Det är nu det vackra återvänder och jag som bara ser på.

Läs hela inlägget »

Och så kommer den där dagen då solen skiner och alla tråkigheter är glömda. Tänk vad sol, ljus och lite värme gör med oss människor.
Efter årets bästa promenad har jag packat och förberett mig inför veckoslutets begivenheter.
Det är nu det händer.

Läs hela inlägget »

Tredje veckan utan träning.
I går kväll tittade jag på genom ett fönster.
Jag inbillar mig att denna ofrivilliga frånvaro skall motivera mig så pass att resten av säsongen kommer vara en enda stor energiinjektion för mig.

Idag  skiner solen och dess strålar träffar min rygg och nacke. En skön stund vid skrivbordet.
Jag är i väntan.
Väntan på en annan tid - en bättre tid, men det finns många tillfällen i ens liv som aldrig kommer. Det vet jag.
Jag går ut och tar in våren. För visst kan vi kalla det det nu? 

Läs hela inlägget »

Igår firades 100 år.
Ett kalas som kom oväntat och överaskande för de inblandade.
Temat var husvagn och båtliv. Jubilarernas favoritintressen. Stämningen i bygdegården var på topp. Sällan har jag upplevt så mycket värme och kärlek på en sån här  tillställning.

 Det finns en glädje i att bli äldre. Att fått vara med ytterligare ett år.
Men ju äldre jag blir, ju mer tror jag att jag inte kan förklara eller förstå, ännu mer än de saker som är förklarliga och förståeliga. 
Visst tänker jag själv ibland på hur det skulle vara att vara yngre. I ungdomen springer vi in i svårigheter. När vi blir gamla springer svårigheterna på oss. Det finns sannerligen nackdelar både med att vara yngre och att vara äldre.

Så här dagen efter är jag tacksam över att få varit med och firat Veronica och Tony på denna "mitt i livet tillställning" och frågan jag funderar över är förstås  hur gammal skulle jag vara om jag inte visste hur gammal jag är,

Läs hela inlägget »

En dag som börjar i en judoarena. Tävlingsdag  och må bästa kvinna vinna. För idag är det just tjejerna i klubben som är i majoritet. Vår enda kille visar också upp sig på bästa sätt. Håller så när på att vinna sin final. Det är små marginaler i judo.

Jag åker hem i ett för dagen grått Dalsland. Jag tänker på det jag en gång hörde, att grått håller färgen bäst. Jag har funderat på dess innebörd. Idag tror jag att jag har svaret.
I kväll blir det kalas. Jag hoppas på många glada miner.
Den här världen behöver mer glädje och jag med den.
Det är en extradag i februari som ingen egentligen vet varför vi har.

Läs hela inlägget »

-14 och de som trodde att vinterns tid var förbi fick annat att tänka på. Morgonen är vacker och hostan monumental, men den brukar avta mer och mer ju längre in på dagen vi kommer.
Idag görs det spel-listor för speciella tillfällen och jag drömmer mig tillbaka till forna blandband från en tid då kassettbandet regerade. Jag minns personligheten...
Jag önskar mig en bra dag på jobbet och en kväll på det där jag orkar hålla mig uppe en stund. 
Tänker på gårdagen och ett träningspass med brorsan. Det fanns en tid då vi alltid var på mattan samtidigt och det under många år. Då var jag stark. Så mycket starkare än nu, men det är väl så att  de starkaste har sina stunder av utmattning?
Allting förändras och jag sitter på nästa styrkevåg.

Läs hela inlägget »

Judo

Ikväll tränade jag tillsammans med brorsan Ronny för första gången på flera år. Han och Ingvar tränar i vanliga fall i Stockholm, men nu när de är hemma på sportlov passade de på att träna med oss. Så i kväll var vi sex stycken Widekärrs på mattan. Häftigt!
Nästa gång måste vi få med brorsan Sigge och pappa.

Läs hela inlägget »

Gimbal

En man och hans gimbal.
Min treaxlade vän som blivit ett måste på mina äventyr genom livet.
Min bildstabilisator som styrs med hjälp av motorer som noga aväger mina och kamerans rörelser. Detta för att förebygga plötsliga skakningar och ge mina inspelningar en mer jämn och professionell karaktär. Nu slipper jag  panorera och vända kameran och riskera ryckiga rörelser. 

När jag nu ser den här bilden från förra sommarens vandringar i ofta bergig terräng slår det mig att jag verkligen har saknat honom. Saknat min Gimbal, som nu ligger nedpackad i sin låda.  
Dags att släppa Gimbal lös - det är vår!

Läs hela inlägget »

Bruten

Sakta och försiktigt tar jag mig tillbaka.
Det efter en veckas frånvaro från det mesta.
Medan jag trodde att jag var odödlig och inget kunde rå på mig, fanns det de som visste annat. När min feberfrossa var som värst var jag redo att ge upp.
Ingenting blev bättre. Drygt en vecka senare är det dags att börja jobba. För turligt nog så råkade jag ha semester under dessa sjuka dagar. Ibland har man riktigt flyt.
Och så där går min självömkan då jag förbannar att saker och ting aldrig fick bli som jag hoppats på, men en sak är då säker att det var mycket länge sedan som jag legat så mycket som dessa dagar och även om sömnen kanske inte varit den bästa hela tiden, så har jag sannerligen fått vila.

Vilat har också bloggen fått göra. Något som säkerligen inte varit negativt. Ibland borde även andra än jag själv bli dödligt trött på mina rader.
Men nu är det slut på min självömkan och icke valda destruktvitet
Jag är bruten, men inte knäckt och jag  är på väg tillbaka igen.

Läs hela inlägget »

Flykt

Tänk vad befriande det kan vara att fly ut i naturen, till skog och mark och höra knastret under fötterna, lyssna på fåglarna, sitta på en stubbe och filosofera, eller bara stå och blicka ut över en sjö där allt är lugnt.
Just det, här och nu, är det som jag önskar mest.

Läs hela inlägget »

3966

Det handlar om mig
Det här är i mitten av historien. Andra kan ha synpunkter på det, men det är iallafall så som jag ser på det.
Jag har kommit till mitten. Det har blivit många bokslut på vägen. 1983 började jag skriva dagbok. Min första dagboksanteckning löd. "Jag vill bara dö". Jag var 15 år och kände att livet närmade sig sitt slut.
Anledningen till det där konstaterandet var minst två till antal. Ett av dem var att kärleken tagit slut. Att jag blivit lämnad, att jag inte längre var älskad.
Där i de tidiga tonåren var allt stort. Gigantiskt stort!
Men,
om det inte varit för det så hade jag ej heller börjat skriva de där anteckningarna. Skriva dagbok som jag gör än idag. Jag hade antagligen heller aldrig börjat skriva mina veckobrev som jag så flitigt författade precis där innan millennieskiftet och som sedan blev ett sorts embryo till den här bloggen.
Bloggat har jag gjort sedan 2006.
3966 inlägg har jag publicerat sedan starten. En stor siffra. Många ord och många meningar. Jag hittar ett inlägg från 2017 där jag skriver om mitt bloggande och hur det blev som det blev. Där beskriver jag också några viktiga milstolpar på vägen. Gå gärna in och läs det inlägget. Ni finner det här.

Det här är mitten av historien. Den här bloggen kommer aldrig dö.
Jag har aldriv varit mer levande än nu.

Läs hela inlägget »

En supermåne på väg mot sitt fall, men ännu är den full och klar där bakom träden.
Och skygga Merkurius har nått sin östliga elongation. Solsystemets innersta planet är mycket svår att få syn på eftersom att den är så nära solen. Nu skall chans iallafall finnas då den i denna stund är 18,2 grader från solen och högre än någonsin över horisonten. Jag försökte finna den i går kväll, men misslyckades. Ikväll gör jag ett nytt försök.

Morgonen var kall och isen kämpade emot på min bilvindruta. Därefter har det mestadels regnat. 
 Alle man till pumparna!
Håll ut - nu har vi snart våren här.
I morse hände det.
Det var  tillräckligt ljust så att jag inte behövde använda helljuset en endaste gång på min väg till jobbet.

Läs hela inlägget »

Beredskap

Det är en storm på väg in. ...Och ännu mer regn...
När jag var barn gick alltid strömmen när det blev oväder.
Men det fanns alltid en beredskap för just sådana händelser. Pappa och mamma hade förberett med att fylla dunkar med vatten i den händelse att det inte skulle fungera att få fram och fotogen och stearinljus fanns för en längre belägring av eventuell främmande makt eller ett helt vanligt oväder. I skafferiet fanns konserver av olika slag och extra filtar fanns nära till hands.
Det där samhället med ständig krisberedskap lever jag så långt i från idag. Sårbarheten är total
Jag tänker på infrastrukturen som är ett så lätt byte för de som vill förstöra den. I färskt minne finns ryssarnas cyberattack mot Ukraina 2015, då man släckte ner stora delar av elsystemet.
Idag är slagfältet digitalt. Så långt i från forna tiders två arméer som ställdes upp mot varandra.
Operationer som sker i det fördolda. Angrepp som sker på avstånd. En relativ billig krigsföring där även små nationer med rätt kunskap kan orsaka stor skada.

Regn blir till mer regn och det blåser ännu kraftigare nu. Jag blundar och tänker på förra helgens mysiga timmar då jag vandrade runt med solen i ögonen, en klarblå himmel över mig och allt de överdådiga vackra framför mig.

Det är oväder och min beredskap består av att bara se det vackra.

Läs hela inlägget »

Söndag förmiddag.
Det mesta av dagen ligger framför mig. Jag lyssnar på musik, jag spelar själv.  Framförallt är jag enig med mig själv om att Dave Stewart är en av vår tids största låtskrivare, kompositör, producent och musiker oavsett om det rör sig om  Eurythmics , Spiritual Cowboys, filmmusik, eller samarbeten med andra artister.
Ända sedan projektet med Spiritual Cowboys har jag ständigt kommit tillbaka till Stewarts produktion.
Inte kan man väl börja en dag bättre än med den fantastiskt sköna  Lily was here?

Läs hela inlägget »

I am a lion

Karl XIII:s staty står mitt i Kungsträdgården omgiven av fyra lejon. Det är nästan 35 år mellan dessa två bilder.
Tiden går och sätter sina spår, men jag är fortfrande hungrig
Jag är ett lejon.

Läs hela inlägget »

Judo hela veckan.
Jag har inte missat en träning. Min insats däremot kan man säkert ha synpunkter på, men gud vet att jag vill mer.
Det där leendet jag har på bilden stämmer inte...eller det gör det egentligen, för jag tycker fortfarande att det är roligt att vara på mattan. Däremot tycks jag bara bli svagare och tröttare och framförallt sargad. Höft, knän och rygg känns gammalt och slitet. Ibland är värk och smärta så svår att jag undrar om jag verkligen skall fortsätta.
Men så är det det där med att hålla igång. Jag tror på det och jag tror på att man mår bra av att vara igång.
Dessutom är känslan otroligt underbar för att jag i min ålder faktiskt fortfarande gör det här.
 Och bara funderingen över om de där kidzen som pikar mig  för min ålder och judokondition själva i min ålder kommer klara stå på mattan i samma utsträckning, känns fantastisk spännande att få svaret på en dag.

Läs hela inlägget »

Paus

Efter några timmars stillasittande vid skrivbordet och därtill hårt arbete, är det nu på plats för lite välbehövlig paus och kaloriintag.
Att vara skribent och att försöka färdigställa en bok är ett hårt jobb.

Läs hela inlägget »

Vägen

Jag uppskattar vägar utan slut där man kan få bestämma sin egna sorti. Jag går och går och låter fåglarnas kvitter om en ljusare framtid skaka om mig och solen strålar rena mina ögon. Nu ser jag allt så mycket klarare.

Läs hela inlägget »

Gårdagen

Gårdagen var så där fin och trevlig som man önskade att varje dag var. Promenader, ett och annat butiks-stopp, några trevliga inköp, restaurangbesök på kvällen och slutligen film. På biografen träffade jag på riktigt fina vänner och innan filmen började passade jag på att ta en bild på mig och den här stiliga mannen.

Idag efter en hektisk förmiddag finner jag mig dock ensam, men en lunch med sig själv kan också vara trevligt och framför allt rogivande. Dagarna springer iväg, men det är inget mot vad veckorna gör. Det är kanske därför som jag ofta känner mig trött och utmattad?
Tänk om man kunde välja hur varje dag skulle bli. Om jag hade makten att avgöra mitt öde. Då hade jag kanske upprepat gårdagen gång efter gång, ..eller så hade jag helt enkelt låtit det varit precis som mitt liv är. Totalt oförutsägbart med gott blandat med en hel del av livets vedermödor.

Läs hela inlägget »

Dagar som den här gör en levande. Solen i ögonen, fågelkvitter och en jackas dragkedja som dras neråt något. Det har inte varit varmt. Vinden är kylig, men det tänder ett hopp. Ett hopp om ännu en vår.
Och det är fascinerande att det ändå inte vill till så mycket för att man skall börja tro igen. Tro på att ljuset kommer åter och allt börjar om.
En promenad efter jobbet kan förändra allt.

Läs hela inlägget »

Var dag den första - Var dag ett liv.
Så sa Dag Hammarskjöld.
Och helgen som näst intill varit perfekt har också innehållit stunder med just denna Dag, men istället för den där FN generalsekreteraren, har jag stämt möten med poeten Dag Hammarskjöld, med berättaren Dag Hammarsköljd.

Men,

De där berättelserna är inte muntra och när jag ger mig på den där filosofiska dagboken Vägmärken hamnar jag i en värld av vemod, död och ensamhet. Inte alls den där mytomspunna världsledaren som man en gång i tiden lärde sig om i skolan.

Tidigare var döden alltid med i sällskapet. Nu är den en bordskamrat: jag måste bli vän med den.

Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?

I morgon skola vi mötas, döden och jag -, Han skall stöta sin värja i en vaken man

Hunger är min hemort i lidelsernas land. Hunger efter gemenskap, hunger efter rättfärdighet - en gemenskap byggd på rättfärdighet och en rättfärdighet vunnen i gemenskap

Jag kan plocka ut det ena jobbigare citatet efter det andra ur den där boken  som mestadels är tung och svår, men ändå så levande och på riktigt. Det är böcker som den här som verkligen får en att känna att man lever. Som ett sorts reningsbad.

Jag plockar fram mina egna böcker sedan. Böckerna där jag skriver mina egna livberättelser i.
De har jag skrivit sedan 1983. Samma ord, men olika historier.
Det är söndag eftermiddag med djupa tankar, espresso och blanka sidor. Jag tänker på hur allt var och sedan på hur allt är. Sedan skriver jag ner min egna historia. Mestadels i klara färger.

Läs hela inlägget »
Etiketter: dag hammarsköljd

Vackert

Soltimmar och stillhet. Februari tar det lugnt.
Och jag får en sån där first class helg som man bara drömmar om under arbetsveckan. 
Inte kan väl något slå det här? 
Och så är det den där härliga känslan av glädje och lycka, ett sant euforisk tillstånd någonstans där precis innan trappan upp till paradiset.
Och jag tänker att leva lycklig tills sina dagars slut kan man bara göra dag för dag. Så jag gör så -  Lever dag för dag och så blir det som det blir.

Idag ensamhet, men det kan vara bra det med. Jag har tagit en långpromenad genom den blåa dagen och betraktat allt med kärlek. För visst är det så att om man  älskar livet, desto vackrare tycker man att det är.  Att allt som man betraktar med kärlek är egentligen vackert.

Läs hela inlägget »