2020 > 04

Fördelen med att jag alltid varit bra på att dokumentera mitt liv, är att man hittar gamla bilder som de här.
Året var 2009.
Längst ner en bild på min pappa som tillsammans med mamma var på besök, De andra bilderna är från det traditionella Valborgsfirandet i Stigen med marknad och tivoli.
Något Stigenbesök för festsugna blir det inte tal på i år.

Eric är i Shoppingmood.
Eric är i Shoppingmood.
I karusellen min son Eric och Gudbarn Hannah. Karl övervakar allt.
I karusellen min son Eric och Gudbarn Hannah. Karl övervakar allt.
Pappa på besök
Pappa på besök
Läs hela inlägget »

Heliga Valborg kallades till Tyskland av ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Hon blev sedan abbedissa i Heidenheims nunnekloster, men hon var av kunglig börd från början. Det sägs att hon var engelsk prinsessa.
Detta var förstås för mycket länge sedan. Kanske 700 tal?
Hennes minne går att hedra i Eichstätt. En gång var jag i Bayern för att besöka henne. Det var stort.

I dag är det valborgsmässoafton, en förkristlig högtid, men det finns också en koppling till kulten om Heliga Valborg. Jag är firarrusig. Det här blir en enda lång vaka in i maj.

Läs hela inlägget »

För en stund jag och musiken.
Då jag är en del av något annat. Något högre och bättre. 
Jag tror att jag skall göra en egen version av Shooting star.
På svenska.
Shooting Star är ett mästerverk.

Oh Mercy från - 89 är en favoritplatta.  Daniel Lanois styr upp skutan och tiden som förband till Tom Petty är över.
Bob Dylan är mästaren
Jovisst jag må vara partisk. Ingen annan artist har fått medverka så mycket i min blogg som Dylan. Men så är det.
För en stund - jag och musiken ...Shooting star är klanderfri.

"Seen a shooting star tonight
And I thought of me 
If I was still the same
If I ever became what you wanted me to be
Did I miss the mark or overstep the line that only you could see
Seen a shooting star tonight
And I thought of me."

Läs hela inlägget »

Jag vaknar upp till torsdag  som är som en fredag.
I dag är det fest..
Först skall vi jobba, men alldeles innan dess en stilla stund vid frukostbordet.
Det är värme, lugn och lite kärlek. 
Nu väntar god mat och gott att dricka till den. Jag slutade nog aldrig med att vara livsnjutare trots allt. Det finns inget bättre än när det vänder. 
Med åren har jag fått en fascination för levande ljus. Det fanns en tid när jag var yngre då jag förkastade det som trams. Nu kan jag nästan inte leva utan det. Levande ljus, vatten och morgonstund tycks vara melodin för en man i medelåldern.  

Medelålder är förövrigt ett skönt begrepp. Främst för att man nästan alltid tycks vara i den.  Tiden mellan ungdom och ålderdom. Levnadstiden mellan 40 och och 70. Förvisso tycks experterna vara lite oense om tidspannet, men det är ju ännu bättre för på så vis når man kanske aldrig ålderdomen? Och ungdom vill man ju inte vara.
En titt i Stora Familjeläkarboken avslöjar att jag nu gått in i övre medelåldern. Alltså att jag är mellan 50 till 70 år. En ålder som enligt samma bok avslöjar att det är då som de flesta åkommer och sjukdomar brukar dyka upp. 
Jag tar dock det med ro. Det som sker det sker. 

Läs hela inlägget »

Jag ringde en gammal vän idag. 
Det skulle inte behöva vara något speciellt med det om det inte hade varit för att vi inte pratat med varandra på kanske 20 år.
Samma röst. Kanske mer dialektal, men stor igenkänningsfaktor. Ett vanligt samtal. som om alla de där åren emellan inte funnits. Inget konstigt, bara vänskapligt trevligt.
En gång var han en av de som stod mig allra närmast. I dag är det mycket som jag inte känner till om den mannen, men jag räknar honom fortfarande som en av mina vänner...

Tänk så många människor som passerar i ens liv under en livstid.
Tänk så många jag har umgåtts med en tid, allt från ett par år till många fler. Intensivt umgänge. Kanske ungdomens festande, studenttiden, gamla arbetskompisar, klasskompisar, grannar, träningspolare... Det finns många som jag håller av, även om jag sällan eller aldrig träffar dem längre. Några vet jag faktiskt inte var de tog vägen...

Tänker på den gamla Raj montana låten "Från en till en annan"

"Det var länge sen sist, ja du vet var jag varit.
Det finns inget att säga fast mycket blev sagt.
Jag blev satt i förvaring för övrigt har ingenting hänt.
Jag fick kort i från Kjelle som gift sig till slut, med en blåögd blondin Florence Nigthingale själ. fast jag önskar den jäveln mest skit finns det minnen jag gärna har kvar."


"fast jag önskar den jäveln mest skit finns det minnen jag gärna har kvar." Så kan det också vara. Det var inte alltid det gick smärtfritt till.

Vet inte om jag håller på med något sorts "mitt i livet" bokslut (antagligen inte), men alla de här åren har sannerligen satt ett och annat oförglömligt minne. Inte allt för sällan tillsammans med någon av de där som man aldrig träffar längre.

Mitt liv är ett annat nu..men ändå inte.

Läs hela inlägget »
Det spricker upp.
Solen kommer fram igen och sätter allt i en annan dager.
Morgonstund är oslagbart. Stillhet, lugn och frukost. På morgonnyheterna är det dock bara galenskap. Det är då man stänger av ljudet. 
Ljuset tränger in genom förnstren. Jag och en kaffekopp i soffan. Den där känslan att så här kan jag sitta i en evighet.
Men snart så måste det hända saker här. Jag behöver komma i rörelse. Bege mig ut, ge mig av.
Men ännu finns det tid kvar. Ännu sitter jag kvar.
Läs hela inlägget »



Visst kan yttre ting vara njutbara, men verkligt välbehag kommer inifrån. 
Reklamen vill få oss att tro att det kostar att njuta. Att det handlar om exklusiva bilar, smycken, mobiler, lyxresor, mm.
Visst kan yttre ting vara njutbara, men verkligt välbehag kommer inifrån.

Kommer du i håg när du njöt senast? Alltså, en sådan där stund då du mådde som allra bäst och det inte kostade dig något.
Kanske när du fick beröm av dina kollega, den där härliga skogspromenaden med din hund, eller varför inte den där varma duschen när du kom hem och var frusen.

Jag har levt ett ganska långt liv och uppnått en hel del, men börjat fundera på vad allt egentligen handlar om. En gång berättade en person för mig att njutning var hans inre kompass.  Det är så det är tror jag och jag försöker leva efter devisen att verkligt välbehag kommer inifrån och att hitta njutning i de vardagliga sakerna oftast är bäst.

Läs hela inlägget »

Man kan faktiskt bli lycklig av att köra slut sig totalt.
Nästa gång skall jag ta i ännu mer.
Det är efteråt det är som bäst...ungefär så där tjugo minuter senare...då man haft sin nära döden upplevelse och senare uppståndelse.
Tiderna förändras. Min fysiska förmåga är bara en bråkdel av vad den en gång var. En gång i tiden levde jag för dessa träningspass.
Men jag ger mig inte, jag håller igång och jag försöker bara må bra.

Läs hela inlägget »

Man sitter där man sitter.
Inget utlandsresande, inga längre roadtrips. Ingenting blir egentligen som planerat. För det finns det förstås anledningar, men istället för att prata om de, väljer jag istället att stanna i det som är.

Helgen blev vacker. Härliga naturupplevelser, judohappenings, fint möte och sena kvällar och nätter med avstämning både med vän och avstämning med mig själv. På det litevälbehövlig avkoppling med en bok 

Det är en ny dag, en ny vecka. April är fin, men en nyckfull vän. Jag på väg till jobbet. Det är en vacker morgon - ljus och hoppingivande. Allt återgår till det normala ...men ändå inte.
Inget är vackrare än nu

Läs hela inlägget »

Lättja

Allt fortsätter. 
Helgen är ännu inte slut. Sköna ledighet som uppmuntrar till lättja. Uteliv i det vackra vädret - visst, men helst sitter jag och läser, ligger och läser och så sover jag emellan det.  Det där som alltid prioriteras bort för det som anses viktigare..
Hur kan man prioritera bort sådana här stunder? Varför unnar man sig inte det oftare? Eller, Unna...! Som om inte det borde vara något livsviktigt? 
Den kristna moraltraditionens fel antagligen. En av de sju dödssynderna. Motsatsen är flit läste jag någon gång. Det är ok, men inte att förklara det som lathet, likgiltighet eller passivitet. Fula ord. Lättja låter vackert.

På synonymer.se dyker följande ord upp;
lathet, slöhet, slapphet, oföretagsamhet, indolens, lojhet, bekvämlighet.
Bekvämlighet köper jag. Jag skall ha det bekvämt. Bekvämt fram till...i morgon.  Då kan jag börja jobba. Då kan jag börja träna och sköta om min kropp. Sköta om min kropp fysiskt. Märkligt att man inte kan ta hand om sin kropp både psykiskt och fysiskt samtidigt?

Jag läser tidningar också. Men på nyhetsfronten inte mycket nytt. Galenskap i största allmänhet. Hemskheter helt enkelt. Jag stänger av, återgår till min bok. Stillhet och lugn. Om en stund skall jag skriva i min dagbok.. Jag skall skriva om den viktigaste dagen på länge. Men först skall jag  bara sitta tyst och inte göra någonting en liten stund till..

Läs hela inlägget »

Valboån

Medan vattnet sakta flyter förbi står jag där och blickar ut över sydvästa Dalslands livsnerv. Ån som förbinder sjösystem ända in i Bohuslän, bort till Vassbotten. Kanotpilgrimarnas favoritled. Livsnerv? Antagligen inte. Antagligen aldrig varit heller, men det låter bra. Flottades gjorde det dock. Kanske inte så här långt upp där jag nu befinner mig, men längre ner, ner mot Ellenösjön, min barndoms-sjö. Pågick i flera hundra år. Ett tufft och farligt arbete. Riktiga hårdingar som höll på med det där. Runt 100 000 kubikmeter timmer och virke per år. Sedan tog det slut 1967. Lastbilarna vann den där kampen om timret. Lite sorgligt är det när man tänker på det. Historiens vingslag - hårt och brutalt.

Jag gillar åar, jag gillar floder. Gillar de "strängar" som binder i hop allting. Föredrar dem framför hav och sjöar. Föredrar en romantisk promenad utmed Donaus strand, att Sakta paddla fram på valboån i gryningen, att stilla stå på W.L Stribling memorial Bridge i Macon, Georgia och titta ner på Ocmulgee river...

De där vattendragen har något förföriskt över sig. Det där med "förföriskt" förklarade en gång några hemlösa för mig som bodde under W.L Stribling memorial Bridge, bredvid Ocmulgee. De sa att floden Ocmulgee höll deras dröm vid liv. Att de kunde fantisera om att den där floden en dag skulle ta dem med på ett äventyr utan dess like. Hemlösa drömmer också om att bli förförda.

Nu vid Valboån. Allt är lugnt och vattnet flyter sakta förbi. Jag njuter av stillheten, av tystnaden. Jag tänker på de gamla flottarna, jag tänker på de hemlösa vid Ocmulgee. Jag här i en knepig euforisk tillfredsställelse. Bara vattnet som förenar oss.
Det här blogginlägget publicerades första gången i april 2015

Läs hela inlägget »

April månad sprider som vanligt en skön känsla kring sig. Dessa promenader i det uppsprungna pånyttfödda landskapet har förmågan att hela, ställa tillrätta och gjuta ny tilltro till varandet. Allt är så poetiskt vackert.
Jag somnar med boken i knät sedan, utan att hinna läsa en rad. så där härligt bakåtlutad i positionsstolen. I barärmat. Vaknar av ungdomens bilradiospelande nere vid buss-stationen. Gyllene tider och Tylösand. Stereon i botten! En del saker ändrar sig aldrig.

"Här är vinden varm och vågorna slår
Man ser bara flickor var man än står"


Jo jo, de där grabbarna har förhoppning om sommaren.
Det är varmt. Känner mig snudd på svettig. Det är bara slutet av april. Härligt!
En av grabbarna där nere sjunger med nu. Det är ok. Jag kan bara le åt det. Le åt den där ungdomliga galenskapen. Den där oskuldfullheten. Jag går in. Dags att rodda något som kan kallas middag. Kylen är full. Frysen lika så. Det borde inte bli något problem att få till nåt. Är jag hungrig? Nej.
Jag tar ett glas isvatten. En smärtande, men tillfredställande känsla när det i rask takt far ner genom min strupe. Måste sovit i timmar. Jag måste ha mer vatten för att komma i gång. För att få i gång maskineriet igen. Upprepar vattenproceduren. Samma smärta blandad med tillfredställelse. Så där ja..
"Nu kör vi" tänker jag "nu kör vi..."
 

Läs hela inlägget »

Män

Det är män. Äldre män och yngre män och någon där mittemellan. Det är mestadels Widekärr, men också en Bäcker. Bilden är tagen i jultid 2018. Jag såg den idag i min mobil och sedan har jag inte kunna släppa den. Kanske för att det är den tiden som det är. Den där bilden hade varit omöjlig att ta idag. Min pappa, mina bröder, min son och brorssöner och jag själv då förstås och Karl. Ett tidsdokument. 

Läs hela inlägget »

 Det är följare och likes.
Denna värld är numera byggt på tummar upp och ner, följare och avföljare. Ett liv som även jag anammar.
Jag söker mina läsare, jag gör mina inlägg, jag skriver status, jag gillar, jag följer, jag lägger ut bilder..
Och fortfarande vågar jag säga att

" min blogg  har inte varit mer populär än nu. "

Jag har mina läsare, mina följare och antal "views" per dag, och det är många. Kanske inte som 2008 när jag gick mot strömmen, var politisk aktiv, var involverad i den tidens händelser i kommunen. Då var jag mestadels inte omtyckt och när jag dessutom blev mordhotad och fick tillfälligt skydd av polisen och dessutom skrev om det så var min blogg en succé. Alla ville läsa om mina tokerier, eller åsikter, eller vad som helst...
Jag hade slått igenom. Jag gick från några få följare varje dag till tiotusentals. Färgelanda blev dessutom en riksangelägenhet med sina skandaler och det gynnade min blogg. Jag var inte längre bara en lokal källa till åsikter.

Jag har bloggat oavbrutet sedan 2006. Undra hur många fler som gjort det?

Ungdomar av i dag har det minsann inte lätt att behöva växa upp med det här. Istället för att lära sig ett yrke, att snickra, mura, gräva hål, så läggs det ner tid på att spänna biceps, fota vinglas, puta med läpparna..Helt meningslöst tidsfördriv. Sociala medier är lite som Guitar hero; om man ägnat tiden konstruktivt kunde man blivit riktigt bra på någonting. 

Men...
jag är en del i det där. På min nivå. Och även om inte allt är så galet längre, så finns lusten fortfarande där till att skriva, tycka och att våga utmana.

Läs hela inlägget »
Etiketter: blogg, blogga

Jag hittar det här gamla kortet i en låda. Det är i slutet av förra milleniumet. Jag syns längst till vänster, i mitten Pranav och längst till höger Kent. Vänner som betydde allt just då och där.
Platsen är Mercer University, Macon, Georgia.
Vi är klädde i full ROTC-utstyrsel. På Mercer University fick man universitetspoäng för att ta en försvarskurs, men som utlänning så måste man först bli godkänd av amerikanska försvarsdepartementet, samt som svensk; tillåtelse från svenska försvarsmakten och i praltiken, svenska generalkonsuln i Atlanta.
Det viktigaste budskapet på den utbildningen var att "Freedom ain´t free.
Så här i efterhand kan jag konstatera att jag aldrig känt en större frihetskänsla än just under tiden på Mercer University.

Läs hela inlägget »

I april

Vi hade en diskussion huruvida det var nordvästlig eller nordöstlig vind som plågade oss där vi stod. Allt annat var ju så perfekt. Solen sken och himlen var blå, men vinden knivskarp och direkt. Vi kunde inte enas om något svar.

Jag frågade om du ville ta en promenad sedan och vinden hade vid det laget lugnat sig. Det ville du och medan vi pratade om ditt och datt, så tänkte jag på den ultimata kärlekshistorien, den mellan Johnny Cash och June Carter och hur de tillslut fick varandra efter decennier av vänskap, men där hela tiden lusten och otrån fanns och längtan efter något mer.
Ibland är det kanske bara så att tiden inte är den rätta och i Cash och Carters fall hann hon med att gifta om sig ännu en gång och skiljas innan hon tillslut svarade ja till Johnny. 
Jag kommer alltid tro på kärleken. För det finns ingen bot mot den annat än att älska mer.

Kvällen är här och allt är annorlunda när inte du och jag pratar. Det är tyst både på in och utsidan och någonstans läser jag att 2020 kommer bli ett bra år.
...Kanske var det i min egna dagbok.

Läs hela inlägget »

Solen skiner och det här ser ut att kunna bli en fin dag. Bra det, för jag har förväntningar.
Nu dags att ge sig ut på vägarna. Idag är en dag då allting kan hända.

Läs hela inlägget »

Min bön

 Dagen är vacker och kärleken oändlig, men i allt det härliga, all anledning för allvarsamhet och reflektion.
Jag tänker på livet - på mitt liv, på min familj, mina vänner och på de som har det svårt just nu - de som lider och de som känner sorg.
Jag tänker på skörheten, på det som man varken kan försäkra sig emot eller förhindra med en stor säck med pengar.
Jag är tacksam för de gåvor som jag fått, för att jag är frisk och för att jag fått leva ett rikt liv. Jag tar ingenting för givet, men jag lever nu och skall göra det väl.

Jag njuter av allt det vackra. Jag njuter av vad våren har att erbjuda. Knoppandet, grönskan och levande bäckar och så ljuset..Det där ljuset som ger mig nytt hopp. Som får mig att tro och längta efter morgondagen. Som får mig att älska livet, ta emot nya utmaningar och ge mig styrkan...styrkan att kunna förlåta och säga förlåt. Styrkan att leva livet.

Läs hela inlägget »

Streaming tjänsterna håller koll på vårt lyssnande. Inget är hemligt längre. Alla ser oss...
Men jag har inga problem med det. Tvärtom tycker jag att det är riktigt kul när det som av Spotify, används för att hålla ordning på vad jag lyssnar på just nu. De sätter helt enkelt ihop de låtar jag just nu lyssnat mest på (om jag nu skulle glömt det) och erbjuder mig dessa låtar i spellista-format. Det tycker jag är sjysst.
På bilden se ni alltså min topp 11.
Det känns bra att ha koll.

Läs hela inlägget »

Mitt hem är tyst och stilla. Jag lyssnar på Danny O´keefe
The Eagles lärde sig skriva av Jackson Browne och Jackson Browne lärde sig av Danny O´keefe. Jag går till botten i musikmyllan, till själva kärnan till allt det där vackra och intelligent smarta. Snygg produktion. Inte det där skitiga, men sköna från 70-talet. Man nyktrar till genom åren, liksom snyggar till sig. Ibland är det bra. Ibland vill man bara ha det där orena, det där lilla knastriga och charmiga. Jag har spelat en del själv i veckan. Jag och gitarren. Vi har snott till oss tid tillsammans, likt ett förälskat par, som i hemlighet träffas för förlustelser bortom rimlighetens gräns, medan deras familjer väntar på dem där hemma..Men vi får det inte att klicka längre. Det är som att kärleken finns där, men att det inte funkar. Eller så är det så att det aldrig har funkat. Tänker på när Dylan försökte få ihop den där Oh Mercy -plattan. Ingenting fungerade. En dag sa Bono till honom att snacka med Daniel Lanois. Fanns inget han inte ordnade i musikväg. Bono hade förstås koll på läget då Lanois producerade både The Unforgettable Fire -  1984 och The Joshua Tree  - 1987.
Det där första mötet blev dock ingen direkt succé. Dylan asförbannad efter bara en kvart och lämnar studion och Lanois.
Bono vädjar att han skall ge det en ny chans förstås. Dylans skriver om det i sin självbiografi. Han berättar att han gör ett undantag. Att han gör det för Bono. Han träffar Lanois igen, sätter ihop några fantastiska låtar och det blir förstås en succé.
Dylan är tillbaka!
En sjudundrande comeback och slut med att vara förband till Tom Petty. Låtar som  "Series of Dreams" och "Dignity" skrivs till den där plattan, men får inte plats, utan fick bli hits för framtiden. Låten Shooting star från plattan spelas påpassligt i mitt hem nu. Det är vackert.

"Seen a shooting star tonight
And I thought of me 
If I was still the same
If I ever became what you wanted me to be
Did I miss the mark or overstep the line that only you could see
Seen a shooting star tonight
And I thought of me."


Jag blir förstås aldrig någon Dylan, eller får rekomendationer av Bono om hur jag skall lösa mina musikaliska problem. Det är som det är.

Men...
Jag är mitt uppe i ett Dylan-projekt och har förflyttat mig från 1966 till 1989. Jag saknar 1966.  Kanske blev jag ändå inte klar med Blonde on blonde..
Vill leva mer 1966...
 Oh Mercy - plattan är ett litet mästerverk. Därav varför jag nu befinner mig med den.  Jag har alltid betraktat det albumet som ett av hans absolut främsta.Jag kör säkra kort så här inledningsvis av "projektet".

Jag skiftar över till Danny O´keefe igen. Dylan i alla ära, men jag behöver ombyte.
Han säger;

"Things I used to dream of doing
I dream of doing still
There’s a section of desire
I do not dare to kill
When I was younger, I guess
I did things on the fly
Now my wings are smoothed and folded
But they still recall the sky"

Missing me, Danny Okeefe

Och  jag nickar och tar in.

Läs hela inlägget »




Tisdag kväll.
Veckans två intensivaste dagar avklarade. Ofta har jag känslan av att "nu är arbetsveckan nästan avklarad" när tisdagens arbetsschema är avverkad. Detta eftersom att de rent jobbmässigt (iallafall på pappret) är betydligt lugnare därefter. I och för sig är mina fredagar också hektiska, men då är det ju ändå fredag...Ja, ni förstår.
Hursomhelst, så har jag det ändå bra. Jag klagar inte på hög arbetsbelastning och som sagt...efter tisdagen blir det lite lugnare. Jag har det bra på jobbet, men i kväll firar jag att det "nästan" snart är helg.
Eller firar är förstås inte rätt, för även om kvällen blev fantastisk, så går allt i ett rasande tempo just nu. Kanske för att jag vill ha det så, kanske för att jag har mycket omkring mig.

Jag tittade på reprisen av senaste säsongen av "så mycket bättre" igår.Jag slogs av vilka fantastiska låtskrivare Strömstedt, Glenmark och Eriksson är. Strömstedt har jag haft bland de främsta ett bra tag, men nu insåg jag också hur genialiska de andra GES-medlemmarna också är som låtsnickrare. Inte nödvändigtvis tillsammans, utan också var och en för sig. Med åren har jag förövrigt insett storheten med många av våra artister, även om jag själv kanske inte lyssnar så mycket på dem. Jag har haft svårt att skilja på vad jag själv tycker om och vad som faktiskt är ett bra musikaliskt hanverk.

Jag tänker föresten avsluta Blonde on blonde sessionen nu. Tre veckor nu med samma platta rullandes dag efter dag.
Som jag tidigare berättat i inlägg så har jag påbörjat ett Bob Dylan projekt där jag lyssnar igenom alla Bob Dylans album och det på "riktigt". Syftet är oklart, men kanske vill jag ta reda på vilken som egentligen är den bästa Dylan-låten.
Är det som jag alltid tyckt;  Don´t think twice it´s all right eller kan det vara någon annan som jag inte tänkt på i det sammanhanget, eller kanske till och med någon låt som jag tidigare missat?

De bästa låtarna på (världens första dubbelalbum) Blonde on blonde är enligt mig;

1. Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again Ett riktigt 
      mästerverk.
2. I Want You Den första Bob Dylan-låten som jag lärde mig tycka om 
    och som jag visste var en Dylan-låt.
3. One of Us Must Know (Sooner or Later) vad var det som gick fel? 
    Jag som verkligen försökte att få det att fungera. Om sprucken 
     kärleksrelation. Så bedrövande. 
4. Just Like a Woman. Låten om  Edie Sedgwick och som Ulf Lundell 
     gjorde en hygglig version av på svenska. The Hollies fick en hit
     med den och även Joe Cocker och Stevie Nicks spelade in den.
5. Absolutely Sweet Marie  Textraden "To live outside the law you 
     must  be  honest"
säger allt.
     Ola Magnell gjorde en svensk version och  Everly brothers har     
     spelat  in den och gjort den till "sin". Dylan skall ha spelat den på   
     scen för första gången 1988.

Slut för idag!

Läs hela inlägget »

Visst skulle jag föredragit att vara inne i en het dojo nu, men när det inte går så fungerar även himlen som tak en ljummen aprilkväll.
Att inte få kasta, dra, slita, bryta och strypa känns självklart botten, men jag har alltid älskat "uchi komi" och kör gärna det en timma.
Och det blir inte sämre av en vacker aprilkväll tillsammans med klubbpolare. Som jag har längtat.

Läs hela inlägget »

Tänk att tillbringa en hel dag med sin favoritgitarr hängande på sig.
Ibland har jag sådana dagar. Ett privilegium, en jobbförmån. Just nu är en en sån där dag då jag hade hoppats att det varit så, att jag skulle kunna gå runt med gitarren hela dagen, men det här är inte en sån dag...
Jag kanske skall börja skapa igen? Skriva nytt? Har inte gjort en låt sedan jag började på bokmanuset och det är ju ett tag sedan, men nu finns tiden och kanske lusten...
Funderar på hur Bob Dylan hade tänkt?
Jag har umgåtts med den där Dylanplattan Blonde on blonde i snart tre veckor nu. Borde gå vidare, men den känns fortfarande så aktuell och jag blir bara mer och mer nyfiken på den där tiden då de där låtarna skrevs. Kan någon som var med då berätta för mig om 1966? Hur var det att vara ung då? vad tänkte man på, vad drömde man om? 

När Mikael Wiehe var med i Jills Veranda tidgare i år, besökte de den där studion där mestadels av Blonde on blonde spelades in. Wiehe var "star strucked" över att få träffa multiinstumentalisten Charlie MCcoy som var en av de där proffesionella Nashville-musiker som var med och spelade på Bob Dylans Nashville-äventyr. 
Jag undrar verkligen hur häftigt han och de andra musikerna tyckte att det var att spela med Dylan? För jag tror inte att Charlie Mccoy var lika Star strucked över att få träffa Bob Dylan. Det fanns förstås en anledning till att managern tyckte att det var viktigt att Al Kooper och Robbie Robertson följde med honom till Nashville. De två fick tillbringa timmar med att medla mellan Dylan och Nashvillemusikerna. Att Bob Dylan alltid varit svår att jobba med har jag anat, men att det skulle vara så svårt som jag förstått efter att jag slukat allt skrivet material om de där Nashvillesessionerna, kunde jag aldrig drömma om.
Tidigare det året spelade Charlie Mccoy och de andra musikerna in med Elvis och därefter Roy Orbinson. Det sägs att det varit som en lätt bris över havet i jämförelse...
Jag tycker om mitt nya Dylan-projekt, men jag vet ännu inte vad det skall leda till. Dock känns det skönt att umgås på ett naturligt sätt med musiken igen...eller naturligt...snarare mer nördigt.

Läs hela inlägget »

Det är tider i förändring. Jag tar en annan väg.
Ibland är det precis som att det som händer runt omkring än kommer så där lägligt, men också kan uppfattas så där lite kusligt regiserat. Ofta har det varit så i mitt liv att saker och ting tycks gått i takt med tidens händelser.  Att när saker varit på gång så är det precis som att allting runt omkring mig redan varit förberedd på det. Det känns svårt att förklara, men kanske förstår ni ändå vad jag menar?
Nåväl, vi får väl se. 
To be continue.

Solen, den solen.
Den här helgen blev bara härlig. Tänk vad mycket ljuset och solen gör med oss människor. I synnerhet med oss här uppe i norr som går mestadels i mörker. 

Det här med att köra bil med solen lite så där i ögonen gör något speciellt med en. Man blir fylld av en härlig mix av adrenalin och energi.
Kanske är det våren? Kanske är det just denna längtan till att få leva upp igen, som väcker alla de där härliga känslorna?
Som idag när jag var på väg mot roligheter (men det kan också varit när jag var i från) som helt plötslig den där livfulla härliga låten från filmen Fast Times at Ridgemont High från 1982, med favoriten Jackson Browne dök upp och hela bilen fylldes av underbara känslor.
Där och då var Blonde on blonde från 1966 som jag levt med snart i tre veckor som bortblåst. 

Och visst är det konstigt att när man som jag  tappat alla texter som man en gång kunde ändå när det riktigt gäller, kan sjunga med från starten och minnas varje ord, varje mening.

"Well, just, a look at that girl with the lights comin' up in her eyes.
She's got to be somebody's baby.
She must be somebody's baby.
All the guys on the corner stand back and let her walk on by."


Och det är känslor i massor och sommaren är snart här. Det har varit en fantastisk helg...och det bästa av allt är att detta är bara början..början på något nytt och med stor förhoppning något bra.

Läs hela inlägget »

Natten tillbringade jag med ”One world: Together at home”. Det finns inget som förenar som musik. Pratshowvärdarna Jimmy Fallon, Jimmy Kimmel och Stephen Colbert som i vanliga fall konkurrerar om tv-tittare jobbade tillsammans. De stora tvbolagen som NBC, ABC och CBS och några andra kanaler samproducerade. Detta för att  hylla den sjukvårdspersonal  och att  utbilda och informera tittarna om covid-19.  För en musikälskare var det här rena drömmen. För egen del kan jag så här efteråt efter lite fundering konstatera att jag uppskatade myckett att åter få se Stevie Wonder och det var häftigt att se  Mick Jagger, Keith Richards, Charlie Watts och Ronnie Wood som alla var hemma hos sig när de framförde ”You can't always get what you want”.
Kacey Musgraves framförde sin underbara "Rainbow" och det med en sån känsla att jag hade svårt att hålla tårarna från min kind.
Nattens absolut häftigaste musikupplevelse var dock Keuth Urban med "Higher Love" där han lyckas med konststycket att uppträda tillsammans med ...sig själv och det x 3. Bör ses om man missade det i natt. Även Nicole kidman fick vara med på ett hörn.

Läs hela inlägget »

Den här veckan har vi dragit igång utomhusaktiviteter på klubben. För mig är den en skön känsla att vi igen kan träffas, träna tillsammans trots lite distans. Själv fick jag under förmiddagen vara med och leda dagens träningsgrupp. Sann glädje!

Precis som de flesta samhällsfunktioner och väldigt många företag just funderar på hur de skall överleva, är det inte annorlunda för föreningar.  Som ordförande i Färgelanda judoklubb har jag en central roll att leda oss ur det här på bästa möjliga sätt. Som tur är, är jag inte ensam. Vi är en klubb med  en genomtänkt organisation och flera klubbfunktionärer som nu jobbar för att vi skall försöka få någon form av normalitet i det här .
Ekonomi är en stor del i det hela. Minskade medlemsintäkter, Inga aktivitetsbidrag och minskade sponsorintäkter innebär att vi i detta läge måste vara extra kreativa och jobba extra hårt. Men ekonomi har ingen som helst värde för oss om vi inte har medlemmar, om vi inte har folk som vill träna med oss. Det är det som är Färgelanda judoklubb och utan vår gemenskap, att vi kommer på våra aktiviteter, vårt gemensamma engagemang för vår klubb, faller allting.
Inga medlemmar -  ingen klubb och då spelar det ingen roll hur ekonomin ser ut, hur bra vi är, eller vilka event och tävlingar vi planerar inför. 
Därför känns det så bra att vi tog oss lite tid efter att vi stängde ner vår anläggning för att resonera igenom hur vi skulle göra, vad vi ville göra och hur uplägget skulle se ut. Nu är vi igång och även om vi säkert behöver göra justeringar på vägen, så visar vi ännu en gång handlingskraft och styrka tillsammans.

Läs hela inlägget »
Året är 2014. Det är påsk och det är nära. Så där nära som man inte längre kan vara.
Inte kunde vi ha det i tankarna när denna bild togs för 6 år sedan?
För jag tänker på det otänkbara. Det där som vi aldrig trodde skulle kunna hända. Detta trots att historien säger någonting annat.
En natiion i från - en värld utan närhet. 
Läs hela inlägget »

Idag måste det bli en fin dag. För jag har planer för den.
Men först en stilla stund i all tysthet. Sedan kan allt få prata.
Jag är inte mycket för att ligga kvar i sängen, men ibland önskar jag att jag kunde sova lite längre. Jag har varit vaken i timmar.

Det är fortfarande tyst. Inte ens teven pratar. Det är bilder från norra Wales. Alla gilllar brittiska husköparprogram.
Jag väntar på solen, jag väntar på att få ge mig ut. I går morse skrapade jag rutorna på bilen. Kylan har bitit sig fast.
Alla längtar vi efter solen...och lite värme

Läs hela inlägget »

Tillbaka

Jag har varit ledig i två dagar. Ändå känner jag mig tröttare än någonsin. Helgen är snart här..
För ett år sedan åkte jag iväg för att finna inspiration och kraft för att orka leva livet. Att leva livet på rätt sätt. Jag gick igenom en jobbig period och så här långt senare kan jag titta tillbaka på det och imponeras över den mänskliga kraft som man besitter för att gå vidare, kämpa och att välja livet.
Upp i allt det som hände skulle jag också skriva en bok. Det var ännu en anledning till att jag befann mig på ett slott mitt ute på Västergötlands slätter vid denna tidpunkt för ett år sedan. Det blev några riktigt fina dagar trots allt och i veckan var det dags för ett återbesök. Familj, firande, skratt, god mat och ett slott helt för oss själva, blev ett fint alternativ till semestern på Spanska solkusten som försvann.
Nu är jag tröttare än tröttast, men glad och full av liv.

Läs hela inlägget »

Stuck inside of mobile with the memphis blues again - Vilken låttitel!
Jag älskar verkligen den där titeln. Älskar att säga det, att smaka på varje ord, stuck inside of mobile with the memphis blues again. Samtidigt är den där titeln, ja faktiskt hela låten, Dylans kanske mest obegripliga. Vad betyder det egentligen?

Oh, the ragman draws circles
Up and down the block
I'd ask him what the matter was
But I know that he don't talk
And the ladies treat me kindly
And they furnish me with tape
But deep inside my heart
I know I can't escape


Det skall bli en utedag. Vädret skall stabiliseras åt det bättre. Jag har planer, men än så länge är det för tidigt att ta tag i dem. Så jag återkommer till Blonde on blonde. En av Bob Dylans bästa plattor. Iallafall är det vad jag alltid har tyckt och efter att dagligen spelat den nu i två veckor känns det lite svårt att skiljas från den. Men det här är på väg att bli ett avslut. Jag har nya plattor att ta hand om.
För det här är mitt nya projekt. Mitt  Dylan projekt som jag egentligen inte alls vet var det skall ta vägen. Jag är på jakt efter världens bästa Bob Dylan låt (tror jag)  och jag vlll ta in alla de där nyanserna mellan hans album, känna tiden....
För inte är det många kvar i livet som har fått påverkat både tid, musik och kultur.  De försvinner en och en.
Kanske är det därför som jag har gett mig in i det här projektet?
Jag lyssnar lite på fågelsången, sedan på Stuck inside of mobile with the memphis blues again. Jag tror jag aldrig kommer bli mätt på den där låten.
Nu är det dags för frukost. Det här blir en fin dag.

Läs hela inlägget »

Planer

Vad händer efter påsk?
Kommer saker och ting en dag beskrivas i historiaböckerna med vad som hände före och efter påsken 2020 ?
Det är vad jag funderar på i denna timma.
För ännu har vi inte nåt kulmen för Corona i detta land. Iallafall är det så som det sägs.
Första dagen i den nya veckan är redan till ända, men det känns som att allt börjar i morgon.  En ny vecka med tomma blad, dag för dag, timma för timma. Ingenting vet vi, allt kan hända. 
Och i allt det här har jag planer.

Läs hela inlägget »

Utomhus

Jag har precis kommit hem från mina föräldrar.
En mysig och god utefika i trädgården med dem, brorsan och våra söner. En fin stund i den kyliga aprileftermiddagen. Snö passade dessutom på att falla medan vi satt där i utemöblerna.

Brorsan gjorde oss uppmärksam på för oss årets första sädesärlor. Kanske hade de precis anlänt från Israel eller Egypten? Klupska och nyfikna verkade de iallafall vara där de inventerade den nysådda åkern. Som barn var det den vanligaste fågeln tillsammans med gråsparven, där vi bodde. Nu ser jag nästan aldrig någon av dem. Trots att Sädesärlan populationsstorlek sägs vara stor.

Väl hemma påbörjas de klassiska "dagen före en ny arbetsvecka" sysslor. Denna måndag är som en söndag och imorgon börjar vi om på nytt och lämnar påsken bakom oss. I morgon är det förövrigt den första sommardagen enligt brorsan. Vad nu det innebär?

Läs hela inlägget »

Istället

Det är vitsippor var man än går och solen är framme igen, men med den också den kalla vinden.
Jag funderar på vad jag hade gjort nu? Om jag skulle varit i Andalusien som var planerat, hade jag då suttit och kisat mot solen samtidigt som jag åt en bakelse? Hade jag utforskat och tagit in Ronda?
Stått vid El Tajo-klyftan just nu och kikat ner för bergsväggarna? Eller promenerat längs floden Guadalevín?
Eller hade jag helt enkelt suttit i skuggan någonstans och läst Ernest Hemingway? Jag älskar Hemingway.
Hemingways roman Klockan klämtar för dig. Detta mästerverk.
För Ronda är ju faktiskt en av Hemingways favoritplatser och i just boken klockan klämtar för dig vill jag minnas att det där mordet på den där nationalisten utfördes genom att kasta honom från klipporna över El Tajo. Det där hade jag utforskat.

Istället i realtid jag bland alla dessa vitsippor och det är ju inte illa det heller.

Läs hela inlägget »

De franska sjömännen i de kärnvapenbestyckade ubåtarna någonstans i djupet på de sju haven är lyckligt ovetande om Corona. Det är så det sägs iallafall. De lämnade ytan för ett par tre månader sedan.  Hur de kommer reagera och påverkas när det väl kommer upp får tiden utvisa, men visst känns det lite underligt att det finns människor här och nu som inte har någon aning om vad som händer och sker?.
För min egen del så har påsken inte påverkats så mycket av tidens farsot. Igår påskfest med mina vänner likt så många tidigare år. Trevligt som alltid, men det var nog första gången som vi firade tillsammans utomhus en påsk. Det är positivt när man faktiskt kan utveckla sitt sätt att umgås vid sådana här tillfällen.
Dock var det midsommarväder, med regn, blåst och kyla och man behövde vara bra påpälsad.
Som sagt; En del saker förändras inte så mycket av tidens farsot.

Läs hela inlägget »

Solen jobbar sig fram. Jag har tålamod.
Men hotet om regn omger oss ännu och jag undrar hur det skall se ut om några timmar då jag tänker sitta i vänners trädgård med andra vänner och fira denna signande påsktid?

Ny blir det promenad. Varför inte kalla den påskpromenad? Jag reser mig upp för att göra mig färdig, medan en annan undran idag tar sin fortsättning.
Hur kunde Jesus tas emot som en sån hjälte av folket ena dagen och vara så oändligt populär och sedan efter fyra, fem dagar vara så illa omtyckt att när man fick välja vem som skulle släppas valde man den impopulära förbrytaren Barabbas?

Läs hela inlägget »

Hello

Jag satt och väntade på en förändring. Att det gråa skulle splittras och det gjorde det tillslut . Himlen sprack upp och solen kom fram. Innan dess hade jag slopat Coronateve och istället tittat på Svts husrenoveringsprogram Husdrömmar. Ett par köper ett fallfärdigt palatsliknande hus på Sicilien och sätter sedan igång att renovera det. Det visar sig ha sina umbäranden. Italienska myndigheter är t ex en svår nöt  att knäcka när man skall lägga om ett tak. Jo tack, jag förstår. Jag har själv haft mina dispyter med Italienska myndigheter.
För ett par veckor sedan pratade vi om just Sicilien. Jag sa att man borde åka dit och hyra ett ställe i ett par månader, kanske tre. Nu har man ju tillslut den möjligheten. Helst i Erice, en takvåning ovanför en tratoria.
Självklart hade det varit fullt möjligt om det inte var för den lilla detaljen att vi lever i karantänstiden och hela Europa är stängt...
Alltid är det nåt.

Om allt skulle varit som planen var, så hade vi nu haft sköna dagar i Andalusien. Vi skulle rest runt, upptäckt, fikat, promenerat på strandpromenader och haft långmiddagar i den ljumma sydspanska kvällen.
Ibland får man tänka om, men man får aldrig ge upp!
Det kommer bli bra tillslut ändå.
Till dess sitter jag på mitt egna soldäck äter jordgubbar och lapar både kaffe och sol medan Jason Isbell sjunger John Prine klassikern Hello in there. Isbell i all ära, men får ändå inte David Alan Coe till det ännu bättre med sin version?

De här lediga, soliga dagarna i april tycks gett mig lite färg och huden har slutat att klia.

Läs hela inlägget »

Vi håller på att anpassa oss. Anpassa oss för den nya tiden. För vad är en uteservering på spanska solkusten i jämförelse med att sitta ute mitt i Färgelanda city och äta pizza och dricka Pepsi?
Resebolaget jobbar på så fort de kan låter de meddela. Just nu är det minst åtta veckors återbetalningstid på betald resa. Flygbolag och hotell skall först betala tillbaka till Resebolaget och det kan säkerligen både ta tid och bli svårt. Såna pengar brukar i regel redan vara förbrukade.

Jag tänker på dagen som kom och nu är på väg bort. Tänker på dess berättelser. Aldrig har vi väl varit så omhuldade av berättelser som nu. På morgonen delar vi våra karantäntips och på kvällarna fylls flödena av #supportyourlocal affär. Det är balkongsjungande sydeuropéer och oansvarliga Stockholmare och smittkurvorna avlöper varandra samtidigt som vi fortsätter att dokumenterar tomma hyllor på ICA. 
Det är berättelser som bygger på fakta och det är vinklade verklighetsskildringar.
Jag äter ute på en lokal restaurang. Det är fakta. Men jag skulle också kunna ägna timmar åt att berätta om Andalusien, om Alhambra och Granada. Om mina äventyr och upptäckter.
Eller varför inte Pueblos blancos och dess berömda vita byar, eller Almerías fantastiska natur....Och så Sherry i Jerez  och en hel del flamenco....Det hade antagligen blivit fantastiska historier, men berättelsen från Färgelanda city fungerar nog lika bra idag.

Läs hela inlägget »

Natten är snart här. 

Jag har tittat på strömstedts. Jag tycker om dom. Dessutom bra teveunderhållning. 

Nyhetssändningarna är fortfarande lika likriktade. Ändå tittar jag.

På skrivbordet ligger nytt projekt. Jag har skrivit några rader. Letat mig fram till orden med försiktighet. Imorgon får det bli mer Hard core. 

Det är trist att jag numera skall vara så kvällstrött. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra i ikväll. Eller i natt. Så som det var när jag var yngre. Då jag kunde i timmar ägna mig åt skapandets sköna konst. 

Gissar att jag får bli mer aktiv under morgonens tidiga timmar. Det är så det är nu.

Så jag drar mig tillbaka. Drar mig tillbaka genom skuggorna. Ingen ser mig trots att jag lämnar fotspår överallt. 

Läs hela inlägget »

Jag lyssnar på Dylans Blonde on Blonde. Det har jag gjort nu i drygt en vecka. Jag spelar den där plattan om och om igen, dag efter dag. Föresten, det är ett dubbel-album med 13 låtar. Världens första dubbelalbum förövrigt. 
Jag behövde ha något att sysselsätta mig med nu efter att jag blivit klar med bokmanuset. Jag behövde ha något att nörda ner mig i. Ett projekt som jag inte alls vet vart det skall ta mig...

Så jag tänkte Dylan, för den där mannen har verkligen en gedigen produktion. Dessutom tror jag mig redan veta en hel del om honom och hans musik. Nu vill jag gå igenom alla plattorna. Verkligen lyssna på dem en och en och då menar jag att lyssna. Inte i kronologisk ordning, utan mer allt eftersom jag får lust.
Blonde on blonde blir en bra början. Det är en sjysst platta, men det var länge sedan jag lyssnade på den.

Allt började med I want you...sedan var jag fast.
Någon gång i slutet av åttiotalet pluggade jag på komvux för att läsa upp min tvååriga gymnasielinje till tre år så att jag kunde söka in till universitetet. Där träffade jag en kille som skulle komma betyda mycket för mitt musikintresse. Tyvärr minns jag inte vad han hette, men han var något yngre en jag, fixade extrajobb till mig på en flyttfirma och lärde mig allt om Dylan, The Band, Neil Young och Billy Bragg, men också the old stuff med Woody Guthrie och de där andra legenderna inom amerikansk folkmusik. 

Jag kommer inte ihåg hans namn längre, min vän som fick upp mina ögon för god musik, men jag minns mycket väl när han spelade låten  I want you för mig.
Efter första versen och refrängen visste jag att det här skulle bli ett livslångt förhållande.

"The guilty undertaker sighs
The lonesome organ grinder cries
The silver saxophones say I should refuse you
The cracked bells and washed-out horns
Blow into my face with scorn
But it’s not that way
I wasn’t born to lose you"


Det är så oändligt vackert och de där meningarna smakar lika gott  i munnen idag som det säkert gjorde för 54 år sedan. 

Jag har alltid hävdat att låten "Don't Think Twice, It's All Right"  från albumet The Freewheelin är den främsta Dylan låten genom tiderna.
I want you är i så fall inte långt därefter.
Är det det som det här Dylan-projektet skall gå ut på? Att komma underfund med om Don´t think twice, It´s all right verkligen är den bästa låten och om inte; vilken är det då? Jag vet inte, men det ger mig en bra anledning till att lyssna och njuta av bra musik.

Läs hela inlägget »

Dymmelonsdag och allt vad det innebär. Påsken är snart här.
Och den här bloggen går bättre än någonsin. När det handlar om besök och sidvisningar vill säga. Med 14 års bloggande utan avbrott borde dessutom det här vara en av de absolut äldsta bloggarna i Sverige. Inte kunde jag tro det den där dagen 2006, då jag skrev mitt första inlägg.
Det här är en Never ending story.

Och nu så här mitt inne i mitten av min ledighet drar jag ner ytterligare på tempot och försvinner in i musiken. Jag har under drygt en veckas tid lyssnat på ett och samma album. Det är mitt nya projekt. Ett projekt som jag inte vet var det kommer bära. Jag hänger bara med och låter mig hänföras.
Det är snart påsk och jag vill bara känna mig förälskad och tänd.

Läs hela inlägget »

Kaffe och morgonteve. Jag kan inte sova speciellt länge numera och i natt när jag var vaken möttes jag av nyheten att sångaren John Prine är död. Dödsorsaken är komplikationer relaterat till Covid-19.
En gång i tiden sågs han som den nya Dylan och blev älskad av miljoner fans världen över.
Även jag har trollbundets av hans speciella sätt att utrycka sig i text. En viktig inspiratör och mentor för dagens unga musikhjältar som
t ex Jason Isbell.

Alla mina musikaliska förebilder dör.
Häromdagen mitt uppe i mitt just nu intensiva Dylanlyssnande, bröt jag av med lite Prine. Jag såg på gamla Youtube-klipp som jag inte sett tidigare. Inte visste jag då att han snart skulle gå ur tiden.

Solen skiner även idag och klockan är snart halv åtta. Det är hög tid att ta hand av den här dagen. Men först lite mer kaffe och några Prine-låtar.

"Make me an angel that flies from Montgomery
Make me a poster of an old rodeo
Just give me one thing that I can hold on to
To believe in this living is just a hard way to go"

Läs hela inlägget »

Månen

På sociala medier flödar det ikväll över med månbilder. Håller med om att det är något konstigt runt den.
Men vad vet jag? Jag är inte mångalen och absolut inte kunnig om månar och planeter. Men mitt intresse väcker det.

Läs hela inlägget »

Det är tre år sedan en lastbil i hög hastighet körde rakt in i en folkmassa på Drottninggatan för att sedan krascha in i Åhléns City i centrala Stockholm. Ett Sverige i chock.
Jag såg det inte själv, men bara någon timma eller två innan det hände, befann jag mig precis där tillsammans med några kollegor.
Vi var på väg till tågsstationen efter att vi tillbringat ett par dagar på konferens i huvudstaden.
Det där har jag tänkt på idag. Tänkt på vilka små tillfälligheter det är som gör att man är på fel plats vid fel tillfälle. Fyra personer dödades och 15 personer skadades. Jag klarar förstås inte att sätta mig in i deras eller deras anhörigas upplevelse. 

Jag gillar att promenera numera. Helst i skog och mark med tydligt naturinslag. Min son har roligt åt det där. Han ger nog inte så mycket för mina promenader över huvudtaget. Men vem kan klandra honom för det? Ungdomar måste få ha sina tvivel och ifrågasätta. 

Idag är det det där viruset som sätter skräck i oss alla. Terrorsimen fick ta ett steg tillbaka...
Det är svårt att hänga med i svängarna och jag kan inte påstå att jag gör det. Dock förstår jag att vi måste få något positivt ut av den här katastrofen. Att vi faktiskt måste lära oss något av den. Att man alltså dokumenterar och faktiskt i denna tuffa stund samlar fakta för det viktiga efterarbetet. Det som skall innebära att vi aldrig mer skall tas så på sängen som vi gjort.
För efter den här katastrofen vill jag se en satsning på civilförsvaret. Att vi slopar "just in time" - tänket på livsnödvändiga produkter.
Att vi bygger stora lagerföråd med sjukvårdsmaterial och sjukvårdprodukter. En rejäl satsning  på sjukvården och fler utbildad sjukvårdspersonal. Till det så måste det finnas en tydlig plan på hur  statligt anställda skall kunna stötta samhället med logistik och kompetens i kristid.

Det är sånt här jag funderar på en solig dag i april, då jag dessutom råkar vara ledig. Det handlar om kristider, men själv mår jag för tillfället utmärkt.

Läs hela inlägget »

Precis där har jag suttit mycket de senaste två dygnen. Den här ledigheten har så här långt gett mig möjligheten till att reflektera och tänka en hel del.
"En hel del" - vad är det? Det handlar nog för mig om att faktiskt tillåta sig att ta det lugnt och faktiskt få tänka över saker och ting. Något som jag kan tycka är svårt under vardagarna, med arbete och kvällar med fritidsaktiviteter.
Så jag har hittat min plats i solen.
Och jag vill aldrig flytta mig här ifrån. Det är iallafall så det känns just nu.

Läs hela inlägget »

Dagen är vit, men himlen är blå. Jag tänker ta allt med ro.
Det här med att vara ledig så här i början av april är fantastiskt. Om en stund tänker jag klura ut vad det var som var viktigt med den här dagen. Vad det var som jag skulle ta mig till.
Men...
 det får vänta en liten stund till. Först kaffe till fågelsång, sedan ..lite mer kaffe och fågelsång.

Läs hela inlägget »

Grillen är igång. Nu är det vår. 
Och allt äts med välbehag och det är som om ingen någonsin ätit något godare. Det är sånt som premiärer gör med oss.
Den här tiden får mig att åter leva, fylla mig med energi och börja tro igen. Allt innan är en enda lång väntan, en enda lång kamp.
Nu skingras uppbådet som en gång var ute efter mig.
Jag är den nya sheriffen i stan.
Och jag tar allting med ro.
Inget skall få störa mina cirklar. Inget.

Läs hela inlägget »

Första dagen i år på en uteservering. Sämre kan man faktiskt börja sin ledighet på.
Och det har varit en sån där underbar dag då jag fått gjort massa saker. Så där som ni vet att det alltid skall vara, men som det allt för sällan blir. Hela min "To do-lista" avklarad och det är bara dag 1.
Då kan man se så där nöjd ut som jag gör när jag sitter och kisar mot solen.
Livet är gott !

Läs hela inlägget »



Jag går på vägar jag gick på som barn. Jag ser på sånt jag såg på som barn. En del saker ändras inte. 
Jag håller en social distans till mina föräldrar och vi får en fin stund tillsammans. Till och med katten är med.
Nere på gamla badplatsen badar två kvinnor. Som barn badade jag också där i april.
Som sagt, en del saker ändras inte, men det här är inte en vanlig söndag. 

Här gick en gång i tiden lelångebanan
Här gick en gång i tiden lelångebanan
Blåsten har gått hårt åt naturen
Blåsten har gått hårt åt naturen
Pelle är med var än husse går
Pelle är med var än husse går
Badkvinnorna njuter av det friska vattnet
Badkvinnorna njuter av det friska vattnet
Läs hela inlägget »

Palmsöndag.
Strax går vi in i Stilla veckan.
Allt börjar med hur en av världens största idoler och kändisar kommer ridande in i Jerusalem för första gången. Det handlar om hjälten som skall rädda folket och landet ur romarnas grepp. 
Han tas sannerligen emot som den hjälte han är. Det är folkets jubel. Han går mot korset och allt slutar med en seger i triumf. Om några dagar har allt förändrats.

Jag är på väg ut, skall ta en distanspromenad med mina föräldrar, plocka ris och  andas frisk luft. Allt handlar i dessa dagar om social distans. I morse läste jag igenom recensioner om de absolut bästa apparna för social distansiering.
Ur led är tiden.

Läs hela inlägget »

Canical. 
Den lilla fiskebyn längst upp i sydöst. Det är där jag står i mina drömmars värld och blickar ut över havet. För en sekund vill jag hoppa och bli ett med allt det vackra. Jag skulle vilja simma ikapp med delfinerna, vilja bli en del i deras förbund.
Jag tvekar.
Jag blundar.
Jag tittar och sedan blundar jag igen ….och hoppar.
Jag vaknar innan jag når vattnet. Jag är het och upphetsad. Drömmen är ömsom skön, ömsom en mardröm.
Alltid samma sak - att jag faller.
Jag hatar verkligen höjder och jag kan inte tänka mig vara i vattnet tillsammans med delfiner. Ändå så känner jag en sån stark känsla att bara kasta mig ut så där, att bli en del av naturen. 
Det är fint så här års i Canical, Machico. Under andra omständigheter hade jag åkt dit nu. Istället tittar jag på mina bilder och drömmer mig tillbaka samtidigt som jag när en önskan om att natten skall bli öm och mild.

Läs hela inlägget »