2020 > 06

Jag inspekterade uteserveringarna. Jag mötte aldrig någon annan med samma uppdrag. Kanske pågrund av hettan som dröjde sig kvar långt in på småtimmarna.
Vem klarar av att jobba under sådana förhållanden? funderade jag på där jag satt i folkvimlet och drogs med i den sommar-eufori som rådde.
De flesta kom jag fram till. Väldigt många i vår värld jobbar under riktigt vidriga förhållanden. Att vara kommunal Restaurang-inspektör är långt i från det, när allt kommer omkring.
Nåväl, uteställena var fullsatta det är ett faktum. Vi fick dock ett bord längst in, med viss marginal till närmsta grannar. Vi diskuterade historier ur livet. Minnena flödade. Jag återgav ett par avgörande händelser från förr. Avgörande på det sättet att jag därefter lät mitt liv ta en annan riktning.
Men det är konstigt ändå hur man själv omvärderar eller tolkar det som hände på ett annat sätt med tiden. Hur tiden som gått med nya erfarenheter och sedan åldern på det, spelar in. Man tolkar annorlunda, man läser in nyanserna liksom på ett annat sätt.
Undrar om jag sedan kommer minnas den här stunden på uteserveringarna på Linnégatan? Hur jag satt på Doktor Glas och berättade historier från förr.

Man måste förstås säga någonting om självaste doktor Tyko Gabriel Glas också. Allt annat skulle kännas halvt annars.
Jag har alltid tyckt om Hjalmar Söderberg. Hans karaktär Tyko har dock alltid gett mig blandade känslor. Likt mig ägnade han sig åt grubblerier och svårmodiga reflektioner över livet. Doktor Glas satte dock meningslösheten och livets moraliska dilemman i första rum. Där försvinner all likhet.
"Liv, jag förstår dig inte!" En mening som har blivit kvar inom mig.
Doktor Glas ställe här på Linnégatan är tveksamt om han gillat. Tveksamt om han gillat Göteborg över huvudtaget. Han höll sig till Östermalm. Huvudstadens borgliga högborg. Ibland utflykter till Djurgården. Där drömde han om ett liv med Helga - Pastor Gregorius hustru. Detta förstås när han inte ägnade sig åt att reflektera över livets meningslöshet. Likt Glas kan man säga att de där två inte heller var några sympatiska människor.

På restaurang doktor Glas på Linnégatan i Göteborg tycks ingen känna livets meningslöshet. Här tycks inte ens covid19 finnas till.

Folk är glada, skålar och skrålar och just där, just då hör jag mig själv säga doktor Tyko Gabriel Glas snudd på bevingade ord:
"Liv, jag förstår dig inte!"

Läs hela inlägget »

Igår en nöjesdag.
Slottsskogen tillhörde de unga.
Men också mig.
Röda korset gick runt och informerade om social distansiering. Ungdomarna levde som i ett annat universum. En del av mig kände avundsjuka. Avundsjuka på den ungdomliga dumdristigheten. Att vara dum nog att trotsa, men också bejaka och göra allt för friheten.
"Död åt kungar och tyranner!

Sedan kom natten och då accepteras även en outsider.
Ungdomar som gladdes och vi som njöt av tid, rum och att få finnas till.
Allt så vackert i en makalös farlig värld.

Läs hela inlägget »

Heta kvällar, tropiska nätter.
Jag lever mitt liv som i Miami Vice.
Eller kanske då minus allt dagligt äventyr,. Eller kanske inte.
För även om jag inte jagar buset så är det händelserikt mest hela tiden.
Jag är äventyr.

Läs hela inlägget »

34

34 grader och temperatur som på den plats där jag planerade tillbringa semestern nu, innan pandemin satte stopp för semesterdrömmar och dess planer.
Jag på en road trip. Närmar mig Göteborg. Skön musik och förhoppningar om ett vackert veckoslut.
Sverige levererar.

Läs hela inlägget »

Det är en härlig årstid. Det är skönt med värme, men framförallt blå himmel och en stor gul sol över allting. Värmen kan vara svår för en del. Det har jag förståelse för. Jag själv orkar inte längre med att pressa i solen. Dock tror jag att det är viktigt att vi här uppe i norr får ta del av den.
Iallafall i några dagar.
Den är föresten på väg bort. I morgon också orkar den klamra sig fast. Sedan bara regn i dagarna sju igen, eller i en månad. I värsta fall mycket längre. Det gäller att passa på att njuta medan man kan.

Jag gillar de här kvällarna bäst. Kvällarna som får mig att stanna kvar ute. Att bara sitta stilla, njuta, ta in och andas lugnt och försiktigt. Tid för summering och eftersnack, eller t om efterspel.

Det närmar sig midnatt. Natten är ljum och tyst.  Det är tyst nere i city. Epatraktorerna har dragit någon annanstans.Jag är nattens övervakare.
Det är fortfarande ljust och jag känner ro.

Läs hela inlägget »

Jag gick i vattnet idag. Fick sand mellan tårna och slussade mig själv mellan musselskal och tång. Vattnet var klart och ljummet. Inga maneter dagen till ära. 
Fullt med folk på stranden, men jag tycker inte att det trängdes.
Mest barnfamiljer och såna som jag såg ut att vara  ett utdöende släkte. Bilparkeringen var full. Vi blev varse det när vi skulle åka hem. Kö för att få vår parkering,
Det där har inte hänt på kanske 20 år, sa jag. De senaste somrarna har det varit glest mellan raderna. Så borde det rimligtvis vara den här sommaren, men allt handlar förstås om vädret.
Annars var det sig likt. Till och med sig så likt som jag minns att det såg ut när jag var barn, eller när barnen var ...små barn.  Men kiosken hade fått ett lyft. Vi valde kulglass, men hade med oss eget kaffe i termos.
Sedan sand överallt. Det tycks inte ha någon som helst betydelse hur mycket man tycks borsta av sig. Hårbotten, öronen, armbågarna....
Det på vaderna var med hem.

Jag tänker på det där ordspråket; "Hellre sex på stranden än sand i sängen." Det skall väl vara danskar att komma på något sånt, men nåja. För egen del lutar det just åt sand i sängen.

Läs hela inlägget »

Tidig morgon.
Jag sitter ute och upplever hur det går från svalt till hett.
Somnar någonstans däremellan och vaknar under filt svettig och groggy.
Det är sommar, det är en ny  dag, jag tänker åka iväg till ett vatten.
Det är sommar när det är som bäst.

Läs hela inlägget »

Start

Med tiden har jag lärt mig att uppskatta att komma igång tidigt. Att få röra på kroppen, att få bli mjuk och mer rörlig, att få upp lite puls och ta ut mig. Sällan fungerar det att få in i det vardagliga inrutade livet på ett bra sätt, men i semestertider finns ofta ingenting att skylla på.
En timma av min dag, mitt liv, en bra start på dagen och en sån tillfredsställande känsla.

Läs hela inlägget »

Det känns bra att vara igång igen.
Att vara på mattan, att komma lite närmare judo för varje dag. Egentligen skulle jag börjat att kasta idag, men oturligt nog får jag vänta några dagar till då det hänt något oklart med min fot. Den är rätt kass för tillfället.
Men befriande skönt att kunna rulla, göra volter, falla och allt det där andra som hör judo till som inte är kasta, hålla, strypa eller låsa.
Jag tänker vara bra förberedd och tränad när det drar ihop sig till full kontakt igen på mattan.

Läs hela inlägget »

Jag är full med inspiration till att skapa, att skriva låtar igen.
Och igår fick jag möjligheten att jobba med min son och skapa ett beat. Ett beat gjort av organiska instrument. Jag blev glad över att jag blev insläppt. Att jag blev insläppt i ungdomens värld och dess galna kreativitet. Jag levererade omgående. Blev inte förvånad över det. Jag har så mycket inom mig just nu.

Läs hela inlägget »

Midsommar kom och gick. Vädret en klar tiopoängare. När hände det senast?
Idag börjar semester för många. Själv har jag njutit sedan tisdags.

På andra sidan Atlanten gör sig NHL redo för en slutspels-drabbning. Jag har varit kluven till det där. Nästan alla Torontospelare var på plats och på is tidigt. Det väckte förhoppning. Alla utan dess stjärnor Matthews och Andersen som stannat kvar i Arizona.
Nu när världens bästa hockeyspelare Auston Matthews testats covid19-positiv så har jag tappat det. Det där viruset tar bort allt det roliga.

Det här är dag sju. Jag har en del saker att göra. T ex som att nu gå igenom dagens träningspass. Kraftigt anpassat för min numera skadade fot. Alltid är det något, men istället för begränsningar tänker jag fokusera på möjligheterna.

Numera är det bara regn att vänta. Kanske lika bra det. Vi svenskar tycks vara mindre nervösa då.

Nya tider för morgonteve. Jag har aldrig fattat det där med att det skall senareläggas så fort som det är semestertid. Det är ju nu som man verkligen har tid att sitta ner och ta del av världens händelser och en hel del ogiltigheter.
Jag börjar morgonen numer med väntan.

Det skall bli ännu en stranddag säger meteorologen. Inte här säger jag. Livet är fullt med undantag. På nyheterna pratas det om den nya strandappen. Den där appen som skall berätta vilka stränder vi skall undvika för att slippa trängsel. Jag konstaterar att den inte behövs här.

Måsarna slutar aldrig att skräna, men inom mig är det tyst.
Det är frid nu och fred.



Läs hela inlägget »

Idag själva huvudakten på några dagars svensk sommar. Denna Johannes dag eller Sankt Hans beroende på var du bor eller kommer i från. 
 Allt är ännu lugnt denna traditionstyngda dag med lek, dans, midsommarstång och sprit. Jag själv har slagit mig ner med en kopp starkt kaffe vid ett för stunden soldränkt bord. 

Det är klar himmel. För en gång skull vackert väder på midsommar. Något som för arrangörerna för ett av kommunens största jippon inte spelar någon roll i år.  För i Färgelanda kommun åker man  i vanliga fall till det lilla bruksamhället Ödeborg där det så länge jag kan minnas bjudits på festligheter på byns fotbollsplan. En tradition väl värd att bevara och stötta med sin närvaro. I år är det dock inställt på grund av tidens farsot.

Innan det drar ihop sig för förhärligande visor om forntida hjältars bedrifter och ärbara kyska kvinnor, tänkte jag återge  den kanske äldsta beskrivningen av svensk midsommar i form av den svenska katolska ärkebiskopen Olaus Magnus (1490-1557). I hans verk Historia om de nordiska folken låter han meddela:

När nu omsider alla skogar, ängar och fält stå i grönska och blom, vid den tid då solen genomgår Kräftans tecken, det är på den helige Johannes Döparens afton (en dag som redan de gamle firade med utomordentliga festligheter och jämväl lärt och budit sina efterkommande att högtidlighålla), plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glädtigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas. 

Trevlig midsommar på er!

Läs hela inlägget »

Midsommar är blommornas tid.
Det  inser man i min ålder.

"Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja,
kom rosor och salivia,
kom ljuva krusmynta,
kom hjärtans fröjd!"


Tidigare i veckan när jag gick runt i mina föräldrars trädgård möttes jag av denna ståtliga akleja. Den väckte minnen. Minnen från min barndom ...och den där härliga folkvisan som man alltid sjöng i skolan på sommaren. Förr användes Aklejan som medicinalväxt.  De växte vilt bland ruiner där jag brukade leka.

Många midsomrar har firats utomlands. Framförallt i Spanien, men också I Florida. Jag tror aldrig jag har känt mig mer svensk än just då. Jag minns för några år sedan midsommar i Miami. Efter en atlantflygning, trixande och fixande, satt jag och drack öl för mig själv medan de andra sov. En midsommar i ensamhet, men jag har nog aldrig känt mig mer svensk. Jag minns att jag tänkte på hur det var under Zorn och Engströms tid och deras firande i Moras omgivningar. Det fick mig av någon konstig anledning att känna mig midsommrig.

I denna stund tänker jag fortfarande på Zorn och Engströms midsomrar, men jag har vidgat spelplanen.
Var Karlfeldt någonsin med på de där festerna?  Han var ju ändå en av Zorns allra närmsta vänner och han brukade hänga en del hos Engström i Grisslehamn. 
Och hur var det med Zorns nära vänner som 
prins Eugen och Carl Larsson? Gustav Fröding?
De är alla iallafall tillsammans i mitt midsommarfirande när jag nu drömt mig bort så mycket i tid och rum att jag  också själv är med och firar med dem.

Min son  säger något till mig och jag vaknar till i min dröm och lämnar sakta mina nyvunna vänner i Moras omgivningar.
Mina tankar tar mig till dagens kommande händelser istället. Det som kallas verkligheten.  Midsommar kräver viss förberedelse.
Jag har dock inte bråttom, utan fyller på min kaffekopp ännu en gång, hämtar gitarren och sjunger om hjärtats fröjd.
Så mycket bättre än så här kan det inte bli.

Läs hela inlägget »

Smögen tycks vara en av de där fantastiska orterna som man gärna vill besöka sommartid som känns tryggt och säkert i denna tid.
 För här möts man inte av fulla parkeringar, folksamlingar och trängsel. Som att besöka Smögenbryggan i början av september. Men det är ju annorlunda nu. Allt är så annorlunda.

Läs hela inlägget »

Tredje dagen av min semester. En del ägnar sig åt nedräkning fram till själva happeningen. 
Jag ger uppmärksamhet till dagarna istället.
Det är ännu en glassdag. De här dagarna i juni har varit just glassdagar. Dagar att njuta extra mycket.
Det är den här magiska veckan. Antagligen årets bästa vecka. Midsommar-veckan där dagarna precis innan visar upp det absolut bästa av årstiden.
Ljuset, grönskan, men också lyckligtvis också sol och värme. Det där sista är inte alltid en självklarhet.
Efter midsommar är det som allt bara accelererar. Mörkare blir det naturens grönska avtar och man hoppas på vackert väder. Ingen dålig tid efter heller, men inte som dagarna i den här veckan.

Jag ägnar mig åt aktiv semester än så länge. Ännu har jag inte hamnat i hängmattan. Upplevelser är det som jag fyller mina dagar med. Det är min tredje semesterdag och jag är precis i allt det härliga.
Jag är jag och dagarna är ömma och fina.

Läs hela inlägget »

Rom

Jag satt ute när regnet kom, men det lät jag mig inte skrämmas av. Istället njöt jag av ljudet från ett regn som slog ner mot taket hårt och brutalt. Bara ett regn, inget annat.
Och mina tankar tog mig till 1987 och en regnoväder i Rom. Ett  minne som så här många år senare bara var vackert. Så var det nog inte då. Två genomblöta ungdomar som tillslut tog skydd i en tågkupe som rullade söderut. Vi kände oss snuvade på den gamla staden från antiken. Den natten sov vi inget. Allt var fuktigt. Vi var säkra på att vår packning aldrig skulle kunna torka under den här resan. I Brindisi sedan kändes allt lättare och efter färjan till Korfu och bussresa till Pelekas var fadäsen i Rom som bortblåst. Jag tror aldrig att vi pratade mer om Rom sedan.
Nu så här flera år senare och dessutom ett antal Rom-besök  också senare, väcks det där minnet åter. Nu som något ljust och kärt.

Det har slutat regna och måsarna har tagit upp sitt irriterande skränande igen. Det finns en längtan till Italien. Det finns det alltid. I år lär jag inte komma dit. I år lär jag inte komma någonstans.

Solen skiner nu åter. Jag bläddrar fram till en blank sida i min dagbok. Jag börjar med meningen:
Ett sommar-regn kan vara vackert.

Läs hela inlägget »

Amarillo by morning.
Cowboyromantiken flödar.

Everything that I've got, is just what I've got on
I ain't got a dime, but what I got is mine
I ain't rich, but Lord I'm free


Jag smakar på varje ord och jag upprepar för mig själv
"I ain't rich, but Lord I'm free"
Och det gång på gång.

Det har varit en varm natt.
Solen skiner utanför mitt fönster.

Det här är Färgelanda - inte Amarillo, men ibland tror jag på att det är en hårfin nyans mellan dikt och verklighet.

Läs hela inlägget »

Dagen med stort D är här!
Landstigning, men istället för strid skall jag de närmaste timmarna inta en mer fredlig och laidback position.
Efter mat blir det sömn och det kanske i dagarna två, eller tre.
Nu är det semester.

Läs hela inlägget »

Helgens höjdpunkt var helt klart klubbens brännbollsturnering igår.
Inget coolt kort på mig tyvärr (kan bero på att jag kanske inte var så cool) men väl på min vän Bad Bäcker som ständigt visar att han är still going strong.
Nu dags att göra sig klar för kvällen, för i morgon väntar en ny vecka och en ny arbetsdag.
Känns konstigt, för i mitt huvud har jag redan börjat semestern.

Läs hela inlägget »

Jag har satt mig i skuggan. Lyssnar på en bok. Tänker på att i morgon är min sista arbetsdag innan semester. Jag är fortfarande precis innan alltihop. Sommaren är som finast. Allt ligger framför mig.
Himlen är blå, träden gröna. Det blåser och vinden rycker tag i dem. Jag är lite på avstånd från allt. I skuggan, i ett osynligt skyddsrum där jag varken påverkas av naturens och vädrets makter, eller mänsklig dårskap.
I allafall är det så som jag önskar att det skall få vara.

Ja jag är i vissa hänseenden rädd för förändring och jag vill ha det som det alltid varit.
Men det är en annan tid nu. Något som jag är smärtsamt medveten om.
Jag är fortfarande precis innan alltihop. Sommaren är som finast.
Och jag är här på avstånd i mitt osynliga skyddsrum.

Läs hela inlägget »

Min son släpper ny låt och all den där ungdomliga uppkäftigheten i skapar-euforin kan ibland få mig helt vimmelkantig och yr.
Ändå är det det som jag kan sakna i mitt egna skapande. Den där ungdomliga galenskapen och det obehindrande gränsöverskridandet.
Och så glädjen förstås!  Livets triumf uttrycks genom skapandet.
 För det finns knappast större glädje än känslan av eget skapande.

Möjligheterna till att idag nå ut är dessutom enorma och konkurrensen är total. Men alla kan se dig. alla kan höra dig.  
Och egentligen är det väl också så att skapa utan att sprida det vidare är lika meningslöst som att tala utan att någon hör?

Läs hela inlägget »
Etiketter: eric w, xl eric w, xl

Avslut

Sommarlovet är nära nu för alla skolbarn och ungdomar.
För tio år sedan  hade min son och hans klasskamrater kommit fram till skolavslutning och kunde lägga sitt första skolår bakom sig.
Nu hägrade ett sommarlov. Deras första sommarlov.
Eric står i mitten i rosa pikétröja. Det sjungs i en fullsatt kyrka.
Tio år senare är han redo att avsluta ännu ett skolår och till hösten börjar han tredje året på gymnasiet.

Själv minns jag inte min första skolavslutning, men jag har många minnen från de där tidiga skolåren.
Ljusa, fina minnen.
Det vet jag att det inte är alla förunnat att ha. 
Jag har i mångt och mycket varit lyckligt lottad.

Under den veckan som ligger framför oss börjar sommarlovet för många. Skolavslutningar runtom hela vårt land.
Mitt liv rör sig fortfarande mycket i skolans värld. Även för mig kommer det bli skolavslutning. Även jag skall ha sommarlov.

Läs hela inlägget »

Det är så mycket som är fantastiskt just nu. Ljuset, grönskan, fågelsång och sol. Bland annat. 
Jag är på väg till jobbet. Vi håller på att stänga ner allt. Samtidigt har aldrig sommaren varit så öppen som just nu.
Och det är nu som jag vill smida planer. Planer på vad man skall göra med den här sommaren. Jag längtar ut på vägarna.  
On the road!
Finns inget bättre än en befriande roadtrip.

Vart spelar mindre roll.
Vägen är allt!

En gång stod jag med snö långt upp på vaderna i Colorado Springs. Jag hade rest i shorts och sandaler från ett soligt och varmt Savannah på östkusten..
Nu stod jag där just så med insikten att en roadtrip ger en massor av erfarenheter.
Nu drömmer jag om att lägga under mig Dalsland och en hel del andra svenska fantastiska landskap.

Inga 420 mil denna gång, men ändå en roadtrip.
Det handlar om att vara på väg.

Läs hela inlägget »

Solen skiner.
Jag är på väg.

34 år sedan skotten på Sveavägen. Jag var 18 år och vaknade av nyhten på radion.  Et t öppet sår i den svenska  folksjälen.
9.30 skall alla svar läggas på bordet. Jag bävar för ett antiklimax.
Dags att ge sig iväg.
God morgon Sverige!

Läs hela inlägget »

Jag stod ute när regnet kom.
Ett strilande somarregn.
Och måsarna fotsatte att skräna och huvudvärk till trots kände jag just där och då en dos av tillfredställelse. Som om allt släppte inom mig och liksom rann ur mig.
Så här års brukar anspänningarna nått sitt klimax, för att helt plötsligt bara släppa. Jag var där idag.
Men nåt som är säkert är att man får starkare ben i uppförsbacke och underbara Golda Meir sa att ingenting i livet bara händer. Man måste ha ork att möta hinder och ork att övervinna dem. Ork är att kämpa.
Det där tänkte jag på när jag stod och såg på hur regnet kom in och strilade ner som ett befriande sommarregn.
Jag är där nu.

Läs hela inlägget »

En räkmacka.
En fin avslutning på dagen.
Jag har försökt att få till orden, att göra de där korrigeringarna som jag håller på med i mitt manuskript, men ibland vill det inte bli riktigt som man vill, så jag låter det vila och jag läser istället. Läser om saker som jag inte känner till. Med åren har lusten till att lära nytt och mer åter kommit till mig och ibland kan jag då känna mig som ett barn som lärt sig ett nytt ord. Jag vill likt det entusiastiska barnet som vill smaka på det nya ordet och uttala och säga det, berätta för någon om min nyfunna kunskap. För jag känner mig lycklig. Lycklig över att jag faktiskt ...vet.

Men all ny kunskap tycks också gjort mig trött och denna söndag tycks sluta nu och här.
Jag fylld med lite mer kunskap och lycka.

Läs hela inlägget »



 Det är precis i början.
Början av allt det härliga som sommaren har att erbjuda. På morgonpromenaden observerade jag att lupinerna nu tagit över som den dominanta när det gäller färrgprakten.
Och just där på vägen kunde jag inte låta bli att tänka på de där Monty Python-sketcherna om folkhjälten och stråtrövaren Dennis Moore som avtvingar adeln deras gömda förråd av lupiner som han  sedan skänker till landsbygdens fattigaste invånare. De är helt underbara scener som bara sådär poppar upp ur minnet just där längs vägen.

Likt Dennis More måste jag hålla med om att de är vackra och kanske smakar de bra också. Iallafall hans sort. De vi har här i Sverige är oätliga. Annat är det med de i syd och Nordamerika. De kan man både äta och berusa sig med.
I Sverige ses de mest som ogräs. Skadligt sådant. Något man skall bekämpa. De sägs fått en sån stor  spridning att de  hotar den biologiska mångfalden i Sverige.
Enligt Sveriges lantbruksuniversitet, SLU  kostar bekämpningen av blommorna  miljontals kronor för länsstyrelser och kommuner.
I Finland har man faktiskt gått så långt att förbjuda att odla, sälja och inneha blomsterlupiner. Så kan det vara. Hur man tänker i Sverige har jag ingen aning om. 
Oavsett, skadeväxt eller ej, så kan jag inte annat än att imponeras över de där ståtliga blommorna som ridderligt sträcker sig som i givakt längs vägkanterna och på ängarna.

Läs hela inlägget »

Den här dagen började bra.
Jag tror på att om man får en bra start på dagen, så rullar det ofast på i samma anda resten av dagen.
Det har det gjort.
Idag körde vi det sista lördagsträningspasset innan sommaruppehållet och det blev så där fint som man vill ha det. Vackert väder, full fart och glada barn.
Sedan har jag behållit det där fåniga leendet på mina läppar under resten av dagen.

Läs hela inlägget »

Jag har mina rutiner.
Jag går upp tidigt trots att jag är ledig. Det bidrar med ordning och reda hos mig. Innan klockan är 6 har jag haft min stund  med reflektion och funderingar, följt av kaffe och lite tevetittande. Sedan följer en promenad vid 7. Solen skiner inte och himlen är ej blå. men fåglar sjunger oavbrutet och kyrkklockan slår. Det gör mig glad och upprymd. Det är trots allt så fint och vackert ute även om regnet hänger i luften.
Sedan frukost  följt av min bloggstund och  strax efter åtta blir det  en stund då jag kommer gå upp i mitt arbete med bokmanuset.
I fjol vi den här tiden låg jag hjälplöst efter, men jobbade på. Nu är manuset för länge sedan skrivet och bara lite av av allt redigeringsarbete är kvar. Inom en nåbar framti skall den gå i tryck.

Men nu skall denna högtidsdag fortsätta med judo. Hur skulle det kunna börja bättre? 

Läs hela inlägget »

Det drar ihop sig till nationaldag.  Om man är uppväxt i och lever i södra Dalsland gör man det bäst vid Stigens herrgård. En fin tradiion som passar en som mig som är vän till traditioner. Jag ser framemot firandet.


För fem år sedan fick jag äran att hålla nationaldagstalet här i Färgelanda. Detta vid Stigens herrgård som traditionen bjuder. 
I fjol var det brorsan Sigge som fick äran att hålla högtidstalet. Har ingen aning om vad han kommer prata om, men det skall bli spännande att lyssna. Stort!
Ett av de finaste uppdrag som medborgare man kan få  ...enligt mig.

Mitt tal handlade om  6 junis historia
Om den stora flaggfesten 1893 som hölls på Skansen i Stockholm och hur denna dag 90 år senare skulle skulle bli Sveriges nationaldag, men först 2005 blev en allmän helgdag.

Jag pratade vidare om vad som kännetecknade  vårt land och vikten av att arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Att det inte finns det något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Avslutningsvis nämnde jag mina förfäder som kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.
I den svenska historieboken sägs det att de “hämtades in” till Sverige, för att de var duktiga hantverkare och affärsmän. Det var dock långt i från hela sanningen...
Mina förfäder var Hugenotter, alltså franska kalvinister som förföljdes av den franska staten och katolska kyrkan.  Över en halv miljon hugenotter flydde under 1600-talet från Frankrike. De flesta hamnade i Danmark som var enda landet i Europa med religionsfrihet. Ett hundratal kom till Sverige. Mina förfäder kom tillsammans hit med kanske mer kända släkter ur svensk uppbyggnadshistoria som De Laval,de Besche, De Geer.
Någon religionsfrihet för dessa fanns inte i Sverige, allt skulle inordnas i den lutherska läran. 

Mycket i det där talet känns fortfarande så aktuellt. . Lyssna gärna gärna på mitt tal i sin helhet .
 

Läs hela inlägget »

Det är förväntningar i luften.
Det vankas helg och för många är dessutom semestern nu närstående och igår kom besked om att man kan resa var som helst i landet under förutsättning att man är symptomfri. Om man bortser från den där lilla detaljen om symptomfri då detta har visat sig inte vara ett sätt att fastslå att man inte är smittad av Corona, så skapar det likväl förväntningar. 
Regnet öser ner, men inte låter vi oss att lamslås av det, då det säkert snart blir bättre. Eller? 
Stay positive! Vi har förväntningar på den här sommaren. Oavsett Corona och ond bråd död. 

För egen del hoppas jag på att kunna sova ut och att Nationaldagen i morgon blir trevlig. Störst förväntningar har jag på kvällen. Denna fredag kan allt hända och allt jag kan önska är att det bara skall bli fint, vackert, roligt och skönt.

Och innan allt börjar lyssnar jag på Katie Pruitt och den underbara låten Expectations och hade jag inte vetat bättre hade tankarna tagit mig till Fleetwood Mac och Stevie Knicks...
Och skulle det inte kunnavara Lindsey Buckingham där på gitarren?


​​​​​​

Läs hela inlägget »

Året kan vara 1975. Det kan också vara tidigare. Jag, min far och Dixie. En bekymmersfri tid för ett barn som mig.
Hittade fotot i en låda. Kunde inte sluta att titta på det. Inte bara en bild från förr, utan ett dokument från en svunnen tid då man luktade på maskrosorna, upptäckte dagen och då min far var den enda hjälten.
Det finns tider i ens liv man hoppas att man aldrig glömmer.

Läs hela inlägget »

Det här har varit min arbetsplats idag.
Glädje, skratt, bad, lek och bara glada miner. Vissa arbetsdagar är helt klart bättre än andra, detta trots att jag så gott som alltid har roligt på jobbet. 
Att sommaren kom tillslut och med det sol och värme gör sitt, men det är de som deltager som tillslut påverkar hur allt skall bli.
Och allt blev verkligen perfekt!

Läs hela inlägget »