2020 > 08

Tillförsikt

Jag öppnade grinden i morse och klev in.
Välkomnade en ny vecka.
Massa förhoppningar och en önskan om frid.
Men dagen körde sitt egna race och jag fick svårt att jacka i.
Och där någonstans är det så lätt att tappa bort sig.
Vem är jag nu?
Det kan vara så lätt att glida in på fel väg och navigera till en återvändsgränd. En plats för hopplöshet och ilska.
Men innan hemgång kom den där möjligheten till det där bekräftande samtalet. Möjligheten att tömma och rena. Samförstånd och förståelse.
Du gav mig bekräftelse och ett leende och jag kunde åka hem stark och full av tillförsikt inför morgondagen.

Läs hela inlägget »

10 år














Facebook låter mig veta att detta var den första bilden som jag blev taggad i.
10 år sedan och jag och brorsan på Gyldene freden iklädda i våra mörka manchesterkavajer..
På dagen 10 är sedan och så mycket längre har man inte kunnat tagga andra personer. Sociala medier i sin linda. 10 år är en lång tid för en människa. Ändå är det inte så länge sedan.

Läs hela inlägget »









Jag kommer under  några veckor blogga om USA, dess presidenter och presidentkandidater. Just amerikanska presidenter har intresserat mig sedan jag var barn och de här kampanjerna som föranleder allt, har jag därför alltid följt stort med intresse.

Presidenter som jag tycker lite extra om är William McKinley, Harry S Truman, Ronald Reagan, Bill Clinton.
Vilken partifärg de har spelar ingen betydelse för vad jag tycker om dem. I amerikanska presidentval handlar det så mycket mer om person framför partifärg.
Jag tycker George W. Bush var mycket bättre president än sitt rykte här i Europa.
Jag tror att John McCain hade blivit en mycket bra president och på  så vi var det synd att han blev slagen av Obama 2008.
Jag hoppades på att Al Gore (D)skulle vinna 2000 mot George W. Bush och John Kerry (D) borde fått en chans 2004. Jag tror att dessa två hade blivit bra presidenter.
I alla tester som tidningar brukar göra "inför" blir jag ALLTID republikan.

 

Vi  Européer gör ofta samma misstag gång på gång när vi diskuterar amerikansk politik; Vi tittar mot det stora landet i väst med europeiska ögon. Självklart blir det svårt då och lika självklart blir nästan hela Europa Biden-anhängare eftersom att vi har så svårt att ta till oss saker som liberala vapenlagar, religiös fanatism, abortförbud och dödstraff. Detta val står vi dessutom inför en vad många tycker galen Trump.

Världens största och bästa rockartist; Kid Rock tillsammans med dito skådespelare Sean Penn gjorde för amerikanska publicservice en kortfilm inför 2012 års presidentval om vad som egentligen förenar amerikanen.  Penn och Rock spelar två typiska politiska stereotyper som under filmens gång blir vänner. Något som kan tyckas otänkbart eftersom att de är så olika och står för så olika saker. Sensmoralen är att "låt inte politiken dela landet - att tänka olika har gjort USA stort.
Ta er tid och titta på filmen när ni har tio minuter över. Om inte annat för att det är två riktigt sköna killar som spelar och kanske framförallt för att det aldrig varit viktigare för ett land och dess folk att försöka varai enade.

Läs hela inlägget »

Summer day

Än är det sommar. Det är ännu augusti.
Solen skiner och uteserveringarna inbjudande och jag tänker på den där låten med Sheryl Crow.  

"That Summer day that changed it all
You came into my life
And you let me fall in love
My baby I just want to be with you"


Och jag har alltid sagt att Sheryl Crow är min absolut främsta kvinnliga artistfavorit (förlåt Stevie), men en sån här dag  symboliserar hon också det vackraste, skönaste och sexigaste. 
Jag njuter, en hel stad tycks njuta och allt tycks åter bara vara vackert.

Läs hela inlägget »

Förhoppning

Solen skiner och fåglarna sjunger.
Ännu finns det sommar kvar.
Det är ljummet i luften och vid 8 tänder jag grillen och börjar förbereda ingredienserna till eftermiddagens middag. Revbenen får brynas på grillen innan den åker ner i Croc poten och tillsammans med massa annat gott får rätta till sig i cirka 7 timmar.
En bra början på en söndag.

Läs hela inlägget »

Ibland känns allt bara så fel. Vissa dagar skulle man helst vilja slippa.
Den här veckan blev inte rolig. Den blev i sanningens namn riktigt trist och det har format mitt humör därefter.
Men nu är det lördag och jag har haft en fin stund på klubben och därefter några bra timmar här som jag kallar hemma. Det är lördag eftermiddag och Carlos Santana låter Cindy bjuda upp mig till dans.
Det svänger och Cindy för och jag följer. Allt ackompanjerat till en mästerlig Santana när han är som absolut bäst.
Än är det sommar och än finns det sol. I kväll dansar jag till att natt blir till dag.
https://youtu.be/Wv3PlrTc0dc

Läs hela inlägget »

Måndag morgon.
Den där tryckande värmen försvann i förra veckan.
En del säger att hösten är bra i måendehänseende. Att hösten låter en gå ner i varv. Så är inte fallet för mig. Det är om hösten som jag varvar upp. Det är då som allting händer. Årets mest hektiska period.
Tidigare i sommar satt jag vid en sjö och tänkte på just det där. Tänkte på det som skulle komma. Tänkte på hur jag skulle vara rustad för det.
Nu är jag här. 
Det är som det är.

Läs hela inlägget »

Finspång

Vallonerna är arbetarklassens adel. 
Det var ganska länge sedan som jag för första gången hörde det sägas.
Att vara mörk som jag innebär två saker. Antingen är man svartskalle, eller också har man Vallonblod. Ett av alternativen sägs vara bättre än det andra. Detta har varit min vardag sedan jag var liten och något som påverkat mig oerhört.

Några droppar vallonblod väger helt klart tyngre när man  forskar i ens egna historia än att ha något så simpelt som bonde, eller drängblod, eller ännu värre; komma från något annat konstigt land.
 Hur det nu kan göra det, men på någotvis anses det så.
Att vara av vallonsläkt är bra, även om vallonerna bara utgör en mikroskopisk del av ens förfäder.
  
Kanske beror den där myten om att vara vallon på arbetarrörelsen? Jag har funderat på det där rätt mycket. Arbetarrörelsen som i sin linda aktivt arbetade mot den traditionella bilden på den typiska svenska arbetaren. Den som söp och inte kom till jobbet på måndagar.
Vallonen blev för arbetarrörelsen och framförallt metallarbetarna urtypen för en svensk arbetare.  Disciplinerad och skicklig och som tog ansvar för sitt arbete och sitt egna liv.


Allt det här mötte vi i Finspång. Även om det senare blev Uppland som blev Vallonernas viktigaste fäste, så var det just här i Finspång de första Vallonerna kom och det var här och på andra platser i Östergötland som de skulle starta upp de första vallonbruken.
Mina förfäder slog sig ner här och de startade upp sina järnbruk.

Finspång är mysigt och andas så mycket historia och äventyr.
Det är här som man åker på Vallonvägen, besöker Vallonplatsen, Bor på  Hotel de Geer och besöker vackra Finspångs slott som en gång byggdes av 
 Louis De Geer.  
Det här kommer inte vara sista gången som jag åker hit.

Jag på Vallonplatsen
Jag på Vallonplatsen
Läs hela inlägget »

Fika

Det har fikats ute en del denna sommar.
Trevligt att tänka tillbaka på såhär när vi närmar oss hösten med stormsteg.

Läs hela inlägget »

Längtan

Ikväll, innan jag hamnade framför den där serien som jag tittar på, satt jag ute under taket och tittade och lyssnade på regnet. Åskan mullrade. Tidvis ihållande. Det blixtrade och allt det där var mitt skådespel och framförallt min stund i nuet, på eftertänksamhetens ensamma scen.
Tidigare, i eftermiddags, efter jobbet gick jag hem i spöregn och inom några få minuter var jag genomblöt.
Men det var en skön känsla, något så äkta och rent som piggade upp och på något konstigt sätt fyllde mig med energi och livslust.

Tiden går. Klockan en bit över midnatt. Inget mer regn. Inget blixt och dunder. Inte ens ljudet från en teve som står på.
Jag tänker tillbaka på dagen och den senaste timman.
En fin stund och hela jag är fylld av längtan.

Läs hela inlägget »

Vid en rondell.
Sol och tidig morgon.
Denna dagen skall genomföras. Sedan är jag fri.
Igår kom regnet, men först ut var åskan. Ja lade märke till de där uppfriskande vindarna. Just där och då ett skönt inslag.
Om några minuter är min skjuts här. Jag står ut med att ha solen i ögonen en stund till.


 

Läs hela inlägget »




På översta bilden jag och brorsan.
Vi har upplevt ett antal såna här premiärer ihop genom åren. 
Jag har om några månader tränat judo i 40 år.
Idag var det dags för höstpremiär. Det  är alltid speciellt att komma igång efter sommaren. De här höstpremiärerna har alltid kännts viktiga.
Denna höstpremiär kanske ändå är den viktigaste under alla dessa år. Klubben har varit stängd för inomhusträning i flera månader. Judo har vi inte tränat på 5 månader.
Så visst kändes det extra pirrigt att bege sig till klubben ikväll.

Tidigare idag stod det brännboll på schemat. Vi fick sluta innan vi blev klara pågrund av hettan. 33 grader i skuggan blev för mycket.
Det var dock ingenting mot det som slog emot mig i dojon i kväll. Tveksamt om det finns platser som faktiskt kan bli varmare än en dojo.
Hyfsat med folk på mattan och jag fick möjlighet att träffa gamla vänner som jag hängt med under många år. Kärt återseende och härligt att få kasta igen.
Skönt att vara tillbaka igen.

Jag och Rebecca
Jag och Rebecca
Jag tillsammans med min tränare och vän David
Jag tillsammans med min tränare och vän David
Läs hela inlägget »

Done

Chris Janson sjunger Done och jag tänker: javisst det stämmer bra efter den här dagen. En utedag med brännboll, tipspromenad och en JBL Boombox...
Och solen sken och hettan var total och någonstans där på eftermiddagen fick vi bryta upp och bege oss inåt för vätskepåfyllning och svalka.

Hemfärd och jag skall köra mitt första judopass på nästan ett halvår. Det är 30 grader ute och i dojon kommer det koka. Men jag är inte "Done". Inte ännu.

Läs hela inlägget »

Måndag.
Det är tidig morgon.
Allt ligger framför oss. Både på gott och ont.
Men var inte rädd. Fortsätt vara den du är och tro på dig själv. Tro på det goda och innerliga. Styrkan är du.
Hör av dig, eller kom hit och gör mig sällskap om du vill. Jag är här en stund till. Tills vinden vänder och jag kan styra den här skutan mot händelsernas och äventyrets hamn.

Läs hela inlägget »

Hemma bäst

Jag älskar att åka omkring och se mig om i världen. I år har det inte varit som det brukar, men istället har jag fått upptäcka bitar av Sverige.
Men hur det än är så får man aldrig glömma att det finaste oftast finns nära en. Som för mig här i Färgelanda och underbara Dalsland. 
för Håvestenskullen går inte av för hackor med både forngravar, bautastenar och domarring. 
Och så den där utsikten förstås över Valbodalen.

Läs hela inlägget »

Bodyflight

Jag har denna sommar observerat på mitt instagramkonto att Bodyflight har blivit en riktig innegrej. Jag inser att jag får ses lite som en pionjär på det området då jag redan på 90-talet under min studietid ägnade mig åt dessa  flygeskapader. 
Plats;  Mercer University, Macon, Georgia. 

Läs hela inlägget »

Första arbetsveckan efter semestern gick inte speciellt fort.
Helgen däremot kom och försvann.
Allt är som det skall vara med andra ord.
Nu går vi in i en tid då allt skall bli normalt igen. Bli sådär som den brukar vara. Det blir nog bra.

Juni var underbar, juli kass och augusti perfekt.
Jag pratar sommarvädret.
Värmen stannar kvar ett par dagar till. Det är jag glad för. Älskar att kunna vara ute hela dagen och slippa att vara påpälsad. Numera trivs jag dock bäst i skuggen. I en berså. En klassisk svensk berså. Att njuta av grönskan och att bara vara. Vara ända in till det normala igen

Läs hela inlägget »

Get on a plane to the promised land.
Every woman, child and man
Gets a mustang and a great big diamond ring.
Don't you know you're riding with the king?

Läs hela inlägget »

Vadstena slott är  Sveriges bäst bevarade renässansslott och det enda Vasaslott som Gustav Vasa fick uppleva som färdigt under sin livstid.
Ett modernt slott åt Gustav Vasas son Magnus. 
En dag som den här en vacker och fridfull plats, 

Läs hela inlägget »

Kink 15/8

En plats i solen.
Men jag i skuggan kisande upp mot grenar och blad.
Svensk sommar och jag på den badplats där jag upplevt barndom, ungdomsår och föräldraår.
Nu är jag bara Tommy. Vuxen och sugen på strand och vatten. Valet av rekreationsplats är självklar. Det fläktar lätt, jag pustar, svettas, kopplar av och tänker på att det är en tidsfråga innan höst råder.
Det gör det betydligt enklare att konfrontera hettan och jag tittar på barnen som plaskar i vattnet, blundar och slumrar till för några minuter.
Semestern är slut, men än så är det sommar.

Läs hela inlägget »

Vid vätterns östra strand.
En av de här fantastiskt mysiga orterna vi har i det här landet. Kanske den finaste staden. Fick sina stadsprivilegier 1400. Blev snabbt  Sveriges största pilgrimsort och är än idag.

En resa i Heliga Birgittas historia. Det är så som det som oftast varit denna sommar. En kvinna som näst intill har trollbundit mig,
Nu vid Vadstena kloster och den pampiga klosterkyrkan. Kanske den pampigaste  vi har i det här landet. 
Och det finns en sorts mystik över den.
En gång Bjälbopalatset  uppfört av kung Valdemar Birgersson. Ett palats som sedan  skänktes av kung Magnus Eriksson till Heliga Birgitta som grundade Vadstena kloster av palatset.
Uppenbarelsen att göra ett kloster av det gamla palatset fick Birgitta vid Alvastra kloster. Sedan skulle hon resa till Rom och vänta på påven där i 17 år innan han tillslut masade sig från Avignon till Rom.

Birgitta fick aldrig själv se eller verka i  Vadstena kloster. Klostret invigdes 1384 och stängdes 1594. Gustav Vasa konfiskerade klostrets egendomar och uppförde istället  Vadstena slott som skulle sätta Vadstena på kartan. Hans son Magnus fick slottet.
Hertig Magnus som sägs varit sinnessjuk och lika elak som sin far och sina bröder, ligger idag begravd i Vadstena klosterkyrka. I det finns mycket ironi.
Än idag är det dock klostret man kommer till Vadstena för, även om slottet i sig är sevärt.

Jag reflekterar över  att 2, 6 liter öl var mängden per person som nunnor och munkar fick per dag. Det lär lagt grunden för en hel del tjocka eller välväxta gudstjänare.

Av alla de reliker som finns i Birgittas relikskrin är det bara ett höftben som man idag vet tillhörde henne. Andra ben har genom åren tagits och bytts ut mot andra. Detta vid skrinets turnerande runt om i Europas katedraler och kyrkor i slutet av 1300-talet.

Jag står i ett av de två bryggerierna som  tillhörde klostret.
Jag står i ett av de två bryggerierna som tillhörde klostret.
Heliga Birgittas relikskrin
Heliga Birgittas relikskrin
Hertig Magnus Vasas gravmonument
Hertig Magnus Vasas gravmonument
Läs hela inlägget »

Första arbetsveckan avklarad.
Nu blir det kräftkalas.
Säga vad man vill om den här veckan, men kvällarna har varit magiska. Ikväll inget undantag. Det är klart att man vill sitta ute. Det är klart att man vill att allt pausas här, nu och för evigt. En kväll i augusti och inget kan vara mer rätt.

Läs hela inlägget »

Tystnad
En form av oidentifierbar trötthet.
Jag håller igen med orden
Både klartext och sånt man inte pratar om.
Ett tillstånd bortom obeskrivbarhetens sans och vett.
Ett totalt bloggstopp sedan helgen.

Men jag är inte galen.
Jag har bara sett mitt älskade Toronto Maple Leafs ännu en gång förnedrats och misslyckats, samtidigt som jag sett sanningen i vitögat. Sanningen att nu är semestern slut.

Läs hela inlägget »

Den här sommaren har jag tagit mig fram längs vägar jag inte trodde jag skulle besöka. Det har givet mig en hel del erfarenheter och jag har upptäckt och fått minnen jag så här efteråt aldrig skulle vilja vara utan. När jag nu bryter upp och börjar jobba igen, kommer jag tänka på de här dagarna långt in i november. En källa för energi och bränsle.

Läs hela inlägget »

Alvastra

Det här har varit en sommar i Sverige där jag fått möjlighet att upptäcka för mig nya spännande platser i vårt land. En av de främsta pärlorna bland de besök som jag hunnit med har helt klart Alvastra kloster varit. Platsen har en fantastsik historia som jag knappt var bekant med och  ligger så fint på Ombergs fot.
Jag är idag så tacksam att jag blev övertalad att avvika från Ellen Key - leden och ta de extra kilometrarna för att komma till denna plats, trots att min fot både värkte och smärtade och hela jag vid det här laget var rätt slutkörd.

kung Sverker den äldres fru Ulvhild Håkansdotter sägs vara den som  bjöd in munkar från det franska klostret Clairvaux för att  bilda det första cisterciensklostret i Norden i just Alvastra. 
Det som fascinerat mig mest med Alvastra kloster är dock  Heliga Birgittas kopplingar till klostret. Det var här som hon begravde sin man Ulf Gudmarsson 1344  och direkt därefter begravningen var klar kastade iväg vigselringen för att visa på sin totala frihet och att nu bara herren gud var den som hon lyssnade på och tjänade.
Det var här på den här platsen som hon fick några av viktigaste uppenbarelserna, som att hon t ex skulle bege sit till Rom och träffa påven för att be om tillåtelse att starta ett eget kloster i Vadstena. 

Den här sommaren har jag lärt mig mycket om heliga Birgitta och jag har fallit pladask för denna enastående  människa med den otroligt starka personligheten och  dessutum med massor av makt, som hon även under de 17 år som hon levde i Rom indirekt kunde styra riket Sverige genom att påverka kung Magnus Eriksson genom sina brev  och sätta press på honom. 

Det här är en sån fin och rogivande plats, full med historia som jag gärna återkommer till.  om inte annat bara för en stund av lugn och frid.

Läs hela inlägget »

Det spelas onödigt högt ur bilarna nere i centrum och här från min balkong tvekar jag lite innan jag skriver just det där eftersom att man lätt blir så gammal och trist när man uttalar sig om sånt.
Ungdomarna utmanar varandra  om vem som har bäst resurser när det kommer till ljud och även om jag frestas av tanken att gå in och stänga ute allt det där oväsendet, har jag fortfarande kraft nog att stå emot. Det glädjer mig.
Jag vill verkligen låta den här fina sommarkvällen ta väl hand om mig.

Idag tog min semester officiellt slut. Jag avslutade på topp med ett fint besök i Mollösund med fin promenad, god mat och glass.
En sån där dag som jag kommer minnas på ett speciellt sätt, långt in i slutet av ett höstfuktig och rå november. 

Läs hela inlägget »

Sekunder

29 grader.
Jo jag tackar jag.
Här smöras det ordentligt med mig under mina sista semestertimmar.
Allt skall komma in i det normala igen. Det numera normala onormala.
Det är tack och hej då. På återseende!
Skön musik i bilen nu. Riktig semesterfeeling. Jag tar in allt jag kan. Det här är stämning.
1-2-3-4.
Dessa sekunder är underbara. 
För än är det NU, inte då.

Läs hela inlägget »

Ser Zara Larssons show från Gröna Lund på teven. Den kvinnan kan sjunga.
Avslutningsnumret med Carola var magiskt.
Nu match två. Toronto Maple Leafs som jagar första segern och jag som hejar på och törstar efter en sällsynt seger.
Det är kväll och midnatt närmar sig. Det är vackert. Mycket vackert.

Läs hela inlägget »

Sverker

Den här sommaren har jag besökt så många platser som jag annars antagligen inte besökt. Ett bra exempel är Sverkersgården i Östergötland och den här sällsynta bevarade krypkyrkan från 1100-talets första hälft. Det var här, på denna gård som kung Sverker mestadels höll till. Vid den här kyrkan har man hittat över 4000 gravar från 1050 och fram till 1200-talet. Några har haft monument av sten och kistor med höga gavlar. Gravar för de dåtida mäktiga i samhället.

Sverker blev kung 1130, men mördades 1156. Där han dog finns en sten, de sk Sverkerstenen. 

Det var kung Sverker och hans fru Drottning Ulvhild som sägs grundat Alvastra kloster.

Det är sånt här som man lär sig på en resa genom Sverige. Det är sånt här som berikar min själ.

Läs hela inlägget »

Ellen

En av lederna som vi gick på Omberg var den fantastiska Ellen Key - leden. Förutom den vackra omväxlande naturen blev det en resa i Ellen Keys liv och gärning. Särskilt kul att läsa vad det står på de tavlor med Ellen- citat som är uppsatt lite varstans längs leden.

Ellen kom jag i kontakt med under studietiden då jag läste pedagogik och så här flera år senare kom möjligheten att också få besöka den plats där hon bodde och helst ville vara. Hennes älskade Strand som hon gärna inte lämnade.
”Böckerna byggde huset” som hon sa.
Hennes önskan var att huset efter hennes död skulle bli ett sommarhem för arbetande kvinnor som inte hade råd till vila och rekreation. Så blev det och idag är det en plats dit vuxenstuderande kvinnor kan åka och bara vara någon vecka under sommaren.
Den här sommaren har jag slukat det mesta med Ellen key. Hennes produktiva arbete, hennes intressanta utlandsresor och kampen. Kampen för ett bättre samhälle där kvinnor behandlas jämlikt med män.
En fantastisk vandring och ett fantatsiskt hus. Tyvärr fick jag inga bilder på huset denna gång, men mycket sevärt och något som jag varmt rekomenderar.

Läs hela inlägget »

Tisdag morgon.
Det är vackert.
Jag är i händelsernas centrum.
Nya upptäckter varje dag.
Nu skiner solen.
Nu skiner en ny dag rätt i mitt ansikte.

Läs hela inlägget »

Ler

Jag ser på hockey.
Det visar sig bli en dålig match.
När man tror att Toronto inte skall kunna spela sämre som lag än vad de gjort rätt mycket under säsongen, så visar det sig att där ha jag fel. Målvakten bra, den stora stjärnan bra, de andra inte riktigt så bra.
Det är så det är i sportens värld. Man vinner eller förlorar. För mitt lag gäller främst det sistnämnda.
Så jag skakar av mig det, men som alltid är det något som jag inte direkt har det lätt med.

Solen skiner och jag går in på sista semesterveckan.
Allt har sin tid och sin plats.
Det handlar om att försöka ta saker med ro.
Jag ler och allt ler tillbaks.
Det är en vacker dag i början av augusti.

Läs hela inlägget »

Min väg

Många av de vägar jag åkt på denna sommar har sett ut som denna. Små och inte alltid raka som den här, men alltid den där charmen och inbjudande intrycket.
Och så naturen runtomkring förstås som liksom kommit in i bilen och fyllt mig med välbehag.
Det här har blivit min väg denna sommar.
Mitt sätt att fira ledighet och tillbringa sköna dagar.
På väg för att upptäcka och lära mig mer om mitt land, på väg för att upptäcka och lära mig mer om mig själv.

Läs hela inlägget »

Den här sommaren har kvinnorna stått i centrum.
Det har handlat om Ellen Key, Selma Lagerlöf och Birgitta Birgersdotter. Tre starka personligheter som på olika sätt påverkat och haft stor betydelse för Sveriges samhällsutveckling. Jag har besökt där de levde och verkade, jag har läst deras berättelse och jag har försökt att sätta mig in hur det måste varit på den tiden och dessutom vara kvinna. Det har jag förstås inte kunnat, men jag har under de här veckorna kastat mig över allt jag kommit åt som funnits skrivet eller berättats.
Det här har varit sommaren med Ellen, Selma och Birgitta.
Det finns ingen större frustration än när man fått grotta ner sig i något, lära sig och finna förståelse, för att sedan kunna säga att nu tror jag att jag förstår, för att sedan inse att man inte fattat någonting. Men där finns en tillfredsställelse också över att man blivit lite klokare och tanken att det går att förändra. Att det går om viljan är tillräckligt stark och att man har tid att vänta och ork till att kämpa.

Läs hela inlägget »

Perfektion

1 augusti.
Året rullar på.
Lerin levererar en fantastisk utställning på sitt Sandgrund och det är konst som jag förstår och tar till mig. Värmlandsturen blev en resa i kulturens tecken.
Ack Värmland du sköna.
Jag tänker fortfarande på Risingevisan när Anders Fryxells låt dyker upp i tanken.
"Bra låtideer är inget som man bara får så där till sig - de tar man."
Citat av Keith Richards. I sak har han förstås rätt, men fortfarande kan man hitta det unika där någonstans. Det säger jag.
Sol i Karlstad, sol hemma.
I denna stund är allt perfekt.

Läs hela inlägget »