2020 > 10

Det är drygt en månad fram till valet. Det i förväg mest ovissa valet någonsin i Sverige.
I Stockholm försvinner en fd elitsoldat under mystiska omständigheter.
I New York pågår ett politiskt maktspel om den gemensamma försvarsbudgeten, samtidigt som kriminella krafter samlats i världens huvudstad för att rusta för framtiden.
Detta sammanvävs med våldsamma attentat mot offentliga platser i det lilla samhället Färgelanda, Dalsland. Attentat som rubriceras som terrordåd.
Malin längtar efter semestern som hon planerat att tillbringa med mannen i hennes liv och Dany tänker bara på Michelle som han kanske snart kommer få återse igen?

Köp den spännande boken Michelletimman av mig eller i handeln och få reda på hur långt människor i utsatta situationer är beredda att gå för den egna personliga friheten.
Boken kan du beställa på Adlibris, Bokus, Cdon, mm eller signerad direkt av mig genom att swisha 150 kr till 0705526125.
Skriv Michelletimman i meddelandefältet.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Det är höst, Andra halvlek. Då det inte brukar vara roligt längre, men de senaste åren har jag mött hösten vid den här tiden i New York. Det har lättat upp det.
Annars brukar det vackra ta slut lagom till höstlovet. Löven har ramlat av och blivit svarta och fula.
Jag går längs den lövtäckta höstboulevarden och längtar mig bort någon annanstans. Någon annanstans där det inte är blött och trist.
...och kanske till en annan tid också...

Och grymheterna i världen fortsätter och jag tänker på den idag vidriga knivattacken i Notre Dame-kyrkan, i centrala Nice. där tre människor dödats och flera skadats. 
Och Folkhälsmyndighetens för dagen nya rekomendationer innebär att det är stopp för judoträning för mig ett tag, tillika restaurangbesök. Träningen i går och den trevliga lunchen idag kan vara det sista i sitt slag på mycket länge om det vill säg illa.
Ondska och förstörelse, en andra våg, hat och våld.
Jag håller humöret uppe, Vi måste igenom, vi skall igenom.
Aldrig har det varit viktigare än nu att hålla leendet vid liv.

Läs hela inlägget »

Kay

Jag läser.
Det är en riktigt lugn förmiddag.
Jag är ledig och sitter i all stillhet och läser om President Dwight Eisenhower. En mer självklar amerikansk president har inte denna värld skådat. Lika älskad av både demokrater och republikaner. President Truman var t om beredd att inte ställa upp för en andra period om Ike kunde tänka sig att kandidera som demokraternas kandidat. 
Så är det om man är krigshjälte.
Men det är något annat en hjältedåd och makt som denna morgon får mig att fördjupa mig i President Dwight Eisenhower liv.
Jag dras med i den där historien om Ike och Kay. Kärlekshistorien som aldrig bekräftades, men som alla tyckts pratat om då. 
Det handlar om Kay Summersby som likt många andra överklasskvinnor i Storbrittanien under 2a världskriget anmälde sig som frivillig att hjälpa till i krigsansträngningarna. Hur hon var Dwight Eisenhower personliga chaufför när han var i Storbrittanien 1942 och hur Eisenhower därefter när han blivit amerikansk befälhavare i Europa, fick omplacerat Kay till sitt högkvarter. Det handlar om hur Kay blir Ikes ständiga sällskap och förtrogna, som chaufför, middagssällskap, hur de delar tillfälliga bostäder och gör korta semesterresor ihop. Allt samtidigt som en hel värld står i brand.
Kay finns hela tiden där bredvid, finns med på alla de där  resorna och kritiska ögonblicken och hon är med under det slutliga angreppet mot Nazityskland. Hon får amerikanskt medborgarskap och får oficerar-rang. Antagligen genom starkt  inflytande av den makt som Eisenhower nu har.
Efter kriget flyttar hon till USA, men det blir aldrig de två utan livet tycks ha tagit en annan vändning sedan.
Jag läser de brev och de lappar som bevarats och fastnar vid en lapp som Eisenhower skivit till Kay.
God natt! Det är massor av saker jag skulle vilja säga - du vet vilka. God natt!
De där orden går in i mig, tar tag i mig, berör och väcker känslor inom mig. 
Ike kunde aldrig skilja sig från sin fru Mamie sedan, men man kan anta att den där relationen mellan honom och Kay alltid levde kvar i hans medvetande. Hur lever man vidare med det?

Läs hela inlägget »

Igår ett träningspass med mycket strypningar.
Idag känner jag det.
Kanske håller jag fortfarande igång för att få känna mig levande? En annan sorts smärta än den där som tycks vara åldersrelaterad. För den bryter bara ner.
Förövrigt firar jag idag en vecka helt fri från smärta i min fot. Hälsporre kan vara det värsta som (än så länge) fysiskt plågat mig. Och då har jag ändå haft problem som inneburit opererade axlar och knän... och så den där artrosen...

Lite te kommer göra underverk och så kan den här dagen lyfta.

Läs hela inlägget »

Regnet faller ner.
Hösten håller ett hårt grepp om oss.
På andra sidan atlanten är det spurt. Trump tycks även denna gång vara bäst när det gäller. Han knaprar in och går förbi. En värld håller andan...oavsett var man står och vem man håller på. Allting hänger på något vis ihop och inget kan fungera om inte världens största ekonomi finns med. Det påverkar oss alla.

Jag sänker blicken och funderar på det där en stund. Amerikanska valet fascinerar mig.

Sedan tänker jag på att min bok Michelletimman lämnar tryckeriet idag. Det är också fascinerande att den nu är på väg till handeln.
Jag trodde aldrig att alla de där böckerna skulle kunna säljas. Med tanke på det förhandsintresse som varit och alla beställningar hos näthandeln, börjar jag tro att det kanske är möjligt...
Mina exemplar har tagit slut, men jag kommer få 50 ex till under nästa vecka.
Snart dags för mig att börja signera och skicka ut till alla som förbeställt av mig. Den där tanken svindlar. Att signera en bok som man själv har skrivit...

Köp den spännande boken Michelletimman av mig eller i handeln och få reda på hur långt människor i utsatta situationer är beredda att gå för den egna personliga friheten.
Boken kan du beställa på Adlibris, Bokus, Cdon, mm eller signerad direkt av mig genom att swischa 150 kr till 070552612.
Skriv Michelletimman i meddelandefältet.

Boken kommer ut den 2 november

Läs hela inlägget »

1986

I oktober 1986 var jag lika gammal som min son är nu.
Precis som han så fyller jag sent på året. Jag väntade på att bli 18. Det tror jag han också gör nu.
Han går tredje året på gymnasiet. Jag hade tagit studenten efter min två-åriga linje och hade därefter ägnat mestadels av sommaren och hösten åt vänner och att spela tennis. Men i oktober började det bli kallt och jag och min vän Robert började bli ganska ensamma på Ödeborgs centercourt. Vi hade hela livet framför oss och det enda vi visste var att vi inte skulle börja jobba på SAAB. Men där någonstans i oktober 1986 så sa jag till min vän att kanske är det dags för oss att göra något nu? Han svarade med att säga att vi kanske skall börja jobba på SAAB? Det som innan varit helt otänkbart visade sig nu vara ett gångbart alternativ. Ja sa varför inte och redan dagen efter klev vi in på arbetsförmedlingen i Färgelanda och berättade att vi ville börja jobba på SAAB. Strax därefter började jag min första tillsvidareanställning på den tidens största privata arbetsplats med över 10 000 anställda. Jag flyttade också till Trollhättan, men hade egentligen ingenting för ett hem. Jag hade inte fyllt 18 än heller och det innebar inget körkort. Så jag var fast i Trollhättan där jag egentligen inte kände någon mer än min farmor och min farfar. Någon telefon hade jag inte heller, utan det var telefonkiosken utanför som gällde.
Jag tänker på det där när jag ser den här bilden på mig och honom. Jag tänker på vad som han har framför sig och hur olika förutsättningar vi haft.

När jag bläddrar igenom mina dagböcker för 1986 kan jag konstatera att det var en speciell tid och jag tycks ha varit medveten om det. Som att Portugal och Spanien gick med i det som vi då kallade EG. Det fanns ett starkt intresse för politik och samhälle hos mig redan då.
Jag kan också läsa om hur rymdfärjan Challenger exploderar och hur Storbritannien och Frankrike enas om att gräva en tunnel under Engelska kanalen. 
I slutet av februari, närmare bestämt den 28e skriver jag om att Sveriges statsminister Olof Palme skjuts ihjäl. Detta påverkar mig så starkt och går att läsa om under flera dagar därefter.
I april skriver jag om bomben i diskoteket La Belle i Västberlin och hur President Reagan anklagar Libyens ledare Muammar al-Gaddafi för att ligga bakom dådet. Det resulterar i att amerikanska stridsflygplan fäller bomber över Tripoli och Benghazi i Libyen.
Men detta skulle inte vara det enda ute i världen som jag bevakar och dokumenterar genom mina anteckningar i min dagbok, för i slutet av samma månad inträffar Tjernobylkatastrofen. Det är strålning som sprids till Sverige  och vindar som  sprider ut radioaktivt stoft över Europa.
Jag går på bio en hel del och den bästa filmen tycks vara Top Gun och jag ser Europe på kongresshallen i Uddevalla strax innan de släpper albumet The Final Countdown som tar världen med storm.
Det är Fermentaaffär och lag på bilbälte i baksätet.
Mitt tennisintresse är vid den här tiden stort (som går att förstå enligt detta inläggs inledning) och i början av juli ser jag på teve hur Mats Wilander och Joakim Nyström vinner herrdubbelfinalen i Wimmeldon. På tal på teve så är det nu som Galenskaparna & After Shaves tar sig in i den svenska folksjälen genom TV-serien Macken som även ses av mig.

1986 var ett speciellt år och jag skulle kunna ta upp så många fler saker som händer mig på det privata planet, men så tittar jag på den här bilden igen. Bilden på mig och min son. Han där lika gammal som jag var då. En ung man med hela livets framför sig och kanske en dag med en historia mycket mer intressantare än min.

Läs hela inlägget »

Måndag.
Morgon.
Snart dags att ge sig av.
Jag tittade på "Så mycket bättre" på play igår.
Plura såg trött och sliten ut. Tack och lov för ungdomlig energi a la Benjamin. Men bäst var Lisa. Störst och bäst som alltid i såna här sammanhang. En riktig primadonna. Vårt lands största diva...(nej, jag har inte glömt Carola). Krunegård gav mersmak. Men jag har å andra sidan höga förväntningar på honom. Väntar på Sjöholm...
Såg på hörnan därefter. Hellenius hade ett mer känslosamt program den här gången. Tommy Körbergs öde de senaste månaderna hade satt djupa spår i den där legendariska mannen. Kvar fanns inte mycket av den kraft och styrka som han visade upp i årets första avsnittet av Så mycket bättre. Livet ger och tar.

Vintertiden gör sig påmind. Vaknade pigg och utvilad strax innan 5. Ute är det fortfarande svart. Jag går nu. Allt ligger öppet, men i kväll väntar njutning.

Läs hela inlägget »

Vintertid

Vintertid.
Men ännu bara regn. När har vi snöovädret här?
Jag avrundar den här veckan med några ord, några meningar. Något som det inte blivit mycket av. Blogginlägg har fått stå åt sidan för annat. Den här veckan har inte varit rolig. Dessutom ganska jobbig.
Men min fot har sedan i onsdags känts aningen bättre efter att varit riktigt usel under några dagar. Dessutom har en helg i Varberg gjort mig riktigt gott.
Tänk vad mycket, lite "klimatombyte" kan göra och på det god mat och sömn.
Trots allt har jag det bra.

Läs hela inlägget »

Gårdagen är i mina tankar.
Tisdagar är intensiva.
Vardagen tuffar på.
Men upp i allt det där lyser kreativiteten starkt och jag får vara en del i unga människors tankar och uttryckssätt. Musiken är en fantastisk inspirationskälla och drivkraft
Jag har ett underbart jobb!

Läs hela inlägget »

Den här platsen kommer stå i händelsernas centrum i min bok Michelletimman. Kolla in filmklippet nedan som jag spelade in i somras där jag berättar lite kring det.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Den här veckan blev fantastisk!
Den var jobbig, men det dränktes i det hav av all kärlek som jag fått från alla som på något vis gratulerat mig för att min bok nu är på tryckeriet.
Gensvaret för min uppmaning att förboka ett signerat exemplar lät heller ej vänta på sig och jag har nu nästan blivit av med alla de böcker som jag planerat ha hemma för signeringar, mm. Till veckan blir det att ordna fram lite fler. Samma respons tycks det blivit ute i näthandeln med deras förbokade exemplar. 
Med andra ord så har det gått över förväntningarna och då har inte ens boken kommit ut...

Apropå det- När kommer det egentligen?
Jag har fått det bekräftat att den kommer lämna tryckeriet den 28 oktober och det ännu preliminära datumet då den skall finnas i handeln är den 2 november.
Jo, jag räknar ner nu...

På bilden ovan ser ni mig nedanför Färgelanda kyrka. Bilden togs i somras då jag tog en del bilder och filmklipp för att själv promota min bok. I Färgelanda tätort i Dalsland händer det allvarsamma saker som är konsekvenser av en rad andra händelser som man kan läsa om i min bok Michelletimman.
Händelserna i Färgelanda blir inte bara en prioriterad riksangelägenhet, utan kommer att engagera en hel värld som håller andan inför ondskans maktdemonstration.

Har du ännu inte förbokat ett signerat exemplar av mig, kan du ännu göra det genom att Swisha 150 kr till 0705526126 och som meddelande "Michelltimman".

Läs hela inlägget »

Bara jag

Tidig morgonstund.
Varmt te med lite honung.
Det är dessa stunder som passar bäst för reflektion. Lugnet, stillheten och njutningen av att vara i just det där.
Huset är tyst, det är bara jag.
Det är nu allt skall ta sin början. Det är nu som hela dagen formas.

Läs hela inlägget »

Jag spenderade en evighet i en bokhandel i veckan.
Det är sånt där som är lyx.
Jag besökte och stannade till vid varje hylla. Jag höll i böcker, öppnade några, läste några rader, jämna djupa andetag. Gick vidare, gick sakta, kände frid och ro.
Så många titlar, så många jag skulle vilja läsa, men så lite tid...
Stannade till Vid Greiders underbara bok ”Hon vars hjärta var som mitt”. Den fantastiska kärlekshistorien mellan fattige finnmarks­poeten Dan Andersson och student­skan Märta Larsson från Östermalm som träffas på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna. En omöjlig kärlek skulle det visa sig, men kanske är det just där och då som kärleken är som finast?
Märta Larssons egna kärleksbrev...Jag dånar och försvinner för en stund.
Om jag bara skulle få äga en enda bok så är det just denna. Jag tar i den, lyfter upp den och kan inte låta bli att bläddra i den, fastän jag redan gjort det så många gånger förr. Jag lägger ner den...för jag har redan ett exemplar. Mitt hjärta bultar.
Jag tänker på när jag var barn. Pappa hade en bok med Dan Andersson texter. Han hade dessutom en repertoar med flera Dan Andersson visor som han spelade och sjöng för mig och min bror. Min favorit var ”Jag väntar”.

Efter någon timma har jag hamnat vid skrivböckerna. Jag älskar skrivböcker. Helst Moleskine, men jag är nyfiken på andra. Slutligen vid pennorna. Jag vet vad jag vill ha. Även här är jag konservativ. Jag provar, känner på den och plockar den med mig. Vid kassan har jag ändå lyckats plocka på mig en ansenlig mängd bokhandels-nyttigheter.

Sedan den där dagen...sedan den där dagen som jag besökte den där bokhandeln och bläddrade i böcker som jag bland annat redan har läst, har jag längtat efter att få skriva kärleksbrev.

Läs hela inlägget »

Tillsammans

Vad kan vara bättre en lördagmorgon än lite far och son aktivitet? 
Efter dojon äter vi lunch och pratar om förmiddagens händelser i klubblokalen och är eniga om att detta blev bra. Nu skall vi fortsätta att njuta av en lördag som började riktigt bra.

Läs hela inlägget »

Tema

Mitten av oktober, mitten av hösten. 
Jag ser på morgonteve och tar in och noterar. Frivilliga drogtester i skolan anses kränkande. Jag inser att jag blir mindre liberal för var dag. Jag noterar att Joe Thornton vid 41 års ålder är på väg till Toronto Maple Leafs. En legend som kommer hem på typiskt Leafs-manér. Alla forna hjältar vill avsluta sina karriärer i hockeyns mecka. 
Pandemin håller sitt grepp om världen. Det blir värre igen. Straffet för nonchalans och själviskhet. Det finns inget säkerhetstänk längre. På skolorna har hotet om smittspridning liksom osynliggjorts.På nattklubbarna regerar feststämningen och intimitet.
Jag får till mig att det är Internationella beröringsdagen. Det låter trevligt och angeläget, men en sån här dag i en sån här tid låter Internationella dagen för att tvätta händerna bättre.
Vi lever i en tid då vi överöses av alla dessa tema dagar för om det inte skulle vara nog med just dessa två så är det också BrösthälsodagenFetaostens dagGrynkorvens dag, Internationella landsbygdskvinnors dag, Måltidens dag, Metoo-dagen och Vita käppens dag. Det finns säkert fler, men de drunknar i mängden av temadagar.

Och på tal på temadagar...
I går kväll noterade min son att han hade temadag idag. Men i och med att det är som det är i världen, så är den inställd och det innebär att de är lediga idag. Så kan det också vara. "Den inställda temadagens dag".

Läs hela inlägget »

Drömmar

Det finns en gräns då smärtan förvinner, då adrenalinet tagit över och det där ursinnet tagit vid. Sedan när allt är slut och man kommit ner i varv och kroppen känns trött men nu mjuk och rörlig och den där smärtan man känt av i foten hela dagen är ett minne blått...då känner man sig tillfreds.
Efter kvällens judopass hamnar jag till slut i soffan, med te och drömmar om en svunnen tid. Då jag var starkast, bäst, uthålligast och odödlig.Jag pratar om om när jag var tjugonågonting och det inte fanns något motstånd som var för svårt.

Jag lyssnar på Lissie och den där fantastiskt sköna verionen av Fleetwood Macs Dreams, men nu i en sån där avskalad, naken version som går rätt in i ben och märg.
En vän tipsade om Lissie och den här versionen och sedan dess har jag varit fast.
Och jag tänker på drömmar, tänker på att jag inte drömmer något längre. Iallafall mycket sällan, eller så är det så att jag inte kommer ihåg det...
Men i natt drömde jag och jag minns det, men kom på det först långt senare under dagen.
Och jag kan inte låta bli att tänka på det där. Vad det är som triggar igång drömmarna, vad som formar de där historierna. Ibland hemska, ibland vackra och ibland liksom oidentifierade, kanske osammanhängande, men ändå i stunden på riktigt och solklart.

Lissie sjunger

Like a heartbeat, drives you mad
In the stillness of remembering what you had
And what you lost
And what you had
And what you lost


Hjärnan som tycks slå volter, det undermedvetnas regndans. Allt eller inget och jag med en dröm som nog var vacker, om än förvånande och oklar, men det kanske är just därför? Att man drömmer för att på något sätt bryta uppgjorda konventioner och vardagliga uppsatta regler?
Men en del saker är nog bara som de är och måste få vara så och med det konstaterandet så känner jag mig nöjd med dagen och stänger och släcker ner.

Läs hela inlägget »

Den här morgonen...fåglarna i skyn, ljuset...jag vid den där rondellen igen som så många morgnar tidigare. Solen på väg upp. Hösten är fin ändå. Den är dagen måste bli bra.

Läs hela inlägget »

Min bok Michelletimman utspelar sig framförallt på tre olika ställen i världen. New York, Färgelanda och Stockholm.
I Stockholm bor en av karaktärerna och i filmklippet nedan får ni följa med till huset där Sofia bor.
Vem är då Sofia?
Köp den spännande boken Michelletimman av mig eller i handeln och få reda på hur långt människor i utsatta situationer är beredda att gå för den egna personliga friheten.
Boken kan du beställa på Adlibris, Bokus, Cdon, mm eller signerad direkt av mig genom att swischa 150 kr till 070552612.
Skriv Michelletimman i meddelandefältet.

Boken kommer ut den 2 november.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

En tisdag i oktober. Det var då den första snön la sig som ett vitt puder över tak, fält och vägkanter.
Jag i passagerarsätet studerande alltihop . Det var en vacker morgon. Trevligt samtal och bra musik. En morgon som jag tänker minnas länge, länge.

Tisdag kväll. Det närmar sig natt. Allt är svart. Bara teven som lyser upp. Det har varit ett par tuffa dagar, men också roliga. Förbokningarna av Michelletimman har strömmat in i en strid ström och nu har jag inte många exemplar kvar. Jag kanske får ta hem några fler? Det är svårt att veta. I en tid med pandemi och osäkerhet kring signeringar och andra annars tänkta tillställningar hamnar man i något slag limbo. Det tycks även vara svåra tider för folk med författarambitioner med andra ord.
Men hittills har allt gått över förväntan. Det trots att boken ännu inte getts ut. I sig ganska galet.
Jag har förstått att förhandsexemplaren hos en näthandel även tagit slut. Man får vara glad när det händer. I morgon kan allt vara som vanligt igen.

Det är nog dags nu. Dags för mig att summera dagen en sista gång för att sedan sova några timmar. Det skall bli en ny dag. Nya händelser och nya berättelser skall formas och berättas.
Det var på en tisdag i oktober som snön kom. jag skriver ner; Tisdagen den 13e oktober.

Läs hela inlägget »


























Jag är överväldigad över all positiv respons jag fått inför mitt boksläpp i november. Jag vill på detta vis tacka alla som ringt till mig, skrivit till mig, gillat inlägg och kommenterat inlägg angående mitt kommande boksläpp. Det betyder mycket för mig!

Jag kommer att ha ett begränsat antal böcker som jag kommer sälja signerade för 150 kr. (I handeln 207 kr)
Är du intresserad av att förboka ditt signerade ex, swisha 150 kr till  070-5526126 och på meddelande skriver du "Michelletimman". Om du vill att jag skall skicka den med post tillkommer porto.

Först till kvarn!  Boken kommer i november.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Boken Michelltimman utspelar sig framförallt på tre olika platser i världen. I New York, i Stockholm och i Färgelanda.

I Färgelanda utspelar sig bland annat denna scen.

"Malin signalerade till poliserna att de skulle avancera mot helikoptern och de tecknade med varsitt finger att det förstått samtidigt som om de började röra sig framåt. Malin noterade att statsministerns sekreterare tillsammans med den tredje polisen gick ett par meter åt vänster om dem. Allt gick enligt plan…fram tills nu...  

Malin hade sett det i ögonvrån. Sett eldsflamman som under en hundradels sekund, ett hundratal meter bort, snett åt höger om helikoptern, liksom blixtrat till och hon hade därefter rent instinktivt kastat sig mot statsministern och vält omkull honom. Sedan två öronbedövande smällar.  

Bom, Bom! En, två sekunder, sedan ytterligare en smäll. Bom! 
Polisernas automateld tog vid och svarade, Men den var helt improviserad och var inte riktad mot något bestämt mål utan som ett svar på attacken och en signal att ”kom inte och bråka med oss!”

Malin låg fortfarande kvar tvärsöver statsministern. Hon hade Glocken kvar i högerhanden och senare skulle hon känna av hur hårt hon krampaktigt kramat om pistolen. Hon kunde känna hans andedräkt. En andedräkt av allt för mycket kaffedrickande och en sen eftermiddag utan någon form av munhygienisk uppfräschning. Men det här var ingen date utan snarare en krigszon och då brydde sig ingen om dålig andedräkt."


Boken kommer i november.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman



Idag när jag för skoj skull gick in på Adlibris för att titta om min bok ännu fanns med bland sortimentet (Den har ännu inte lämnat tryckeriet) fann jag att så var fallet. Vilken häftig känsla! Vilken egoboost!
Gjorde detsamma med Bokus och nordens största marknadsplats; Cdon med samma resultat.
Nu känns det verkligen verkligt!

 

Läs hela inlägget »



Belöningen när man kommer hem och öppnar kylskåpet efter en hård arbetsvecka.
Oslagbart!
Snart är det jul igen.

Läs hela inlägget »

Eddie

En riktigt dålig dag slutar med beskedet att Eddie van Halen är död.
Med åren har jag blivit en skaplig "Eddie-kännare". Han och hans band gjorde så mycket genialt till den här världen. Jag pratar musik. Jag pratar om hur han revolutionerade gitarrspelandet. Jag pratar om saker som han uppfann och som andra gitarister senare kopierade.
Han kom med ett nytt gitarrsound, där ingen lär ha använt svajarmen så mycket som han.  Finger tapping-tekniken kanske inte var hans påfund, men det var definitivt han som utvecklade det och gjorde det till sitt egna varumärke.
Han var åttiotalets Chuck Berry. Han var en stilbildare inom populärmusiken i samma liga som Jimi Hendryx.
Det var brorsan som introducerade honom för mig. Sedan stannade faschinationen kvar. Även efter att Sammy Hagar lämnade honom och han föll i ett mänskligt förfall. För 15 år sedan trodde jag att hans tid var kommen. En 50-årig man utan tänder, extremt mager och som uppträdde allmänt förvirrad.
Rocklivet hade tagit hårt på honom och jag likt många andra trodde det nog var slut där. Han skulle dock hänga med i några år till trots den strupcancer som jag vet att han aldrig blev fri ifrån. Något som han bar på under flera år.
Jag kommer alltid minnas honom som den ultimata entertainern. Jag såg Van Halen live på åttiotalet och den glädje som han alltid utsrålade på scenen smittade av sig på mig. Bättre än så kommer det aldrig att bli

Läs hela inlägget »

"Det kryllar av folk på gatorna i den här delen av New York. Den här kvällen är inget undantag. För åtta år sedan kidnappades Danys livskamrat Michelle och sedan dess har ingenting varit sig likt. Förrän nu.
Ikväll har rätt tillfälle dykt upp för att få henne tillbaka och Dany är beredd att göra allt som krävs, för kärleken har inget pris..."


Kommer i november!

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Kanelbullens dag.
Det tycks blivit en riktig business i vårt land. Antagligen bra. Sysselsättning har kanske i modern tid aldrig varit viktigare.
Här hemma är det min son som står för den sortens sysselsättning. Riktigt lyxigt att få sätta sig i det väldoftande köket och bjudas på härlig fika.
Vackert trots allt. Vackert trots tråkhöst.

Läs hela inlägget »

Överläge

Jag i överläge och skägg.
Bägge sakerna känns så länge sedan.
Det här med bilder som dyker upp och som tar en tillbaka har en förmåga att framkalla så mycket känslor.
Just nu vill jag bara bli frisk i min skadade fot så att jag kan få komma igång att röra mig på riktigt.
Hela tiden är det något. Det onda och obrukbara liksom bara förflyttar sig. Det blir svårare för varje år att ta sig tillbaka att komma igen. Men jag gör det, gång på annan.
Det kommer en ny tid då jag är i överläge igen. Skägget känns dock långt borta.

Läs hela inlägget »

Pepp

Just det där skall jag bära med mig in i denna vecka.
Ibland kan det vara lätt att glömma bort vad det viktiga är.
Nu kör vi!
Önskar dig en riktigt fin dag!

Läs hela inlägget »

Det här är min gitarr och min bok där jag skriver ner alla dessa idéer till sånger.
Jag är för dagen full av inspiration och medan min son bakar kanelbullar låter jag kreativiteten flöda.
Aldrig har väl vädret varit tråkigare än nu och detta borde få den mest inbitna höstälskaren att tvivla...
Jag vet att jag har fel i det hänseendet. Jag tror att det är just det här som kan vara tjusningen med hösten för många.
Själv blir jag nedstämd av det, längtar mig bort någon annanstans där det inte regnar och blåser.
Så jag skriver en sång om längtan och det bluesiga livet. Jag skriver en sång om frid.

Läs hela inlägget »

Det är lördag kväll och jag kan konstatera att dagen flygit iväg. Nu har jag landat i soffan och lyssnar på barpianisten som gör allt för att få mig i rätt stämning.
För det är lördag kväll och jag har precis ltittat på Tomas Andersson Wiijs Cirkus-konserter och konstaterat att han är det här landets bästa låtskrivare. Dessutom är översättningen av Billy Joels klassiker Piano man fantastiskt gjord. Tillsammans med Helen Sjöholm kan en lördagkväll inte bli så mycket bättre än så här.
Trevlig kväll!

Läs hela inlägget »

Release

Ungdomen är kreativ.
Själv försöker jag att hålla mig flytande över den produktiva ytan. Skapandets kraft är urstark.
Men det krävs energi och en osläckbar frenesi. Det har ungdomarna gott av.
Och de fortsätter att skriva om Michael Bay och de kör sitt romantiserande om den vuxna världens frestelser och ursinne. Kidzen tycks älska det och deras texter kan ibland rentav vara genialiska även om jag för länge sedan blivit för trött för fester, alkohol och andra av livets mörka frestelser.
Och visst svänger det och ungdomar tycks gilla det och jag känner mig glad och stolt att jag, Eric W och XL faktiskt kan mötas i musiken och dess dragningskraft. För musik är förlösande, läkande, ja faktiskt helande på något vis. Den förenar oss också. Musiken är för alla, oavsett om det är rock, disco eller rap.
Jag spelar låten Michael Bay ännu en gång, men denna gång sjunger jag med i refrängen och blir helt plötsligt 30 år yngre.
Läs hela inlägget »

I natt släpper dessa grabbar uppföljaren på den populära låten Michael Bay.
Don’ t miss it!

Läs hela inlägget »

För ett år sedan satt jag på ett hotellrum i Brooklyn och skrev kapitlen Williamsburg, Brooklyn, Uptown Manahattan och Plaza hotel.
Jag skrev också om Krigets Afganistan och här är ett litet smakprov från just den texten.

”Jag vill inte dö,” sa hon, utan att titta på de andra den här gången.
”Ingen mer skall dö,” sa han och den andra kvinnan föll in i samtalet och lade till:
”Det är över nu. De kommer och hämtar oss när som helst. Jalalabad ligger bara två timmar söderut med bil härifrån, snabbare från luften.”
De tittade alla tre upp mot himlen för att försöka få en skymt av en anländande Chinook-helikopter.
Bakom dem låg Tora Boras imponerande tunnelsystem, vita bergens dolda rum. Men de skulle inte titta bakåt, de skulle inte ta skydd av grottornas mer än trettio meters tjocka bergsväggar, eller dess kilometerlånga gångar. De var så innerligt trötta på det här kriget och ville bara vara någon annanstans.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Under augusti månad diskuterade jag och förlaget en hel del om hur omslaget skulle se ut och om den skulle hitta Michelletimmen eller som jag tyckte Michelletimman.
En dag som den här då det nästan är stormvarning ute och det blivit ordentligt med höst, tänker jag tillbaka på de där varma, härliga dagarna i augusti då jag satt ute och funderade just på de där frågorna om bokomslag och hur jag egentligen skulle stava titeln.
Nu vet jag.

Läs hela inlägget »

När man är barn är allt så mycket enklare. Iallafall var det så för mig. Det var bekymmerslösa dagar i paradiset. Många har det inte så. Det vet jag, men för mig var det så. Värre blev det sedan. När man kom upp i tonåren och inte tala på den dagen då man skulle vara vuxen, arbeta och hålla igång ett helt hem själv. 
Men när jag var barn så var det som på den där bilden av mig. Jag som tryggt somnar i någons annans soffa. Inte i mitt hem, utan någon annanstans.
Och nu är jag på väg någon annanstans och de där orden i den där sången med Franska trion gör sig påmind;

”Det började med våren och med sången
Sen rusade det vidare in i din famn
Och smärtan och tårarna och sveken
Allt rasar för oss andra
Omöjligt och förbannat”


Jag rusar genom landskapen medan naturen skiftar sin färg och sitt utseende. Hela mitt liv är en resa mot det sköna och vackra och innerst inne är jag fortfarande bara en pojke som behöver trygghet och bekymmerslösa dagar.
Jag tänker på hur Franska trion beskriver det vackra och det gör mig både lycklig och rädd på samma gång, för jag vet att ingenting kommer gratis och allting har sitt pris.

”Du hade tusen ansikten i ett och vart och ett av dom var det vackraste jag nånsin sett
men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
hur ska en liten pojke aldrig kunna tänka rätt”


När man är ett barn är allt mycket enklare. Iallafall var det så för mig.

Läs hela inlägget »

Jag i New York för ett år sedan. Framför Bow bridge och Dakota buildings. Det känns konstigt att inte få promenera och reflektera i central park den här hösten. Alltt blev så konstigt. Som en elak dröm som man inte vaknar upp ur. Det finns definitivt en saknad inom mig.

Jag tänker på President Trump idag. Men jag är inte skadeglad. Det klär mig inte. Men jag tycker det är synd att han missade att ta sina malariatabletter, eller var det injiceringen av desinfektionsmedel som missades? Mest tycker jag synd om honom att han sa det där om att det bara är svaga människor som låter sig smittas...

Det är fredag igen och i det så gäller det att få upp någon sorts känsla. Jag pratar om en go fredagsfeeling. Det kan vara svårt när man är trött och allt man vill är att bara sova. Men så spelar jag Tim McGraws nya album som är så genomgående  bra och inte allra minst låten Sheryl Crow. Föresten, vem älskar inte Sheryl Crow? Jag gör det.
Men i detta fall så går jag igång på svänget och framförallt raderna i låten;

You're like the first time I heard Sheryl Crow on the radio
One song, had to have the whole record
Gonna be stuck in my head forever
I knew I'd never be the same again, you pulled me in
Like a sun soaked California winding road
Barefoot stripped down rock and roll


Det är så poetiskt, så genialiskt att jämnföra hur det var att bli förälskad i någon, med första gången man hörde Sheryl Crow sjunga.
Och vet ni? Det är precis en sån låt som jag själv skulle kunna skriva. Inte allra minst göra den där jämnförelsen.
Och så tänker jag på förälskelse och ,,,på kärlek.
Men det är nog ett annat inlägg.

Läs hela inlägget »