2021

Uppföljaren

Den här veckan har varit en bra skrivarvecka.
Jag är mitt uppe i arbetet att berätta om fortsättningen om Dany och Michelle. Om vad som händer i den Dalsländska kommunen Färgelanda efter "terroristattackerna" som är de värsta i svensk historia. 
Manusarbetet med det som skall bli uppföljaren; Johnny B beräknas vara klart under 2022, då boken också skall komma ut.

I och med ny utgåva och att Saga Egmont tog över rättigheterna för e-böcker och ljudböcker så har baksidestexten ändrats. 
Så här beskrivs handlingen i boken Michelletimman numera.


Åtta år. Så lång tid har gått sedan Dany förlorade Michelle. Sedan hon kidnappades av Chavez och hans Los Nuevos. Deras gemensamma dotter har Dany aldrig ens fått träffa. Men plötsligt har en möjlighet dykt upp att ställa allting till rätta. En kväll i New York är det symboliska fönstret öppet - och då måste han agera. Det är ett livsfarligt uppdrag, vars utgång riskerar att utlösa en rad allvarliga konsekvenser. Men han måste göra det här. Det är nu det gäller. Nu eller aldrig.

'Michelletimman' är en fartfylld spänningsroman i underrättelsetjänstens tecken. Förutom Dany får vi även följa hans kollegor i Sverige som desperat gör allt de kan för att stoppa hans framfart - innan han orsakar en politisk katastrof.


Har du ännu inte läst boken kan du köpa den med specialpris och signerad här, eller i bokhandeln som t ex adlibris, streamingtjänster som Bookbeat, Nextory och Storytel. Om den inte finns på just ditt bibliotek, så be dem att ta in den.

Läs hela inlägget »

Jag har varit privilegierad genom livet att få jobba med sånt som jag tycker om och brinner för. Att till exempel få jobba med musik på dagarna och ha en gitarr hängd runt sig en stor del av dagen ger en viss lyxkänsla.
Någon komiker lär jag dock aldrig bli, men jag njuter gärna av andras roligheter, eller skämt som den här. Det är kul.

Läs hela inlägget »

Istiden

I morse när jag satte mig i bilen insåg jag att frosten gjort sitt intåg. 
Livet går fort när man har roligt och jag var absolut inte inställd på det, just nu och här. Tänkte på just det där medan jag fick ren rutan från is, hur vi människor alltid tycks överraskas av sånt som vi upplever om och om igen. Till exempel den första halkan, att julen kommer fortare än vad man tror, dags att byta till vinterdäck, osv. Det vimlar av de där sakerna som händer varje år, men som oftast överraskar mig totalt. Varför är det så?

Läs hela inlägget »

Farväl

Nu är det bye bye summer bye bye på riktigt. 
Mer höst än vad vi fått nu kan det inte bli. Regn och grått.
Jag ger mig iväg i skydd av mörkret. Ljusa morgnar är ett minne blått. Det är jacka på, långbyxor och sockar.
Nånstans där bakom allt det nya minns jag den sommar som vi haft, som liksom bara slank förbi. Nu väntar nya tider och den här helgen har jag bestämt mig för att ha min egna  kick off mot det där okända och kanske nya.
Och på min väg lyssnar jag på Danielle som sjunger så vackert och skönt för mig. Allvarliga grejer, men som gör mig lugn och snudd på harmonisk.
Det är tidig fredag och nu sluter jag mina ögon.
När jag öppnar dem igen är allt bara något helt annat

Läs hela inlägget »

Minnen

På bilden fyra saker som alltid ligger på mitt skrivbord.
Var och en av dem minnen om speciella saker i mitt liv.
Möten med människor, upptäckter, speciella platser och vänskap.
Saker som påminner om det förflutna.

Läs hela inlägget »

Ikväll lyssnar jag på Eagles. Förutom de där vackra harmomierna, stämsången och det för mig alltid lika uppskattade västkustsoundet, njuter jag av texter som inspirerar och förkunnar en hel del sanningar.
För min del handlar det om att ta varje chans. Se det vackra, se igenom det grumliga och ibland omöjliga och låta sig älskas och själv få älska. Det bor en desperado i oss alla.

Läs hela inlägget »
Dagarna går.
Det liksom bara rullar på. Allt är åter till det vanliga. Som om aldrig sommaren varit, som om inte semester nyttjas.
På jobbet har inget förrändrats och min fritid tillbringas så som den alltid gjort.
Så här i september är det som om inget egentligen har hänt.

Och när tillfälle idag ges lyssnar på Keith Urban och ett gäng andra bra musiker och dagen tillhör Miranda Lambert som tillslut lyckas få mig att le och jag skakar av mig dagens mellankoli,  det där svårmodet och tungsintheten och jag sjunger med;

Every beat, every line, every word, every single time
I just close my eyes and you're ridin shotgun
You and me, baby, on the run
I can feel your heartbeat, baby


Allt blir så mycket enklare då.
Läs hela inlägget »
In i din famn In i din famn

När man är barn är allt så mycket enklare. Iallafall var det så för mig. Det var bekymmerslösa dagar i paradiset. Många har det inte så. Det vet jag, men för mig var det så. Värre blev det sedan. När man kom upp i tonåren och inte tala på den dagen då man skulle vara vuxen, arbeta och hålla igång ett helt hem själv. 
Men när jag var barn så var det som på den där bilden av mig. Jag som tryggt somnar i någons annans soffa. Inte i mitt hem, utan någon annanstans.
Och nu är jag på väg någon annanstans och de där orden i den där sången med Franska trion gör sig påmind;

”Det började med våren och med sången
Sen rusade det vidare in i din famn
Och smärtan och tårarna och sveken
Allt rasar för oss andra
Omöjligt och förbannat”


Jag rusar genom landskapen medan naturen skiftar sin färg och sitt utseende. Hela mitt liv är en resa mot det sköna och vackra och innerst inne är jag fortfarande bara en pojke som behöver trygghet och bekymmerslösa dagar.
Jag tänker på hur Franska trion beskriver det vackra och det gör mig både lycklig och rädd på samma gång, för jag vet att ingenting kommer gratis och allting har sitt pris.

”Du hade tusen ansikten i ett och vart och ett av dom var det vackraste jag nånsin sett
men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
hur ska en liten pojke aldrig kunna tänka rätt”


När man är ett barn är allt mycket enklare. Iallafall var det så för mig.
Nu är det dags för mig att kliva av.

Läs hela inlägget »

Glädjedagar

Glädjedagar Glädjedagar

Farväl till sommaren.
Höstdagjämning.
Sommaren är officiellt slut. 
Men först klockan 21.21 säger de som vet.


En del av natten höll Johnny mig vaken. Johnny - min karaktär i Johnny B.
Mitt manusarbete har tagit ny fart. En härlig känsla. Dessförinnan satt jag med gitarren och hade feeling. 
Finns det någon bättre glädje än skaparglädje? Antagligen, men just nu är all den där inspirationen till att skapa, det som omhuldar mig med glädje.

Nu
I mitt inre sker en återblick av sommaren som kom och gick. Så många glädjedagar. Jag fyllde verkligen den där sommaren med liv. Så borde hösten också vara. Fylld med glädjedagar.
Mitt mission, att hålla min höst vid liv.

Läs hela inlägget »

Ute är det svart. Nu är allt så definitivt.
Sena utekvällar känns plötsligt så länge sedan.
Jag vaknar denna morgon till beskedet att USA bryter sitt inresestopp för Vaccinerade EU-medborgare. Plötsligt händer det och New York som kändes så självklart i januari, men i september utom räckhåll, är nu fortfarande där. Jag gläds och känner tacksamhet.

Ikväll firar jag aftonen med bra musik. Jag lyssnar på ny musik med både Jackson Browne och Zac Brown band. Ni som följer mig vet att just Zac Brown Band har tillhört den sorts musik som jag återkommit till vid flertalet tillfällen de sista 10 åren. I kväll njuter jag av den underbart sköna låten Stubbarn Pride. Det blir inte sämre av att en annan Tommy-favorit Marcus King är med och bidrar med sin underbart ljusa, hesa röst och så karaktäristiska heta gitarr. När Marcus sjunger ler hela jag och det efterföljande Marcus King solot görs sig så bra med Zacs band.
Jag är i himlen.

Läs hela inlägget »

Under valtiden

Det är ny vecka.
Jag gör mig iordning och dricker sedan mitt kaffe framför Nyhetsmorgon. Det är kyrkoval och röstprognoser därifrån, valresultat från Ryssland och läget inför valet i Tyskland. Mycket val med andra ord, men föga upplyftande. Det är liksom himmel eller helvete. Jag tänker på den bild av Charlie Watts som jag såg häromdagen när han kommit upp till Sankte Per och morgonen första leende uppenbarar sig.
Det är nu en vecka sedan Rolling Stones trummisen begravdes i alla stillhet långt bort från från uppståndelse och offentlighet. Men han lever ändå.

Läs hela inlägget »
Dags att rösta i kyrkovalet Dags att rösta i kyrkovalet





Jag närvarar för första gången på över ett år på en gudtjänst och innan dess har jag röstat.
Jag gladdes åt två saker.
1. Att det var lång kö till att ta sig in i vallokalen.
2. Att kyrkan och gudstjänsten var välbesökt.
En befriande skön känsla att se så många människor tillsammans på ett och samma ställe igen. 

På minus-sidan det lite sentimentala i att det här kanske var sista gången. För denna vecka har jag brottats med tanken att gå ur. Att inte vara med längre. Något som skulle vara helt otänkbart för bara några månader sedan.
Vi har i Sverige en lång historisk relation mellan stat och kyrka och det är förstås förklaringen till att kyrkan fortfarande är så politisk, även om man påstår att det inte är politiska partier i sak som representerar den demokratiska ordningen längre. Men nog om det nu. Nog om mina funderingar om att gå ur svenska kyrkan. Detta får bli innehåll morgondagens blogginlägg. Med andra ord så bjuder jag på en liten cliffhanger här. För idag vill jag bara fortsätta att tänka på och njuta av att deltagit i något större igen, tillsammans och i gemenskapens värme.

Läs hela inlägget »

Orden

Lördag.
Allt bara kom och gick.
Precis som orden ibland gör.
Och nu...
Är det som att jag glömt bort vad allt skulle handla om. Som om de där orden som jag hade sparat till denna stund var förbrukade.
Kanske är det sånt som hösten gör med oss? Tar eller gömmer undan våra sparade ord för att vi istället skall få vila våra ansträngda hjärnor efter en het och ibland smärtsam sommar?
Jag stirrar in i en vägg av böcker. Titlar och författare. Så många sidor och så många ord...

Jag tar upp en tom word-sida på min dator. Eller tom är den inte, utan den har ett kapitelnummer. Men mer finns inte. 
När jag är färdig med detta inlägg skall jag fortsätta med mitt bokmanus Johnny B. Där kommer orden så gott som skriva ned sig själv.
Jag återvänder till detta inlägg igen. Läser orden jag skrivit ner. Funderar åter på vad det var som jag egentligen skulle skriva?
Tittar in i väggen av böcker igen. Det är en vägg av ord. De är där de är. Mina har dock gömts undan för nu.


 

Läs hela inlägget »

sömn

När försov jag mig senast?
Idag.
Påverkade det resten av min dag?
Ja.

På vägen hem lyssnade jag på podden Uggla & Uggla som jag brukar göra på min färd hem från jobbet på fredagar. Handlade bland annat om sömnstörningar. Att sova dåligt om nätterna tycks vara en av denna tids stora sjuka.

Att jag somnar tidigt i fåtöljen i kväll lär inte vara en högoddsare. Lika sannolikt som att jag kommer vakna tre i natt...

Om vardagen intet nytt. Nu är det helg som gäller.
Min stora önskan för de närmsta dagarna är att någon natt sova en hel natt.

Läs hela inlägget »

Det är snö i september.
Dock inte här nere skall jag lägga till, men norröver i vårt land har det på sina platser blivit vitt.
Talibanerna tycks vara oense om vem som skall vara den bestämmer i Afghanistan och i USA rasar republikarna över hur President Biden skött uttåget ur Afghanistan. Tänker en stund på Afghanistan och bestämmer mig för att den som kommer gå vinnande ur deras interna maktkamp kommer vara den med vapnet i sin hand.

Just nu går det en dokumentär på tv om hur Bin Laden fångades in och dödades. Ni som läst boken Michelletimman vet ju redan att det var Dany Wilson och hans Team 6 som  gjorde det.

Från broarna är allt gult. En ny dag är här.

Läs hela inlägget »

Det är höst nu.
Om natten kan jag känna den där lite kyligare luften som i små mängder kommer in i rummet. Inte för kallt, bara önskvärt.
Men än så länge är det fortfarande för varmt under sovandes timmar.
Jag har haft en bra helg.
Andra har haft en dålig.
Livet ger och tar.
Man är aldrig beredd inför förändringar som man inte påverkat själv.
Ibland suger det, ibland är det uthärdligt. Sällan fantastiskt. Ibland bra.
Jag ser framemot morgondagen. En ny vecka. Någon sa att en början på ett nytt kapitel inleds. Tyckte jag lät fint.
Men nu vill jag ha ett lyckligt slut.

Läs hela inlägget »

Äntligen kan jag visa upp det nya omslaget på min bok Michelletimman.
I och med ny upplaga och det nya avtalet jag skrev med Saga Egmont om de digitala rättigheterna till Michelletimman och mina kommande böcker, så gjordes ett nytt omslag.
Jag är jättenöjd! Tycker att det visar på ett så bra sätt vad boken handlar om. Där finns staden, Dany, Michelle med lilla Miranda och action i form av ett kulhål...

Läs hela inlägget »

När World trade center - tornen föll befann jag mig tryggt i mitt hem.
Men inte så långt innan befann jag mig uppe i en av de där skyskraporna och stod högst upp och tittade ut och njöt av den fantastiska utsikten.
Det tänkte jag på då när allt det hemska spelades upp där hemma på teven. Jag hade lagt mig för att vila. Kanske hade jag fortfarande jet leg från atlantflygningen? Anette kom in i sovrummet och bad mig att komma ut och kolla på teven. Det hände sådana konstiga saker...
Jag kom ut lagom för att se det andra planet flyga in i torn nummer två och där och då skulle det nya milleniumet få sin identitet...

Och idag har det funnits anledning att tänka tillbaka på tidigare besök vid Ground zero. Så mycket känslor som fortfarande utspelar sig där. En plats som inte lämnar en oberörd.
varje år när vi är i New York besöker vi just den platsen. 
Jag tittar länge på bilden ovan på mig och min son som håller om mig. Det är känslosamt så att det förslår.
Och jag tänker på allt hat och den där kampen mellan det goda och det onda som hela tiden utspelar sig. 
Om hur jag föraktar både religion och politik - höger och vänster om det handlar om kamp, om att splittra och förgöra. 
Och det känns bra att jag fortfarande gör det. Att jag fortfarande  bryr mig, även om det känns så förbannat jobbigt varje gång den där kampen måste utspela sig.

Bara någon timma innan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm befann jag mig just där. Ibland tänker jag på dessa två händelser. Hur saker kanske varit annorlunda för mig om dessa saker bara utspelat sig lite tidigare....

Idag är det på dagen 18 år sedan Sveriges utrikesminister Anna Lindh  dog av sviterna av den knivattack som hon utsattes för dagen innan på NK i Stockholm. Där befann jag mig aldrig i i närheten, varken alldeles innan eller efter. Men jag minns det så väl och vad jag gjorde just då. Om detta hittar jag dessvärre ingenting om idag i dagens nyhetsflöde.
Beklagligt tycker jag. Inget av det får en dag bara bli en axelryckning, eller nåt som tillslut glöms bort.

Läs hela inlägget »

Anektdoter

En stund i biblioteket.
Jag och mina tankar.
Egentligen skulle jag vilja berätta lite nyheter och dessutom positiva sådana angående mitt skrivande, men det får bli en annan dag. 

Jag väntar på kraften, på att känna mig pigg igen.

Idag sa en vän som jag inte träffat på ett tag att hon uppskattade hur jag berättade historier.  Hur jag kunde ge anektdoter ur livet nytt liv.

Och när jag nu sitter här och tänker på just det där, hur  vackert det låter på ett sätt, inser jag att det är just det som jag vill bli hågkommen för.
Anektdoter.
Anektdoter från verkligheten. 

Läs hela inlägget »



Judo hela kvällen  
Judo hela veckan.
Judo hela livet.
I kväll var en fantastiskt rolig kväll. Trångt på mattan. Lite skönt tempo och återvändare på mattan. Gamla vänner och kämpar.
Jag har inte missat en träning ännu. Min insats däremot kan man säkert ha synpunkter på, men gud vet att jag vill mer.
Det där leendet jag har på bilden stämmer inte...eller det gör det egentligen, för jag tycker fortfarande att det är roligt att vara på mattan. Däremot tycks jag bara bli svagare och tröttare och framförallt sargad. Höft, knän och rygg känns gammalt och slitet. Ibland är värk och smärta så svår att jag undrar om jag verkligen skall fortsätta.
Men så är det det där med att hålla igång. Jag tror på det och jag tror på att man mår bra av att vara igång.
Dessutom är känslan otroligt underbar för att jag i min ålder faktiskt fortfarande gör det här.
 Och bara funderingen över om de där kidzen som pikar mig  för min ålder och judokondition själva i min ålder kommer klara stå på mattan i samma utsträckning, känns fantastisk spännande att få svaret på en dag.

Läs hela inlägget »

Lily was here

Söndag eftermiddag.
Det mesta av dagen ligger bakom mig. Jag lyssnar på musik, jag spelar själv.  Framförallt är jag enig med mig själv om att Dave Stewart är en av vår tids största låtskrivare, kompositör, producent och musiker oavsett om det rör sig om  Eurythmics , Spiritual Cowboys, filmmusik, eller samarbeten med andra artister.
Ända sedan projektet med Spiritual Cowboys har jag ständigt kommit tillbaka till Stewarts produktion.
Inte kan man väl börja en dag bättre än med den fantastiskt sköna  Lily was here? Eller avsluta?

Läs hela inlägget »

Det handlar om mig
Det här är i mitten av historien. Andra kan ha synpunkter på det, men det är iallafall så som jag ser på det.
Jag har kommit till mitten. Det har blivit många bokslut på vägen. 1983 började jag skriva dagbok. Min första dagboksanteckning löd. "Jag vill bara dö". Jag var 15 år och kände att livet närmade sig sitt slut.
Anledningen till det där konstaterandet var minst två till antal. Ett av dem var att kärleken tagit slut. Att jag blivit lämnad, att jag inte längre var älskad.
Där i de tidiga tonåren var allt stort. Gigantiskt stort!
Men,
om det inte varit för det så hade jag ej heller börjat skriva de där anteckningarna. Skriva dagbok som jag gör än idag. Jag hade antagligen heller aldrig börjat skriva mina veckobrev som jag så flitigt författade precis där innan millennieskiftet och som sedan blev ett sorts embryo till den här bloggen.
Bloggat har jag gjort sedan 2006.
En bra bit över 4000 inlägg har jag publicerat sedan starten. Kanske 4500? Dags för mig att snart räkna ihop igen.
Många ord och många meningar. 

Det här är mitten av historien. I år har jag bloggat i 15 år.
Den här bloggen kommer aldrig dö.
Jag har aldrigvarit mer levande än nu.

Läs hela inlägget »

Ett nytt liv

Bilder har verkligen förmågan att väcka minnen,
Såg den här bilden i mitt socialaflöde igår. Sånt berör.
En bild som även hänger på min vägg här hemma. En bild tagen för länge sedan en solig dag på Duval Street någon gång i slutet av 90-talet. 
Just den där dagen och alla andra dagar just där då vi gjorde South Beach miami, Everglades, Fort Myers Beach, Key West och många andra ställen, har etsat sig fast i mitt minne. Några av mina bästa dagar i mitt liv.
Då nya vänskapsband knöts, Äventyren avlöste varandra och nya upptäkter gjordes.
Och så den där friheten, kärleken till livet och känslan av att allt från och med nu kommer förändras...
Och förändrades gjorde det. Våra liv påverkades starkt av den där resan och allt som vi upplevde tillsammans och därefter började ett nytt liv.
Ett nytt liv för oss alla inblandade.

Läs hela inlägget »

Andra september.
Jag tog den här bilden i början av juli för två år sedan. Jag stod uppe på ett berg och tittade ut över havet. På högra sidan Madeira Airport. Den ökända flygplatsen där piloterna måste styra rakt mot bergen för att i sista stund göra en tvärvändning för att både landa och lyfta.
Även om vi väljer att leva i nuet, behöver vi människor något att se framemot. Så här års får jag alltid en stark känsla av att vilja resa ifrån.  Jag tittar på den där bilden extra länge. Jag tycker om den.Tycker om färgerna, men också vad den står för. 
Verkligheten är mest grå. Grått ute, grått inne. Det börjar nu. Jag behöver vara på min vakt. Jag söker i mitt minne om positiva sånger om september. Jag famlar i blindo. Osäkerheten är stor.
Vad ser jag fram emot? Vad längtar jag efter?

Läs hela inlägget »

Det är dags för nya sånger. Det är dags att gå vidare.
September och den där tydliga linjen mellan det som en gång var och det som gäller nu är så tydlig.
Det här är en ny tid.
Och jag lyssnar på den där galet sköna Corey Smith låten. Jag kan ta in den där känslan av saknad. Att sakna någon så innerligt. Någon som man håller så av. Att även om man har det helt underbart i New York så är det något som fattas. Jag förstår precis.

Kanske är det den där innerligheten som vi behöver nu? Jag behöver den definitivt. Och så en hög närvaro. Närvaro av kramar, kyssar, hålla handen och att bara vara så där nära varandra.

Läs hela inlägget »

Idag känns det i hela kroppen.
Men det där kommer alltid vara en skön känsla.
Träningsvärken, känslan av att känna sig mörbultad och öm i hela kroppen.
Igår var jag så trött när jag kom hem från jobbet, men jag visste att ett besök i dojon skulle göra mig gott.
Tänk vad rätt jag hade.

Genom åren har judon gett mig flera riktigt fina vänner. Den här mannen har jag upplevt så mycket roligt tillsammans med.
Det är därför som jag är kvar. För klubbkänslan, berättelserna, framtiden och vännerna.

Läs hela inlägget »

På översta bilden jag och brorsan.
Vi har upplevt ett antal såna här premiärer ihop genom åren. 
Jag har tränat judo i 40 år.
Förra veckan bjöd på höstpremiär. Det  är alltid speciellt att komma igång efter sommaren. De här höstpremiärerna har alltid kännts viktiga.
Denna höstpremiär kanske ändå är den viktigaste under alla dessa år. Klubben har varit stängd för inomhusträning i flera månader. Judo har vi inte tränat på ett bra tag om vi bortser från några pass i sommar.
Så visst kändes det extra pirrigt att bege sig till klubben  förra veckan
.
Det var hyfsat med folk på mattan och jag fick möjlighet att träffa gamla vänner som jag hängt med under många år. Kärt återseende och härligt att få kasta igen.
Skönt att vara tillbaka igen. 
skönt att det är judo i kväll.

Läs hela inlägget »
Jag Jag

Ida härjar i Louisiana och i Israel har forskning visat att om man haft Covid så är det ett bättre skydd än att vara dubbelvaccinerad. Att vara bägge delarna är som man skulle kunna misstänka dubbelt så bra. Så mina personliga förutsättningar i pandemi-tid kan inte vara bättre…enligt denna studie.
I min dagbok fem månader tillbaka kan jag läsa att jag inne på 6e dagen med Covid-19. Jag är febrig och sängliggande, men vid gott mod. Det skulle ta ytterligare 10 dagar innan jag skulle känna mig ok.
Nu ökar smittspridningen i världen igen och Sverige är inget undantag. Jag hoppas på att den nya Israel-studien om skydd mot smittan stämmer och känner mig tacksam för att Ida är långt härifrån.

Läs hela inlägget »

Var dag den första - Var dag ett liv.
Så sa Dag Hammarskjöld.
Och helgen som näst intill varit perfekt har också innehållit stunder med just denna Dag, men istället för den där FN generalsekreteraren, har jag stämt möten med poeten Dag Hammarskjöld, med berättaren Dag Hammarsköljd.

Men,

De där berättelserna är inte muntra och när jag ger mig på den där filosofiska dagboken Vägmärken hamnar jag i en värld av vemod, död och ensamhet. Inte alls den där mytomspunna världsledaren som man en gång i tiden lärde sig om i skolan.

Tidigare var döden alltid med i sällskapet. Nu är den en bordskamrat: jag måste bli vän med den.

Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?

I morgon skola vi mötas, döden och jag -, Han skall stöta sin värja i en vaken man

Hunger är min hemort i lidelsernas land. Hunger efter gemenskap, hunger efter rättfärdighet - en gemenskap byggd på rättfärdighet och en rättfärdighet vunnen i gemenskap


Jag kan plocka ut det ena jobbigare citatet efter det andra ur den där boken  som mestadels är tung och svår, men ändå så levande och på riktigt. Det är böcker som den här som verkligen får en att känna att man lever. Som ett sorts reningsbad.

Jag plockar fram mina egna böcker sedan. Böckerna där jag skriver mina egna livberättelser i.
De har jag skrivit sedan 1983. Samma ord, men olika historier.
Det är söndag kväll med djupa tankar, espresso och blanka sidor. Jag tänker på hur allt var och sedan på hur allt är. Sedan skriver jag ner min egna historia. Mestadels i klara färger.

Läs hela inlägget »

Signering

Boksignering Michelletimman Boksignering Michelletimman

Igår fick jag äntligen möjlighet att komma ut och signera böcker. Något som det inte blivit för mycket av i brinnande pandemi.
Under den här tiden sedan jag släppte boken i november i fjol har jag dock ändå lyckats ganska bra att komma ut med boken, att sälja och få berätta. Men det har krävts sin del av att tänka nytt och engagemang för att få det att fungera.
Det är förstås roligt att få sälja och signera, men det var uppriktigt sagt lika roligt att möta sina läsare, de som redan läst boken och få höra deras åsikter, vad de tyckte och och inte tyckte. Det är ytterst värdefull information som jag tar med mig i mitt fortsatta arbete med nuvarande bokmanus och kommande produktioner.

Läs hela inlägget »

Igår körde jag hem i solsken. 
Det var gott och väl 25 grader ute.
Jag tänkte att det här kan vara den där dagen, den sista sommardagen för i år. Min sista sommardag.
Jag hamnade på uteplatsen. En plats redo för mig.
Jag fällde bak positionstolen. Jag kisade mot solen. Jag tog av mig tröjan och lät solen dränka min överkropp. Jag svettades, det var riktigt varm, men jag lät det få vara så. Jag höll ut. Höll ut för den sista sommardagen. 

Jag har sovit dåligt under en tid. Vaknat ofta, drömt en del. Mestadels mindre trevliga drömmar. Igår när jag satt där ute i solen somnade jag ganska snabbt och började drömma. Denna gång om öppna vidder och om berg. Finns det något mer befriande och tillfredställande än att blicka ut mot det gigantiska, ibland helt överväldigande bergslandskapet? Kanske beror det på det solida. På tanken på något beständigt (även om jag egentligen vet att så inte behöver vara fallet).

Abrupt vaknade jag sedan till. Jag stirrade upp mot en mörk molnfylld himmel. Det hade börjat blåsa upp och värmen hade hastigt ändrat sig till kyla. Huttrande lämnade jag stolen och det som för bara en liten stund sedan varit det skönaste sköna. Nu var sommaren slut. Min sista sommar. Men minnet av min dröm om berg levde sig kvar inom mig. Jag kände mig trött, men ändå så stark.

Läs hela inlägget »

Gamla hjältar dör också.
Livet är inte evigt - trots allt. 
Nyheten om att Rolling Stones trummis Charlie Watts död påverkar mig.
Jag liksom vaknar upp ur min dvala.
De senaste dagarna har jag pratat om Stones för mina elever som bandet som aldrig kommer sluta att spela. Aldrig kommer sluta att turnera...
För några veckor sedan läste jag att Charlie Watts inte skulle följa med på den turné som  bandet planerade att genomföra. Han skulle vara nyopererad och behövde återhämta sig efter den. Minns hur han utryckte sig inför journalisterna.

”För en gångs skull var min tajmning dålig”, 

Antar att det är trummis-humor när det är som bäst.

Mitt sista bestående minne av Charlie watts var från den digitala One World Together at home galan som anordnads i april i fjol av Lady Gaga och WHO.  Kanske det coolaste inslaget från galan den där natten var Rolling Stones bidrag med låten You "Can't Always Get What You Want".
Hur Charlie letade upp sina trumlådor, radade upp dem och började att spela på dem. Det gjorde intryck på mig den där natten.

Den här världen är ännu en musiklegend fattigare.

Läs hela inlägget »
Fin kväll Fin kväll

Som oftast går veckorna undan i mitt liv. Den här veckan har varit ett undantag. Dagarna har varit långa och liksom segat sig fram.
Och egentligen så skall jag inte ha så ont av det, då det i praktiken innebär att mitt liv faktiskt blir en aning längre. Iallafall som jag själv uppfattar det och det är ju det som egentligen spelar roll. Eller hur?

Men det finns ett litet undantag i det där "sega sig fram" för helgen har varit fantastisk och innehållsrik i goda vänner lag och det ger liksom hela den här veckan en positiv inramning.
Jag kan inte påstå att jag känner mig utvilad, men sinnet är lätt och hjärtat lugnt.
Nu kan jag med tillförsikt se framemot en ny vecka.

Läs hela inlägget »

Och så kommer den där veckan tillslut då "alla" tycks vara tillbaka på jobbet igen efter några veckor semester.

På sociala medier är reaktionerna blandade, men många inlägg och statusuppdateringar är lätt ångestladdade, smått desperata..

Solen visar sig nu på morgonen, men nu är det regnets tid som råder.
Än är det en del sommar kvar som många vill påpeka, men sanningen är också att för många tar den slut just här och nu, vilket man vill det eller inte. Det där som hör sommaren till som sena kvällar utomhus, härliga spontana bad vid stranden, dagsutflykten till ett härligt ställe, mm byts mot rutinmässiga sysslor efter arbetstid.  
Det är dags att lyfta, att flyga, att använda sig av all den där energin som man samlat på sig under några veckor. 
Dags för andra halvlek.
Läs hela inlägget »

Läs hela inlägget »

Skolstart

skolstart skolstart

Det är alltid något speciellt med skolstart.
Salen skall snart fyllas med elever och musik och jag skall få hålla på med ett av det absolut  roligaste jag vet.
Livet.

Läs hela inlägget »
Från promenaden Från promenaden

Arbetsdag.
Den kommer och går.
Allt går så fort och ibland undrar jag om jag verkligen är med i händelserna, i den där "dagsfilmen"
Morgonen handlar om risken för  en ny smittovåg när skolan börjar och så Afghanistan... Det där hänger i under resten av dagen. Vem kan släppa bilder ur huvudet av människor som försöker klamra sig fast i låsta flygplan som lyfter?
Efter promenad x 2 och lite födelsedagsfirande, hamnar jag framför teven och GES hos Lotta. Det fanns en tid då jag tyckte att Ges stod för riktigt meningslös musik. Vad tur att man kan ändra sig. För även om det i grunden inte är min musiksmak så är när allt kommer omkring Glennmark, Eriksson och Strömstedt fantastiska låtskapare och har min fulla respekt. Kvällens framträdande hos Lotta på Liseberg fick mig verkligen att må bra och jag blev påmind om att det är just den förmågan som musik har. att göra gott, att hela, att läka.
För några dagar sedan såg jag Benjamin Ingrosso och hans framträdande på Skansen. Det hade samma inverkan på mig. Mästerligt och lugnande vackert.
Nu är det läggdags och det som kunde varit en högst jobbig dag avslutas med lugn och tillfredställelse.

Läs hela inlägget »

Jag är på gång nu.
Hösten kan komma och jag är redo för den.
Det är söndag och jag tittar ut mot vad som ligger framför mig.
Jag har förväntningar på den här hösten. Jag har förväntningar på vad som är kvar av året.
Jag har sorterat allt. Eller, rätt mycket iallafall. Fått lite av den där strukturen som jag eftersträvar. Jag känner mig lugn. Lugn och behärskad. Nu kan allt komma.

Läs hela inlägget »

Jag vet inte

Vädret tycks inte kunna bestämma sig för om det skall vara regn eller sol. Jag sitter ute och tittar upp mot himlen och konstaterar ännu en gång att jag skall ta på mig min T-shirt igen. Kanske är det därför den istället väljer det gråa molniga, för att det finns en osäkerhet där vad som man egentligen önskar?
Jag har genom åren haft en avig inställning till personer som inte vet. Som aldrig varken kan säga ja eller nej, utan som oftast använder ordet jag vet inte. Vädret verkar kunna sälla sig till dom. Samtidigt måste det finnas en befrielse i att kunna säga "jag vet inte", för då har man ju liksom friskrivit sig från alla fortsatta konsekvenser. Se på vädersändningarna bara, eller de prognoser som ges online. Inte tycks det vara någon fördel för meteorologerna att säga hur det skall bli, då majoriteten av oss medborgare tycker att de har fel..
Ja, det är väl därför att de kallar det prognoser. De friskriver sig helt enkelt utan att för den skull säga "Jag vet inte"
Jag nämnde ovan att jag hade en "avig inställning till personer som säger att de inte vet" Det var nog en underdrift. De gör mig förbannad och upprörd. Ja nu märker ni att mitt språk hårdnat.
vad innebär då det?
Att folk inte får säga "jag vet inte"?, att man alltid måste ha ett svar? Naturligtvis inte. Ofta vet man inte till en början, men man kan alltid ta reda på det. Låt mig ge ett exempel.

"Du, skulle du kunna hjälpa mig att ta upp båten på lördag?"
"Jag vet inte"

Sånt där händer faktiskt. Man vet inte. Som den som frågar har man en förväntan att man inom en rimlig tid skall få ett;

"Nej, det kan jag inte, eller Ja det kan jag".
Hos dessa människor kan man inte räkna med att få det, utan när man blir tvungen att fråga ett par dagar senare igen blir svaret åter igen

"jag vet inte".
Inte "jag vet inte ännu, men jag kollar upp så fort som möjligt och återkommer." 
Märker ni skillnaden? Det senare driver inte den som frågar till vansinne. 
"Skulle du med till helgen"?  "Jag vet inte"

Det börjar regna igen och det blir med ens kyligare. Nu behövs definitivt T-shirt på. Jag tittar på regnet och funderar om jag också likt meteorologerna skall börja använda mig av prognoser.

"Jag skall enligt prognosen arbeta på måndag"
Eller så skall jag helt enkelt kapitulera och göra det ytterst enkelt för mig och säga.
"Ja vet inte"

Läs hela inlägget »

Ibland behöver man påminnas om vissa saker.
Som att njuta av varje stund i livet.
För ett tag sedan pratade jag med en mycket klok vän som tog upp just det där viktiga. Saker att tänka på när man tycker att tiden rullar på för fort och man bara har en önskan - att ens tid vore oändlig. Då man önskade att tiden bara skulle kunna stanna ett litet tag. Det är just då som man faktiskt "själv kan stanna tiden". Genom att bara låta saker och ting vara. Inte tänka på morgondagen eller nästa vecka. Att bara fokusera på tiden just här och nu.

Och min vän sa; " Många människor har fullt schema och tror att livet blir mer meningsfullt om man ”gör” saker hela tiden. Instagram-vänliga saker, du vet, som visar att man har mycket att göra".

Jag lyssnade och sa sedan; "Då är det snarare som att man skall leva så som om man kunde stoppa tiden och bara låta allt komma till en".

Sedan sa min vän igen "Ja, som när man var liten och sommarlovet kändes oändligt. Tror det var för att man njöt av varje stund och inte tänkte framåt så mycket".

"Just därför att man ännu inte lärt sig tänka framåt" sa jag.

Det finns så mycket att ta in och reflektera över under ett sånt samtal. Mycket som är självklart men som glöms bort upp i allt det där som kallas vardag.
Vad är det positiva som man minns från sin barndom? Ofta stressfria upplevelser, enkla saker, som fika i det gröna, bad, utflykter, en bok i kojan under en regndag...
Vad det handlar om är att det inte är så mycket svårare än så. Att man bara stannar upp och påminner sig om det.
Vill man läsa en bok hela dagen ska man göra det. Vara uppe länge om man vill. Njuta av ljumma kvällspromenader. En semester skall vara skön, precis som alla andra veckorna på året skall vara. Ju fortare och ju mer man faktiskt kan tillåta sig det, ju bättre och rikare blir livet.

Läs hela inlägget »
Etiketter: livsnjutning

Jag kan ibland få kritik för att jag har en vårdslös inställning till livet. Då brukar jag hävda det motsatta. Livet har stundom varit ganska besvärligt och hårt. Jag har aldrig fått något gratis.
Men,
Jag har försökt att ta vara på möjligheterna och jag har accepterat att livet inte är rättvist. Jag har också försökt att vara en god medmänniska. Att göra rätt, (även om det kan vara en utmaning i sig).

Väl medveten om livets prövningar försöker jag också alltid att ha det gott. Att göra det som jag vill göra. Förverkliga drömmar och hela tiden vara beredd att riva ner hinder. Jag kan ibland få kritik för att jag har en vårdslös inställning till livet. Då brukar jag hävda det motsatta. Livet har stundom varit ganska besvärligt och hårt. Jag har aldrig fått något gratis.
Men,
Jag har försökt att ta vara på möjligheterna och jag har accepterat att livet inte är rättvist. Jag har också försökt att vara en god medmänniska. Att göra rätt, (även om det kan vara en utmaning i sig).

Väl medveten om livets prövningar försöker jag också alltid att ha det gott. Att göra det som jag vill göra. Förverkliga drömmar och hela tiden vara beredd att riva ner hinder. Det är viktigt att kunna njuta. Det är viktigt att kunna fira när tillfälle ges.

Idag har jag tänkt lite extra på att jag lever i ett land som jag älskar och ett land som framförallt kunnat ge mig förutsättningar till att uppnå allt det jag uppnått.
För jag är en upptäckare, en livsnjutare av rang och en tidens berättare som hela tiden observerar livets och tidens skeenden.

Och i kväll njuter jag av hett te och en skön fåtölj. Det är viktigt att kunna njuta. Och det är viktigt att stanna upp, tänka till och njuta av det där som man kallar det "lilla".

Läs hela inlägget »
Etiketter: livsnjutning


Jag sägs vara en livsnjutare. En person som inte är upptagen med att överleva, så att jag glömmer att leva. Dock möter jag ständigt massor av myter om just livsnjutning, där själva njutandet istället har förvandlats till en livsväntan där man inte ser den rikedom som varje dag har att erbjuda.
Denna vecka tänker jag skriva om att njuta. Passar riktigt bra tycker jag eftersom att jag idag åter är tillbaka på min arbetsplats. Ett inlägg om njutning varje dag under hela veckan. Så får det bli.
Vi lever i en tid då det borde vara ganska enkelt att njuta. För aldrig har vi människor haft det så bra. Ändå är det så lätt att just njutandet förvandlas till en livsväntan där resultatet…ja exakt! …blir att vi hamnar i en ständig längtan efter bättre tider.
För mig handlar det om att vara lyhörd för allt livet kan ge mig och inte om allt det jag skall göra när jag t ex blir pensionär, slutar jobba, när helgen kommer. osv. Jag tror på att vi behöver komma bort från hela tanken om ekonomisk rikedom, fina viner och en god cigarr som myten kräver. För vi måste leva våra drömmar istället för att bara drömma dom. Vi måste göra varje dag precis så som vi vill ha den och det i det lilla och kanske i det stora obetydliga.

För vad livsnjutare egentligen betyder är det någon som älskar livet innerligt och det är när du börjar njuta som faktiskt livet får en mening.

Läs hela inlägget »

Jag vid poolside.
Jag ser så där sprudlande nöjd ut med tillvaron. Jag kan känna känslan inom mig bara genom att titta på den bilden.
Det har varit en fin sommar. Jag har haft en fin semester. Levt mig igenom två svenska landskap. En evighet i Dalarna, några dagar i Skåne. Jag har också tillbringat tid längs den Bohuslänska kusten. Från söder upp till norr. Jag har umgåtts med familj och vänner och jag har haft möjlighet att få stämma av med personer som jag inte längre fanns kvar i mitt liv. Samtalen har varit viktiga under hela semestern. Samtalen med vänner och människor från vardagen. Mycket tar jag med mig just från samtalen.
Och så Grekland som kom hastigt och oväntat, men som blev en stor final på några sköna veckor i sommarens fria tid.
Det är fortfarande en del av sommaren kvar, men i morgon börjar jag att jobba. Det har varit en fin tid, men nu börjar vi på något nytt. Som en ny bok, ett nytt kapitel, kanske t om som en ny era. Vem vet?
I morgon är iallafall en annan dag.

Läs hela inlägget »

Som en säker påminnelse om att vi nu är på väg att lämna sommaren bakom oss tar ihållande höstregn och blixt och dunder över.
Det är fortfarande augusti, men allt känns så väldigt mycket höst.

Vissa saker har verkligen förmågan att sänka mig.

Och jag är plötsligt sjukligt trött och allt känns bara tungt, trist och kallt.

Men,

precis som om jag får hjälp från ovan, börjar jag nynna på den där gamla 60-talsklassikern med Elvis; Follow that dream. Den där meningen "When your heart gets weary, time to sing a song" smakar gott och allt fylls med energi och hallonsaft. 

Några textrader, den där takten, det sorglösa uttrycket och minnen av en fantatsisk sommar...
och så inser man att man även kommer överleva ständig höst.

Läs hela inlägget »

En bild jag gärna tar med mig in i hösten. En bild som beskriver sommarens härliga ögonblick. Jag och min son. Vi är bruna och ser så där nöjda ut som man bara kan göra när man vet att man befinner sig just nu i den bästa av världar.

Läs hela inlägget »

I en låt som jag skrev på 90-talet konstaterade jag att jag aldrig skulle komma närmre sanningen än så här. Så här decennier senare kan jag konstatera att det fortfarande finns mycket som jag skulle vilja få sagt. Så många sanna meddelanden jag skulle vilja skicka, så många ord som borde skrivas och kanske t om sägas…
Men så tänker jag att någon dag så måste det komma ett slut. En dag då allt måste gå vidare.
Jag är nog där nu.

Och himlen är grå och grönskan liksom har kommit på skam. Jag skulle vilja konservera juni. Det är nog allt jag vill.

Läs hela inlägget »

Ett regnoväder är på väg in över Dalsland.
Jag har stått och tittat ut genom fönstret, lyssnat på vinden och sett den ta tag i träden och ruskat om dess grenar och löv. Snart har vi hösten här tänker jag, för att i nästa stund reflektera över hur fort det går mellan de olika stunderna. Inte allt för länge sedan låg jag på en strand och hörde hur vågorna slog in mot stranden. Vinden var het och solen förförisk läcker.
Måste jag minnas den där stunden långt in i november.

Läs hela inlägget »

Slutet

Min semester avslutas på bästa sätt med sol, hav, fiske, avstämning, god mat och trevligt sällskap. Om det här är slutet, är allt gott.

Läs hela inlägget »

Bra avslut

Jag har sagt tack och hejdå till Grekland för den här gången. Nu vankas det andra spännande dagar.
Grekland blev verkligen något extra och en underbar bonus ovanpå en förövrigt fantastisk sommarledighet.  
En ynnest att få göra det med det här gänget. En gåva att få göra det med barnen.

Läs hela inlägget »

En båt är på väg in i hamn och jag kan inte låta bli att minnas tillbaka på de där gångerna som man hoppat på en sån där båt för att komma ut i den Grekiska ö-världen. Alltid från italienska Brindisi ut till den där totala friheten som ö-luffning innebar. Till Korfu, eller till grekiska fastlandet och Patras för att därifrån ta sig vidare ut till någon paradisö.
Vi var unga, runt 20 och ville bara ha roligt. Det var det enda vi begärda. Tänker för stunden på just en sån där resa, hur 4 unga män och vänner sedan länge fyllde några veckor med ungdomlig dårskap, men också stor nyfikenhet på livet och som hade Europa som sitt spelfält. Detta var långt innan en svenskt EU-medlemskap, men vi levde ändå som att vi var gränslösa.
En gång hamnade jag nere i maskinrummet, en plats där jag som passagerare inte skulle vara. Vi skulle kunna bli utslängda därifrån, kanske t om kanska avslängda från båten. Istället blev det en kortare rundvandring, innan vi vänligt visades upp till där vi fick vara. Detta av en man som vi trodde var båtens kapten. Så här i efterhand hade han troligtvis en annan rang. Men det är ett fint minne så här många år efteråt. 80-talet var ett galet decennium.
Jag tänker på hur vi låg på soldäck och sög i oss av de där drinkarna som beställdes, på ö-äventyren och galna upptåg. Så här många år senare när jag sitter under en parasoll och tittar ut mot havet kommer allt det där återigen över mig. Så mycket har ändrats för mig under alla de här åren som gått sedan då, men den där nyfikenheten och reslusten är den samma som då.

Läs hela inlägget »


Insynsskyddad av ett bergsmassiv och med ett stup rakt ned i havet bakom staden, ligger Olympos.
Olympos grundades av  flyende invånare från ön Saria och orten Vrykous för att undkomma pirater och saracenerna.
Där blev de helt isolerade från omvärlden, något som ännu märks idag  av den doriska dialekten i språket, kulturen och konsten.
Det tog tid för oss att komma hit och det var inte helt enkelt.

Läs hela inlägget »