2021 > 02

Livet har sina ups and downs.
Precis som alla dessa dagar.
Jag har varit ledig en vecka från mitt riktiga jobb. Jag har haft möjligheten att gå in i något annat. För några kanske en fantasivärld, för någon annan dröm som går i uppfyllelse. De här dagarna har varit min möjlighet att testa, känna av och ta in om det här är något som jag skulle vilja ha mer av i mitt liv. Att gå in i något så fullkomligt och bara vara där.
Och trots att saker och ting kommer in och stör och det finns det som jag förbannar, kan jag inget annat än att säga att det har varit en bra vecka. Att jag är nöjd.
Och kanske är det det här som jag velat göra i hela mitt liv, utan att egentligen veta om det.
Jag går genom en förändring.

Läs hela inlägget »

Ord

Det ser fint ut idag.
Solen skiner och det ger förhoppningar.
Hopp om en dag utan överraskningar och oväntade händelser.
Ett par timmars skrivande väntar.
Jag är på gång.
Varje ord, varje mening kommer alltid finnas här som ett bomärke.
Det är de som kommer få mig att minnas.

Läs hela inlägget »

Frukost.
En ny dag tar sin början.
Söndagen skall ta mig tillbaka till andra rutiner. Till något annat än vad som skett denna veckan.
Men först ingenting en liten stund till.

Läs hela inlägget »

Amerika

När man inte kan åka till Amerika för att äta amerikanskt, får man välja ett annat sätt för att tillgodose sina gastronomiska behov. På det konstaterandet valdes restaurang igår. Nu är det åter kväll och det laddas för middag.
Idag hoppades jag på solen, men i Göteborg orkade den bara vara uppe några få timmar. Sedan bara grått. Men det blev bra ändå. Saker och ting kommer på plats och jag ser framemot ännu en vår.

Läs hela inlägget »

Ibland känner jag efter. Känner efter hur min status är, hur jag mår. Något man behöver göra ofta. Eller ständigt. En utvärdering av det egna nuet.
Jag hamnar i sängen... Med kaffe, framför nyhetsmorgon. Bara en liten stund, några djupa andetag, den sköna känslan av att finnas till.
Mitt bokmanus kan vänta.

Läs hela inlägget »

Frukost
Den första sittningen. Alltid första sittningen. Stanna kvar en stund. Låta allt sjunka in. Ladda upp inför en ny dag.
Ett nytt manus tar form.

Läs hela inlägget »

Just nu är jag på ett hotellrum i Göteborg och har påbörjat manuset till bok nummer två och uppföljaren till Michelletimman.

Innan jag åkte hit gjorde jag färdigt 9 bokpaket för att skickas och ett signerat exemplar för avhämtning till mina fina läsare.
Jag får fortfarande in bra med beställningar varje vecka till min egna e-shop och siffrorna från bokhandeln ser fortsatt bra ut.
Jag är så tacksam för det fantastiska gensvar jag fått för Michelletimman och det stärker och boostar mig nu när jag sitter och jobbar med min nästa bok.

Har du ännu inte skaffat dig ett exemplar av boken Michelletimman eller är intresserad av att veta mer om vad den handlar om kolla in den här länken.

Läs hela inlägget »

För några dagar sedan avslöjade jag att jag ingått avtal med Saga Egmont om mina digitala bokrättigheter. Det innebär att Michelletimman kommer finnas digitalt över hela världen. Det som händer nu är att Michelletimman konverteras till en ePubsfil och därefter skrivs ny metadata (motsvarande baksidetext) med anpassade keywords. Ett nytt omslag (som det sägs) tilltalar den digitala målgruppen kommer också tas fram innan publiceringen av boken. Där skall jag kunna komma med input.
Därefter kommer den att finnas tillgänglig hos biblioteken, streamingtjänsterna och hos alla stora digitala återförsäljare. 

En preliminär plan är att e-boken skall kunna publiceras någon gång mot slutet av april, och ljudboken förhoppningsvis någon gång under hösten. 
Självklart kommer jag återkomma när det finns mer exakta utgivningsdatum.

Läs hela inlägget »

Det blir aldrig som man tänkt sig. 
men jag har liksom alltid med det i planeringen.
Trots allt...
Bortkastade dagar, bortkastad dyrbara tid.
Förbannad? Ja.
Men allra värst är likgiltigheten.

Läs hela inlägget »

Jag är inte säker på om jag kommer få se solen idag.
Men, det har spruckit upp varje dag jag har tvivlat.
Det skall bli kallare igen och jag skall åka iväg några dagar.
Det kommer göra mig gott.
Och nu är tiden då uppföljaren till Michelletimman försiktigt kommer  titta fram. ord för ord, mening för mening. Jag byter plats och startar om. 
Klimatombyte gör gott...men på säkert sätt förstås. Idag är det viktigt att förtydliga varje steg man tar.

Jag väntar på solen och jag är på väg bort. 
Längtan, väntan och handling.
Tiden går och jag med.

Läs hela inlägget »

Jag längtar mig bort.
Jag vill till Italien, USA och Grekland.
men det är jag knappast ensam om.
Trots att våren nu klättrar sig upp i vårt land.

Igår var en av nyheterna att folk har börjat köpa utlandsresor igen.
Vi människor behöver ha något att se framemot, oavsett vad det är. Trots mutationer och skenande smitta.
Före jul bokade jag två resor. Först Miami till sommaren och New York till hösten.
Inget av det känns i dagsläget realistiskt...men jag fortsätter tro och hoppas, för det måste jag göra. För om jag inte längre vågar längta. Vad är jag då? 

Läs hela inlägget »

Tacksamhet

Jag är ledig och denna måndag har förvisso varit hektisk, men jag har haft möjlighet till att njuta. Njuta av att få vara ute i den vackra dagen till exempel. 
Jag var ute när solen tillslut sprack igenom och vid ett tillfälle tog jag av mig jackan och stod i bara ärmar och kisade mot solen...
Men för precis ett år sedan låg jag i dryga 40 grader feber och skulle så göra under resten av veckan. Jag hade insjuknat redan på fredag kväll veckan innan och  skulle sedan genomlida den värsta influensa jag varit med om. Det här var strax innan Corona fanns på allas läppar och det fanns ingen anledning till att koppla min sjuka till en mystisk virus.
så här efteråt har känslan varit att jag hade det då. Att det var Corona som drabbat mig. Därefter har jag befunnit mig mitt bland smittan, bland vänner och bekanta som insjuknat, men jag har alltid klarat mig. Detta styrker förstås min misstanke. Tid har gott och om så nu var fallet att jag hade smittan då, lär jag inte ha några antikroppar kvar nu. Så jag gläds över att idag vara frisk, att njuta av att kunna vara ledig.

Nu har jag precis avslutat en stund framför teven. Premiär på Benjamins på TV4. Känns som en skön avslutning på denna dag med en blandning av bra musik av fantastiska musiker och uppslupen stämning bland de inblandade.

Och så går en dag och jag känner stor tacksamhet.

Läs hela inlägget »

De här dagarna duggar tillkännagivandena tätt.
Under kommande vecka kommer jag påbörja min nästa bok. Detta under några dagar i Göteborg, där en del av handlingen kommer utspela sig.
Arbetstiteln är Johnny B och syftar på den hitlåt som rockbandet Hooters hade i slutet på 80-talet.
Där kommer vi få lära känna en ny karaktär vid namn Johnny Bengtsson som minst sagt dras in i en helt otrolig spännande och läskig historia.
Med från min tidiga bok finns Dany och Michelle och handlingen tar sin början 8 månader efter de fruktansvärda attentaten i det lilla samhället i Färgelanda, Dalsland.

Att jag skulle fortsätta skriva var ingen självklarhet och när Michelletimman kom ut var jag säker på att det inte skulle bli något mer.
Nu så här några månader senare då försäljningen av Michelletimman gått långt över förväntan och jag dessutom fått den trygghet som behövs för att jag skall kunna se mitt skrivande med mer långsiktighet, har förutsättningarna förändrats och jag har bestämt mig för att köra på, ta chansen, leva drömmen.

Läs hela inlägget »

Det har varit en lång dag.
En bra dag.
Det har varit några intensiva veckor.
Jag är trött, det skall medges.
Idag har jag varit med och hållit utbildning på klubben. Fortsättning i morgon 08.00.
Men jag tycker om det. En sån befriande känsla att få stå på judomattan igen.
Hemma blir det jag och gitarren.
Det är avkoppling.
Det är blues. Blues för Dalsland.

Läs hela inlägget »

Äntligen

För första gången på flera månader skall jag åter får stå på judomattan.
Förutom att vara med och hålla en insruktörsurbildning på klubben hoppas jag på att få kasta, rulla och ha kul.
Väskan är packad. Dags att åka.

Läs hela inlägget »

Äntligen är avtalet påskrivet och jag kan nu avslöja att jag ingått avtal med Saga Egmont om mina digitala rättigheter när det gäller Michelletimman och kommande böcker.
Det känns otroligt roligt och inspirerande att vi kunde komma överens och att nu få ligga på ett stort förlag med de fördelar som det innebär.
Inte minst ger det mig arbetsro och möjlighet att kunna planera för framtiden när det gäller framtida litterära planer.
Saga Egmont är ett mycket expansivt företag och har kontor i 6 länder och med det ett av de ledande förlagen i Europa inom digital utgivning med mer än  27 000 publicerade ljudböcker och mer än 50 000 E-böcker.
Många stora svenska och utländska författare ligger på Saga Egmont, men för min del tycker jag att det känns fint att ligga på samma förlag som Edgar Allan Poe, Mark Twain och Karin Boye. Bara det är ju en Bucket-list uppfyllelse.
Mer om detta kommer jag berätta om framöver.
Nu skall jag fira.

Läs hela inlägget »

Jag följer samhällsläget.
Jag följer debatterna.
Jag följer världsläget och Myanmar och USA upptar mitt största intresse.
Donald Trump rasar mot republikanernas senatsledare Mitch McConnell och det är minst sagt dålig stämning i det där partiet just nu.

Tar en promenad runt i omgivningarna. Behöver frisk luft och syre mellan distanslektioner och arbete.

Johan Forsell från moderaterna är ständigt på hugget. Något jag uppskattar. Gillar politiker som outröttligt står upp för ett bättre samhälle och vill göra det bättre för oss medborgare. Men förslaget om att  föräldrar till unga brottslingar ska få betala mer pengar när deras barn gör brott är ett ganska ogenomtänkt och dåligt förslag som inte ens borde blivit ett förslag. Och stopp och belägg! Föräldraransvaret är otroligt viktigt, men att höja ett skadestånd kommer inte ändra på någonting. Här krävs det helt andra insatser.
Det tycks Johan Forsell också inse när han blir ordentligt bortargumenterad av vänsterpartiets Linda Westerlund Snecker.
Men han sköter det snyggt i debatten. Det skall han ha kred för. Inga påhopp och faktiskt både artighet och respektfullhet.

Under morgonen är det civilministern och Idrottsministern tillika kulturministern som står i centrum. Det har blixtinkallats till presskonferens. Alla fruktar vi hotet om en tredje smittvåg.
Det är allvarsamt i rutan...och framför.
Det läggs fram nya förslag och det är förordningar och pandemilag ...och hot om att stänga ner delar av Sverige...
Det är allvar nu....
Eller...Det är fortfarande allvar, men vi måste förstå att det är allvar, påminnas och hålla ihop och hålla ut....
"Vi förbereder oss för att som det ser ut nu kan det bli aktuellt att stänga delar av Sverige", varnar socialministern Lena Hallengren.
Nedstängningen är snart ett faktum.
Lock down!
Game over?

Läs hela inlägget »

Ingenting är som en väntan på en gryning.
Att få vara med när något tar en början.
En dag - det största av allt oförutbestämt.
Vad händer idag? 

Läs hela inlägget »

Det är slut

Det är över nu.
Finito.
En livslång förälskelse som tog sin början där någon gång 1976.
Det är slut på dessa nattvak. Det är slut på dessa drömmar och förhoppningar.
Jag har gjort det så många år. Trott.
Men nu är det slut.
Efter ännu en kollaps.
Det är som att det blivit det här lagets varumärke. Den totala kollapsen. Gång efter gång.
I natt efter ledning med 5-1 mot ligans sämsta lag, för att därefter förlora med 6-5.
Ännu en meningslös vaken natt, men den sista av den här anledningen.

Läs hela inlägget »

Morgonen var rosa och dagen fortsatte så.
Jag tror att det finns ett slut på den här kylan.
Och i kväll träffar jag åter vänner. Dock på distans. Det är tidens gång.
Det har i stort sätt varit en glädjens dag. En dag att fira och glädjas.
För det händer roliga saker också i denna ångestladdade pandemi-tid.
Jag känner stolthet.

Nu är kvällen här.
Temperaturen har stigit och jag står en stund ute på balkongen och blickar ut över centrum. 
Det är att begrunda och besluta.
Det händer saker mest hela tiden, men i de flesta fall kan jag inte längre påverka. Bara vackert hänga med.

Läs hela inlägget »

Tack

Det finns nästan inget bättre än att få känna uppskattning för det man gör och det som man gjort. Näst efter att ge uppskattning är det den skönaste känslan.
Tiden efter att jag gav ut min första bok Michelletimman har varit omtumlande på flera sätt. Dels trodde jag aldrig att den skulle sälja så bra och inte heller visste jag att författarskapet skulle föra med sig så mycket arbete.
Men det som stuckit ut allra mest är all den kärlek och de positiva ord och handlingar från vänner och människor som jag inte känner, men som läst min bok, som jag fått tagit emot.
Finns inget som får mig så rörd som läsare som hör av sig när de läst färdigt boken för att ge respons.
Och så alla lyckönskningar och blommor...
Till alla er vill jag idag rikta min kärlek och säga tack!

Och till er som hela tiden trott på mig;

Ni gav mig energin till allt det här.

Tack!

Läs hela inlägget »

En av de där sakerna som jag minns från min egna skolgång är ett citat av Moliere;
Att leva utan att älska är ej att leva ett verkligt liv.
Det passar in en sån här dag.
Det passar in på mig.

Ute är det kallt, men ack så vackert och det gör nästan ont i mig när jag ser den där bilden med den klarblå himlen och det där vackra videoklippet nedan, där ljudet skall spelas högt. 
Jag älskar det där knarrandet när den kalla snön pressas samman och kristaller bryts sönder, eller gnids mot varandra...Något av det, eller kanske både och?
Hursomhelst måste det vara riktigt kallt, kanske minst -10 ?

Och det har varit en fin helg och nu ser jag framemot ännu en vecka med spännande innehåll. Livet är gott!

Läs hela inlägget »

Kärlek

Dagarna går och kylan består.
Något direkt bloggande har det inte blivit de senaste dagarna.
Men ingen bloggtorka här inte, utan mina dagar är just nu rejält fulltecknade.
Jag ser det som något positivt. Jag lever och jag är något, betyder något för andra.
Och den stora kärlekshelgen symboliseras bäst på mitt vis genom mat och fika.
Som trevliga restaurangbesök, frukost på sängen,kärleksfika och en riktigt god söndagsmiddag.
På det träning och riktigt goa och sköna promenader i den kalla, men ack så soliga och vackra dagen.
Allt är gott!

Frukost på sängen
Frukost på sängen
Fika
Fika
Lunchläckerheter
Lunchläckerheter
Söndagsteken
Söndagsteken
Läs hela inlägget »


Kylan har bitit sig fast.
En del gillar det.
Jag gör det inte.
-21 den här morgonen är ingen toppnotering för denna vinter, men det räcker till ändå.
En dag då det inte är svårt att hålla huvudet kallt.

Läs hela inlägget »

Morgon
Kylan håller ett fortsatt hårt grepp i vårt avlånga landa.
När man möter den här synen när man skall ge sig ut till bilden är det inte konstigt om man funderar ytterligare en gång om man inte skall lägga sig i sängen igen och dra täcket över huvudet.

Läs hela inlägget »

Det är sent
Jag har suttit och funderat en stund. Dessa grubblerier är inte bara till ett fördärv.
Jag öppnar balkongdörren och går ut.
Det är kallt, men den lätta iskalla vinden är uppfriskande och ändå skön på ett sätt. Jag tittar upp på himlen. Ser på stjärnorna. Ser dem bra trots att det är lite molnigt. Tänker på när jag som barn stod med pappa ute och tittade upp mot himlen och såg alla de där glittrande solarna. Jag gillade det.

Tänker på min bok Michelletimman sedan och hur den liksom nu fått ett eget liv. Det händer saker kring boken mest hela tiden som känns så otroligt spännande. Just nu är vi inne i en fas som jag hoppas mycket på. Ser framemot att få berätta om det här på bloggen när allt är färdigt...
Se där, då blev det en cliffhanger...

Jag tar en bild upp mot stjärnhimlen, men det blir förstås inte så som jag ser den just nu. Nåja, det är så det är.
Förövrigt tycks saker just nu falla på rätt plats. Skönt när det går bra.
Låt oss nu hoppas på att få vara friska och att inte Covid-19 tar oss. 
Den där smittan skrämmer.

Läs hela inlägget »

Och kvällens måltid signerad min son tar oss till Italien och jag är för stunden världens lyckligaste man.

Läs hela inlägget »

15 år

15 år som bloggare.
Dagens bild är på mig och är det första fotot som publiceras på min blogg. Jag är uthållig som få. 

Jag börjar, men jag slutar aldrig.
För en dag när alla slutat att blogga och alla
följare har tröttnat på att läsa om okända människors oväsentligheter, tänker jag fortsätta att blogga och skriva mina obetydande rader. För en dag skall det forskas och som dagens arkeologer undersöker i jord och mark och letar, kommer denna generation
av historietörstande Indiana Jonasar att söka world wide, efter bloggar, facebookkonton och hemsidor. Då kommer jag finnas där: Färgelandabloggaren som registrerade sin nutid "Instant real life".

Jag har ett provocerande syn på livet förklarade någon för mig. Kanske en av framgångsfaktorerna till att folk fortsätter läsa mig...

Mina trevande försök till att skriva blogg mottogs svalt till en början. Men, jag hade inga ambitioner till att få många läsare och trots att det kunde gå dagar då jag hade noll besökare, hittade jag snabbt glädjen i att skriva inlägg.
Någongång efter ett par månader var jag uppe i drygt 20 unika besökare per dag och jag var helt förundrad.

Tiden gick och inlägg per vecka blev fler och fler. Jag förstod efter ett tag att mitt engagemang i judoförbundet drog till sig läsare. I augusti 2008 låg jag stadigt över 300 besök och det visade sig att det bara skulle öka fram till judoförbundets årsmöte i mars. Sedan tog den politiska agendan vid i april och ett par inlägg räckte för att bloggen skulle bli en liten besökssuccé. Där någonstans förlorade jag min bloggaroskuld och den uppståndelse som sedan följde av hat, granskningar, mordhot och förföljelse, gav en otäck smak av internets mörka sida. Men min blogg mådde bra av uppståndelsen och nu var det plötsligt flera tusen varje dag som läste min blogg.

Många av de bloggar som jag genom året följt har lagts ner pågrund av samma anledning.
Att blogga kräver inga förkunskaper. Att bli en framgångsrik bloggare är inte svårt. Vi människor fullkomligt älskar att höra skvaller, läsa om tokerier, läsa om människor som gör bort sig, är elaka, eller sticker ut med en oliktänkande åsikt. Jag har lärt mig det nu. Att skriva om Torontos Maple Leafs senaste match skapar inte de rubriker som ett dödshot gör. Det bara är så tyvärr.

Jag har aldrig haft bloggen som huvudsyssla och huvudsakliga inkomstkälla. Jag har alltid haft ett annat heltidjobb bredvid och det har heller inte varit mitt önskemål att ha det på något annat vis.
Bloggar man inte själv kan det vara svårt att föreställa sig hur mycket tid som faktiskt ligger bakom inläggen, bakom alla texterna och bilderna. För att inte tala om allt jobb som läggs ner runt omkring bloggandet som design, sociala medier, SEO, analyser, osv
Hur man får till den vardagen är värt ett eget inlägg.

Att blogga är inte ett jobb, det är en livstil. Det är så som jag ser på det.

Läs hela inlägget »

Ett av de bästa beslut jag tagit är att starta upp egen e-handel. Vanligtvis brukar jag använda onsdagar och söndagar för att skicka iväg böcker, ordna med administration och bokföring, men idag fick det bli ett trevligt lördagsnöje. Även om det innebär en hel del extrajobb för mig, så kommer jag närmare läsarna på ett sätt som jag föredrar. Det blir liksom mer personligt.

Idag har jag packat 14 nya böcker som skall iväg och 6 stycken finns här hemma signerade för avhämtning. Det där att träffa förväntansfulla läsare har blivit ett personligt nöje och en ersättning för att man inte kan hålla några vanliga signeringar ute i handeln.
Även om jag älskar att kunna rada upp mina beställningar och ta en bild på dem, så börjar jag nu också att längta efter att få komma igång att skriva igen. Att kunna tillbringa timmar av helgen, tidiga vardagsmorgnar och kvällar för att bara gå in i sin egna värld igen. Så skall det snart få bli, men först skall jag fortsätta att njuta av att få skicka iväg beställningar till förväntansfulla läsare.

Vill du också beställa en bok, eller är intresserad av att veta vad den handlar om så tryck här.

Läs hela inlägget »

Solen lyckades ta sig igenom tillslut och jag sken med den. 
Det är februari, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter april.
Men först februari. Jag har så mycket att fylla den här månaden med. Jag har så mycket som jag vill göra. Det jag inte kan göra är att längta bort den, för vad är mitt liv värt då? En månad kortare...
Jag drömmer mig gärna bort, det måste medges, men jag måste leva här och nu...och det är faktiskt riktigt njutningsfull.
Att leva februari är härligt.

Läs hela inlägget »

Generation z

Sårbarheten gör sig påmind.
Strömavbrott och iskyla.
Verkar vara likadant överallt.
Ser bilder från New York och de tycks ha mer snö än oss i Dalsland.

Den så kallade Ungdomsbarometern visar att oron ökar hos generation z.
Inte bra
Den största generationen på planeten.
 Världens största konsumentgrupp känner oro.
Det är mycket farligt.
Jag har hört att bara i USA utgörs denna grupp av 61 miljoner köpstarka individer som konsumerar för 143 miljarder dollar per år.
Vi vill verkligen inte ha någon oro hos dem. Är det någon generation vi behöver hålla på gott humör så är de just de. Annars är jag rädd att det går åt helsike med världen!

En generation födda till en värld med sociala medier.
En generation som är födda efter det att internet blivit mainstream och de  var ca tio år när iPhone introducerades. 
En etniskt mångskiftande, socialt tolerant, globalt sammanlänkad och miljömedveten jättegrupp av människor..
De är aldrig offline. De tillbringar sina dagar vid mobilen.
De är sociala 24 timmar om dygnet.
Jag tänker på alla snaps och meddelanden som de fått under natten som de nu febrilt svarar på. Här använder vi inte e-post eller Facebook. Det är Instagram och YouTube som gäller.
Handlar de om kylan? Misstänker att de har annat att tänka på.
Jag tänker dock på kylan. - 23 känns omänskligt på något sätt.
Generation Z har annat i tankarna. De känner oro, men en helt annan oro än vad jag känner. Jag tänker på kylan, pandemin, ekonomin.,..

Generation Z har vuxit upp med föräldrar som sagt till dem att de har oändliga möjligheter. 
Att alla kan göra vad som helst.
Det där skapar en oändlig hjälplöshet när när prestigen att följa sina drömmar försvinner. För varför skall man drömma när man i själva verket är drömmen?

Generation Z känner oro.
Jag känner oro.
Vi lever i två helt olika världar.
Det är 23 minusgrader ute och jag oroar mig för hur det skall bli framöver.
Att generation z känner oro är dock långt farligare.

Läs hela inlägget »

Ett härligt inslag jag möts av varje morgon när jag slår på min Apple-dator är dagens bild. En bild som jag tagit.
Idag möttes jag av denna härliga atlantbild från Coney Island och dess vackra sandstrand. Det hann inte gå många sekunder innan jag drömt mig bort längs den historiska strandpromenaden i Coney Island där något alltid tycks vara på gång. 
Och så tivolit Luma Park förstås med sin gamla fina berg och dal-bana; The Cyclone.
Och jag tänker;
”Vill du sola och bada, åk till Coney Island. Vill du inte sola och bada, åk dit ändå.”
Coney Island är en av mina absoluta favoritplatser

Läs hela inlägget »

Attityd

Jag och min bror Sigge i en fightingsposition.
Jag saknar verkligen judon. Det var evigheter sedan jag fick stå på mattan.
Jag förbannar den här smittan!

Istället ser jag på youtubeklipp som taggar mig. Det här nedan har genom åren varit min favorit. En vinnande teknik som jag dessutom behärskar. Kan se det om och om igen. Är så taktiskt fulländat.
Jag går igång på kraften, precisionen och det totala avgörandet. Allt handlar om attityd.
Det här får bli den ultimata förberedelsen inför en ny tid.

Läs hela inlägget »
Ronny och jag Ronny och jag

Jag hittade ett brev som min bror Ronny skickat mig för några år sedan. Ett brev där han beskrev ett minne från vår gemensamma barndom. Ett brev som berörde och som fick min egna hjärna att börja leta och återge i och från minneslådorna från det förflutna. Jag brukar säga att det är det man vill minnas som man minns. Min bror har en annan definition: "man minns bara de där små sakerna, de tillsynes obetydliga ögonblicken som tillhör vardagen."

Brevet lät så här:
Ett minne från Håmule - så som jag minns det:
"Du och jag i en snödriva mot en ladugårdsvägg någon gång i mitten på 70 talet...
Du är tre år äldre än mig och går sedan ett par år i skolan. Du förmedlar mig nya ord dagligen och denna eftermiddag berättar du för mig vad ett kloster är. Jag är klädd i vita galonbyxor , en stickad grön krage, ett par bruna fodrade gummistövlar och troligtvis en jacka, men den har jag glömt.
Du har en brun duffel och på fötterna har du svarta pjäxor med skosnören som är röda.
Som den omtänksamme storebror du är låter du mig låna dina vantar, detta eftersom mina är blöta och händerna frusna.
Det skymmer, vi lämnar snödrivan... Detta samtidigt som vi noterar den gula hundkojan som för oss signalerar att klockan är halv fem och att pappa nu är i antågande.
I denna fas upphör all ordväxling. Du springer före mig för att möta pappa. Jag har mindre bråttom.
Jag går sakta vägen upp för backen samtidigt som jag funderar över det där nya ordet du lärt mig."


Senare läste Ronny in det och det går att lyssna på nedan.

Läs hela inlägget »

Minus grader ute och mörklagt.
Mycket av livet handlar om att härda ut och njuta av det lilla när det väl kommer.
I kväll skall jag tänka på de där goa stunderna jag haft  genom åren. De som fick mig att le och skratta inombords. Sedan skall jag spela och lyssna på det mest banala, men viktigaste här i livet; sånger om kärlek.

Läs hela inlägget »

Jag fann en bild idag.
Den här bilden på det gula huset som jag tog för ett par år sedan och minnena tar mig genast till 907 Whitehead street.
Key west.
Den plats där jag vill vara och kanske, kanske om jag har lite tur kommer jag dit till sommaren. Biljetten finns, nu ber jag om ett mirakel.

I det där huset bodde Hemingway i 30 år och skrev bland annat klassikerna och Tommy-favoriterna "klockan klämtar för dig och " farväl till vapnen".
Just där i denna tropiska trädgård kan jag vistas i hur länge som helst. En riktig isnpirationsboost och energikick för en bloggare.

Jag fick intresse för böcker och att läsa i unga år. Jag hade svårt med läsningen som liten, men böckernas värld gav mig anledning att träna min läshastighetet i min egna takt.
Började med indianböcker. Allt om vilda västern fascinerade mig, även fakta böcker. När jag började fyran upptäckte jag alla klassiker som Robinson Cruse och De tre musketörerna. För att nämna ett par...

Vid 20 års åldern började jag läsa de stora svenska romanförfattarna. Började med Strindberg och sedan alla de där andra.
Hemingway blev jag bekant med när jag som 15-åring lästa Farväl till vapnen. Det var inte som något annat som jag läst. Språket och stilen skillde sig markant med vad jag var van med att läsa. Det var svårt att ta till sig till en början, men sedan släppte det och jag var fast. De där korta meningarna och enkla beskrivningarna tilltalar mig fortfarande.

Hemingway var inte bara författare, utan även äventyrare, en stil-bildare och mode-ikon. De där sistnämnde förstod jag förstås inte då, mer än att han var en äventyrare, men att det var något speciellt med honom förstod jag.
Idag skulle man nog också kunna sätta epitetet "Litteraturvärldens största PR-makare" också.
Hemingway skulle komma att bli min första litterära förebild och  fortsätter än idag att fascinera och inspirera mig.

Läs hela inlägget »

I mina föräldrars hus hittar man farsans och brorsans gamla studio. En gång i tiden var det här det hände. Dalsland musikaliska hjärta. Här inne fanns en gång massor av häftig utrustning. Sedan flyttade brorsan till huvudstan och tiderna förändrades.
Men det är en plats med så mycket historia. Som har så många berättelser att berätta.
På bilden syns den målning på väggen som min yngsta bror Sigge målade 1992, 13 år gammal. Nedanför den, på golvet; den första gitarrförstärkaren i mitt band Power (1983-1984). Den väcker många minnen.  Bäst kanske min bror Ronny återgav det när han sommarbloggade på min blogg under sommaren 2011.
Här kommer den i en repris. 

Av Sommarbloggare Ronny Widekärr, söndagen 31 juli 2011
Tänk er att det är mitten av 1980-talet och att man av någon anledning befinner sig strax efter konsumaffären i Ödeborg. Tänk er vidare att man därefter med hjälp av sitt färdmedel ska svänga vänster i riktning Ekebacksvägen. Ni som minns denna tiden i idyllen Ödeborg vet att det i backen ner låg ett antal hus på höger sida. Bland annat byggnader som jag tror var arbetarbostäder med anknytning till bruket. Det minne jag nu ska återge har sitt fokus i det första hus på höger sida i ovan nämnda backe. Det var nämligen där  Power repade. Bandet där Tommy spelade i. Vet inte om Power hade så många fans men de hade i alla fall två, nämligen jag och min kompis Fredrik.

Det var nåt magiskt över fenomenet replokaler: äggkartongerna i taket, Kiss, Dio - och Iron Maiden - planscherna från tidningen Okej på väggarna, doften av cigarettrök, mögel och eventuellt ett slitet magasin med lite naket i, liggandes på ett bord som för övrigt pryddes med askfat, plektrum och kanske en ölburk eller kaffekopp.

Men bäst tyckte jag om förstärkarna och instrumenten. Jag fascinerades av hur gitarrerna såg ut och hur förstärkarna lät. Jag minns hur imponerad jag blev när solo-gitarristen Dan Ljung spelade inledningen till låten Hotel Comondore. Dan spelade på Björn Wingårds förstärkare som var av märket Peavey classic, med inbyggd phaser och den lät magisk. Vid ett tillfälle vill jag minnas att Dan hade lånat en Ibanes Tube screamer TS9, vilket naturligtvis fick mig att cykla till Ödeborg för att lyssna och se på när Dan spelade på den åtråvärda Peavey´n och Tubescreamern… och jag tyckte det lät magiskt.

Några år senare efter att ha sommarjobbat på kommunen hade jag råd att äntligen köpa mig egna grejer. Kanske var det en slump… jag köpte bland annat ovan nämnda Peavey-förstärkare av Björn wingård. Idag har jag flera förstärkare jag gillar, men mitt förstaval när det kommer till förstärkare är och förblir Björn Wingårds gamla Peavey classic via en Tubescreamer TS9.

Ronny med Björn Wingårds gamla Peavey classic
Ronny med Björn Wingårds gamla Peavey classic
Läs hela inlägget »

3 bilder

På en vägg på en plats som har musik som sin främsta uppgift, går det att beskåda dessa bilder.
Jag X 2 på samma vägg som Hank Williams. Stort i sig. Jag med magväska vid Gracelands grind. Året är 1990 och jag luffade runt ensam med Greyhoundbuss genom USAs delstater.
På andra bilden jag som pryder tidningen Country World. Någon gång strax innan millenieskiftet. Tre bilder som väcker så mycket minnen och känslor. Gamle Hank som aldrig fick bli gammal, men på sitt sätt revolutionerade en hel musikvärld både rent musikalisk och attitydsmässigt. Och så jag, ständigt nära mina musikaliska rötter. Ständigt sökande efter musikens hjärta. Tre bilder som säger mer än tusen ord.

Läs hela inlägget »
"För din skull skall jag stränga gitarren igen..." "För din skull skall jag stränga gitarren igen..."

Så många gånger har jag tänkt just på det där. Vad man är kapabel att göra för någon annan? 
Att stränga gitarren igen kan ju låta banalt och enkelt, men tro mig; det kan kännas som en omöjlighet den dagen man tappat all inspiration och motivation till att spela.
Tänker på den där Lundell-låten. Har inte lyssnat på den på åratal, men kan antagligen fortfarande varje textrad och någonstans där sägs det ungefär så här att  "det är hårda tider för älskande främlingar och lyckan är en följd av dina handlingar och inte något du får."
Ibland hittar man igenkänning i varje textrad man ser eller hör. Så jag strängar gitarren igen. Jag vill göra något bra. För din skull, men också för min egen. 
Att stränga gitarren igen är att börja om, att fortsätta, att gå vidare och att faktiskt välja livet.

Läs hela inlägget »

Kampen

Jag saknar mina judoträningar. Jag saknar mina träningsvänner och att ta ut sig till bristningsgränsen.
Och jag saknar att åka på tävlingar. Inte för att själv tävla, utan för att stå bredvid mattan. Uppleva det där som man tränat och jobbat inför, finalen, Showtime, fajtandet och ..ursinnet,,,
Tävlandet och den kicken det ger, men också nervositeten, besvikelsen och rädslan för att förlora, att inte räcka till..
Jag har varit där och jag kan inte låta bli att känna den där oron varje gång en match avgörs. Den bubblande glädjen, men kanske också, den översvämmande besvikelsen. Det finns alltid två sidor.
Trots alla dessa känslor som inte enbart är positiva så längtar jag dit. Till den där dagen då jag kan vistas på tävlingsarenan igen.

Och nu i kväll efter att jag funderat på det där och särskilt ägnat en tanke åt att förlora, om besvikelse och tillintetgjorde förväntningar, så kommer också direkt bilden om att resa sig, att komma igen, att lära sig av tiden och stunden och att gå vidare.

Det är en jobbig tid, men jag vill gå vidare. Jag vill tillbaka till tävlingsarenan. Jag vill vinna glädjens lyckopriser och jag ger mig aldrig

Läs hela inlägget »