2021 > 03

Det mesta av mitt vetande får kategoriseras i mappen onödigt vetande. Som att den här bilden på The King togs i Fort Homer Hesterly 1955. Fort Homer har jag besökt några gånger och ligger i västra delen av Tampa. Var från början en militäranläggning för Florida Army National Guard och US Army Reserve.
Idag såg jag det där skivkonvolutet med Elvis Presley och vips så var jag just där i Tampa, Florida igen.

Läs hela inlägget »

Palmsöndag och femte dagen som covidsjuk.
Det går upp och ner. Ena stunden mår man ok, för att sedan översköljas av feber och huvudvärk. Och så den där värken som tycks förflytta sig över min kropp. Just nu är det armhålor, armveck och fingrar som angrips.

Strax går vi in i Stilla veckan.
Allt börjar med hur en av världens största idoler och kändisar kommer ridande in i Jerusalem för första gången. Det handlar om hjälten som skall rädda folket och landet ur romarnas grepp.
Han tas sannerligen emot som den hjälte han är. Det är folkets jubel. Han går mot korset och allt slutar med en seger i triumf. Om några dagar har allt förändrats.

Nu väntar jag på en förändring. Att kunna kunna ta mig ut och gå längre sträckor utan att bli andfådd, träffa människor jag gillar och t om de jag inte gillar.
Ibland mår jag bättre. Då känns allt det här som en internering. Nu hoppas jag på stilla veckan. Men hoppas på att den inte skall bli så stilla.

Läs hela inlägget »

Denna lördag behöver förgyllas av en skön låt. Smäckra toner och dans. Bobby Womack skrev den och George Benson titulerade hela albumet Breezin när han tog hand om den 1976. 
Tillsammans med Tommyfavoriten och giganten Carlos Santana blir det ett riktigt mästerverk. 
Men det är ingen självklarhet at det skulle bli det. Ett mästerverk pratar jag om. För ofta när man sätter ihop två såna gitarrgiganter riskerar det att bara bli ett hopkok där man hela tiden försöker överträffa varandra. Men inte Med Santana och Benson. Här handlar det om samspel och att känna in och komplettera varandra. Då blir det så här bra! 

Läs hela inlägget »

Dag fyra med denna sjuka. Jag för detaljerade anteckningar om hur det utvecklar sig. I morse kände jag mig som att jag vore frisk. Jag sov hela natten och det gott. Sedan kom febern tillbaka och huvudvärken…
Jag observerar hur galet det blir nu när man lägger allt ansvar på regionerna och skolornas huvudmän. Därför att man gör helt egna tolkningar och dessutom faktiskt inte alltid håller sig till sanningen.
Folkhälsomyndigheten meddelade i torsdags att deras rekommendation om fjärr- eller distansundervisning inte kommer att förlängas efter den 1 april. Men med det svåra epidemiologiska läget i Västra Götaland gäller regionala rekommendationer för skolorna i Västra Götaland fram till och med 18 april.
På regionens hemsida skriver man följande;
”Det epidemiologiska läget i landet och i Västra Götaland är fortsatt allvarligt. Efter bedömning av läget i skolåldrarna har Smittskydd Västra Götaland fattat beslut att kvarstå vid de redan nu gällande rekommendationer till den 18 april. Anledningen till detta är den ökande smittspridningen och osäkerheten i vad skollovet runt påsk kan medföra.”
Mer tydligt än så kan det inte bli. Eller..?
Där smittan ökar mest i regionen nu är Uddevalla och Färgelanda. De har dock valt att tolka regionens smittskydd helt olika.
I Uddevalla kommun skall all distansundervisning upphöra och alla elever komma tillbaka till skolan på måndag, från att man tidigare valt att sjuor och åttor haft distans varannan vecka. Ett bra sätt för att minska trängseln i skolans lokaler och precis i linje med vad Smittskyddet i regionen rekommenderar. Istället går man tvärs emot och i deras utskick till vårdnadshavare och elever kan man nu läsa;
”Elever i högstadiet återgår till skolan från och med den 29 mars då beslutet om distansundervisningen i grundskolan inte förlängs. Smittskyddet är tydliga med att undervisningen helst ska ske på plats och därav ingen förlängning.”
I Färgelanda har man dock tolkat det helt annorlunda och faktiskt så som man skall tolka det.
Sedan tidigare i Färgelanda kommun finns ett beslut som ser ut så här. Detta kan man läsa på kommunens hemsida;
” 13 - åk 7 och 9 i skolan, åk 8 fjärr- och distansundervisning
Vecka 14 Påsklov!”
Det har nu ändrats till att enbart årskurs 7 skall ha undervisning på plats.
Så här galet blir det när skolans huvudman får ha eget ansvar för det som faktiskt kan vara helt livsavgörande beslut.

Läs hela inlägget »

Tillbaka i tiden.
När Ritchie Blackmore släpper nytt är det medeltid som gäller. Naturen i centrum och någonstans där borta där det händer kan jag se gycklarna dansa och le.
Vad tycker Deep Purple - fans om renässansmusik? 
Jag tror att Deep Purples säregenhet har fostrat dem precis i den här riktiningen.
Musik för grånande äldre vita män. Jag lyssnar, tar in och inser att jag inte riktigt är där ännu.

Läs hela inlägget »

Det är en nattvaka.
Febern har tagit över och nu när jag går in i tredje dagen av covid 19 -sjuk blir mitt huvud allt tyngre och min tidigare ilska börjar avta. Det är som att all den där vreden inom mig försvann när temperaturen inom mig steg.
Men gårdagens utskick från komunen där jagjobbar för till personal, föräldrar och elever finns tydligt kvar i mitt minne. 

"Beslutet innebär att det inte finns behov av distansundervisning för högstadiet, istället ska undervisningen bedrivas på plats i skolan. Bakgrunden till beslutet är att elever får de allra bästa förutsättningarna för lärande genom undervisning på plats i skolan."

Det finns inget behov längre att minska trängseln i skolornas lokaler..
Kommentar känns överflödig.
Elever får de allra bästa förutsättningarna för lärande genom undervisning på plats i skolan. Som om ingen skulle förstå det, men det är ju inte det det handlar om.

Innan jag stänger ner och sjukan tar över hinner jag tänka på om. Om det nu skulle vara så att det var ovanstående det handlar om
-  Hur tänkte man i så fall då när man började med distansundervisning och smittan var betydligt mindre än nu?

Läs hela inlägget »

Det är dag två med konstaterad smitta.
Jag har nu symptom. Som en förkylning.
Tog en promenad på morgonen. Jo, man får faktiskt vara ute i friska luften.
Dock gjorde sjukdomen sig påmind. Orken fanns inte, jag blev andfådd och började hosta.
Jag tog en genväg tillbaka.
Det värsta just nu?
Min ilska och denna dårskap.
Den där ilskan jag känt sedan igår över att jag blivit smittad och sjuk, trots att jag följt alla rekommendationer. Detta för att jag gjort som man skall, arbetat. För det blir jag nu straffad med isolering och sjukskrivning med allt det innebär.

Dårskapen för att fjärr och distansundervisning upphör. Regeringens statement idag. Alla följer förstås efter. Samtidigt har smittan ökat med 18 procent under de senaste två veckorna i vårt land. Hur det är i min kommun och i den jag arbetar i har jag ingen aning om, men inte är det bättre.
Regeringens beslut bottnar i de negativa konsekvenser det får att hålla skolor stängda. Konsekvensen att elever inte kommer kunna få ett slutbetyg eller ta studenten och att skolorna kommer sakna  lärare som nu insjuknat tycks inte funnits med i riskanalysen. Eller är det de gjort?
Nu spelar man sannerligen med människors liv.
Jag har tappat förtroendet för vår utrikesminister nu och en del till...
Längesedan jag kände mig så förbannad.

Läs hela inlägget »

Corona

Det blir aldrig som man tänkt sig.
I morse såg jag framtiden an.
Sedan fick jag testat positivt.
Nu har även jag gett corona ett ansikte.
Ridå.

Läs hela inlägget »

Om morgonen är allt bäst.
Aldrig är det lugnare än nu.
Efter lite morgongympa väntar kaffe och morgonens nyhetssändning.  Det fanns en tid i mitt liv då morgonen var dagens stressigaste tid. Jag är glad över att jag växt ifrån det nu.
Men så har jag inga småbarn längre, eller för all del en ung version av mig själv att ta hand om.
Jag har blivit gammal.

Läs hela inlägget »

Idag har varit en sån där dag som jag haft en sån där stark längtan att få sätta på sig sin gi, kliva in i dojon och köra ett svettigt pass.
Det här måste få ett slut nu!

Läs hela inlägget »

1994

1994 var jag 26 år och då var det fortfarande ok att räcka ut tungan på kort. En bild på mig tagen under en av dessa Sälenveckor som under nittiotalet gick under namnet "Sälenfludd tour".

Många minns 1994 för OS-guldet i hockey, eller fotbolls-VM i USA. Andra just för att det var en fantastisk fin sommar.
Men jag minns förutom den här resan till Sälen (som jag förövrigt har ganska suddiga minnen i från) några veckor innan, det där jordskalvet i  Los Angeles där många människor får sätta livet till och fram tills då den mest kostsamma jordbävningen i världen räknat i materiella skador. Sedan kom skalvet i Sumatra ett par veckor senare och över 2400 personer dödas. 

1994 var ett mycket händelserikt år i världen, men också för Sverige.
I sverige grips tillslut "Militärligan" bestående av 11 män och en kvinna. De är misstänkta för att genomfört åtta grova rån och är under en tid det stora samtalsämnet överallt.
Fänrik Mattias Flink skjuter ihjäl fem kvinnor och två män  i Falun och i Stockholm dödas tre unga kvinnor och en manlig dörrvakt under det så kallade Stureplansmorden. Spionen Stig Bergling som varit borta i sju år och bytt namn till Eugen Sandberg återvänder till Sverige på grund av hälsoskäl. Han grips och sätts i svenskt fängelse igen.
Det nya pensionssystemet införs, och det blir  förbjudet at röka på skolgårdar. Tobaksreklam förbjuds också. 
Ian Wachtmeister avgår som Ny demokratis partiordförande och det tilltänkta samarbetet  mellan Volvo och Renault spricker. 
Sverige blir medlem i EU, pappamånaden införs och lagstadgas och vårdnadsbidrag införs.
I juni röstar riksdagen för registrerat partnerskap för homosexuella par som innebär att de får samma rättigheter som gifta heterosexuella.

I det svenska riksdagsvalet får socialdemokraterna 45,3 % av rösterna och Ingvar Carlsson blir ny Statsminister efter Carl Bildt. Ny demokrati får 1,2 % av rösterna och åker ur riksdagen med buller och bång, samtidigt som Miljöpartiet kommer tillbaka.

I slutet av  september förliser M/S Estonia på Östersjön och sjunker till botten och 852 människor drunknar.  

I världen är  allas ögon mot Rwanda där inbördeskriget mellan hutu och tutsi leder till ett av världen största folkmord. 
USAs president Clinton har mycket att stå i och ser till att det finns 
amerikanska militärflygplan som patrullerar i flygförbudszonerna i Bosnien och Hercegovina, samtidigt som soldater skickas till Burundi för att evakuera amerikaner och rwandier. Amerikanska soldater går in i Rwanda, uttökar sin närvaro i Makedonien och skickar soldater till Haiti för att återställa demokratin.

I april hålls de första fria valen i Sydafrika och partiet ANC vinner och Nelson Mandela blir president. Tunneln under engelska kanalen invigs och Inbördeskrig utbryter i Jemen. Armenien och Azerbajdzjan enas om vapenvila i Nagorno-Karabach och de sista ryska soldaterna lämnar Estland och Lettland. Palestinierna får tillåtelse att förvalta Gazaremsan och Jeriko  och IRA lägger ner sina vapen. 

I sportens värld vinner Dalslänningen och min kommuns stora hjälte; Jan Ottosson Vasaloppet för fjärde gången. Som 42-åring slår tungviktaren George Foreman ut Michael Moorer och blir världsmästare på nytt i boxning  och förutom guld för hockeylaget vinner Pernilla Wiberg den alpina kombinationen och blir olympisk mästarinna.

Den stora händelsen i musikens värld är det tragiska faktum att Kurt Cobain begår självmord.

Personligen klassas 1994 fortfarande av mig som ett av mina absolut sämsta år.

Läs hela inlägget »

Det är tidigt.
Jag är först.
Min första timma.
Jag kokar mitt kaffe. Då blir det alltid som bäst. Smuttar på det heta starka ute sedan, men en balkong är inget permanent rum klockan fyra på morgonen i mars.
Så det blir husletarprogram och drömmar om ett hus i solen.
Det får tiden att gå.
Det är några timmar kvar tills jag får åka till jobbet. Allt är precis innan.

Läs hela inlägget »

Nu spretar påskriset färgglatt i mitt hem.
Den svenska symbolen för de palmblad som ströddes framför Jesus under hans intåg i Jerusalem, men också för vårens grönska och pånyttfödelse.
Våren, härligheten - jag omfamnar allt.
Det är tisdag och bara början av dagen . De första skälvande timmarna om man så vill och det här måste bli en bra dag. Min bästa dag.

Läs hela inlägget »

Hittade den här bilden för en stund sedan och den gjorde mig glad.
Så mycket glädje i just den där stunden. Jag och min son någonstans i Nordamerika.
Var okänt, men det går inte att ta miste på att vi tycks vara nöjda med tillvaron.
Vi går in i kvällen och jag kan konstatera att det här, så här långt varit en riktigt fin dag.

Läs hela inlägget »

Idag tog jag mig fram på okända vägar.
Såg en stig som jag aldrig trampat på.
Det såg snårigt, men spännande ut. Jag behövde inte fundera länge innan jag ändrade mina steg och gav mig in i det okända. I det här fallet så kanske det inte var en sån stor grej, eller äventyrligt. Jag är ju ändå bekant med dess omgivningar, men det fick min puls att öka och min nyfikenhet att ta fart.
Jag tänker att det är det som livet mycket handlar om; att våga och att utforska ny mark. Som när jag tillslut tog steget och började skriva Michelletimman. Jag visste att om jag bara kom igång så skulle jag också slutföra och publicera den där berättelsen.
Jag fick kontrakt tidigt, kämpade på i en evighet (som det kändes), men gjorde det. Det öppnade sedan en ny dörr för mig. En ny möjlighet. Det som jag aldrig hade en tanke på skulle kunna ske, är nu bara runt hörnet - om jag vill. På mina villkor. Att skriva på heltid. Iallafall för en tid.
Det är så där som jag alltid försökt leva. Att våga ta steget och kasta mig ut i det okända.
För om man öppnar en dörr, så är chansen stor att någon annan öppnar nästa åt dig. Men du måste ta steget. Du måste våga trampa på okända stigar.

Läs hela inlägget »

Jag somnade visst en stund.
Nickade till och när jag vaknade i soffan ute på balkongen var solen på väg bort och allt blev plötsligt så där oönskat kyligt.
Nu ligger jag här och borde gå upp och sätta på mig en tröja, men fågelkvittret runtomkring håller mig kvar. Det är önskat trevligt.
Klockan visar 9 grader i.... Ödeborg. Nu funderar jag på hur temperaturen är här i Färgelanda, samtidigt som ett gäng okända fåglar stämmer upp till sång.
Det är allt skönt, trots att det börjar bli lite väl kallt.

Läs hela inlägget »

Från förmiddagens något blöta, men soliga promenad, delar jag med mig av denna bild.
Gillar hur granarna speglar sig i vattenpölen. Efter en mycket hektisk vecka, har jag nu möjlighet att varva ner och ladda energi för kommande vecka. Vi går in i slutklämmen av mars och det känns verkligen att vi ökar tempot och lägger på en nivå till. Men först skall jag bara andas lite till och njuta av allt det här vackra.

Läs hela inlägget »

Mästerligt och lugnt kommer de första tonerna och textraderna.
Precis som en uppvärmning, en etapp före det stora racet då allt fullkomligt exploderar. 

 Jag sjunger med

Tonight I'm gonna have myself a real good time
I feel alive
And the world I'll turn it inside out, yeah
I'm floating around in ecstasy
So, (don't stop me now)
(Don't stop me)
'Cause I'm having a good time, having a good time


Och det är fredag och jag sitter i bilen på väg hem och ur högtalarna liksom flödar allt ut och bildar som ett hav blandat av frenesi och eufori. För att inte drunkna i allt det härliga öppnar jag först passagerarsätets fönster och när det visar sig inte vara nog, så öppnar jag även förarfönstret.

Nu är det som i visan;

I'm a racing car passing by like Lady Godiva

Och senare när jag fått upp tempot, farten...

I'm burnin' through the sky, yeah
200 degrees
That's why they call me Mister Fahrenheit
I'm travelling at the speed of light


Åker förbi ett av mina vandringstråk sedan. Solen skiner och jag behöver bara ta mig ut, andas och känna livet tätt inpå mig. Snön har lämnat skogsvägen nu, men det är fortfarande kallt på backen på sina håll. På sjön ligger isen kvar. Allt är bedårande vackert.
1, 2, 3...
Nu blir det helg och jag tar ett djupt andetag och tänker;
Don't Stop Me Now.

Läs hela inlägget »

Andrum

Isande morgon, men soligt och vackert.
Efter gårdagens alla möten och händelser ser jag fram emot en lugn dag.
Eller...för att jag inte skall missförstås, så skall jag nog hellre utrycka mig att jag ser framemot en händelserik dag med tempo, men med andrum.
För gårdagen var fantastisk på flera sätt.


Det är tyst. Det är stunden innan det höga skriket. Jag andas, samlar kraft, jag mobiliserar varje sinne.
Nu, snart...
Men först andrum.

Läs hela inlägget »

Idag är en stor dag!
Eric har tagit körkort!
och det finns ingen hejd på den stolthet och glädje som jag som förälder i just detta ögonblick känner. 
Jag väntade på det där samtalet och när det kom svarade jag lite försiktigt med mitt namn. 
Han var rätt på och sa som det var.
Total glädje!
Ömsesidig glädje.
Det här känns som världens bästa dag.

Läs hela inlägget »

En båt som övervintrat. En symbol för livet. Kanske mitt liv.
Det är tyst, kallt och stilla. Isen på sjön obeveklig.
Jag minns min barndoms vintersaga och för all del ungdomens frenesi om våren.
Mars håller oss stenhårt kvar i sitt grepp.
Vi håller ut nu, för vad kan vi annat göra.

Jag kör lugnt och stilla genom Dalsland för att ta mig in i Bohuslän. Det som varit har jag bakom mig. Jag tänker på den där övervintrade båten och viskar en stilla bön om att ha förbarmande.Vi håller ut nu, för vad kan vi annat göra.

Läs hela inlägget »

Snön ligger fortfarande kvar på skogsvägarna  och isen ligger kvar på sjön.
Vintern dröjer sig kvar.
Men tidigt i morse när jag låg på landsvägen så upptäckte jag att ljuset är tillbaka och då menar jag det riktiga ljuset. Det känns förhoppningsfullt.

Ny vecka har rullat igång. Det känns som att det hårdnar nu. Allvarets timma närmar sig. Det är mycket som skall falla på rätt plats, saker som skall slutföras och beslut som skall tas.
Jag satsar allt på det förhoppningsfulla, men vet att mars kan vara  förrädisk.

Läs hela inlägget »

Jag står vid fönstret och tittar ut, samtidigt som jag tänker på ännu en vecka som är på väg att lämna oss. Jag tänker på den här veckan, jag tänker på helgen.
Jag tar min an den där viktiga reflektionstiden som man alltid bör ta sig då och då. Att stanna upp, ta in och leva med tiden som går. Inte springa bredvid.
Sedan tänker jag på nästa vecka. Den som skall börja i morgon. Den där veckan som jag redan nu kan konstatera kan bli ganska intensiv, men som jag ändå känner mig redo för.
Jag känner mig stark.

Johnny sjunger

"Well, I woke up Sunday morning
With no way to hold my head that didn't hurt.
And the beer I had for breakfast wasn't bad,
So I had one more for dessert."

och jag kan konstatera att mina utsikter för en fin dag är något bättre än för honom i den där sången.
Istället för frukostöl avnjuts det kvalitetskaffe och det är jag glad för, men jag kan ändå känna in mig i den där sången, i den där berättelsen som antagligen är en av countrymusiken allra sorgligaste.
Jag förstår det där med att vara med frukostöl och smutsig skjorta. Att vakna upp ensam och vara bakfull.
Jag minns hur Kris Kristofferson berättade en gång i någon tvshow om hur låten kommit till.
Hur han berättade hur det var efter att hans fru lämnat honom och tagit deras dotter med sig . Hur just söndagen var den värsta dagen i veckan om man inte hade en familj.
Att barerna var stängda till 1 på eftermiddagen
 ... så det var inget att göra hela morgonen.

Kris Kristofferson med examen från Oxford, dekorerad militär med kaptens grad , helikopterpilot och mycket mer, ville inget hellre än att bli låtskrivare. Han tog ett jobb som städare på det skivbolag där Dylan och Cash låg och försökte den vägen försöka få den tidens stora musikgiganter att nappa på någon av hans låtar. Han visste att den skulle passa Johnny Cash perfekt. Det sägs att när han inte kunde övertyga Johnny så stack han låten till June som sedan måste lyckats att övertyga Johnny.
Det blev succé. 1a på Billboard. 
Själv har jag alltid föredragit Kris Kristoffersons version. Har alltid sett upp till Kris som låtskrivare. En sån oändlig låtkatalog av hits.
Och jag tänker på min bror Ronny som gör den där låten så bra och jag tänker på pappa, som också sjunger och spelar den med rätt känsla. Jag tänker på dem alla.
Jag häller upp mer kaffe, tar fram en ny mugg till min son och går in till honom. Han ligger fortfarande i sängen, men lyser nu upp när han ser mig. Han tar vällvilligt emot muggen och jag ler inombords och känner sån lycka över de gåvor som livet gett mig.

Läs hela inlägget »

För några månader sedan satte vi vårt hopp till vaccinet.
För bara ett par månader sedan satte vi vårt hopp till vaccinet. Sedan läts vi informeras om att vaccinet initialt inte skulle komma att göra någon skillnad. Fortsatt åtskildhet och försiktighet, eftersom att vi fortfarande skulle gå runt och vara potentiella smittspridare. Inte förrän att alla vaccinerats skulle vi kunna andas ut...kanske.
Och sedan efter det kom ena oroväckande nyheterna efter de andra från de ena läkemedelsbolaget efter det andra, att det var strul med leveranserna. 
Vaccinsamordnare, regering och folkhälsomyndighet, sa att den svenska vaccinplanen skulle hålla.
Sedan kom exportförbud från USA, Storbritannien och Indien...

Nu säger ingen något om nått.

Och det är här det blir riktigt intressant tycker jag. Den dör godtrogenheten, tron på solidaritet, det där vackra, men än så utopiskt bland mänskligheten. För har det någonsin hänt att makten, styret, är solidariska när det väl gäller? Nej, vi ser återigen enbart till våra egna och våra näras behov. 
Nu står vi här svikna och förbannade och ser hur andra länder får sitt vaccin, men inte vi. Det är sånt där som skapar misstro, desperation, aggression och tillslut undergång.

Och jag tänker på mina egna drömmar och förhoppningar om framtiden och förstår mer och mer att sommarens Florida-resa nog bara var en dröm.  Nu börjar nya tankar att byggas istället och med det tro, hopp och längtan. Innan jul bokades även årets traditionella New York - tripp in. Kanske kanske kan det bli något av det till hösten...

Läs hela inlägget »

Balans

Jag är bra på att hitta en balans mellan att finna njutning, men ändå få saker gjort. Att älska måndagar lika mycket som fredagar. Att kunna njuta på jobbet lika mycket som på fritiden och det utan att tappa fart.
Framgången för mig har alltid varit att se och uppskatta små saker i tillvaron. Att fokusera på det man har och inte det man inte har.
Jag uppskattar att vara igång. Ha mycket saker omkring mig, men däremellan måste det finnas tid för avkoppling. Som igår kväll med god mat och fenomenalt sällskap som bjöd på glädje och kärlek och fick mig att förstå att livet faktiskt är gott

Läs hela inlägget »





Svaret på dagens fråga är skinkstek. 
Det är åter lunch och man skulle kunna tro att min blogg numera blivit en matblogg, men så är förstås inte fallet, utan mer ett sätt att dokumentera dessa för mig konstiga dagar då man hänger hemma mest hela tiden. 
Idag fick jag följa med ungdomarna ut och äta och mellan dagens arbeten och vedermödor får jag en trevlig stund fylld av skratt och trevliga samtal. Ett välkommet avbrott där dagarna mest är umgånge och arbete via en skärm.

Så min turné bland de lokala restaurangerna slutar här och dagen, eller för att inte säga veckan visdomsord måste vara;
Att tänka rätt är stort - men större är det att tänka på dagens rätt.

Läs hela inlägget »

Lunchtid.
Mellan två lektioner.
Marinara.
Den oslagbara.
För dagen jag med trevligt sällskap.
En skön stund medan en hel värld rusar förbi.

Läs hela inlägget »

Morgonrapport.
Ovädret far över Dalsland.
15 cm snö.
Evert är obarmhärtigt.

Annars handlar denna morgon om ett år med Coronapandemi. Ett år sedan man klassade viruset som en pandemi.
... Men också årsdagen av det första dödsfallet orsakat av corona i Sverige.
Ibland sammanfaller det hemska onda.

Morgonpromenaden är inställd tillsvidare.

Läs hela inlägget »

Kylan är kvar, solen bara försvann. Hade planerat att komma ut under lunchen, men den där isande vinden fick mig att tveka. 
Jag funderar på om det är så här som jag vill ha det i fortsättningen? Att jobba hemma? Att kanske satsa på skrivandet på heltid? 
Det är sånt där som jag håller på att reda ut just nu när jag har möjlighet att vara hemma-arbetare på prov...
Det kräver sina fasta rutiner...och massor av diciplin. Diciplinen har jag numera. Jag har lärt mig. Kanske något som kommer med åren? I min ungdom hade jag aldrig klarat det...
Så jag provar, känner mig fram. Om jag skall ta det där steget nu när jag faktiskt kan?

Och dagen rullar på och jag som "hemma-arbetare på prov" får det att flyta på så där bra att jag börja känna att kanske ändå. Kanske är det tid nu för mig att göra något annat och ta tillvara på den möjlighet jag fått?

Läs hela inlägget »

Det är snö på väg in. 
Det är minusgrader och sol.
En promenad innan arbetsdagen kan börja.
Det har blivit en rutin nu.
På Coronafronten intet nytt. En hel värld tycks vara kronisk förlamad.
Det är planer som går i kras, det är tid som går till spillo.
Men...
Jag har ingen lust att vara negativ,
jag kan fortfarande kisa mot solen.
Jag går mot ljuset.

Läs hela inlägget »

Aldrig har det väl varit viktigare med välbefinnande än just nu.
Att få känna eufori,väbehag och drabbas av ett och annat lyckorus.
Men det där är inte någon självklarhet tyvärr och när man kanske drabbas av sjukdom, utarbetning på grund av smittoläget, blir av med sitt jobb på grund av den här fruktansvärda pandemin, eller ännu värre mister någon nära man älskar, är man långt i från det där välbefinnandet.
Och man jobbar hemifrån och försöker få livspusslet att gå ihop när alla är hemma och man matas med hur viktigt det är att röra på sig, att motionera, hålla sig i trim...för att orka, orka, orka med det där!

Just det där sitter jag och tänker på medan jag dricker mitt eftermiddagskaffe och äter min semla.

Läs hela inlägget »

 
























Jag är på jakt
Jag söker efter världens bästa gitarrriff/Gitarrsolo. Jag vill gå riktigt djupt in i ämnet. Inte lämna något åt slumpen.
Zeppelins "Heartbreaker" ljuder ut ur högtalarna.  Jag höjer, men byter till Ted Nugents "Stranglehold" efter en stund. Det där är bra!
Sedan ett konfettiregn av Van Halens "Hot for teacher", ZZ top och "Sharp dressed man""Joy and love" med Stevie ray vaughan och "Little wing" och Hendrix. Det finns att ta av...

 2016 var ett riktigt eländigt år för musiken. Känns fortfarande konstigt att Prince inte lever längre. Som tur är gör hans musik det. För mig är han det största musikaliska geni som slog igenom på 80-talet. En sån där stilbildare och förnyare som Presley, Beatles, Bowie var för -50, -60 och -70 talet. För mig dessutom en av de absolut bästa gitarrister som funnits. Som när Clapton fick frågan om hur det kändes att vara världens bästa gitarrist;

"Fråga Prince"

Och i skuggan av Prince försvann även Lonnie Mack...
- Jo 2016 var ett ruttet år. 
Har lyssnat mycket på just Lonnie Mack det senaste.

Spelar stranglehold igen. Nu lite högre, lite mer adrenalin, lite mindre luft...
Måtte Ted Nugent leva ett tag till!

Läs hela inlägget »

Jag ringde en gammal vän för en tid sedan. Skulle inte behöva vara något speciellt med det. Han hade sökt mig vid några tillfällen. Han hade läst min bok och ville återkoppla, men också som jag tror prata gamla minnen och höra hur jag hade det nu.

Det skulle inte behöva vara något speciellt med det om det inte hade varit för att vi inte pratat med varandra på kanske 15  år.
Samma röst.  Ett vanligt samtal. som om alla de där åren emellan inte funnits. Inget konstigt, bara vänskapligt trevligt.
En gång var han en av de som stod mig allra närmast. I dag är det mycket som jag inte känner till om den mannen, men jag räknar honom fortfarande som en av mina riktigt fina vänner...

Tänk så många människor som passerar i ens liv under en livstid.
Tänk så många jag har umgåtts med en tid, allt från ett par år till många fler. Intensivt umgänge. Kanske ungdomens festande, studenttiden, gamla arbetskompisar, klasskompisar, grannar, träningspolare... Det finns många som jag håller av, även om jag sällan eller aldrig träffar dem längre. Några vet jag faktiskt inte var de tog vägen...

Tänker på den gamla Raj montana låten "Från en till en annan"

"Det var länge sen sist, ja du vet var jag varit.
Det finns inget att säga fast mycket blev sagt.
Jag blev satt i förvaring för övrigt har ingenting hänt.
Jag fick kort i från Kjelle som gift sig till slut, med en blåögd blondin Florence Nigthingale själ. fast jag önskar den jäveln mest skit finns det minnen jag gärna har kvar."

"fast jag önskar den jäveln mest skit finns det minnen jag gärna har kvar." Så kan det också vara. Det var inte alltid det gick smärtfritt till.


Vet inte om jag håller på med något sorts bokslut (antagligen inte), men alla de här åren har sannerligen satt ett och annat oförglömligt minne. Inte allt för sällan tillsammans med någon av de där som man aldrig träffar längre.

Mitt liv är ett annat nu..men ändå inte.

Läs hela inlägget »

Jag tränar ständigt på att njuta av livet. Att aldrig låta vardagen ta i från mig njutandet. För det är minsann inte enkelt när allt går i hundrasjugo. Man stressar till jobbet, kämpar för att hinna till möten, genomlida möten, förhöra på läxor, köra till träningar, handla mat....

Mitt upp i allt det där handlar det om att hitta en balans mellan att finna njutning, men ändå få saker gjort. Att älska måndagar lika mycket som fredagar. Att kunna njuta på jobbet lika mycket som på fritiden och det utan att tappa fart.
Hemligheten för mig har alltid varit att se och uppskatta små saker i tillvaron. Att fokusera på det man har och inte det man inte har och framförallt och det viktigaste ; att aldrig ta dagen som den kommer.

Att ta dagen som den kommer är förädiskt. Det är jag som skall påverka min vardag och inte tvärtom. Därför har jag alltid planer, mål och förhoppningar. Det får mig att gå vidare, oavsett om det blir som jag vill eller ej. Det känns också mycket bättre inom mig när jag kan se framemot tisdagen, än om jag inte har förhoppningar på den alls. Jag ställer krav på mitt liv och hur jag lever det. Det skapar ingen press, utan snarare tvärtom; en skön tillfredställelse över att det är jag själv som styr mitt liv.

Läs hela inlägget »

Det är en speciell känsla när man konstarerar att man behöver ta av sig ytterkläder och knäppa upp skjorten där man sitter och mjuter av sitt 11-kaffe. Det är nog lite mer än bara metreologisk vår ändå.

Läs hela inlägget »

Vinden idag var som en fruktad ishavsvind.
Sånt där kan begränsa njutningen av en morgonpromenad.
Sedan ute-arbete och visst är det något speciellt när man dessutom får ut lite möbler och kan ta första ute-vårfikat.
Fåglarna sjunger, kyrkklockorna slår, en motorsåg som arbetar långt borta.
Vinden sliter i trädens grenar och skapar en distinkt  ljudbild tillsammans med bilarna som far fram nere på vägen.
En riktig vårserenad... men som utspelar   sig på dagen.
Och då infinner sig den stora frågan. Vad kallar man en hyllningssång som spelas om dagen?

Läs hela inlägget »

Det är en kall morgon, men det är klart och soligt och fåglarna sjunger. Om allt hade varit på riktigt nu skulle jag alldeles strax varit i väg till vår träningsanläggning för att hålla två träningspass. Nu är det inte på riktigt, det är något annat, ett vaccum, en väntan på goda tider.
Om allt hade varit på riktigt hade jag varit i Stockholm idag, eller Göteborg, eller någon svensk stad där Svenska judoförbundet planerat in sitt årsmöte.  Nu är det inte på riktigt, det är något annat, ett vaccum, en väntan på goda tider.
Jag går de här kilometrarna och önskar att jag skulle kunna stå på judomattan och leda och jag önskar förstås att jag själv skulle kunna träna, kasta, kämpa, slåss...ta i...
Istället väntar en förmiddag med Svenska judoförbundets årsmöte, ja faktiskt, men det online, digitalt, asocialt...
För i den här världen tas nu viktiga beslut om framtiden via skärmar och folk umgås, har after work och kanske t om avslöjar sina innersta känsloyttringar till varann via de här skärmarna.
Jag längtar tillbaka till tiden då allt var på riktigt. Då det inte är som nu; något annat, ett vaccum, en väntan på goda tider.

Läs hela inlägget »

Rejhan

Det är inte ofta som jag tittar på tävlingsprogram på teve om det inte är På spåret. Idag satt jag dock klistrad framför Talang, nervös och förväntansfull och såg hur Rejhan var så där bra som jag vet att han är. Nu ser vi framemot 

Läs hela inlägget »

I slutet av juni väntar en resa till Florida.
Den beställdes innan jul och var liksom mitt sätt att ändra fokus från mörkret till ljuset. Om en tro på en annan tid, något bättre, en tid då friheten var tillbaka.
Idag känns det inte troligt att det blir något med den där resan, men den har ändå hållit mig vid liv de här månaderna då tristessen känts som jobbigast.
Idag har jag suttit och kollat på gamla Floridabilder. Minnen tillsammans med familj och vänner som sträcker sig 3 decennier tillbaka i tiden. Allt från luffarliv i Key West, galna upptåg med vänner i Cocoa Beach, oförglömliga minnen från ett stekhett Miami,Bikers week i Daytona med vänner, födelsedagsfiranden i Orlando, lata härliag dygn i favoriten Fort Myers beach, otaliga airboatfärder i Everglades och mycket mycket mer.

...och just i kväll hade jag gärna hängt på Sloopy Joes i Key West med trevligt sällskap och ett skönt band på scenen.

Läs hela inlägget »

Rytmik

Så här ser det ut när man har distansundervisning de där minuterna innan alla elever gör entré och fyller rummet med liv.
Musik står på schemat och närmare bestämt rytmik.
Jag håller takten och fredagskören sjunger med.

Läs hela inlägget »

Morgonstund.
Den bästa tiden på dygnet.
Stillhet, men också tid för produktivitet.
Allt faller ner och tas väl om hand.
Det förbereds för veckans sista föreställning.
The show must go on
Oavsett om jag står på podiet framför sin publik eller är rörlig bild online.
Men först kaffe.

Läs hela inlägget »

Det är som att vi är mitt emellan nu. Mellan två årstider. Precis innan man tar det där steget in till vår.
Det finns olka former av vår säger du och det är nog säkert så. Att våren är nyckfull och har flera ansikten.

Jag drömmer mig bort. Längtar mig fram, men vill absolut inte missa någonting.Jag kan vara så motsägelsefull.
Men så tänker jag på den där Boye-dikten Ja visst gör det ont.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?


Ibland är det inte svårare än så...så jag ser mig omkring och konstaterar att allt handlar om tålamod och att den som kan känna längtan nästan alltid har något att se framemot.

Läs hela inlägget »

När man som jag gör, jobbar hemma och numera har min arbetsplats i hemmet är det viktigt att man bibehåller mycket av de bra rutiner som man hade när man hade ett arbete att åka till. Det här med lunch till exempel.
Jag har tur som har ett lunchsällskap som jag kan umgås med och som likt mig tycker att det är viktigt med bra mat där man får i sig alla de viktiga näringsämnena. För det är ju viktigt att tänka på att få i sig kolhydrater, fett, proteiner, vitaminer och mineraler vid varje måltid, varvid min sons förslag på lunch passade mycket bra in på viktigheten.
Här slarvas det inte!.

Läs hela inlägget »

Det är som att jag har något som gnager inom mig…och tidvis äter mig inifrån. De där minst sagt tvivelaktiga besluten. Tänker på den där flashen som dök upp igår;

Kraftig ökning av covidfall i Västra Götaland

Och så tänker jag på hur viktigt det är att hålla avstånd och inte samlas i större sällskap.
Och så tänker jag på hur viktigt det är som man säger att elever går i skolan och det så gott som till varje pris.
Och hur viktigt det är att barn får fortsätta att hålla på med organiserad träning ledd av vuxna.
Och hur viktigt det är att vi håller igång skidorterna.
Och hur mindre viktigt det är att hålla igång andra näringar
Och hur viktigt det är att elitidrotten får hålla igång och först och främst för att inte supportrarna skall bli deppiga, att matcher ställs in då och då på grund av bekräftade Covid-fall i truppen tycks inte störa någon.
 
Och igår den där flashen som fortfarande gör sig påmind.
Smittspridningen ökar nu kraftigt i vårt land. I Västra Götaland ökar smittan mest i åldersgruppen 10-19 år, där ökningen är på hela 57 procent jämfört med föregående vecka.
 
Och så beslutet som kom förra veckan som gör att jag får vara hemma denna vecka, att alla högstadieelever skall jobba på distans därför att undvika att den smitta som nu uppstått på skidorterna riskerar att drabba oss i låglandet.
 
Så viktigt var det att eleverna behövde vara i skolan.
Så viktigt var det att hålla igång skidnäringen i Sverige.

 
Det finns ingen röd tråd. Det hänger inte ihop. Konsekventtänket uteblir.
Och det gnager inom mig och äter mig tidvis inifrån.

Läs hela inlägget »
Så som det började en gång i tiden. Karl Bäcker (XL) och Eric Widekärr Så som det började en gång i tiden. Karl Bäcker (XL) och Eric Widekärr

De har haft musik som intresse sedan de var små. Nu är det Fla Records för hela slanten.
Min son och hans vän.
Och det är något fantastiskt med det där skapandet, vad det tillför oss människor och hur det i en tid med pandemi och desperation kan lägga ett lugn över alltihop och vara en vettig sysselsättning i  mörker och oro.
Jag lyssnar på den nya låten Hajen och gungar med. Det här med att bygga med ord är det kraftfullaste hantverket.
Det är tiden som slår an, det är nutidens djungeltrumma.
En samhällsbeskrivning som både skrämmer och berör.
...men
för mig så minner det om ungdomlig skaparglädje och en vilja om att vara ett med tiden. Att kunna vara uppkäftigt pricksäker och inte oroa sig för annat än att de där orden skall ta slut, att den där glöden skall slockna.
 

Läs hela inlägget »

Nu

Det måste göra mig gott med all den här solen.
Att jobba hemifrån är inte så illa.
Eller...
det har sina fördelar.

Och dagen börjar med kyla och minusgrader, men när lövsångare och trastar tar ton är balkongen dränkt av sol och det tar inte lång tid innan jag börjar känna svettpärlorna i pannan.
Folk har börjat promenera igen och plötsligt händer det något utanför mitt hus. 
Ett skådespel som tagit sin början och jag som börjar smida planer igen.

Läs hela inlägget »

Igår var som ett annat universum.
Man går från en till en annan.
Idag har jag vant mig. Det är iallafall så som det borde.
Men dygnet är antagligen vänt på och allt runtomkring är alldeles för mycket lättja.
Jag dricker vatten och ser tiden an. Den tid som egentligen redan är här. 
Sedan kaffe (efter all den där müslin) och ett träningspass på det. varje morgon behöver börja med ett strukturerat träningspass för att få igång hela maskineriet. Att få igång hela mig. Den här pandemin har tagit på mig...både på ena och andra sättet.
Det sägs att jag inte är ensam.
Och när jag gjort allt det där som ingår i min så kallade morgonrutin, har jag en högst personlig stund med Bo Sundström för att sedan konstatera att det enda jag vill med denna dag är att den skall bli lyckad. 
En lyckad dag.

Läs hela inlägget »

Mars

Mars.
Vi går in i något annat nu. Förhoppningsvis bättre tider tänker den positiva. Ljusare iallafall tänker jag. Den första vårmånaden. Grader som letar sig uppåt. Så mycket att se framemot. Snart har vi sommaren här. Det finns en längtan helt klart. Så länge det finns det går jag rakryggad framåt.

Nu blir det frukost och jag bryter mitt bröd och tänker på symboliken. Brödet som hela livets behov. Att leva i harmoni och dela sitt bröd. Gemenskap och att kunna äta sig mätt. Bröd är liv.

Sedan åker jag till jobbet. Det är mörkt, men snart skall det dagas.

Läs hela inlägget »