2021 > 06

Och just här och nu är jag på väg.
En tidig roadtrip. En resa bara bort. Här någonstans gör jag nu ett bokslut. Ett mittårsbokslut. Allt är fortfarande ljust. Som en evig sommardag, ..men allt ändrar sig vad det lider. Väskan är packad. Minimalt med kläder och saker skall tilläggas.
Än finns det tid för allt. För äventyr, lycka,  försoning och nya möten. De här dagarna har varit omtumlande, tröttande och lidelsefulla. Nu hoppas jag på ett liv i mainstream.
Det finns så mycket som jag skulle vilja få sagt. Så många sanna meddelanden jag skulle vilja skicka, så många ord som borde skrivas och kanske t om sägas, men så kommer tillslut dagen då allt måste gå vidare. Jag är nog där nu.
Och himlen är blå och grönskan så påtaglig. Jag skulle vilja konservera juni.
Nu är det som det är. En dag hoppas jag att jag inte åker min väg. Att jag bara kan vara vanlig ..på riktigt. Till dess är jag bara och låter mig förföras av allt och inget

Läs hela inlägget »

Kajorna skriker och bär sig åt, men det tycks bara vara jag som bryr mig.
Det är nog så det är och jag borde lägga ifrån mig det där surgubbs-uttrycket som jag har inpräntat i mitt fejs och istället leva som en riktigt kung. Ta vara på de här dagarna med ett leende på läpparna.
För det här är kanske trots allt den sista sommaren och även om jag nu bokat om och bokat av så måste det ju finnas andra saker att förgylla min tillvaro med.
Så jag letar fram det där leendet igen och jag ger mig ännu en gång ut för att upptäcka, men framförallt leva. För det här är den sista sommaren.

Läs hela inlägget »

Jag hittar ännu en bild från förr.
Denna gång denna dag för 6 år sedan. Jag och de där grabbarna som numera mest hänger ute i sina bilar dag som natt.
De blir äldre, men jag är evigt ung.

Läs hela inlägget »

Oboy

Vi kommer ut på andra sidan. Som om det vore en del två av denna sommar.
Och Peps Persson går ur tiden, men vi kommer fortfarande sjunga Oboy.
Denna sommarplåga som mitt åttaåriga brorsbarn gått runt och sjungit på mest hela tiden här hemma hos mig.
 När sången tystnade, tystnade också Peps…
Vi lever, vi går vidare, livet far förbi och allt börjar om på nytt. 
Mitt liv är bara en akt i detta kretslopp.

Så medan tid är så sjunger jag med och bara njuter av att jag är just här och nu
…och det råkar dessutom tvara sommar.

”Här på trädgårdsgången, går vägen till ett äventyr
Ja, tänk ändå att man kan bli så glad
Av markens blommor och av gröna blad
Och barnet i en kommer hem igen
Till glömda drömmar och till sommaren”

Läs hela inlägget »

Florida

Det är frukostdags för mina nattgäster. Jag har min plats i köket. En titt i de sociala medierna ger informationen att jag strax innan pandemin och den här dagen åt frukost på Ihop i Miami.
Ute skiner solen, men jag hade ändock just i denna stund befunnit mig i Florida.

Läs hela inlägget »

Midsommardag.
Jag gör tillbakablickar. Tänker på den trevliga gårdagen på hemmaplan. Försöker att minnas tillbaka minna midsommaraftnar.
När allt kommer omkring är det inte många av dem man minns. Det finns en gräns i minnesbanken.
Många midsomrar har firats utomlands. Framförallt i Spanien, men också I Florida. Jag tror aldrig jag har känt mig mer svensk än just då. Jag minns för några år sedan midsommar i Miami. Efter en atlantflygning, trixande och fixande, satt jag och drack öl för mig själv medan de andra sov. En midsommar i ensamhet, men jag har nog aldrig känt mig mer svensk. Jag minns att jag tänkte på hur det var under Zorn och Engströms tid och deras firande i Moras omgivningar. Det fick mig av någon konstig anledning att känna mig midsommrig.


I denna reflekterande stund tar mina tankar mig vidare och jag funderar mer på Zorn och Engströms midsomrar, men jag har vidgat spelplanen.
Var Karlfeldt någonsin med på de där festerna?  Han var ju ändå en av Zorns allra närmsta vänner och han brukade hänga en del hos Engström i Grisslehamn. 
Och hur var det med Zorns nära vänner som prins Eugen och Carl Larsson? Gustav Fröding?
De är alla iallafall tillsammans i mitt midsommarfirande när jag nu drömt mig bort så mycket i tid och rum att jag  också själv är med och firar med dem.

En av mina nattgäster säger något till mig och jag vaknar till i min dröm och lämnar sakta mina nyvunna vänner i Moras omgivningar.
Mina tankar tar mig till dagens kommande händelser istället. Det som kallas verkligheten.  Även en midsommardag kräver viss förberedelse.
Jag har dock inte bråttom, utan fyller på min kaffekopp ännu gång och fortsätter att tänka på just midsommar.

Läs hela inlägget »

Midsommarafton hos Tommy.
10 grader och mulet.
Vi håller på traditionerna.
Men klockan 11 har man sagt att det skall bli 15.
Dagen är evigt ung.

Läs hela inlägget »

Semester.
En del ägnar sig åt nedräkning fram till själva happeningen.
Jag ger uppmärksamhet till dagarna istället.
Det är ännu en glassdag. De här dagarna i juni har varit just glassdagar. Dagar att njuta extra mycket.
Det är den här magiska veckan. Antagligen årets bästa vecka. Midsommar-veckan där dagarna precis innan visar upp det absolut bästa av årstiden.
Ljuset, grönskan, men också lyckligtvis också sol och värme. Det där sista är inte alltid en självklarhet.
Efter midsommar är det som allt bara accelererar. Mörkare blir det naturens grönska avtar och man hoppas på vackert väder. Ingen dålig tid efter heller, men inte som dagarna i den här veckan.
Jag ägnar mig åt aktiv semester än så länge. Ännu har jag inte hamnat i hängmattan. Upplevelser är det som jag fyller mina dagar med. Jag har haft semester en vecka och jag är precis i allt det härliga.
Jag är jag och dagarna är ömma och fina.

Läs hela inlägget »

Idag för fem år sedan, den 24 juni 2016, förändrade britternas Brexit-omröstning förutsättningarna för vad som skulle vara det som skulle genomsyra de kommande åren på EUs agenda fram till idag.
Denna dag för fem år sedan hade vi ett byte i London på vår väg till Florida, men på grund av det kaos som utbröt efter valets utgång försenades alla flyg från Londons flygplatser. Det innebar att vi fick en dag i London innan vi kunde fortsätta vår resa till Miami.
Detta vet jag eftersom att den här bilden dök upp i mitt sociala flöde idag och sedan dess har minnena tagit mig med på en odyssé genom tidens korridorer.

Läs hela inlägget »

Kajorna tar över de öppna grönområdena utanför.
De äger ljudrummet.
Men solen skiner och trots nästan obefintlig sömn känner jag mig ändå stark pigg.
Det skall bli ännu en midsommar.
Det är nu som det är som finast.
Det handlar om ljuset…framförallt.
Och jag ger mig åter ut i cyber-rymden som en soldat efter en kortare permission för att göra mina spaningar om livets vardagliga förehavanden.
Allt ligger fortfarande framför mig, även om förutsättningarna hela tiden tycks ändras.

Läs hela inlägget »

Sommar, semester och lata dagar.
Strandhäng, promenader och avbrott för smakfulla lunchbesök.
Jag bara inte ser nöjd ut på den här bilden, jag är det också.
Detta trots att jag har kaffefläckar över hela min vita T-shirt efter ett försök att smidigt sätta mig i en brasse-stol. Den där tishan med ORLANDO med stora bokstäver just inköpt i Orlando. Det där Orlando som jag inte kommer komma till i år. Ja, jag har förlikat mig med tanken nu att tre veckor i Florida kommer bli tre veckor någon annanstans. Dalarna är en destination. Ankomststad Miami byts ut mot plan B, Mora. Säkerligen inget nedköp, men ibland måste man ha tid för att vänja sig med tanken.

Tänker på den här veckan och allt som hänt. Om möten och förtroliga samtal. På sol och ett och annat skratt. På det oväntade och hur saker och ting alltid tycks lösa sig. På frustration över att inte kunna påverka allt som jag vill.
Och så tänker jag på att det just är sommar och jag är ledig och borde ha så mycket roligt framför mig. Hur juni smeker min kind och hur priviligerad jag är.

Läs hela inlägget »

Varje sommar behöver sitt ledtema och finns det något som förtjänar det så är det är det Sven-Ingvars-låten När solen färgar juninatten. Det var Thomas Andersson Wiij som ”återupptäckte” den där gamla bortglömda låten då han letade efter en låt att framföra i så mycket bättre. Eller, det var rättare sagt Peter Le Marc som skickade den till Thomas som direkt fastande för värmlandspoeten Tor-Leafs Styffes vackra text, anpassad av Sven - Erik Magnusson. 
Andersson Wiij har verkligen gett den där låten ytterligare en dimension, en själ djupare än sommaren själv. Idag flitigt spelad på både bröllop och begravningar …och som i kväll i mitt hem.
Och kan det bli mer juni och sommar än så här?
Ni förstår säkert vad jag tycker i denna stund.

Läs hela inlägget »

Den här bilden dyker upp i mitt flöde och minnen från en annan tid pockar på.
Det är 2015 och på dagen 6 år sedan bilden togs och min son har precis gjort sin sista skoldag och ett långt sommarlov väntar. Han är 12 år, men är inne på sitt trettonde och jag och han har begett oss till ett kafé för att fira att ännu ett skolår kan läggas till handlingarna.
Nu är han vuxen och idag så här sex år senare har jag haft förmånen att se honom förbereda nästa steg i sitt unga vuxna liv.
I mitt fadershjärta är jag så glad och stolt.

Läs hela inlägget »

Om igen

Det är alldeles innan.
Och det är efter en i egentlig mening vanlig dag.
Men ingenting är som det ser ut att vara.
Och dagen är i högsta grad speciell.
Ibland så uppkommer de där mötena när man minst anar det. Det där samtalet, de där orden som väcker nyfikenhet och ett ok som leder till något mer.
Jag har jobbat min sista dag, det är sommar och jag skall träffa en gammal vän som jag inte trodde jag skulle träffa igen.

Läs hela inlägget »

Det är morgon och regnet hänger i luften och kaffet dricker jag ute redan strax efter 6.
Det tycks bli en våt dag.
Jag tänker på det faktum att om precis en vecka kan jag sitta här ute med min kaffekopp med en hel ledig sommar framför mig. Den tanken kittlar och skapar förväntningar. Jag stannar kvar där en stund, låter drömmar och egna önskemål skena iväg, för att sedan återvända till här och nu. Jag tittar och lyssnar på de blå bussarna som kommer in nere vid Färgelanda bussstation och jag tittar på människor som är på väg någonstans. Själv är jag också på väg. På dubbla sätt, men nu skall jag först sitta här en liten stund till och njuta av dagen som dagas.

Läs hela inlägget »

Just nu

Jag befinner mig i härligheten. 
Allt är så grönt och vackert nu. 
Juni är skön och öm och det är ännu en söndag och trots att det egentligen inte är färdigjobbat ännu, är det som att man håller på att förbereda sig. Som att hela min arbetsplats sakta men ändå tydligt börjar "släcka ner". 
Det är samma sak varje år. Man jobbar så intensivt under flera veckor och ser liksom ingen ände på allt, men så en dag så är man tillslut där, framme, redo för att packa ihop och bege sig till strandstolen och redo att stanna där till slutet av augusti. 
Jag dröjer mig kvar ute. Vill bara sitta här och "vara". Jag är som jag vore avstängd. Inget kan få mig ur position.
Det är ensamt, tyst och vackert.

Läs hela inlägget »

Färgelanda. 
Känns som det var evigheter sedan jag tillbringade tid hemma. I mitt hem, i omgivningarna runt omkring. Dessutom evigheter sedan som jag kunnat sitta ner så här, reflektera och skriva.
Det har varit en hektisk tid, intensiva dagar, men idag så har den stora nedvarvningen börjat. Det enligt plan. Hoppas att det så får bli.
Sov till åtta idag. Jag var fortfarande trött när jag med ansträngning tog mig upp.Det är nu som all luft gått ur mig. Promenerade sedan i omgivningarna runt där jag bor. Har gjort de där hemmasakerna som man i tid och otid måste göra. Jag har sedan ätit en lunch med min son och har sedan sett honom åka iväg söderut för att tillbringa det närmaste dygnet med sin syster.
Nu.
Eftermiddagen tuggar på. Allt är tyst, allt är stilla. Tänker på allt det som hänt de senaste dagarna. Tänker på hur jag egentligen känner inför allt det här...
Jag, ett glas vatten och ALLT som just nu tycks omge mig.
Så mycket och knappt två veckor till midsommar.

Läs hela inlägget »

Idag blev det ännu en svensk VM-medalj genom Marcus Nyman och det var länge sedan som jag kände en sån längtan som nu att få träna judo igen, få kasta, fajtas, andas judo. Istället i kväll ett utomhus-pass, men det kändes bra det med och jag kände mig för en gång skull både stark och full av energi.
Tänk vad lite inspiration kan göra.
Jag älskar svenska judolandslaget!

Läs hela inlägget »

Mitt jobb är musik...ett tag till.
I bilen på mediaspelaren spelas det upp några riktiga klassiker från en lista värd att stämma av till. Först giganten George Harrison och My sweet lord. Dröjer inte länge förrän jag och George sjunger duett. Sedan Fire and rain med James Taylor tätt följt av mästaren själv och Shelter from the storm.Det fanns en tid då den låten nästan var ledmotivet till mitt liv. Även jag har hängt vid Washington Square och nedanför Garibaldi-statyn,  (precis på den plats där Bob Dylan sägs sjungit sina första folksånger) ensam med en gitarr framfört mina egna sånger.
1990 reste jag runt i USA tillsammans med en gitarr. Bland annat för att hänga i Washington Square och spela för en minimal publik.

Jag försvinner bort i minnen och historier från förr, samtidigt som ett pärlband av sköna låtar far förbi med Don Mclean, Rod Stewart, Elton John, The Band, Eric Clapton och Fleetwood Mac.
Någonstans där i början av  George Harrisons klassiska intro av Here comes the sun, vaknar jag upp ur min minnesloop och är med från första stund och sjunger "Little darling, its been a long, cold, lonely winter" och genom bilrutan bländar solen.
George Harrison har alltid varit min favorit Beatle både som låtskrivare och person och just den där låten som skrevs under ett träd i Eric Claptons trädgård kan vara en av de mest hoppgivande låtar som skrivits.

Juni, sommar och snart semester. Det är inte direkt strålande sol, men jag är tacksam för att det inte regnar, jag är tacksam för så mycket som mitt liv berikats med. Det har blivit lite varmare. En skön känsla fyller mig och det ackompanjerat av måsarnas skrik. 

Läs hela inlägget »

Starten

Jag fyller den här bloggen med sommar och färg, för det är vad den här morgonen behöver och efter att jag  njutit av mina extremt välsmakande baconsmörgåsar och drucket mitt svarta kaffe, har jag stått på balkongen och sett på hur den här morgonen tagit form.
Det är stora fåglar som låter, flaxar och bär sig åt, det är paus här i min vrå av världen.
En stund av förberedelse och uppladdning. En stund för att vara redo för resten av dagen.

Läs hela inlägget »

Avslut

Sommarlovet är nära nu för alla skolbarn och ungdomar. På min arbetsplats är det det som gäller idag
För elva år sedan  hade min son och hans klasskamrater kommit fram till skolavslutning och kunde lägga sitt första skolår bakom sig.
Nu hägrade ett sommarlov. Deras första sommarlov.
Eric står i mitten i rosa pikétröja. Det sjungs i en fullsatt kyrka.
Elva år senare har han tagit steget ut till vuxenlivet och haft sin sista skolavslutning.

Själv minns jag inte min första skolavslutning, men jag har många minnen från de där tidiga skolåren.
Ljusa, fina minnen.
Det vet jag att det inte är alla förunnat att ha. 
Jag har i mångt och mycket varit lyckligt lottad.

Under den veckan som ligger framför oss börjar sommarlovet för många. Skolavslutningar runtom hela vårt land.
Mitt liv rör sig fortfarande mycket i skolans värld. Även för mig kommer det bli skolavslutning. Även jag skall ha sommarlov.

Läs hela inlägget »

Jag har påbörjat en ny vecka. Den är igång.
Den näst sista innan jag släcker ner.
Den här nedräkningen har hållit på ett tag nu. Vill poängtera att jag inte har någon önskan om att dagarna skall gå fort. Snarare tvärtom. Jag vill att den här sommaren skall kännas lång och viktig och inget som bara rusar förbi.
Den här veckan kommer bli lite som en smällkaramell. Varje dag som en jättestor happening. Roligheter inplanerade varje afton, men först skall det arbetas och det är roligt det med. Jag har en positiv inställning till livets olika nödvändigheter. Det är jag otroligt tacksam över. Tacksam över att må bra av att jobba, att leva och att ta del av alla de sakerna som hela tiden kommer i min väg. Så är det inte för alla. Jag vet det.  Det är därför att jag känner denna tacksamhet.

Igår såg mitt värld ut så här. Ett bedårande landskap. Allt är som vackrast just nu och där finns något annat att just känna tacksamhet för; att kunna vistas just här och nu i allt det underbara.

Läs hela inlägget »

Jag sätter mig ute och även om det regnar så är liksom min vrå av världen fuktbefriad. Jag dricker mitt kaffe och jag skriver i min bok. Min idébok. Boken där alla mina viktigheter står, eller skall skrivas ner. Men alltid på förstadiet. Just när det är en idé. Alla människor skulle ha en idébok. Så befriande kreativt, men också själsligt stärkande. Jag skriver inte ner något världsomvälvande, utan just de där små sakerna som får livet lite pirrigt, spännande och intressant.

Det är minsann inte varmt längre och man kan lugnt säga att alla de där "regn och temperaturomslagsivrarna" nu har fått vad de önskat. Jag har läst prognosen för Färgelanda för de närmsta dagarna. Idel sol, men här regnar det ändå. Det går inte lita på mycket nu för tiden.
Mina tankar går till södra Italien och just det konstaterandet att det är just där man skall vara nu. Kanske Kampanien, eller Kalabrien ... t o m Apuliens långa kuststräcka känns så enormt lockande.

Det blåser in kyliga vindar och jag drar en filt runt mig där jag sitter. Begraver mig under den och lyssnar på hur måsarna driver bort de sista kajorna från deras tillfälliga belägring. "Only the strong survive" tänker jag och förvinner sedan i tankar om nya idéer och planer.

Läs hela inlägget »

Våra baconsmörgåsar på grillen blev fenomenala och lite av en ultimat lunch så här en varm och solig söndag.
Och det är ju inte bara söndag, utan också nationaldag, något som jag faktiskt haft i tanken under allt jag gjort denna dagen. Just nu gör jag dock inte så mycket. En kopp kaffe och kisande mot solen.

Vi rullar in på de sista veckorna. De sista dagarna och den här tiden är alltid speciell eftersom att i mitt arbete har en ganska tung period avslutats och nu skall allt sättas på plats under några dagar för att sedan kunna utvärderas och avslutas.
Jag tänker på det där samtidigt som jag ser att moln är på väg in över Färgelanda och visst är det lite kyla i vinden som nu dansar in?

Jag smuttar på kaffet som fortfarande är hett och torkar en svettdroppe från pannan.

Läs hela inlägget »
Bilden är från nationaldagsfirandet 2014 vid Stigens herrgård. Bilden är från nationaldagsfirandet 2014 vid Stigens herrgård.


Värmen gör det svårt att riktigt få den där riktiga nattliga sömnen som man behöver, men vad gör väl det när man får stiga upp med solens strålar stickande i ögonen, himlen är blå och allt ackompanjeras av fågelsång. 
Det är nationaldag. En av de finaste av alla högtider...eller som iallafall borde vara det
En dag som många fortfarande inte vet varför vi firar. En helgdag som en del anser att man bytte från en "röd dag"som man inte visste varför man firade till en annan helgdag som ingen vet varför man firar.

För egen del är nationaldagen en dag då jag får möjligheten att fira att jag lever i ett vackert fritt mångkulturellt land där alla är lika värda och där alla röster räknas. Så vill jag även ha det i fortsättningen. Så jag firar på mitt sätt där jag varken har ont av att man viftar med flaggor, har blommor i sitt hår eller sjunger nationalsång. 

Det finns de som tycker det är är obehagligt med flaggviftandet, att den 6 juni är obehagligt för att rasister gjort den till sin dag för att demonstrera. Någon annan tycker att den är meningslös.

Jag har i mitt 50åriga liv fått hedersbetygelser både som samhällsmedborgare och för mina insatser i föreningslivet, men det finaste jag fått vara med om är att hålla Färgelanda kommuns nationaldagstal. I mitt tal för nu 6 år sedan pratade jag om vikten av att varje dag arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Om att man skall få vara stolt och visa vad man kommer i från.
Att det är ok att sjunga nationalsång och vifta med flagga. Att det inte finns något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Mina förfäder kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.
I den svenska historieboken sägs det att de “hämtades in” till Sverige, för att de var duktiga hantverkare och affärsmän. Det var dock långt i från hela sanningen...
Mina förfäder var Hugenotter, alltså franska calvinister som förföljdes av den franska staten och katolska kyrkan.  Över en halv miljon hugenotter flydde under 1600-talet från Frankrike. De flesta hamnade i Danmark som var enda landet i Europa med religionsfrihet. Ett hundratal kom till Sverige. Mina förfäder kom tillsammans hit med kanske mer kända släkter ur svensk uppbyggnadshistoria som De Laval,De Besche, De Geer.
Någon religionsfrihet för dessa fanns inte i Sverige, allt skulle inordnas i den lutherska läran. Privat, inom familjen, fick de dock utöva sin religion om de inte i tal eller skrift spred sin lära.

Jag tror på ett Sverige där vi vågar värna en mångfald som är berikande och som präglas av öppenhet och nyfikenhet på de kulturer som nu möts i vårt samhälle.
Jag drömmer om ett Sverige där vi kan lära oss att se och förstå det goda hos varandra. Att vi ska kunna prata med varandra och inte om varandra. Se det som är positivt för vårt gemensamma välbefinnande.

Jag hoppas att DU får en trevlig nationaldag och dessutom kan få känna lite av den där euforiska känslan jag har i denna stund. Att Sverige är fantastiskt och är värt att fira.

(Är du nyfiken på mitt nationaldagstal från 2015 finns det här nedan)

Läs hela inlägget »

På ett svenskt hamburgerhak.
Solen i ögonen.
Den bästa tiden är nu.
Jag har sagt det förut, men säger det igen.
För det är nu som allting ligger framför mig.
Jag längtar efter den där förestående semestern, men klarar hålla ut ett tag till, för jag vill förstås inte att det skall gå för fort nu. 
Ett antal veckor i Florida väntar i slutet av den här månaden. Jag skulle inte hellre önska än att befinna mig i Key West just nu, eller varför inte på Fort Myers Beach...
Jag hoppas på ett mirakel.
Ett mirakel om en pandemifri värld och öppna gränser.

Billy Joel och New York State of mind strömmar ut genom uteserveringens högtalare. Jag har alltid älskat den där låten. I höst skall jag åka till New York (om världen är fri från pandemi) 
Kanske kan det vara realistiskt ändå? Att min comeback ut i världen är New York?
Tänker på Florida igen. Längtar så att det gör riktigt ont. Äter min svenska hamburgare, men drömmer om en amerikansk diner...
Tänker på Billy Joel och hans Long Island. Minns den där konserten från Madison square garden någonstans runt 2010 med Bruce Springsteen då han lät New Jersey möta Long Island på Manhattan.
Med hjälp av Billy Joel förstås.
En del saker blir inte bättre med åren.
Jag äter min svenska hamburgare och drömmer om semester. Oavsett var, kommer det bli bra.

Läs hela inlägget »

I mål

Man är alltid förälder oavsett hur gamla sina barn är, men med åren minskar ansvaret .
Som förälder har man de där sakerna att hänga upp det på. Jag kallar det banbrytande saker.
Då ens barn börjar prata och kommunicera,
börjar gå,
slutar med blöjor,
lär sig cykla,
slutar på fritids,
lär sig läsa,
lär sig simma,
konfirmation,
mopedkort,
bilkörkort
och student.
Det kan förstås skilja sig från fall till fall, men om jag ser till mig själv och de banbrytande saker som krävt en insats av mig som förälder, så är listan ungefär så här.
Det innebär att jag är i mål nu. I detta vilar en otroligt skön känsla, mycket stolthet, men också en viss tomhet. För även om man förhoppningsvis kommer behövas som förälder även fortsättningsvis, blir ens betydelse mindre viktig.
För på nåt vis så har jag nu kommit i mål.

Läs hela inlägget »

Allt är färdigt inför det fina mottagandet.
Strax kan festen börja.

Läs hela inlägget »

Allt tar sin början och fokus är på en förhoppningsvis lång, rolig, minnesvärd och vacker dag.

Läs hela inlägget »

En dag med studentfirande.
De där som en gång i tiden låg och kröp på mitt köksbord har blivit unga vuxna.
De blir äldre och... Tja.. jag blir inte yngre.
I morgon är det min sons tur. En stor dag. En riktigt stor dag.
Jag tänker inte säga att det känns som igår jag själv tog studenten, för så känns det inte. Det känns tvärtom, som länge sedan. Däremot känns det inte så länge sedan barnen var små.
Det hände något på vägen.
Och jag begrundar och dras med i en värld av förre detta.

Läs hela inlägget »

Dagen har varit en bra dag på flera sätt.
Bland annat för att jag fick förlagets förslag på det nya omslaget till Michelletimman. Omslaget som skall pryda de digitala utgåvorna av Michelletimman.
Jag blev så nöjd!
Måste erkänna att jag var lite spänd på vad det skulle bli och om det verkligen skulle kunna framkalla den där känslan som jag ville att det skall ge boken. Det infriade verkligen mina förhoppningar. Färgerna, bilden på Dany, staden, skotthålet och siluetten på bokens verkliga huvudrollsinnehavare; Michelle som håller Miranda i sin hand. 

Nu längtar jag så mycket efter att få kunna visa upp omslaget här på bloggen och få er reaktion.
Men snart så!
 

Läs hela inlägget »