2021 > 07

Jag dricker en kaffe på sardeles.
Tavernan på stranden.
Jag lyssnar på hur vågorna slår in mot stranden. Det har blåst de senaste dagarna. Inga nordiska vindar. Utan heta vindar. Mycket heta.
Från Nordafrika sägs det. Egypten eller Libyen. Hursomhelst icke svalkande. Det har inte varit så varmt här på 6 år säger de som vet.
Men här på Sardeles är det ok. Bortsett från kaffet då. Det smakar salt. Inte klor denna gång. Det är pest eller kolera.
Jag pratar med min vän vid poolbaren senare där jag ber om riktigt kaffe. Hon blir förnärmad till en början och min mening är inte att genera henne. Efter en vänskaplig diskussion om corona, Grekland och Karpathos får jag mitt kaffe. En dubbel espresso. Den smakar utmärkt och för första gången på denna resa stillar det mitt stigande behov av riktigt kaffe.
Trots skiftande kvalitet på kaffet är stunderna här underbara.

Läs hela inlägget »

Mötet

Jag skulle nog kunna fylla en hel resebok med de där små händelserna som berör, upprör eller lockar till skratt alternativt förtvivlan.
Som i natt när jag är på väg hem från centrum.
Att jag har uppenbart svårt att få mitt högerben att göra som jag vill är tydligt. Det gör ont att stödja på det och det är stelt och orörligt.
Jag möter två kvinnor plus 70 på trottoaren. När de är 2 meter framför mig säger den ena till den andra.
(Jag citerar)
”Kolla in honom. Han går som han Skitigt på sig. Ja titta han måste gjort det. ” (Skratt följer)
Jag som tydligt hört vad kvinnan sagt när hon missbedömt situationen och tagit mig för grek eller något annat sydlänskt, svarar henne högt och tydligt, men i en mycket trevlig ton.
”Jag var inblandad i en scooter-olycka igår och fick en rejäl smäll över lår och höft. Kan vara brutet, i bästa fall en spricka under blåmärkena.”
I denna stund försvinner den andra kvinnan som bara skrattat med. Man kan tänka sig att hon blev överrumplad över situationen, att hon kanske kände sig dum, men kvinnan som gapat ut att jag gjort i byxan däremot blev kvar. Där och då trodde jag att hon skulle gå till reträtt, be om ursäkt och kanske t om visa lite omtanke. men istället svarar hon:
”Varför tar du ingen taxi då istället för att gå omkring här på trottoarerna?”
Jag:
”Ser du någon taxi här? Jag har iallafall inte sett någon taxi på hela veckan. Tvivlar på att det finns.”
Då väljer kvinnan en annan approach och tror uppenbarligen att hon har lösningen på mitt problem.
”Du, gå ner till Restaurang Perasma och drick massor av Ouzo. De har den bästa Ouzon här omkring”
Jag förstår att det är det som du gjort, tänker jag, men säger inget. Istället:
” Tack, har varit där några gånger, vi bor bredvid, men nu blir det läggdags för mig, god natt”.
Kvinnan:
”Läggdags? Kvällen har precis börjat.” Hon blänger på mig och går vidare.
Jag tittar på klockan och noterar att den är en bra bit över midnatt och lunkar sedan hem på mitt sargade ben.

Läs hela inlägget »

Vi for mot Olympos.
Det var dagens mål.
Men omständigheterna tog oss också till Diafani.
När kvällen sedan kom lämnade vi Diafanis strand för att ta oss till det vi numera kallar hemåt. En tre timmars lång resa skulle det visa sig.
Han lite före mig,åkte vi mot solen. Det var vår ledstjärna.
När sedan solen gått ner i havet hade vi bara skyltar på grekiska att förlita oss på.
I en trevägs-korsning blev det dramatiskt. Precis som att dagen inte bjudit på nog med dramatik ändå. Jag vurpade i rullgruset och min son fick göra mig fri från mitt fordon som nu höll mig fast.
Jag kom undan med skrubbsår och en ömmande kropp den här gången. Som judoka och fd stuntman behärskar jag min fallteknik.
En ny dag är här. Jag slickar mina sår.
Kroppen ömmar, men jag påminns om hur tur jag haft, hur fort allting kan gå.
Jag behöver ständigt påminnas.

Läs hela inlägget »

Gårdagens middag blev en grekisk pasta, en variant på en Frutti di mare, med musslor, räkor, vit vin,vitlök, olja och tomat. Innan dess hade vi tagit in en tallrik med musslor i vit vin och grädde och ost, en tallrik friterad Fetaost dränkt i honung, samt en tallrik med smakrika friterade ostbollar. Det här föll mig verkligen i smaken och precis vad jag var sugen på efter en dag bland bergen här i Karpathos.

Läs hela inlägget »

Igår åt vi på den trevliga restaurangen Akropolis inne i centrum. Jag hade siktet inställt på grillad svärdfisk, men istället blev det Tsipoura, havsabborre fångad utanför bukten där vi bor.
Fisken kom till bordet där den filéades upp. Tror inte att jag behöver förklara att det var en riktig sensation. Det grekiska köket levererar verkligen.

Läs hela inlägget »

Jag badar.
Det var länge sedan. Jag har varit på badparadis alldeles innan pandemin och inte badat. Trodde att det var över för min del. Men inte. Det skulle vara Karpathos som fick övertyga den här gamla kroppen att det är precis det som jag behöver. Att kylas ner.
Nu är det kväll, eller kanske snarare natt. Kvällarna är heta här och hade jag inte vetat bättre hade jag tagit ett dopp innan läggdags. men nu är det över. Över för idag.

Läs hela inlägget »

Jag i skydd av parasollet. Jag läppjar på min dricka och tittar bort mot bergen.
Temperaturen ligger stadigt runt trettio i skuggan. Tur att det blåser på ön. Vindarna är ljumma, men sköna. Havet glittrar.
Vågorna som slår mot stranden är dagens ledmotiv.
Ungdomarna är i vattnet. Jag ser dem tydligt från mitt tillhåll här under parasollet. De under solen, jag i skydd från den.
Det är lata dagar i juli på en liten ö i Egeiska havet.

Läs hela inlägget »

Jag i skydd av parasollet. Jag läppjar på min dricka och tittar bort mot bergen.
Temperaturen ligger stadigt runt trettio i skuggan. Tur att det blåser på ön. Vindarna är ljumma, men sköna. Havet glittrar.
Vågorna som slår mot stranden är dagens ledmotiv.
Ungdomarna är i vattnet. Jag ser dem tydligt från mitt tillhåll här under parasollet. De under solen, jag i skydd från den.
Det är lata dagar i juli på en liten ö i Egeiska havet.

Läs hela inlägget »

Jag har after beach med mig själv som för mig innebär några simlängder i poolen och sedan reflektion över dagen så här långt. Min väderapp säger att det är 29 grader men känns som 35 och det stämmer nog bra. Att det skulle vara molnigt däremot kan jag inte hålla med om. Jag tittar upp på den klarblå himlen, ser mig om och konstaterar att där hade den fel.

Läs hela inlägget »

Mat

Igår kväll blev det en grillbricka på restaurang Maxin nere vid hamnen. En måltid med just sånt som jag gillar. Kött i dessa olika former. Men jag uppskattar även andra rätter. I dag drömmer jag om grillad svärdfisk eller tonfisk. Det grekiska köket har alltid varit en av favoriterna. Bäst gillar jag italiensk mat, turkiska köket förstås och det amerikanska. Amerikanska, kanske får en del att höja på ögonbrynen ? Jo jag älskar de klassiska rätterna nere från södern och jag älskar lika mycket klassisk amerikansk snabbmat.
Men nu är det det grekiska köket som gäller. Det finns så mycket läckert här. Så mycket som jag vill äta innan jag lämnar denna ön.

Läs hela inlägget »

Det är en ”viloperiod” efter ett antal timmar på stranden. Sånt där kan tydligen också ta på krafterna.
Jag sitter på balkongen.
I morse när solen låg på var det olidligt varmt redan vid åtta just här. Nu är här skönt och behagligt.
Hotellets Wi-Fi är svajigt, men istället för att störa mig kan jag se lite romantik över det där. Att det är liksom så som det skall vara när man befinner sig på en liten ö i ett stort hav.
Första dagen här har varken bjudit på några moln eller tecken på väderförändring. Det är så här som det skall vara nu helt enkelt. Runt 30, lite blåsigt och en stor gul sol på himlen.
Tänker på det klara vattnet här som t om lyckats få mig ner i dess svalkande härlighet.
Jag är klädd för utgång. Jeans shorts och piké . Till det ett nyinköpt par sandaler av bästa sort. (Detta enligt mig själv)
Alldeles strax vankas det middag och andra lockelser i den varma grekiska sommarkvällen.

Läs hela inlägget »

Under ett parasoll.
Ungdomarna i havet.
Under solen inget nytt.
Kanske går till strandbaren sedan när vattnet tar slut. Några andra planer för dagen är inte planerade.

Läs hela inlägget »

Jag hade ett fantastiskt dygn på Orust.
Tänk vad vänskap och det goda samtalet gör med en. Nu är jag hemma igen för att  förbereda mig för morgondagens resa.
Det här har varit en fin semester. Ljuvliga dagar i Dalarna  och mysiga dagar i Skåne.
Det har också varit riktiga inspirations- och arbetsresor. För det som jag inte berättat är, att på just de här ställena som jag besökte, eller en del av dem iallafall, kommer vara platser där saker  i min nya bok kommer utspela sig.
I Michelletimman tas vi med till Stockholm, Niagara falls, New Tork och Färgelanda.
Berättelsen i min nya bok Johnny B kommer också utspela sig i Färgelanda, Falköping och New York, men också i just Skåne och i Dalarna. För jag skriver när jag är just på den där platsen där jag tänkt att mina karaktärer skall få liv. En teknik som jag upptäckt är framgångsrik för mig och gör berättelsen än mer trovärdig. Iallafall är min känsla så och det inspirerar och kittlar och gör mitt arbete vid datorn än mer spännande. Ibland känns det som att berättelsen liksom skriver sig själv.

Och nu skall jag till Grekland. Ibland är tillfälligheterna kusligt närvarande. "Johnny B" åker till Grekland och jag har möjlighet att dokumentera händelserna där på plats. Att skriva är ett trevligt jobb.

Läs hela inlägget »

Väskan är packad och dagen har handlat om att ordna med allt som behöver bli gjort innan avfärd.
Men först innan jag ger mig av skall jag åka hem till en vän och stämma av på riktigt.

Läs hela inlägget »

Min judodräkt - min gi, hänger på tork. Det känns fantastiskt, för det innebär att jag använt den, att jag svettats i den och att jag är igång med judo igen. Något som inte varit möjligt under flera månader pågrund av pandemi och restriktioner.
Dessutom stundar OS i Japan, judons hemland och jag ser framemot fantastiska judo-sändningar och kanske, kanske kan det också bli svenska judomedaljer, för vårt landslag är exceptionellt bra.
På något sätt känns det som att jag och judo återigen skall få ha det härligt ihop resten av detta år.

Läs hela inlägget »

Än är det sommar och jag använder dagen till att tvätta och packa om. Solen skiner, värmen har stannat kvar och tro det eller ej så har jag varit riktigt nära att bada. Likt Dalarna för ett par veckor sedan så levererade Skåne allt det där som jag begär av en trevlig och skön vistelse. Coola utflyktsmål, god mat, trevliga vandringsleder, vacker natur, men också stadens puls.
Nu vilar jag ut en stund, omgrupperar och gör mig redo för nya äventyr.
Det väntar redan runt hörnet.

Läs hela inlägget »

I år är det 15 år sedan jag började skriva den här bloggen. Tusentals inlägg därefter kan jag konstatera att den fortfarande mår relativt bra och att den fortfarande drar till sig en hel del besökare.
Att ligga stadigt över 2000 visningar per dag är inte fy skam.
Jag har ett provocerande syn på livet förklarade någon för mig. Kanske en av framgångsfaktorerna till att folk fortsätter läsa.

En dag när alla slutat att blogga och alla följare har tröttnat på att läsa om okända människors oväsentligheter, tänker jag fortsätta att blogga och skriva mina obetydande rader. För en dag skall det forskas och som dagens arkeologer undersöker i jord och mark och letar, kommer denna generation av historietörstande Indiana Jonasar att söka world wide, efter bloggar, facebookkonton och hemsidor. Då kommer jag finnas där: Färgelandabloggaren som registrerade sin nutid "Instant real life".

Mina trevande försök till att skriva blogg mottogs svalt till en början. Men, jag hade inga ambitioner till att få många läsare och trots att det kunde gå dagar då jag hade noll besökare, hittade jag snabbt glädjen i att skriva inlägg.
Någongång efter ett par månader var jag uppe i drygt 20 unika besökare per dag och jag var helt förundrad.

Tiden gick och inlägg per vecka blev fler och fler. Jag förstod efter ett tag att mitt engagemang i judoförbundet drog till sig läsare. I augusti 2008 låg jag stadigt över 300 besök och det visade sig att det bara skulle öka fram till judoförbundets årsmöte i mars. Sedan tog den politiska agendan vid i april och ett par inlägg räckte för att bloggen skulle bli en liten besökssuccé. Där någonstans förlorade jag min bloggaroskuld och den uppståndelse som sedan följde av hat, granskningar, mordhot och förföljelse, gav en otäck smak av internets mörka sida.

Många av de bloggar som jag genom året följt har lagts ner pågrund av samma anledning. Att blogga kräver inga förkunskaper. Att bli en framgångsrik bloggare är inte svårt. Vi människor fullkomligt älskar att höra skvaller, läsa om tokerier, läsa om människor som gör bort sig, är elaka, eller sticker ut med en oliktänkande åsikt. Jag har lärt mig det nu.

Läs hela inlägget »

Det fanns en tid utan en behaglig innertemperatur i bilen. Ja det fanns faktiskt en tid då inte bilarna kunde öppna fönstren bak.
Jag har upplevt det och jag har suttit i baksätet iväg på semesterresor som barn, 40-50 mil upp i landet utan möjlighet att öppna fönstret.
Inbillar mig att det även då måste funnits dagar med en utetemperatur över 30 grader i skuggan.
Ibland är det bra att påminnas om det. Att det mesta inte var bättre förr och att jag har det väldigt bra idag.
Som vår bilresa genom Skåne. Bilolycka och stopp på motorväg (Inte jag) Bilköer och stillastående bilar. Då tänkte jag på just det där.

Luftkonditionering, ACC. Något som man nästan tar för givet idag, men som vi faktiskt saknade i vår nya Toyota när min son bara var ett halvår gammal och vi var iväg upp mot dalarna på min brors bröllop i den Sommarens varmaste dag. Minns oron över att han skulle få värmeslag, hur dåsig han blev och hur vi föräldrar oroades.

Så mycket är bättre idag. Det tänker jag på just nu när jag sitter och pausar ute i sommar-Sverige och kisar mot solen.

Läs hela inlägget »

Minns ni serien Kullamannen?
Jag gör det även om den spelades in ett år innan jag föddes. Den där serien liksom följde med min barndom och berättelsen om de två bröderna Kaj och Tommy som tillbringade några veckor av sommarlovet tillsammans med sina kusiner i Kullaberg i Skåne, medan föräldrarna for till Italien.
Svartvit och kuslig med vilda jakter i gruvgångar, inbrott och kidnappningar.
Förutom alla de kusliga karaktärerna minns jag de där ljussignalerna och kodorden som användes som jag tyckte var coola.
"Peter Pan till Adolf Fredrik",
"två vita, två blå",
"Victoria med c"
Då började jag också använda kodord och provade på ljussignaler med min lillebror.

Allt det där ovan kommer upp när jag befinner mig här ute på kullens fyr där flera scener utspelade sig.

Läs hela inlägget »

Jag läser om den plats där vi nu befinner oss på och hur det fått sitt namn Arild. Om den hemska historien om hur två barn
Tora (Tore) och Arild som av sin styvfar skickades i väg i en båt där de lurades i mjöd för att att somna för att sedan tända eld på båten och låta dem vara ensamma kvar. Legenden säger att de vaknade och att Arild gjorde korstecknet över havets vågor och hoppade i havet, flöt på en sten, som med hjälp av en ängels blåsning flöt iland .
vid de platser hans lik flöt iland sprang det upp källor vars vatten visade sig vara undergörande. Dessa källor börjades det snabbt att vallfärdas till.

Läs hela inlägget »

Man kan ju inte annat än att älska Mellbystrand. Dessutom en skön känsla att mötas av så mycket folk överallt igen. Inte alls jobbigt. Snarare nästan som en befrielse. Att vi fått livet åter.
Efter Halland väntar Skåne. Som jag längtat efter det här. Dalarna kändes som att det inte skulle kunna slås denna sommar. Nu är jag mer osäker.
Det är 34 grader i skuggan och jag längtar efter att nu få bo på en vingård. Sverige är fantastiskt, livet är fantastiskt.

Läs hela inlägget »

Jag reser helst till USA, Italien eller Grekland. Det är sedan länge känt. Men när ingenting är som det skall vara och inget blir som det en gång var behöver man liksom levla upp en nivå till något annat….Eller så gör man ingenting.
Jag skall iallafall om en vecka  befinna mig på den där stranden.

Läs hela inlägget »

Matresa

Jag åker söderut för att göra en matresa där ett av kriterierna skall vara bra råvaror som gärna får ha en lokal förankring.
Dags att äta.

Läs hela inlägget »

Jag är på väg.
Men först ett stopp här och nu.
Eller
Det här med här och nu…det är jag väl alltid? Stämmer, men jag kanske inte tänker på det, tar in det, njuter av det.
Just nu njuter jag och tänker dessutom på allt härligt som ligger framför mig.

Läs hela inlägget »

På morgonsändningen får jag det meddelat att hela Sverige skall få sol idag. Jag tar en promenad sedan och det är perfekt. Sol, nästintill en molnfri himmel och lagom varmt. Jag tänker på demonstrationerna i Kuba och alla de andra nyheter som jag matats med denna morgon. Inget av det positiva slaget och jag funderar på om det kan komma ut något positivt ur allt det här, om det kan få ett lyckligt slut eller om det bara kommer förbli sorgsna nyheter. Rekordbeslag av narkotika, kravaller i Sydafrika, Haitimord och inte att glömma; olyckorna på elsparkcyklar orsakade av alkohol.
Allt det där tänker jag på under morgonen och när jag skriver ner alltihop har en morlande huvudvärk gjort sig påmind.

Läs hela inlägget »

Semester.
Det är ett vackert ord. Likaså de som kommer i dess spår.
Semesterort.
Semesterliv.
semesterby
semesterdag
semesterfirare
Till och med semesterlön är vackert
Och
semestermål
semesterort
semesterresa….
Semesterresa är ett underbart ord. Att vara på väg. Underbart!
Än är det en del kvar på den här semestern och efter att ägnat tid i Dalarna, vilat ut hemma i ett par dagar, går allt vidare.
Semesterresa - ljuvliga semesterresa
…och semester.

Läs hela inlägget »


Det regnar.
En resa genom sommarregn och jag tänker på alla de där vackra dagarna som jag skämts bort med hittills under den här semestern. Om hur jag faktiskt tagit mig tid vid ett antal tillfällen, satt mig ner och njutit av allt det vackra och sköna.
Jag tror att det är bra att känna efter ibland hur man egentligen mår. Livsstatusen.
Det har varit bra dagar de här. Jag mår bra av att vara på väg. Att göra allt det där som jag önskar (i den mån som det går)
För det här är den sista sommaren och livet måste också leva så.
Jag har inte tid för mycket mer än njutning och livsbejakelse.

Läs hela inlägget »

Att komma bort fyller mig med energi och ofta inspiration. Jag uppskattar att vara aktiv när jag har semester. Jag tycker om att möta nya platser, att lära mig genom att se och upptäcka. För mitt skrivande har det alltid varit som ett måste för att få drivkraften tillbaka, för att komma på rätt köl igen efter kanske en lång vinter. Det är därför inte överraskande att jag här har lyckats att hitta de sista pusselbitarna för att få ihop min nästkommande bok.

När jag skriver har jag berättelsen klar för mig i stora drag. Jag har en början och jag vet vad den skall handla om. Slutet kan vara färdigt, men det kan ändras under vägen jag skriver. Det kan också finnas några luckor att fylla igen för att få berättelsen komplett, men istället för att vänta ytterligare för att veta exakt hur allt skall hänga ihop, så sätter jag igång med skrivprocessen för att inte tappa tempo och framförallt intresse och den där skaparglädjen som är så viktig.
Så här är jag nu. med en story som är färdig och nu skall skrivas ner till ett första manus. Ett rå-manus. Tällberg med sin fantastiska utsikt, all kultur och allt det vackra är förstås en perfekt plats att vara på för att inspireras och komma på rätt köl igen.

Läs hela inlägget »

Dessa oändliga underbara dagar.
…och jag skriver upp små ord om dagen. Sådana ord som ensamt beskriver en hel dag. Sedan slår det mig ännu en gång hur många vackra ord det finns. Det svenska språket  är så starkt berikat med vackra ord. Jag funderar en stund över vilka ord som jag tycker är de vackraste. förtrolig och förtrolighet hör till dem. Det ger en sån skön känsla att bara tugga på ordet. Säg "förtrolig" och det smakar liksom så gott i munnen. Tillit är också andlöst vackert.
Förgänglig är vackert och vemod lika så. Jag tycker också om älskling och solskenskyssar.
Ordet hänförd hör till mina absoluta favoriter och eufori likaså. 
Det där är sånt jag tänker på medan solen går ner över härligheten.

Läs hela inlägget »

Den här sommaren har jag planerat för en matresa i vårt sköna land, men ju mer jag tänker på det och ju fler kommentarer från läsare och vänner jag får, inser jag att den redan har börjat.
Jag skulle också kunna göra en kaffestuga-resa, för minst två såna besöks varje dag. Ofta med en nygräddad våffla med grädde och hjortronsylt till det svarta kaffet.
Jag får reda på att Holens kaffestuga minsann skall vara den äldsta i landet i sitt slag. Det hemliga våffelreceptet från 1935 då de först slog upp portarna, berättas det om med stolthet från den man som omgående börjat prata med mig medan jag fyller på mitt kaffe i den vackra kaffekoppen. Kanske är han dess ägare, men han erkänner snabbt att han egentligen inte vet hur man gör de där våfflorna, men att kaffe skall drickas ur kopp och inte i en sån där mugg, det har han koll på och lägger till.
"Här serverar vi inte kaffe i muggar." Jag nickar och medan jag tar min kopp och försikt tar mig ut ur det lilla, men på något sätt vackra köket, svarar jag med ett ett kort "gott det" och nickar återigen.
Vi sätter oss ute och under några få minuter låter vi tystnaden tala. Bara de där småfåglarna får försiktigt ackompanjera den här lilla tillställningen. En kvinna uppenbarligen klädd i något som skulle kunna vara en dräkt från där vi kommer i från frågar oss om vi är nöjda. Vi förklarar att vi är det. "Mycket". jag lägger till att jag uppskattar lugnet här och den rena fräscha luften. Det går hon igång på. Det syns i hennes ögon, för hon svarar snabbt och konsistens;
" Ja, det här är något annat än stöket nere i byn".
Jag tänker på det där medan jag äter min våffla och smuttar på det heta kaffet. ""Stöket nere i byn". Den där byn vars centrum består i ett par hotell, kanske ett par hemslöjdsstugor och ett kafé.
Vi får olika referensramar genom åren kan jag konstatera.

Jag satt senare i den där byn förövrigt. En vacker kväll på Klockaregården och åt lammfilé och varm potatissallad gjord på färskpotatis. Bortsett från sorlet från de andra gästerna vid de andra borden (de var alla  betydligt äldre än vi) var det märkbart tyst och rofyllt. Något stök kunde jag inte finna.

Läs hela inlägget »

Jag befinner mig i ett soldränkt dalarna där temperaturen legat stadigt runt 30 strecket i snart en vecka. Egentligen skulle vi varit i Florida nu och då antagligen i kväll firat 4th of juli på ett storslaget sätt. Kanske I Fort Myers Beach som var tanken, eller så i Key West.
Oavsett saknar det betydelse nu för nu är allt amerikanskt långt borta (om man bortser från alla de amerikanska bilarna som skall köra runt och väsnas nere i byn) och det kan faktiskt inte blir mer ursvenskt än så här faktiskt. Men jag ägnar alla mina amerikanska vänner en tanke och önskar dem en fantastisk fin dag, även om inget är som det brukar. Ger dem denna låt som en liten gåva på denna högtidsdag.

"You were pretty as can be, sitting in the front seat
Looking at me, telling me you love me
And your happy to be with me on the 4th of July
We sang 'Stranglehold' to the stereo
Couldn't take no more of that rock 'n' roll
So we put on a little George Jones and just sang along, sang along"


Jag älskar när Shooter sjunger den där sången. Så mycket glädje, så mycket kärlek, så mycket 4Th of July.

Om jag inte varit svensk, hade jag varit amerikan. Firat helst i Fort Myers beach. Så måga gånger som jag fått möjlighet till det. 

Nu firas det här hemma i dalarna, men istället  för att det frossas i en riktig barbecue. I vanliga fall Texasbiffar, Revbensspjäll med bbq-sås, hamburgare med coleslaw, chicken cajun med grillade grönsaker, grillade majskolvar med hickorysmör, blir det delikatesser från Siljan.

Men lite härlig och skön amerikansk musik fungerar även här. Så slå på och släpp shooter fri och ta emot nedan hälsning.

Läs hela inlägget »

Frihet

Det är förmiddag.
Jag sitter och gör just …ingenting. Jag kan faktiskt också uppskatta det. Jag är på väg, på en aktiv semester, men just nu har jag kommit dit då jag egentligen bara vill stanna. Ta in det rofyllda här på denna plats, tänka tillbaka på de händelserika dagar som flytt.
När man hittar just en sån där plats där man känner att man mår så gått så skall man nog stanna några dagar. Jag älskar den här friheten att kunna göra vad jag vill, åka när jag vill, ta mig hemåt när jag vill. En av de fördelar man får när man kommer upp i min ålder, har vuxna barn och ett jobb som på sätt och viss ger en hel del frihet.
Den här morgonen skriver jag på mitt nya bokmanus. Det med vackra Siljan som bakgrund. Det skall bli ännu en varm dag. Det finns inte ett moln på himlen. Den här sommaren har varit vacker så här långt.
Det är tyst och behagligt och jag tänker på just frihet.

Läs hela inlägget »

Bevis

Smittad och sjukskriven och på det färdigvaccinerad.
Ett i mitt tycke dunderförsvar mot vidare  corona-smitta.
Nu finns det dessutom snyggt förpackat och dokumenterat för omvärlden.
Skön känsla.

Läs hela inlägget »

Jag och Anders Zorn.
Och i natt har jag enligt legenden sovit i det rum som prins Eugen brukade sova i när han var i dalarna för att besöka ovan nämnde Anders.
Det är morgon och jag har varit uppe sedan strax efter fyra. PFåglarna sjunger utanför mitt fönster och ute i hallen kände jag nyss doften av nybryggt kaffe. Det skall äntligen bli frukost.
Ny dag och jag är fylld av förväntan.

Läs hela inlägget »