2021 > 09

Jag har varit privilegad genom livet att få jobba med sånt som jag tycker om och brinner för. Att till exempel få jobba med musik på dagarna och ha en gitarr hängd runt sig en stor del av dagen ger en viss lyxkänsla.
Någon komiker lär jag dock aldrig bli, men jag njuter gärna av andras roligheter, eller skämt som den här. Det är kul.

Läs hela inlägget »

Istiden

I morse när jag satte mig i bilen insåg jag att frosten gjort sitt intåg. 
Livet går fort när man har roligt och jag var absolut inte inställd på det, just nu och här. Tänkte på just det där medan jag fick ren rutan från is, hur vi människor alltid tycks överraskas av sånt som vi upplever om och om igen. Till exempel den första halkan, att julen kommer fortare än vad man tror, dags att byta till vinterdäck, osv. Det vimlar av de där sakerna som händer varje år, men som oftast överraskar mig totalt. Varför är det så?

Läs hela inlägget »

Farväl

Nu är det bye bye summer bye bye på riktigt. 
Mer höst än vad vi fått nu kan det inte bli. Regn och grått.
Jag ger mig iväg i skydd av mörkret. Ljusa morgnar är ett minne blått. Det är jacka på, långbyxor och sockar.
Nånstans där bakom allt det nya minns jag den sommar som vi haft, som liksom bara slank förbi. Nu väntar nya tider och den här helgen har jag bestämt mig för att ha min egna  kick off mot det där okända och kanske nya.
Och på min väg lyssnar jag på Danielle som sjunger så vackert och skönt för mig. Allvarliga grejer, men som gör mig lugn och snudd på harmonisk.
Det är tidig fredag och nu sluter jag mina ögon.
När jag öppnar dem igen är allt bara något helt annat

Läs hela inlägget »

Minnen

På bilden fyra saker som alltid ligger på mitt skrivbord.
Var och en av dem minnen om speciella saker i mitt liv.
Möten med människor, upptäckter, speciella platser och vänskap.
Saker som påminner om det förflutna.

Läs hela inlägget »

Ikväll lyssnar jag på Eagles. Förutom de där vackra harmomierna, stämsången och det för mig alltid lika uppskattade västkustsoundet, njuter jag av texter som inspirerar och förkunnar en hel del sanningar.
För min del handlar det om att ta varje chans. Se det vackra, se igenom det grumliga och ibland omöjliga och låta sig älskas och själv få älska. Det bor en desperado i oss alla.

Läs hela inlägget »
Dagarna går.
Det liksom bara rullar på. Allt är åter till det vanliga. Som om aldrig sommaren varit, som om inte semester nyttjas.
På jobbet har inget förrändrats och min fritid tillbringas så som den alltid gjort.
Så här i september är det som om inget egentligen har hänt.

Och när tillfälle idag ges lyssnar på Keith Urban och ett gäng andra bra musiker och dagen tillhör Miranda Lambert som tillslut lyckas få mig att le och jag skakar av mig dagens mellankoli,  det där svårmodet och tungsintheten och jag sjunger med;

Every beat, every line, every word, every single time
I just close my eyes and you're ridin shotgun
You and me, baby, on the run
I can feel your heartbeat, baby


Allt blir så mycket enklare då.
Läs hela inlägget »
In i din famn In i din famn

När man är barn är allt så mycket enklare. Iallafall var det så för mig. Det var bekymmerslösa dagar i paradiset. Många har det inte så. Det vet jag, men för mig var det så. Värre blev det sedan. När man kom upp i tonåren och inte tala på den dagen då man skulle vara vuxen, arbeta och hålla igång ett helt hem själv. 
Men när jag var barn så var det som på den där bilden av mig. Jag som tryggt somnar i någons annans soffa. Inte i mitt hem, utan någon annanstans.
Och nu är jag på väg någon annanstans och de där orden i den där sången med Franska trion gör sig påmind;

”Det började med våren och med sången
Sen rusade det vidare in i din famn
Och smärtan och tårarna och sveken
Allt rasar för oss andra
Omöjligt och förbannat”


Jag rusar genom landskapen medan naturen skiftar sin färg och sitt utseende. Hela mitt liv är en resa mot det sköna och vackra och innerst inne är jag fortfarande bara en pojke som behöver trygghet och bekymmerslösa dagar.
Jag tänker på hur Franska trion beskriver det vackra och det gör mig både lycklig och rädd på samma gång, för jag vet att ingenting kommer gratis och allting har sitt pris.

”Du hade tusen ansikten i ett och vart och ett av dom var det vackraste jag nånsin sett
men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
hur ska en liten pojke aldrig kunna tänka rätt”


När man är ett barn är allt mycket enklare. Iallafall var det så för mig.
Nu är det dags för mig att kliva av.

Läs hela inlägget »

Glädjedagar

Glädjedagar Glädjedagar

Farväl till sommaren.
Höstdagjämning.
Sommaren är officiellt slut. 
Men först klockan 21.21 säger de som vet.


En del av natten höll Johnny mig vaken. Johnny - min karaktär i Johnny B.
Mitt manusarbete har tagit ny fart. En härlig känsla. Dessförinnan satt jag med gitarren och hade feeling. 
Finns det någon bättre glädje än skaparglädje? Antagligen, men just nu är all den där inspirationen till att skapa, det som omhuldar mig med glädje.

Nu
I mitt inre sker en återblick av sommaren som kom och gick. Så många glädjedagar. Jag fyllde verkligen den där sommaren med liv. Så borde hösten också vara. Fylld med glädjedagar.
Mitt mission, att hålla min höst vid liv.

Läs hela inlägget »

Ute är det svart. Nu är allt så definitivt.
Sena utekvällar känns plötsligt så länge sedan.
Jag vaknar denna morgon till beskedet att USA bryter sitt inresestopp för Vaccinerade EU-medborgare. Plötsligt händer det och New York som kändes så självklart i januari, men i september utom räckhåll, är nu fortfarande där. Jag gläds och känner tacksamhet.

Ikväll firar jag aftonen med bra musik. Jag lyssnar på ny musik med både Jackson Browne och Zac Brown band. Ni som följer mig vet att just Zac Brown Band har tillhört den sorts musik som jag återkommit till vid flertalet tillfällen de sista 10 åren. I kväll njuter jag av den underbart sköna låten Stubbarn Pride. Det blir inte sämre av att en annan Tommy-favorit Marcus King är med och bidrar med sin underbart ljusa, hesa röst och så karaktäristiska heta gitarr. När Marcus sjunger ler hela jag och det efterföljande Marcus King solot görs sig så bra med Zacs band.
Jag är i himlen.

Läs hela inlägget »

Under valtiden

Det är ny vecka.
Jag gör mig iordning och dricker sedan mitt kaffe framför Nyhetsmorgon. Det är kyrkoval och röstprognoser därifrån, valresultat från Ryssland och läget inför valet i Tyskland. Mycket val med andra ord, men föga upplyftande. Det är liksom himmel eller helvete. Jag tänker på den bild av Charlie Watts som jag såg häromdagen när han kommit upp till Sankte Per och morgonen första leende uppenbarar sig.
Det är nu en vecka sedan Rolling Stones trummisen begravdes i alla stillhet långt bort från från uppståndelse och offentlighet. Men han lever ändå.

Läs hela inlägget »
Dags att rösta i kyrkovalet Dags att rösta i kyrkovalet





Jag närvarar för första gången på över ett år på en gudtjänst och innan dess har jag röstat.
Jag gladdes åt två saker.
1. Att det var lång kö till att ta sig in i vallokalen.
2. Att kyrkan och gudstjänsten var välbesökt.
En befriande skön känsla att se så många människor tillsammans på ett och samma ställe igen. 

På minus-sidan det lite sentimentala i att det här kanske var sista gången. För denna vecka har jag brottats med tanken att gå ur. Att inte vara med längre. Något som skulle vara helt otänkbart för bara några månader sedan.
Vi har i Sverige en lång historisk relation mellan stat och kyrka och det är förstås förklaringen till att kyrkan fortfarande är så politisk, även om man påstår att det inte är politiska partier i sak som representerar den demokratiska ordningen längre. Men nog om det nu. Nog om mina funderingar om att gå ur svenska kyrkan. Detta får bli innehåll morgondagens blogginlägg. Med andra ord så bjuder jag på en liten cliffhanger här. För idag vill jag bara fortsätta att tänka på och njuta av att deltagit i något större igen, tillsammans och i gemenskapens värme.

Läs hela inlägget »

Orden

Lördag.
Allt bara kom och gick.
Precis som orden ibland gör.
Och nu...
Är det som att jag glömt bort vad allt skulle handla om. Som om de där orden som jag hade sparat till denna stund var förbrukade.
Kanske är det sånt som hösten gör med oss? Tar eller gömmer undan våra sparade ord för att vi istället skall få vila våra ansträngda hjärnor efter en het och ibland smärtsam sommar?
Jag stirrar in i en vägg av böcker. Titlar och författare. Så många sidor och så många ord...

Jag tar upp en tom word-sida på min dator. Eller tom är den inte, utan den har ett kapitelnummer. Men mer finns inte. 
När jag är färdig med detta inlägg skall jag fortsätta med mitt bokmanus Johnny B. Där kommer orden så gott som skriva ned sig själv.
Jag återvänder till detta inlägg igen. Läser orden jag skrivit ner. Funderar åter på vad det var som jag egentligen skulle skriva?
Tittar in i väggen av böcker igen. Det är en vägg av ord. De är där de är. Mina har dock gömts undan för nu.


 

Läs hela inlägget »

sömn

När försov jag mig senast?
Idag.
Påverkade det resten av min dag?
Ja.

På vägen hem lyssnade jag på podden Uggla & Uggla som jag brukar göra på min färd hem från jobbet på fredagar. Handlade bland annat om sömnstörningar. Att sova dåligt om nätterna tycks vara en av denna tids stora sjuka.

Att jag somnar tidigt i fåtöljen i kväll lär inte vara en högoddsare. Lika sannolikt som att jag kommer vakna tre i natt...

Om vardagen intet nytt. Nu är det helg som gäller.
Min stora önskan för de närmsta dagarna är att någon natt sova en hel natt.

Läs hela inlägget »

Det är snö i september.
Dock inte här nere skall jag lägga till, men norröver i vårt land har det på sina platser blivit vitt.
Talibanerna tycks vara oense om vem som skall vara den bestämmer i Afghanistan och i USA rasar republikarna över hur President Biden skött uttåget ur Afghanistan. Tänker en stund på Afghanistan och bestämmer mig för att den som kommer gå vinnande ur deras interna maktkamp kommer vara den med vapnet i sin hand.

Just nu går det en dokumentär på tv om hur Bin Laden fångades in och dödades. Ni som läst boken Michelletimman vet ju redan att det var Dany Wilson och hans Team 6 som  gjorde det.

Från broarna är allt gult. En ny dag är här.

Läs hela inlägget »

Det är höst nu.
Om natten kan jag känna den där lite kyligare luften som i små mängder kommer in i rummet. Inte för kallt, bara önskvärt.
Men än så länge är det fortfarande för varmt under sovandes timmar.
Jag har haft en bra helg.
Andra har haft en dålig.
Livet ger och tar.
Man är aldrig beredd inför förändringar som man inte påverkat själv.
Ibland suger det, ibland är det uthärdligt. Sällan fantastiskt. Ibland bra.
Jag ser framemot morgondagen. En ny vecka. Någon sa att en början på ett nytt kapitel inleds. Tyckte jag lät fint.
Men nu vill jag ha ett lyckligt slut.

Läs hela inlägget »

Äntligen kan jag visa upp det nya omslaget på min bok Michelletimman.
I och med ny upplaga och det nya avtalet jag skrev med Saga Egmont om de digitala rättigheterna till Michelletimman och mina kommande böcker, så gjordes ett nytt omslag.
Jag är jättenöjd! Tycker att det visar på ett så bra sätt vad boken handlar om. Där finns staden, Dany, Michelle med lilla Miranda och action i form av ett kulhål...

Läs hela inlägget »

När World trade center - tornen föll befann jag mig tryggt i mitt hem.
Men inte så långt innan befann jag mig uppe i en av de där skyskraporna och stod högst upp och tittade ut och njöt av den fantastiska utsikten.
Det tänkte jag på då när allt det hemska spelades upp där hemma på teven. Jag hade lagt mig för att vila. Kanske hade jag fortfarande jet leg från atlantflygningen? Anette kom in i sovrummet och bad mig att komma ut och kolla på teven. Det hände sådana konstiga saker...
Jag kom ut lagom för att se det andra planet flyga in i torn nummer två och där och då skulle det nya milleniumet få sin identitet...

Och idag har det funnits anledning att tänka tillbaka på tidigare besök vid Ground zero. Så mycket känslor som fortfarande utspelar sig där. En plats som inte lämnar en oberörd.
varje år när vi är i New York besöker vi just den platsen. 
Jag tittar länge på bilden ovan på mig och min son som håller om mig. Det är känslosamt så att det förslår.
Och jag tänker på allt hat och den där kampen mellan det goda och det onda som hela tiden utspelar sig. 
Om hur jag föraktar både religion och politik - höger och vänster om det handlar om kamp, om att splittra och förgöra. 
Och det känns bra att jag fortfarande gör det. Att jag fortfarande  bryr mig, även om det känns så förbannat jobbigt varje gång den där kampen måste utspela sig.

Bara någon timma innan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm befann jag mig just där. Ibland tänker jag på dessa två händelser. Hur saker kanske varit annorlunda för mig om dessa saker bara utspelat sig lite tidigare....

Idag är det på dagen 18 år sedan Sveriges utrikesminister Anna Lindh  dog av sviterna av den knivattack som hon utsattes för dagen innan på NK i Stockholm. Där befann jag mig aldrig i i närheten, varken alldeles innan eller efter. Men jag minns det så väl och vad jag gjorde just då. Om detta hittar jag dessvärre ingenting om idag i dagens nyhetsflöde.
Beklagligt tycker jag. Inget av det får en dag bara bli en axelryckning, eller nåt som tillslut glöms bort.

Läs hela inlägget »

Anektdoter

En stund i biblioteket.
Jag och mina tankar.
Egentligen skulle jag vilja berätta lite nyheter och dessutom positiva sådana angående mitt skrivande, men det får bli en annan dag. 

Jag väntar på kraften, på att känna mig pigg igen.

Idag sa en vän som jag inte träffat på ett tag att hon uppskattade hur jag berättade historier.  Hur jag kunde ge anektdoter ur livet nytt liv.

Och när jag nu sitter här och tänker på just det där, hur  vackert det låter på ett sätt, inser jag att det är just det som jag vill bli hågkommen för.
Anektdoter.
Anektdoter från verkligheten. 

Läs hela inlägget »



Judo hela kvällen  
Judo hela veckan.
Judo hela livet.
I kväll var en fantastiskt rolig kväll. Trångt på mattan. Lite skönt tempo och återvändare på mattan. Gamla vänner och kämpar.
Jag har inte missat en träning ännu. Min insats däremot kan man säkert ha synpunkter på, men gud vet att jag vill mer.
Det där leendet jag har på bilden stämmer inte...eller det gör det egentligen, för jag tycker fortfarande att det är roligt att vara på mattan. Däremot tycks jag bara bli svagare och tröttare och framförallt sargad. Höft, knän och rygg känns gammalt och slitet. Ibland är värk och smärta så svår att jag undrar om jag verkligen skall fortsätta.
Men så är det det där med att hålla igång. Jag tror på det och jag tror på att man mår bra av att vara igång.
Dessutom är känslan otroligt underbar för att jag i min ålder faktiskt fortfarande gör det här.
 Och bara funderingen över om de där kidzen som pikar mig  för min ålder och judokondition själva i min ålder kommer klara stå på mattan i samma utsträckning, känns fantastisk spännande att få svaret på en dag.

Läs hela inlägget »

Lily was here

Söndag eftermiddag.
Det mesta av dagen ligger bakom mig. Jag lyssnar på musik, jag spelar själv.  Framförallt är jag enig med mig själv om att Dave Stewart är en av vår tids största låtskrivare, kompositör, producent och musiker oavsett om det rör sig om  Eurythmics , Spiritual Cowboys, filmmusik, eller samarbeten med andra artister.
Ända sedan projektet med Spiritual Cowboys har jag ständigt kommit tillbaka till Stewarts produktion.
Inte kan man väl börja en dag bättre än med den fantastiskt sköna  Lily was here? Eller avsluta?

Läs hela inlägget »

Det handlar om mig
Det här är i mitten av historien. Andra kan ha synpunkter på det, men det är iallafall så som jag ser på det.
Jag har kommit till mitten. Det har blivit många bokslut på vägen. 1983 började jag skriva dagbok. Min första dagboksanteckning löd. "Jag vill bara dö". Jag var 15 år och kände att livet närmade sig sitt slut.
Anledningen till det där konstaterandet var minst två till antal. Ett av dem var att kärleken tagit slut. Att jag blivit lämnad, att jag inte längre var älskad.
Där i de tidiga tonåren var allt stort. Gigantiskt stort!
Men,
om det inte varit för det så hade jag ej heller börjat skriva de där anteckningarna. Skriva dagbok som jag gör än idag. Jag hade antagligen heller aldrig börjat skriva mina veckobrev som jag så flitigt författade precis där innan millennieskiftet och som sedan blev ett sorts embryo till den här bloggen.
Bloggat har jag gjort sedan 2006.
En bra bit över 4000 inlägg har jag publicerat sedan starten. Kanske 4500? Dags för mig att snart räkna ihop igen.
Många ord och många meningar. 

Det här är mitten av historien. I år har jag bloggat i 15 år.
Den här bloggen kommer aldrig dö.
Jag har aldrigvarit mer levande än nu.

Läs hela inlägget »

Ett nytt liv

Bilder har verkligen förmågan att väcka minnen,
Såg den här bilden i mitt socialaflöde igår. Sånt berör.
En bild som även hänger på min vägg här hemma. En bild tagen för länge sedan en solig dag på Duval Street någon gång i slutet av 90-talet. 
Just den där dagen och alla andra dagar just där då vi gjorde South Beach miami, Everglades, Fort Myers Beach, Key West och många andra ställen, har etsat sig fast i mitt minne. Några av mina bästa dagar i mitt liv.
Då nya vänskapsband knöts, Äventyren avlöste varandra och nya upptäkter gjordes.
Och så den där friheten, kärleken till livet och känslan av att allt från och med nu kommer förändras...
Och förändrades gjorde det. Våra liv påverkades starkt av den där resan och allt som vi upplevde tillsammans och därefter började ett nytt liv.
Ett nytt liv för oss alla inblandade.

Läs hela inlägget »

Andra september.
Jag tog den här bilden i början av juli för två år sedan. Jag stod uppe på ett berg och tittade ut över havet. På högra sidan Madeira Airport. Den ökända flygplatsen där piloterna måste styra rakt mot bergen för att i sista stund göra en tvärvändning för att både landa och lyfta.
Även om vi väljer att leva i nuet, behöver vi människor något att se framemot. Så här års får jag alltid en stark känsla av att vilja resa ifrån.  Jag tittar på den där bilden extra länge. Jag tycker om den.Tycker om färgerna, men också vad den står för. 
Verkligheten är mest grå. Grått ute, grått inne. Det börjar nu. Jag behöver vara på min vakt. Jag söker i mitt minne om positiva sånger om september. Jag famlar i blindo. Osäkerheten är stor.
Vad ser jag fram emot? Vad längtar jag efter?

Läs hela inlägget »

Det är dags för nya sånger. Det är dags att gå vidare.
September och den där tydliga linjen mellan det som en gång var och det som gäller nu är så tydlig.
Det här är en ny tid.
Och jag lyssnar på den där galet sköna Corey Smith låten. Jag kan ta in den där känslan av saknad. Att sakna någon så innerligt. Någon som man håller så av. Att även om man har det helt underbart i New York så är det något som fattas. Jag förstår precis.

Kanske är det den där innerligheten som vi behöver nu? Jag behöver den definitivt. Och så en hög närvaro. Närvaro av kramar, kyssar, hålla handen och att bara vara så där nära varandra.

Läs hela inlägget »