2022

Jag hade aldrig varit vid Hovs Hallar.
Hallandsåsens yttersta utlöpare i väster.
Där vid havet mellan Båstad och Torekov
Bjärehalvöns norra del i nordvästra Skåne.
Jag kom dit för den där öppningscenen i Det sjunde inseglet där riddaren Antonius Block spelar schack med Döden.

Promenaden bjöd på dramatiska klippformationer, grovhuggna stup som föll ner mot klapperstensstranden och jag njöt till fullo.
Det blåste lite grann och det var antagligen helt rätt för sammanhanget, även om himlen var blå och sommarens inslag påtaglig.
Vi gick bland de vindpinade enbuskarna och björnbärssnåren som gjorde helhetsintycket så "på riktigt" och när vi tittade ner sedan, såg vi grottorna och stenraukarna...
Ja det var dramatiskt så att det förslåg och skapade sannerligen ett vilt och ödsligt intryck.

"Vem är du?
Jag är Döden.
Kommer du för att hämta mig?
Jag har redan länge gått vid din sida."

Det sjunde inseglet
 

Läs hela inlägget »

Helgens härliga roadtrip söderut, bär jag fortfarande kvar inom mig.
Det får mig att må bra.
Det där ständiga att vara på väg, att se, upptäcka och ta in.
Men också att få skratta, samtala och dela.
Ibland har jag rest själv. Det har varit bäst då.
Men, som i helgen att bygga minnen ihop är oslagbart.

Jag mötte sommaren i Skåne.
Som att komma till ett annat land. 
Jag njöt och levde.
Och det vackra var kanska allra vackrast då.

Läs hela inlägget »

Vi gick mot solen och trots nattens bombastiska nederlag kan jag bara säga att allt är vackert.
Sorgen och Toronto Maple Leafs får vänta.
Jag frågade min vän om Kullamannen där vi satt och kisade upp mot kullens fyr.
Minns du serien Kullamannen?
Jag gör det även om den spelades in ett år innan jag föddes. Den där serien liksom följde med min barndom och berättelsen om de två bröderna Kaj och Tommy som tillbringade några veckor av sommarlovet tillsammans med sina kusiner i Kullaberg i Skåne, medan föräldrarna for till Italien.
Svartvit och kuslig med vilda jakter i gruvgångar, inbrott och kidnappningar.
Förutom alla de kusliga karaktärerna minns jag de där ljussignalerna och kodorden som användes som jag tyckte var coola.
"Peter Pan till Adolf Fredrik",
"två vita, två blå",
"Victoria med c"
Då började jag också använda kodord och provade på ljussignaler med min lillebror.

Allt det där ovan kom fram när jag befann mig där ute på kullens fyr där jag minns att flera scener utspelade sig.

Det är morgon. Det är fågelkvitter och molnfri himmel. Vad kan vara bättre än det här?
Flera frågor i den lätta försommarmorgon vinden.

Läs hela inlägget »

Njuta

Det har varit två av mina värsta veckor i livet…men också de bästa.
Livet ter sig inte alltid så logiskt.
Och…
Efter att jag vilat ut i kväll och därefter packat min väska, så är det dags att ge sig iväg. Resa, skratta och göra det som jag kanske är bäst på; njuta.

Läs hela inlägget »

Och så stod den där.
Min nya kabinväska som skall bli den ständiga följeslagaren runt om i världen framöver. För efter att mitt bagage försenats vid tre tillfällen i år av tre möjliga, är det bye bye incheckat bagage. En ny tid väntar.

Läs hela inlägget »

Idag är det internationella Harry Potter dagen. Jag har aldrig läst böckerna, ej heller sett några filmer. Kommer nog ej heller göra det idag.
Det är andra maj och solen skiner starkt in genom mitt fönster.
Himlen är oskyldigt blå.
Vitsipporna står i backen och valboån står för trygghet och lugn, en garant för att saker och ting är som det var igår.
Jag är på väg till jobbet. Det är måndag och allt har börjat om igen.
En bok med tomma sidor, en penna med mycket bläck.

Läs hela inlägget »

I fredags ställdes sommarens resa helt överaskande in. Något  som jag skrev om då i inlägget Cancelled
En pojkdröm som gick i kras. 
Hur det blir med återbetalning av biljetterna tycks vara högst osäkert.  
Nu är iallafall en ny resa bokad och betald. Denna gång på fysisk plats. På en klassisk resebyrå och jag måste medge att det känns tryggt på något sätt.

Läs hela inlägget »

Det är dagen efter festen, en riktig fest med god mat och trevligt sällskap. Det känns som att det var evigheter sedan det hände senast. 

Det är en söndag och en helgdag med traditioner som på sätt och vis tappat sin betydelse (även om jag vet att jag kommer få mothugg här), men för mig handlar det först och främst om lika värde, rättigheter och skyldigheter och ett fritt land, i en fri värld.

April är över,
...Och jag tänker; att allt är faktiskt bäst just nu. Ljuset, längtan och väntan till något bättre. Längtan efter sommar, sol, semester och en ändlös tid som aldrig skall ta slut. En på en slags euforisk slutstation. Allt är bäst nu, just här och nu.

Läs hela inlägget »

I dag är det valborgsmässoafton. En förkristlig högtid, men det finns också en koppling till kulten om Heliga Valborg. Det finns all anledning att fira en sån här dag och jag börjar med judo
.
I morse mötte jag morgonen tidigt.
Är det något som jag räds är det att sova bort min tid. Just idag blev det extra tidigt då jag redan innan fem stod ute och drog in vårluften i lungorna. Det var inte varmt, snarare kallt, men friskt.

Någon snö blev det inte iallafall och inte heller regn och rusk som jag upplevt så många gånger tidigare på Valborg. Det verkar vara en tradition som är svår att bryta.
Jag tänker på Heliga Valborg. Funderar på hur hon var. Vem var hon egentligen? Människan Valborg, vad tänkte hon på, vad gladde hon sig åt? För visst måste hon haft glädje i sitt liv ?
Heliga Valborg kallades till Tyskland av ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Hon blev sedan abbedissa i Heidenheims nunnekloster, men hon var av kunglig börd från början. Det sägs att hon var engelsk prinsessa.
Detta var förstås för mycket länge sedan. Kanske 700 tal?
Hennes minne går att hedra i Eichstätt. En gång var jag i Bayern för att besöka henne. Det var stort. Även om det är annorlunda när man är yngre. Annorlunda med allt det där upptäckandet.
För vissa saker går helt enkelt inte in när man är ung, eller så är det helt enkelt så att ungdomligheten sållar undan det mer gedigna och djupa...
Nu är en annan tid. Jag känner mig pigg och på gång.. Jag tänker på morgondagen.
En annan dag, en annan tid, en annan dag att fira.

Läs hela inlägget »

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag  får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig previligerad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera  de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.


April skall avslutas
Ny tid är här.
Kaffet är svart och hett och jag tillbringar kvällen åt musik. Den främsta anledningen är att jag måste bli lugn. Musik kan vara en bra medicin för att skapa lugn inom mig.
Dagen har varit en av de sämre.
Världen är fortfarande tokig och Dany Okeefe sjunger direkt till mitt hjärta.
Good time Charlie got the blues 
Klassiker som "the road" och "Quits" sedan.

The Eagles lärde sig skriva av Jackson Browne och Jackson Browne lärde sig av Danny O´keefe.
Jag går till botten i musikmyllan, till själva kärnan till allt det där vackra och intelligent smarta. 
Snygg produktion. Inte det där skitiga, men sköna från 70-talet.
Man nyktrar till genom åren, liksom snyggar till sig.

Jag kommer att tänka på en teveintervju för några år sedan där Danny berättade om just den där låten Good time Charlie got the blues.
Historien om unga rastlösa män som fastnat i livets återvändsgränd, medan deras vänner är på väg åt något bättre. Om Charlie som lever ett liv på efterkälke och tar piller för att lindra smärtan...
Jag har alltid varit svag för den där låten. Svag för just den där stämningen som finns i den. Den var olik allt annat som jag hörde som barn. Elvis gjorde den till en världshit. Jag spelade sönder kassetbandet, sedan skivan. 
Utsattheten och utanförskapet har inte minskat med tiden. Låten fortfarande lika skrämmande aktuell.
Det där tänker jag på i dag. 

"You know my heart keeps tellin' me
You're not a kid at thirty-three
You play around you lose your wife,
You play too long, you lose your life

Got my pills to ease the pain,
Can't find a thing to stop the rain
I'd love t'try and settle down,
But everybody's leavin' town"

Läs hela inlägget »

Cancelled

Det finns värre saker, det är då säkert, men dagens plötsliga besked om att sommarens och antagligen min livs resa ställs in bara så där har verkligen gjort den här fredagen till en riktigt dålig dag.
Resebranschen har sannerligen problem. Något som jag fått erfara då samtliga mina tre utlandsresor i år kraftigt försenats och bagaget kommit på villovägar. Men.. Inte tidigare ställts in.
Men inte nog med det. Vi måste ansöka om att få tillbaka våra pengar och då kostar det 330 kr för att få lämna in en sån ansökan...
Det finns värre saker, men just nu är det svårt att tänka på det.

Läs hela inlägget »

Det spricker upp.
Solen kommer fram och sätter allt i en annan dager.
Morgonstund är oslagbart. Stillhet, lugn och frukost. På morgonnyheterna är det dock bara galenskap. Det är då man stänger av ljudet. 
Ljuset tränger in genom förnstren. Jag och en kaffekopp i soffan. Den där känslan att så här kan jag sitta i en evighet.
Men snart så måste det hända saker här. Jag behöver komma i rörelse. Bege mig ut, ge mig av.
Men ännu finns det tid kvar. Ännu sitter jag kvar

Läs hela inlägget »

Vid midnatt slocknade wifi, men också telefonnätet.
Med det också teven. Det är ett ytterst sårbart samhälle vi lever i. Det skrämmer och när min son ropar in till mig och konstaterar att ryssen släckt ner allt är det inte bara skämtsamhet jag hör i hans ton.
Ryssen skämtar man inte om.
Så lätt att bli helt avskuren från vad som händer i ett rent digitaliserat hem.

Macron vinner valet och med ens känns Europa lite säkrare.
... Men om två år kan vi ha Trump tillbaka eller en Trumpist...
Saker och ting kan ändras snabbt.

Igår planterades det här hemma.
Den här morgonen är det minusgrader och kallt.
Strax åker jag till jobbet.
Det är snö på väg in.




Läs hela inlägget »

Jag är hemma igen.
Man åker iväg för att kunna komma just hem.
Tredje gången Spanien sedan november. Jag har nog fått min dos av det landet för ett tag nu.
Idag är en dag för att göra sig redo för vardagen igen. En vardag jag omfamnar.
Sista dygnen i Spanien blev så dramatiska om än ljuvliga. Vardagen kommer nog precis i rätt tid.
Jag tänker på alla de val man gör i livet.
Jag tänker på mina val, men också de saker som jag inte valt själv, men ändå påverkat mig.
Och jag tänker på att april är en nyckfull vän, men nu bjuder på sitt bästa välkomnande.
 

Läs hela inlägget »

Njutning

Jag tittar ut mot havet och tar in det vackra och tänker på hur tacksam jag är över livets gåvor.
Det här är alldeles innan det är dags för mig att åka hem. En sista stund av njutning...just här. Hemma skall det få fortsätta.

Läs hela inlägget »

1979

Bilden  är tagen i Paris i slutet av nittiotalet då vi åkte runt i Europa tillsanmmans med vår andra bror Ronny Bilden är tagen i Paris i slutet av nittiotalet då vi åkte runt i Europa tillsanmmans med vår andra bror Ronny














I dagfyller min yngsta bror 43 år. Jag minns det som i går när han kom hem till oss. Det var påsk och jag kände mig upprymd och såg verkligen framemot att få träffa min nya bror. Ja faktiskt långfredag precis som idag.

Året är 1979. Jag går i femteklass, trivs med tillvaron, trivs med att gå i skola i Ödeborg och allt vad skolgång innebär. 

Jag hade det inte speciellt lätt för mig, men det skapade inga hinder, eller byggde upp murar. För även om jag var svag i både matte och svenska, så var det inget som jag tänkte på värst mycket. Kanske därför att tiden var sån för en grabb som växte upp på landsbygden i Dalsland? Det var ingen "big deal".

Saker och ting började också ändra sig. Bilder på de stora socialistförebilderna hade börjat plockats bort från väggarna i klassrummet (vi fick en ny lärare) och även om det var oroligt i världen så tonades den där "kampen" ner. Något som jag uppskattade och välkomnade , då jag inte kände mig speciellt bekväm med de där skrämmande tänkbara scenarierna om världsherraväldet som alldeles för ofta basunerades ut i klassrummet.
Domedagen var nära och den yttersta striden var kommen (dock utan någon som helst religiös innebörd).

Björn Borg och Ingemar Stenmark var bäst i världen och Ayatollah Khomeini och Margret Thatcher var de alla pratade om.
Elakingar som Pol Pot och Idi Amin fick på käften och Torbjörn Fälldin blir ny statsminister efter Ola Ullsten.

I slutet av året minns jag starkt hur Sovjetunionen invaderar Afganistan. Jag följer radio och teve -sändningar med spänning.
Att homosexuxualitet strax innan stryks som psykisk sjudom från socialstyrelsens lista får jag reda på nu så här i efterhand.
Vissa saker minns man så väl. Andra saker som att det aldrig funnits.

Läs hela inlägget »

Den här veckan skall snart nå sitt klimax.
Vi skall bara ta oss förbi en lång fredag först.
En gång i tiden var den här dagen den längsta på året. Sedan bestämde vi oss för att det skulle bli en minst lika snabb dag som alla andra. Öppna butiker, fullaktivitetsdag, fest och glam... Bland annat.
Här i Spanien går dagarna extra sakta och det får de gärna göra ett lite tag till.

Läs hela inlägget »

Det är kväll... Och jag går på stranden där ungdomarna dröjer sig kvar i den vackra våraftonen. Ja, en och annan modell äldre vägrar också att bege sig hemåt.
Jag kan känna en viss avund på denna ungdomliga frihet. På hur ett helt liv ligger framför en.
Jag tänker på min egna ungdom.
På min egna ungdomliga frihet.
Hur det var och hur jag faktiskt verkligen levde ut allting. Både på gott och ont.
Men förutsättningarna är annorlunda nu. Övervägande till det bättre (om man bortser från ålder då).
Nu sitter jag på min favoritbar.
Tittar ut över havet och en sol som är på väg ner.
Det är så vackert så att det gör ont.
I denna stund inser jag att jag har allt.

Läs hela inlägget »

Skärtorsdag.
Mer än halva Stilla veckan har nu gått.
Kärt barn har många namn.
Den här veckan kallas även 
Dymmelsveckan,
Passionsveckan, och tysta veckan.
Något mer?
Den okunniga har jag hört säga påskveckan, med det är ju i själva verket namnet på den följande veckan.
Jag ägnar förmiddagen åt att skriva. Ute är det molnigt.
Även i ett semesterparadis kan det vara grått och trist.
I min fiktiva värld är det dock allt annat än ovanstående. Iallafall när min antihjälte tillslut tar tag i sitt liv.
Jag håller i taktpinnen. Jag dikterar villkoren. Allt sätts på sin spets i en värld för levande och döda.

Läs hela inlägget »

Jag tränar på att klara av den spanska mentaliten. Att lära mig att vänta, att lära mig att kaos är helt okej. Jag har tränat några år nu..
För om några ytterligare år om jag får vara frisk och leva, så är det här jag skall bo en dag. Eller kanske inte just här, men någonstans i Spanien, på fastlandet. Det har jag vetat ett tag. Först var jag inställd på Italien, men har insett att det ändå är lättare med Spanien av flera skäl.
Och visst skulle jag vilja bo i Florida och det kanske ännu mer än Spanien, men avståndet hem gör det omöjligt. Hem till det som alltid på något sätt kommer vara hemma. Där man har familj och vänner.
Jag vill kunna röra mig snabbt den dagen som det behövs.

Funderade ett tag på att skaffa ett boende nu. Tittade, planerade, men insåg att det skulle innebära att varje ledig stund skulle behöva tillbringas i den där lägenheten, eller i det där huset. Inte optimalt, för  jag vill kunna åka dit jag vill och till dess att jag kan ha just ett boende, så blir det så här - Besök och nedslag där jag helst önskar och vill.

Just det här som jag skriver om ovan, tänkte jag på för en stund sedan när jag satt på Cafe del sol och njöt av kvällens intåg. Det skulle bli ännu en solnedgång och jag skulle få ha ynnesten att få vara med och titta. 
Och allt jag kunde tänka på var vad vi människor egentligen är utan våra drömmar? Oavsett vad det än är.

Läs hela inlägget »

Jag begav mig upp i bergen igår. Upp bland de höga bergstopparna och oliv- och apelsinodlingarna. Med tåg skall tilläggas. Jag besökte konstgalleriet Can Prunera och såg dess kollektion av modern konst med kända verk av  Matisse, Picasso, Leger, Chillida, Miró, Basquiat, Rusiñol, Magritte....Det var så mycket och återigen gick det upp för mig att sånt där kan man inte bara göra genom att "ta en sväng in" utan det kräver mer tid, planering och studerande.
Sedan satt jag på det gamla torget på en av alla de uteserveringar som ligger där och fick se det gamla tåget från Palma gå förbi alldeles vid torget. Kändes pitoreskt och sagolikt.
Den imponerande kyrkan Sant Bartomeu var också där och majestätiskt vakade över allt det vackra. Jag besökte även kyrkan sedan och lärde mig en del av dess historia. Byggnader har en förmåga att berätta spännande berättelser. Den byggdes på 1200-talet och på 1560-talet byggdes den om för att även tjäna som befästning och tillflyktsort för invånarna när turkarna kom och gjorde sina räder och plundrade. Många är de berättelser om hjältedåd, men också lidande. Krig finns alltid med där i mänsklighetens historia som en mörk våt duk över det vackra.
Jag har sköna dagar i frihet och välstånd. I andra delar av världen upplever människor krig och misär.

Läs hela inlägget »

Förmiddag.
Jag sitter ute barärmad och dricker kaffe.
Det är liv och rörelse omkring mig.
Jag dröjer mig kvar här och vill inte sluta att njuta av just denna stund, men alldeles strax skall jag bege mig ut och ner till centrum och därefter skriva ett par timmar.

Det är onsdag före påsk. Nu inleds påskfriden.
Och jag tänker på historien om Simon den spetälske i Betania och Maria som smörjde Jesus fötter och huvud och vilket liv det blev om det. Historier som etsat sig fast i mitt minne. Sedan tänker jag på annat som jag också minns och sedan kommer saknad och längtan.
För även om man har en plats i solen kan vemodet komma över en.

Läs hela inlägget »

Ett gott tecken på att jag börjar komma ner i varv var i går kväll då jag satt på det som troligtvis kommer bli min favoritservering här och väntade på solnedgången.
Det är ett praktfullt skådespel här på himlen vill jag säga.
Varför tröttnar man aldrig på solnedgångar?

Läs hela inlägget »

Idag vaknade jag sent.
En kombination av lite sömn och alla dessa intryck.
Dagens färg är vit. Stilla veckan fortsätter och jag har planer för dagen.
Det är nu som jag har kommit in i den här semesterlunken och även om jag alltid reser aktivt, så har jag kommit ner i puls och kan koppla av.
Lite mer kaffe, sedan ger jag mig av.

Läs hela inlägget »

Stilla veckans intåg är ett faktum.
Blå måndag - ett passande namn på denna dag i dubbel bemärkelse, även om jag också hört den kallas Svart måndag. Men svart måndag blir alldeles för dramatiskt att kalla ett sånt här "försiktigt" inlägg.
Jag sitter med havet som utsikt. Där ute njuter vindsurfarna april.
Våren, det nya, varmare dagar och friheten.
Allt för denna frihet
stilla veckans intåg innebär att stanna upp, att reflektera, tacka och rannsaka.
Det är vad jag gör nu.
 

Läs hela inlägget »

Jag är utan kläder igen.
Det börjar bli en regel så fort jag åker iväg. Samma visa när jag var i New York i februari och när jag var i Teneriffa i januari.
Så efter en varm och solig dag då jag sovit vid poolen,då just sömn också är något jag har brist på, så skall jag nu ge mig ut och köpa kläder och skor, toalettartiklar och annat som jag kan komma att behöva. Den här gången tycks faktiskt min väska vara borta på riktigt. När jag pratade med flygbolaget i morse var de verkligen uppgivna. De hade ingen aning om var den kunde vara.
Jag berättade att jag särskilt frågat på bolaget i Barcelona om min väska verkligen skulle komma med på söndagsmorgonens flyg. De hade himlat med ögonen och sagt självklart. I den stunden kände jag nog på mig att det skulle bli så här igen.
Och inte konstigt det, då ingenting fungerat med flygbolaget hittills. Förvisso tog de mig till Barcelona och visst fick jag ett rum tillslut efter 4 och en halv timmas väntan och mycket argumenterande, men matkupongerna till den stängda restaurangen hjälpte föga och den utlovade taxibussen både till hotellet från flygplatsen och sedan tillbaka tidigt i morse kom aldrig.
Men jag är positiv. Det finns värre saker. Mycket värre.

Läs hela inlägget »

Jag är på resande fot.
På väg söderut.
Men flyget är försenat.
Alla mina flyg i år har varit försenade.
Nummer tre i ordningen.
Det är tyvärr en försening som med jämna intervaller justeras till att bli lite större varje gång.
I natt stannar jag nog i Barcelona.
Målet är ingenting, vägen är allt.

Läs hela inlägget »

Det är en vacker, kall morgon.
Det finns planer för dagen.
Jag står och tittar ut över centrum.
Allt är lugnt och stilla.
Jag är på väg till dojon.
Det är träningslördag.
Sedan flyger jag söderut.

Läs hela inlägget »

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag  får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig previligerad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera  de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy


Jag bär min Willie Nelson Tisha med stolthet.
När jag växte upp spelades det mycket countrymusik i mitt hem.
Johnny, Waylon, Kris, Merle och Willie. Blandannat skall tilläggas. Det fanns plats för mer.
Johnny Cash var den som farsan och brorsan lyssnade flitigast på. Jag föredrog Willie Nelson. 
Ju äldre jag blev skulle jag inse vilken fantastisk låtskrivare och artist han var och fortfarande är.
Och jag tänker på att det alltid funnits något speciellt där i relationen mellan Willie och hans gitarr "Trigger".  En Martin N-20.  Det där som skapat ett helt unikt sound.
Jag minns att jag aldrig förstod varför att han spelade på en klassisk gitarr och inte en western-gitarr som de där andra country-stjärnorna. Däremot förstod jag magin, Willie Nelsons speciella sätt att få fram de där tonerna, slå an de där ackorden som ingen annan kunde.
Och samspelet...
Och jag tog in låtar som Crazy (den där sången han skrev till Patsy Cline på tidigt 60-tal) och Funny How Time Slips Away och hur jag älskade hur han gjorde låtar som Always on my mind och Blue eyes crying in the rain till hans egna.

I snöovädret till jobbet i morse lyssnade jag på Willies platta Last man standing som kom för fyra år sedan. 
Det är så vackert.
I slutet av den här månaden, den 29 april fyller Willie Nelson 89 år.

Läs hela inlägget »

Det är onsdag kväll.
Natten är nära.
Jag är helt själv.
Jag mår bättre nu. Har inte mått så bra idag, men efter kvällens träningspass känns allt så mycket bättre.
Det är fem år sedan en lastbil i hög hastighet körde rakt in i en folkmassa på Drottninggatan för att sedan krascha in i Åhléns City i centrala Stockholm. Ett Sverige i chock.
Jag såg det inte själv, men bara någon timma eller två innan det hände, befann jag mig precis där tillsammans med några kollegor.
Vi var på väg till tågsstationen efter att vi tillbringat ett par dagar på konferens i huvudstaden.
Det där har jag tänkt på idag. Tänkt på vilka små tillfälligheter det är som gör att man är på fel plats vid fel tillfälle. Fyra personer dödades och 15 personer skadades. Jag klarar förstås inte att sätta mig in i deras eller deras anhörigas upplevelse. 

Idag är Ryssland som sätter skräck i oss alla. Pandemin fick ta ett steg tillbaka...
Det är sånt här jag funderar på en sen kväll i april. 
Det är en hemsk tid,
fruktansvärda dagar för de oskyldiga
men själv mår jag för tillfället ganska bra.

Läs hela inlägget »

Jag vaknade tidigt.
Sover nog inte så bra.
Jag har förberett packningen inför resan söderut och lika bra var väl det då de här dagarna är intensiva och innehållsrika.  Finns inte så mycket annan tid för det.
Om en stund dags att åka till jobb och leva dagen.
... Men först några minuters stillhet bara här och nu.

Läs hela inlägget »

I januari i år hade jag ett par bokevent inbokat, men pandemin och omikrons framfart satte tillslut stopp för det och det fick ställas in.
Nu har det dock börjat komma in förfrågningar igen och jag skall åter få möta läsare i ett trevligt och spännande sammanhang.
Att pandemin har ställt till det både för stora och små är ett faktum, även om jag i jämförelse kanske inte lidit sån skada som många andra inom kulturen gjort. Dock kan jag konstatera att bokdebutera mitt i en brinnande pandemi inte blev så där positivt speciellt, då mycket av det där roliga i samband med och efteråt boksläppet inte kunde genomföras på ett sånt sätt som man skulle önska.
När det är dags för nästa boksläpp har jag en förhoppning om att allt skall vara som det skall.
Men först skall jag prata Michelletimman ett tag till.

Läs hela inlägget »

Mötas

Jag gillar att mötas.
Möten människor emellan.
Att utbyta erfarenheter, lära sig av andra..
Det är så som jag utvecklas. Jag tror på att jag alltid kan lära mig något nytt av någon annan. En del är enligt mig väldigt kloka. Av dem lär jag mig massor. Andra kanske mindre, men jag lär mig ändå något nytt. Därför uppskattar jag att träffa för mig nya människor. Att få höra deras historia, deras berättelse varför de nu är där de är i livet. Varför just vi två träffas här och nu.

Man behöver inte tycka likadant som mig, eller hålla med mig, men de behöver ha en distans till sina åsikter och förstå att allt är inte svart eller vitt. Att det finns utrymme för olika åsikter och uppfattningar och det krävs ett mänskligt perspektiv.

Min bästa utbildning i livet har varit att lära känna andra människor. Att få samtala, lyssna, argumentera och lära mig. På så sätt har jag lärt känna många intressanta och kloka människor och lärt mig av dem. Ryssar, ​​Tea party anhängare, muslimer, missbrukare, socialister, kapitalister och de där som många skulle kalla helt vanliga människor. Oavsett åsikter, trosuppfattning, ålder och kön har dessutom flera blivit vänner för livet. Det finns förstås även de som jag aldrig mer vill träffa, men jag har ändå ofta fått med mig något värdefullt; ett möte som lärt mig något.

Däremot finns det möten jag inte uppskattar. De ingår ofta i de strukturer som vi inlemmats i. De där planerade mötena på jobbet, eller föreningen som sällan ger mig något. Istället kan det vara en gigantisk energitjuv som liksom äter upp en. Jag tror att de inplanerade mötena ofta är hemska tidsförstörare och ju äldre jag blivit och ju mer möten jag gått på inser jag hur fel dessa ofta är. Det finns förstås undantag. Ibland bli det bra. Som för några helger sedan t ex då jag och några andra klubbledare spenderade hela dagen på konferenshotell och efteråt lämnade fulla med tillförsikt och förhoppningar och framförallt fulla med energi. Nu känns det att vi verkligen är på rätt väg.
Det är den där känslan som allt handlar om; att känna sig tillfreds, förhoppningsfull och rik på energi.

Läs hela inlägget »




























Solen har verkligen en märklig inverkan på oss människor här uppe i norr.
Plötsligt tar sig folk ut. De jobbar i sina trädgårdar, de tar promenader, cyklar och grillen kommer fram. En hel vinter väntar vi på att just den här dagen skall komma. Då vi kan sitta ute i solen och känna något sorts välbehag av de där tidiga vårsolstrålarna.
Våren tycks ingen tröttna på hur många gånger man en har fått uppleva den.
Även jag tillbringar större del av dagen ute och på min balkong dricker jag mitt kaffe, reflekterar och smider planer. Fåglarna kvittrar och det enda som stör fridfullheten är den där lövblåsen som jobbar på nere i centrum. Timma, efter timma. Lövblås = vår tids främsta "skjuta upp på framtiden" verktyg.

Och jag kisar mot solen och om jag anstränger mig lite grann, kan jag känna hur det bränner i mitt ansikte. Just nu i denna stund står tiden stilla.

Läs hela inlägget »

Det är tid för de stora planerna.
Idag plockade jag fram den nya bilkartan över USA som jag köpte för någon vecka sedan, för att titta igenom sommarens roadtrip.
Det stora äventyret med början i Denver för att sedan via gamla The Oregon Trail och klippiga bergen nå huvudmålet Yellowstone i  Montana.
Det är något speciellt med riktiga kartor som Google maps och andra dito digitala lösningar inte kan tillfredställa. Överblicken, peka på målet med fingret och det genuina, en känsla och det verkliga som uppstår när man viker upp och ihop en karta. Det hör liksom ihop med själva resan, äventyret.
Känslan av att man är iväg långt innan man är just det.

Läs hela inlägget »

Aprilväder
Temperaturen ökar som mest i april.
Där är anledningen till att det är som det är idag.
Att det är typiskt aprilväder.
För att solen värmer allt mer och stackmoln bildas som sedan växer till sig till regnmoln och även om solen värmer vid marken är luften högst upp i atmosfären kall. 
Då blir allt instabilt.
Så det är instabilt omkring mig, men själv känner jag mig stabil och smått harmonisk. Det är en fredag utan måsten.
Bara roliga och sköna saker på gång.

Läs hela inlägget »

Det finns stunder i livet när man behöver få kraft och styrka för att gå vidare framåt. Att komma till ro, komma ner i varv, att få andas, tanka energi, eller bara känna lugnet och närheten till naturen.
Under nittiotalet bodde jag i ett litet hus vid en sjö. I mångt och mycket var nittiotalet en orolig tid. Många kvällar gick jag ner till vattnet, stod där och kollade ut, bad om styrka,
Det händer inte så ofta längre. Det är andra tider nu. Livet rullar på, allt snurrar bara fortare och fortare. Ibland tänker jag just på det där. Att jag borde stanna upp oftare, att jag borde ta möjligheten att verkligen ta mig tiden till mig själv. Ta hand om .mig.
För även om tiderna förändras och att jag numera lever ett gott liv, kan jag känna att behovet fortfarande finns där. Att åka ner till den där sjön, känna på vattnet och bara stirra rätt ut i naturens skiftande skeenden

Läs hela inlägget »
Jag är 22 år har hela livet framför mig, men det enda som betyder något år de där sångerna, romantiken, drömmarna och vägen Jag är 22 år har hela livet framför mig, men det enda som betyder något år de där sångerna, romantiken, drömmarna och vägen









Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag  får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig previligerad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Jag har efter en längre stund fundering bestämt mig för att presentera  de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy


En intensiv dag går över i en rofylld kväll och jag lutar mig tillbaka, blundar och koncentrerar mig på ...ingenting.
Sedan kommer tankarna, en efter en..
Det fanns en tid då jag bara lyssnade på "de fyra".
Jackson Browne förstås, John Mellenkamp var en självklarhet, John Hiatt klarade jag mig inte utan och ingen skrev smartare texter än Elvis Costello.
Jag levde och dog med dessa musikaliska förebilder. 
Det fanns drömmar som omgav mig om att en dag kunna skriva en egen "Your bright baby blues". Jackson Browne var mästaren. 
Någon gång skulle jag likt Mellencamp ha en egen "Cherry bomb". Det bara var så.

Och sommaren 1990 sa jag upp mig från mitt jobb på Pressbyrån, jag var 22 år och tänkte erövra världen.
Jag stod ensam  i ankomsthallen på JFK och väntade på att den där turvågen som skulle komma hela vägen från Hudson river, skulle ta mig med bort och in i det evigt sköna.

Jag mötte sommaren i Connecticut det året och kanske borde jag stannat kvar i Greenwich året ut, eller iallafall till vintern kom. Kanske borde jag stannat  i New England...för gott.
men rastlösheten och den där längtan ut på vägen kom fort och våldsamt och där tog kärleken stryk för att jag skulle möta mina musikaliska preferenser i sin rätta miljö.

Jag åkte Greyhoundbuss genom det där enorma landet, bodde på en bordell i Gretna utanför New Orleans, levde på en strand i Key west. Jag åkte över Rocky Mountains och levde på en båt förankrad utanför Cubas kust. Hela tiden var musiken så närvarande. John Hiatts låtar, Ry Cooders gitarr..
Jag besökte scenerna, jag besökte det som inspirerat till musiken och jag spelade sönder mina kassettband på min medhavda Sony walkman.
Alla barer och hostels, allt billigt öl och drömmar som dog. En solnedgång i mäktiga Mississippi och nyvunnen vänskap som aldrig därefter skulle återupptas.
Från öst till väst, från norr för att sedan åka söderut och hela tiden med ett ledmotiv;

"Highways and dance halls
A good song takes you far
Your write about the moon
And you dream about the stars
Blues in old motel rooms
Girls in daddy's car
You sing about the nights
And you laugh about the scars"


Jag var 22 år och hade hela livet framför mig, men det enda som betydde något var  de där sångerna, romantiken, drömmarna och vägen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: musikbloggen

Jag var taggad för ännu en träningskväll.  Jag kände mig trött, men motiverad. Allt känns alltid bättre efteråt.
I morse - 12.
Det förvånar människor. Hur kan det vara så kallt nu? Det var ju så fint för några dagar sedan?
Det är mars säger jag. Vi människor är generellt så korkade. Eller så är det helt enkelt så att vi minns det som vi vill minnas? Och för ett år sedan från nu var det rätt mycket snö och kallt. Det är mars…
Lite samma stuk är det med förlusten i fotboll i går. Jag kunde observera att de flesta i min vänkrets var säker på vinst och det där tycker jag egentligen om, att man tror och just den där tron kan ju övervinna det mest omöjliga.  Men samma människor säger  idag ”vad skönt, nu behöver vi inte åka till Qatar”.
Det är väl konstigt? Att vi liksom finner anledningar till att rättfärdiga en förlust?
Jag har kommit hem från träningen. Det var varmt i dojon efter att tränings gruppen innan var stor och körde på hårt. Det blev aldrig svalare och efter en och en halv timma var vi alla vinnare…
I morgon blir det en spännande dag, men först lite sömn. 
Finns inget bättre än när det vänder... och april är runt hörnet.

Läs hela inlägget »

Det pratas om aprilväder innan april är här.
Det är kallt och idag snöade det. Det har inte påverkat mig nämnvärt. Vissa saker är bara som de är.
Dagen går lätt och kvällen bjuder på överraskning.
Det är en spännande tid.
Allt är ovisst.
Egentligen är det nu på året som jag brukar vara som minst inspirerad. Men gamla lagar tycks inte gälla.
Natten är tyst och hemlighetsfull och allt är nog precis så som det skall vara.

Läs hela inlägget »

Vardagar.
Jag uppskattar dem.
Rutinerna, det inrutade som ofta ger upphov till det oväntade.
Det kan vara mötet med något nytt, eller med någon ny, nyheter, en ny inriktning...
Ibland är nyheterna dåliga och de tar med mig på en ny utstakad väg, men så är det med de goda nyheterna också...
Överaskningar är jag dock ingen vän om, men jag har lärt mig att jag kan minimera dem,  genom att vara förberedd, att ha koll och ligga lite så där före.
Måndagar är fina. Då börjar jag om, samtidigt som jag jackar i det gamla. En fin kombo tycker jag. Jag jobbar och kvällen tillbringar jag på klubben. Ja, jag ser fram emot kvällens träningspass, att få köra slut på mig, att jobba på min tajming och umgås med mina vänner.

Jag har börjat att gå igenom mina New York - bilder. Det blir så intensivt när man är i väg en vecka så där. Nu planerar jag för nästa besök. Jag blir aldrig mätt på den där staden.

Det är måndag.
Det skall bli kallare igen.
Komma snö rentav.
I Ukraina rasar kriget med oförminskad kraft.
Biden går utanför manus och blir tilltryckt för det. En värld av diplomater rasar.
Det är en konstig värld ändå. Det finns väl ändå ingen normal människa som inte håller med president Biden i sina uttalanden att Putin måste bort? Att han är en slaktare?
Är det inte nu viktigare än någonsin att att visa vad man tycker? 

Det är måndag,
vardag..
men inte för alla.
En del saker får aldrig bli vardag.

Läs hela inlägget »

En dag som började med frukost på sängen blir sällan dålig. Efter det gick allt så lätt.
Det borde vara obligatoriskt med just det på söndagar. Men sedan började jag att fundera på det här med prepositioner och oss svenskar. Kaffe på sängen är inte bra... Men å andra sidan låter ju inte kaffe i sängen som en höjdare heller...
Och visst kan det låta dumt när vi säger att vi skall gå på toaletten, för vi står ju sällan på toalettstolen...
Eller väntar på tåget...men då väntar vi förstås på att det skall komma och bör lägga till "skall komma" annars handlar det ju snarare om en beställning i restaurangvagnen...
Det är sånt där som jag funderat på under dagen och det därför att jag på morgonen uppvaktades med frukost på sängen.
Det blev en fin dag.

Läs hela inlägget »

Det är speciellt det här med veckodagar ändå. De har alla sina positiva sidor. Jag lever hela veckor och jag älskar alla veckodagar.
Det där har jag märkt är provocerande för många.
Hade en diskussion om det förra veckan, om att just fredag inte just var en favoritdag och kanske inte lördag heller. Att det var dagar som måste levas och levas väl, men att måndagar var minst lika fina.
Det väckte känslor.

Mitt livsmotto har i den "moderna Tommytiden" alltid varit "Lev hela dagen". På så vis har jag levat. Precis som om det vore min sista dag i livet.
Jag tror på att man måste finna glädje i en måndag, lika mycket som en fredag. Att leva bara för helgen, eller fredag och lördag gör livet så kort och innehållslöst. För vad händer om lördagen skiter sig? Man måste ha ett jobb man trivs med. Om inte; dags att byta. Man tillbringar en så stor del av sitt liv på jobbet och man har inte tid att slösa bort den på meningslösa saker som man inte trivs med. 
Sedan blir det förstås som det blir med det ändå. Livet suger ofta, det är tufft och orättvist och just därför är det så viktigt att varje morgon möta en ny dag med värdighet och nyfikenhet.

Igår förstod jag varför jag uppskattar måndagar så mycket. Jag kom till klubben trött och på dåligt humör. En och en halv timma senare kändes allt bara så bra. Hemma blev det en räkmacka och medan den intogs insåg jag att jag lever och lever väl. 

Läs hela inlägget »

Tidigare i dag bloggade jag bland annat om att det fanns saker som jag inte kände till fastän att jag borde göra det.
En full måne vet jag dock vad det är och att månen och solen då är på motsatta sidor av jorden och det resulterar i att hela månens skiva lyses upp av solen.

För ett par kvällar sedan tog jag bilder på fullmånen med min nya superzoom-kamera för att testa, utforska och lära mig. Resultatet blir helt klart häftigt.
Kameran kommer komma väl till användning till sommaren och det storslagna äventyr som då skall upplevas med storslagna väderfenomen och oändligt vacker natur...Men det är ett helt annat inlägg...

Läs hela inlägget »

Vårdagsjämning.
Vad betyder det egentligen?
Min son frågade mig just det tidigare idag när vi var ute och gick. Som om jag skulle vara ett allvetande orakel...Eller, nä det trodde han nog inte, men jag ville förstås som förälder och som en man som uppnått en aktningsfull och vis ålder ge en klok förklaring.
Förklaringen blev inte klok. Jag började med att dag och natt är ungefär lika långa...men vad betyder det då egentligen? 
Sedan drog jag mig till minnes vad meteorlogen på Nyhetsmorgon sa i morse, att natt och dag inte alls är lika långa och att vårdagjämning inte är en specifik dag utan utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig.
Sedan började hon berätta om ljusets böjning i atmosfären, något som kallas refraktion...och där gick jag bort mig...
och mitt svar till min son blev med andra ord extremt vagt, eller kanske snarare svagt...Dåligt....

Men om man bortser i från det där med min dåliga kunskap om vårdagjämning, så har det ju varit en fantastisk dag. En fantastisk helg.
Blå himmel, het solvägg, fönsterputsande,fågelkvitter, doften av rök från en tomt där det eldlades och den där speciella doften av vårens första grillning, en blandning mellan tändvätska, rök och förväntning.

och

välstämda gitarrer i solsken och ungdomen som firade våren.
Allt bara vackert.
Ett fint avslut på en vecka. En fin början på något nytt.

Läs hela inlägget »

Jag ser hur det dagas.
Den här natten har tillhört mig.
Jag har sett på hockey och en match där det spelats som om att det redan var slutspel.
Och trots förlust kan jag inte känna mig nedbruten.
Det var ju en bra match.
Det är minusgrader och allt som jag ser där ute på balkongen skvallrar om att detta kommer bli en vacker dag.
Jag välkomnar varmare tider, längtar efter april och allt det där som april kan göra med mig.
Det är en söndag i mars i tillförsikt och allt jag vill är att allt skall få förbli bra.

Läs hela inlägget »

Arla morgonstund.
Kaffe på sängen.
Alla sover inte lika bra som jag när månen står full.
Sedan ser jag hur det dagas. Hur solen beger sig iväg på sin vandring.
Jag finns med, men låter mig inte dras med på denna resa.
Jag är en betraktare nu i min egna borg. 
Dagen är välplanerad, men just nu gör jag som jag vill.

Läs hela inlägget »

Matchen

Min bror Ronny hade en kommentar på mitt inlägg igår som fick mig att tänka till. 
Det finns så mycket i det förflutna som kommer upp till ytan och liksom återupplevs igen. Det här är ett sånt minne. 

Ronny skriver: 
Senast jag var i Ellenö tittade jag på en gammal vhs. Det var lite allt möjligt på den kassetten... plötsligt är det judotävlig - ett DM från mitten av 90-talet. Det är du och jag i finalen. Stämningen på mattan är påtagligt dålig,  vi har båda varningar... domaren försöker lugna oss... jag vet att jag kan ta dig ifall jag kastar dig. I mattan är du starkare... vi faller, du stryper mig, jag klappar inte av... det gör man inte när man möter storebror. Domaren avbryter matchen... du vinner och jag blir liggandes kvar några sekunder till synes avsvimmad. Allt är dokumenterat på en VHS. Syskonkärlek!

Läs hela inlägget »

Idag är jag öm i kroppen.
Träningspasset var skönt och helande, trots att jag idag känner mig rejält mörbultad.
Men det är så som det fungerar med träning. Igår när jag kom hem från jobbet var jag trött och håglös. Efter träningspasset kände jag mig hel, pigg och lycklig.
På bilden har fotografen fångat hur jag i mattan hamnat i en minst sagt utmanande situation. Min son är på väg att strypa mig och på vägen dit har han kört tufft och kanske i mitt tycke lite väl mycket på gränsen till fult.
Så som det brukar vara när far och son drabbar samman.
Tankarna tar mig tillbaka i tiden när jag och brorsan Ronny tränade under samma pass och de tuffa bataljer som vi ofta hade på mattan.
Min son påminner mycket om honom i brottnings-situationerna.
Men jag gillar hårda tag, även om jag lyckades komma ur mental balans vid minst ett tillfälle och det är just det som ofta är avgörande i kampen.
Det handlar om att hålla huvudet kallt och stänga ute det där som distraherar och kan få en ur fokus.
Idag känns det bara skönt.

Läs hela inlägget »

Det har varit årets första lunch utomhus och det är sannerligen något speciellt med såna här dagar och vad det gör med en. Inte allra minst ser man det i de olika sociala flöden som nu FLÖDAR över med "vårbilder".
För vi vill så gärna tro nu att våren är här och sommaren nära...

Det har varit en fin helg. Den bästa på mycket länge faktiskt.
Skön, känslosam, vilsam och lite spännande.
Och jag har börjat att smida planer igen...deg är sånt som vårkänslor gör med en.

Läs hela inlägget »