Under hösten 2018 började jag skriva på mitt livsprojekt Michelletimman. Jag hade skrivit bokmanus tidigare, men aldrig med önskan om att få det jag skrev publicerat.
I slutet av förra millenniet kom en idé till mig och under nästkommande år skulle den där idén bli en berättelse och något som jag började tänka på allt mer. Berättelsen liksom formades inom mig under de där åren och personer som skulle kunna vara med i den föddes.
Det var dock lite senare som tanken om att faktiskt skriva den dök upp i mitt huvud.
Att det på min bucket list under en längre tid funnits med att någon gång få skriva och ge ut en bok var ingen hemlighet, men när var skrivet i stjärnorna.
Men så, där någon gång 2018 fick jag frågan om jag inte ville skriva en bok och ge ut den och mitt svar förvånade t om mig. Javisst!
Jag var på det klara med att det skulle bli tufft och ta tid, men i ärlighetens namn hade jag egentligen ingen aning om något. Inklusive hur det gick till att skriva ett bokmanus. Skriva visste jag hur man gjorde, men hur sedan processen gick till därefter hade jag ingen aning om.
Under början av det här året hade jag skrivit klart, men inte visste jag då att det egentligen var då det började. Det var då det verkliga jobbet tog vid. Jag som behövde läsa manuset flera gånger om, redigera, lägga till, ändra och ta bort. Tog bort gjorde inte jag så mycket. Det var det andra som gjorde. Lektören var stenhård och till en början hade jag riktigt svårt att ta det där.
Med tiden förstod jag att det var så det gick till.
Jag minns ett samtal jag fick från redaktören där någon gång i mars som lovprisade mitt manus och dessutom gav mig beröm för att jag efterarbetat det så bra att det inte blivit så mycket att ändra på. I det läget blev jag tyst och funderade på om redaktören överhuvudtaget följt processen.

De sista två veckorna har jag och förlaget ägnat oss åt en sista genomläsning och strax innan dess så var det omslaget det jobbades med. På tisdag skall jag godkänna slutprodukten för att det sedan skall kunna skickas till förlaget. Därefter kommer det ta cirka 4 veckor innan den kommer ut.

Det har alltså nu tagit två år sedan jag påbörjade detta projekt. Väldigt många har under tiden frågat mig hur det går och visat intresse, något som känts stimulerande och inspirerande.
Men det har också med tiden känts allt tuffare när man frågat om när boken kommer ut. när är jag klar. Jag tror att det liksom för mig är svårt för folk att förstå hur lång tid det tar och någonstans där börjar man fundera om det verkligen kommer bli någon bok av det här.

Jag har funderat på om 2 år varit alldeles för lång tid. Om jag skulle kunna jobbat snabbare?
Jag kan idag känna mig otroligt stolt över att jag klarat det överhuvudtaget. Det har varit stunder som varit tunga för mig personligen, men jag har ändå kunnat koppla bort det och skrivit och jag har jobbat 100 procent och dessutom varit hundraprocentigt aktiv i det ideella föreningslivet, samtidigt som jag skrivit på mitt manus. Det tycker jag är väldigt bra gjort.
Till veckan ger jag mitt godkännande att lämna in mitt manus för tryck. Sedan kommer det vara en bok.