Vi gick mot solen och trots nattens bombastiska nederlag kan jag bara säga att allt är vackert.
Sorgen och Toronto Maple Leafs får vänta.
Jag frågade min vän om Kullamannen där vi satt och kisade upp mot kullens fyr.
Minns du serien Kullamannen?
Jag gör det även om den spelades in ett år innan jag föddes. Den där serien liksom följde med min barndom och berättelsen om de två bröderna Kaj och Tommy som tillbringade några veckor av sommarlovet tillsammans med sina kusiner i Kullaberg i Skåne, medan föräldrarna for till Italien.
Svartvit och kuslig med vilda jakter i gruvgångar, inbrott och kidnappningar.
Förutom alla de kusliga karaktärerna minns jag de där ljussignalerna och kodorden som användes som jag tyckte var coola.
"Peter Pan till Adolf Fredrik",
"två vita, två blå",
"Victoria med c"
Då började jag också använda kodord och provade på ljussignaler med min lillebror.

Allt det där ovan kom fram när jag befann mig där ute på kullens fyr där jag minns att flera scener utspelade sig.

Det är morgon. Det är fågelkvitter och molnfri himmel. Vad kan vara bättre än det här?
Flera frågor i den lätta försommarmorgon vinden.