Idag har jag varit ute för första gången på två veckor.
Alltså om man bortser från de där sjukhusbesöken jag gjort, så är det en comeback man kan tala om. Jag drömde om att ta en promenad till sopsorteringen i det soliga men kalla vinterlandskapet. Som tur var lät jag bli det och lät mig färdas med bil ner till centrum. En nog så ansträngande tur med sargade lungor.
Men antibiotikan gör sitt jobb, det är tydligt och inte smittar jag heller och det är skönt. Men i natt blev det ett bakslag. Ständiga hostattacker och ingen sömn. Jo jo det tar sin tid det här.
Det finns dock saker att glädja sig åt och igår skrev jag om hur tacksam jag var för alla som brytt sig om mig och min ynklighet de senaste veckorna. Något som jag är övertygad om spelar roll för mitt tillfrisknande. En annan sak att vara tacksam för är den sjukvård och det otroligt fina bemötande jag fått från sjukvården. I dessa dagar hör man mer och mer om hur svenska sjukvården monteras ner, sköterskor slutar och går på knäna, att det är timtals väntan på akutmottagningar…Inget av det där känner jag igen från mina senaste två veckor. Jag har tagits emot bra från sjukvårdsupplysningen till sköterskor och läkare. Dessutom har jag inte fått vänta någonting. Dessutom finns det nu en plan för min återkomst med både undersökning och prover innan jag friskförklaras. Helt återställd kommer jag vara i bästa fall vid årskiftet…enligt de som vet. Så jag är tacksam över svensk sjukvård. Så tacksam.