17 år sedan

Idag hade vi terminsavslutning för den träningsgrupp jag är med och leder. Lördagsgruppen. En grupp som betyder mycket – inte bara för de barn som tränar, utan för oss tränare också.

Det har gått sjutton år sedan jag och Lars drog igång lördagsträningarna. Då var våra egna söner, Eric och Karl, med i den allra första barngruppen. Det känns nästan ofattbart att de i dag, tillsammans med oss, är med och leder träningarna. Livet rör sig i cirklar. Och ibland är de där cirklarna så vackra.

Även Victor, som nu är en självklar del av tränarstaben och dess huvudtränare, började en gång hos oss på just lördagarna. Det är något särskilt med att få följa en judoresa från första mattsteget till att själv stå längst fram och instruera.

Under årens lopp har vi haft förmånen att samarbeta med flera engagerade tränarkollegor – Kristian, Timothy, Sören förstås, och under en period också Lars Johansson och Thomas Karlsson. Var och en har bidragit med sitt, och tillsammans har vi byggt upp något hållbart, något som växer genom varje ny grupp barn som kliver in i dojon en lördagsmorgon.

Det är sånt här man tänker på en dag som denna. När mattan rullas ihop för sista gången innan sommaren. När skratten från dagens träning klingar kvar i väggarna. När man blickar bakåt – och samtidigt lite framåt.

Tack till alla barn, föräldrar och tränare. Nu tar vi sommarlov. Men vi ses igen. Det gör vi alltid.