Reflektioner i sommarmorgonen - dag 3

Det är morgon.

Jag står en stund och tittar ut. Inte för att se vad dagen har att erbjuda, utan kanske mer för att samla ihop tankarna innan den börjar på allvar.

Vi är där nu. I den där märkliga veckan när ett läsår håller på att ta slut.

De vanliga lektionerna är avklarade. Framför oss väntar klassdagar, aktiviteter, avslutningar och de sista samtalen innan ännu en årskull går vidare och ännu ett läsår läggs till handlingarna.

Jag har alltid tyckt att den här tiden på året är speciell.

Inte för att allt är klart.

Utan för att så mycket fortfarande väntar.

Vi människor är märkliga på det sättet. Vi längtar ofta till målet. Till semestern. Till ledigheten. Till dagen då allt är färdigt.

Men när jag ser tillbaka på livet är det sällan målen jag minns bäst.

Det är väntan innan.

Kvällen före resan.

De sista dagarna innan studenten.

Morgonen innan något nytt börjar.

Det finns något vackert i det som ännu inte har hänt.

Kanske för att möjligheterna fortfarande är fler än svaren.

Om några dagar kommer skolavslutningen vara över. Sommaren har börjat på riktigt. Hösten kommer så småningom att dyka upp vid horisonten igen.

Men just nu befinner vi oss i mellanrummet.

Och jag har med åren börjat uppskatta mellanrummen allt mer.

De påminner oss om att livet inte bara består av kapitel. Det består också av sidvändningarna.

Den här morgonen tänker jag därför inte så mycket på det som varit och inte heller på det som kommer.

Jag tänker på värdet av att stanna upp precis här.

I en helt vanlig tisdag.

I början av juni.

När nästan allt fortfarande väntar.