En halvdag i Yellowstone - och hjärtat är redan fullt

Vi har bara varit här i ett halvt dygn – men ändå känns det som vi hunnit uppleva ett helt kapitel. Yellowstone gör något med en. Det räcker att kliva ur bilen, känna svaveldoften från markens inre andetag, höra en korp ropa över talltopparna – och man vet att man är någonstans där naturen bestämmer.

Vi började dagen i West Thumb, där jordens innandöme kokar upp i färgskimrande hetvattenkällor, rykande kratrar och bubblande gyttjehål. Det är som att gå omkring i en sagobok som någon glömt stänga. Därefter följde vi vägen norrut, genom det böljande Hayden Valley – och där mötte vi dem: hjordar av bison, elk bland annat...

Det var bara björnar, bergsgetter och varg som uteblev. (säkert fler)

Vi stannade till vid vattenfallet i Gibbon, andades in doften av tall och sten, och lät tiden bara passera. Utsiktsplatserna längs vägen fick oss att stanna gång på gång – som om varje kurva i landskapet ville säga något.

Imorgon ställer vi klockan tidigt. Då bär det av mot Lamar Valley – det sägs att gryningen där är som ett löfte. Det är då livet rör sig längst dalgångarna. Det är då chanserna finns att få syn på något mer än silhuetter.

Och mitt i allt detta – dessa bison. De rör sig långsamt, värdigt. Men de är inte ofarliga. Det är faktiskt bison som skadar och dödar flest människor av alla djur i USA. Inte för att de är ute efter oss, utan för att vi glömmer att det här inte är en djurpark. Det är vildmark.

Vi lämnar den här dagen med ödmjukhet och förväntan. Det känns som vi bara skrapat på ytan av något mycket större. Yellowstone viskar. I morgon kanske det viskar ännu högre.