En valdag på Gränsen

Förkylningen håller fortfarande ett fast grepp om mig. Den verkar inte ha några planer på att släppa taget riktigt än. Men utanför fönstret skiner solen och snart ska jag gå ut och tända grillen. Det finns dagar då man helt enkelt får bestämma sig för att leva lite vid sidan av hostan, snuvan och tröttheten och det här är inte vilken söndag som helst.

Det är valdag.

En gång i tiden var jag politiskt aktiv. Jag deltog i diskussionerna, argumenterade och försökte påverka. I dag är jag fortfarande politiskt intresserad, kanske minst lika mycket som då, men jag håller mig numera borta från de flesta politiska diskussionerna i det offentliga rummet.

Det betyder inte att jag har slutat tycka.

Det är nog ingen större hemlighet vad jag tänker om skolan, kulturen och landsbygdspolitiken. Inte heller om ekonomin, försvaret eller om vilket samhälle jag vill leva i. Och framför allt är det ingen hemlighet var jag står när det handlar om människovärdet. Om hur vi ser på varandra, hur vi talar om varandra och vilket ansvar vi är beredda att ta för människor som inte alltid har de starkaste rösterna.

För mig börjar politiken ofta just där.

Inte i debatternas snabba repliker eller i de mest slagkraftiga formuleringarna, utan i föreställningen om vilket samhälle vi vill bygga tillsammans. Vilka möjligheter ett barn ska få. Om kulturen ska vara tillgänglig för alla. Om det ska gå att leva och verka också utanför de stora städerna. Om trygghet, ansvar och rätten att få vara människa.

I kväll blir det valvaka på Gränsen. Det är en tradition som följt oss genom många val. Valvakan äger rum hemma hos min vän Lars, som bor på Gränsenvägen. Därav namnet.

Gränsen.

Våra söner har varit med sedan de var små. Då satt de kanske mest bredvid medan vi vuxna följde siffror, prognoser och mandatfördelningar. I dag är det de som är de mest drivande bakom hela arrangemanget.

För ett arrangemang är det verkligen.

Det ska finnas mat och dryck, tv-sändningar, statistik, analyser och egna prognoser. Det ska gissas, räknas, diskuteras och kommenteras. Någon kommer att vara säker på hur det ska gå långt innan någon egentligen vet. Någon annan kommer att påminna om ett tidigare val där allt förändrades under kvällen. Glädje och besvikelse kommer att samsas i samma rum, precis som de alltid gör under en valvaka.

Men framför allt kommer vi att vara tillsammans.

Kanske är det just det jag tycker mest om med traditionen. Att våra söner, som en gång bara följde med, nu har tagit över och för traditionen vidare. Samhället förändras. Valresultaten skiftar. Människor byter åsikter och partier går framåt eller bakåt.

Men vissa saker består.

Vänskapen. Samtalen. Förväntningarna när de första siffrorna kommer. Och känslan av att denna söndag faktiskt betyder något.

Nu ska jag gå ut i solen och tända grillen. Förkylningen får följa med om den envisas.

I kväll väntar Gränsen.