En vintermorgon genom Dalsland in i Bohuslän
- Kalle Levin
- 13 mars
- 2 min läsning
Torsdag morgon. Klockan är strax efter sju, och jag är ensam på vägen. Bilen rullar stadigt genom det dalsländska vinterlandskapet, inramad av en värld i svart, vitt och grått. Snön har lagt sig i mjuka, orörda drivor längs vägkanterna, och grenarna på träden tyngs av det vita täcket. Små frostkristaller gnistrar svagt i det dämpade morgonljuset, som om naturen har strött ut diamanter längs vägen.
Himlen är tung av moln, och luften känns stilla, som om världen ännu inte riktigt har vaknat. Temperaturen ligger strax under noll, och varje andetag skapar små moln av ånga framför mig. Vindrutetorkarna sveper långsamt undan den tunna slöjan av fukt och salt som samlats på rutan, och ljudet av däcken mot den halvfrusna asfalten är det enda som hörs.
Träden står tätt intill vägen, som tysta vakter längs min färd. Längre bort syns öppna fält, där snön breder ut sig i jämna, orörda vidder. Här och där skymtar jag små röda stugor med snötäckta tak, rök som slingrar sig ur skorstenarna. Det lyser varmt i några fönster – ett tecken på att någon där inne just har startat sin morgon, kanske med en kopp kaffe vid köksbordet.
Landskapet förändras långsamt när jag närmar mig gränsen till Bohuslän. Skogen glesnar, och de låga, snöklädda bergen kommer börja resa sig i horisonten. Vägen slingrar sig mellan kullarna, och jag vet att havet snart finns där, dolt bakom dimman och den grå himlen. Här känns luften annorlunda – fuktigare, mildare, som om vinterns grepp är på väg att lossna.
En röd bil syns långt framför mig, dess bakljus är som små gnistor i det dämpade ljuset. Jag ser spåren av andra bilar i snön, tecken på att jag inte är den enda som färdas genom denna stillsamma morgon. Men just nu, i min kupé, med värmen på lagom nivå och radion som svagt bakgrundsljud, känns det som om jag har hela världen för mig själv.
Jag kör vidare, lämnar Dalslands djupa skogar bakom mig och glider sakta in i Bohuslän. En ny dag väntar, men just nu njuter jag av den tysta, frusna skönheten omkring mig.
