Hard to make a stand

Morgonen har börjat med en lätt huvudvärk. En sådan där som inte slår ut en helt, men som ändå ligger där och skaver. Jag har kokat mig en kopp te och slagit mig ner i köket. I högtalarna hör jag en av de kvinnliga röster som betytt allra mest för mig – bredvid Stevie Nicks – Sheryl Crow. Låten är Hard to Make a Stand.

Den kom 1996, på hennes andra album, helt enkelt döpt till Sheryl Crow. Jag minns när den landade i mitten av nittiotalet, en tid som på många sätt kändes öppen och fri, men där under ytan fanns samma konflikter och samma dömande blickar som idag. Och kanske är det just det som gör den här låten så stark fortfarande.

Hard to Make a Stand handlar om svårigheten att faktiskt stå för något. Att vara sig själv i en värld där omgivningen inte alltid accepterar. Texten blev omdiskuterad redan då. Referenser till abort, till moral och till människors val gjorde att den aldrig ens släpptes som singel i USA. För kontroversiell, för obekväm. Men i Europa, Kanada, Japan och Sydafrika gick det bättre.

Det är en låt som Sheryl skrev efter att ha sett en scen utanför ett café – en person, klädd i kvinnokläder, med blommor i handen, blev utkastad. Senare stod samma person där ute med ett plakat där det stod: “If I’m not here, then you’re not here.” Den bilden vävde hon in i texten, och det blev till en sång om sårbarhet, mod och samhällets gränser.

Och här sitter jag, nästan trettio år senare, med min kopp te och min huvudvärk, och konstaterar att så mycket inte har förändrats. Det är fortfarande svårt att ta ställning. Fortfarande svårt att vara annorlunda. Fortfarande svårt att tala öppet om saker som skaver.

Men musiken bär oss. Den påminner om att det ändå går. Att någon vågade skriva de där raderna. Att det finns röster som Sheryl Crow – och Stevie Nicks – som orkar stå kvar, sjunga ut, och visa oss att även när det är hard to make a stand, så är det just det vi måste försöka göra.