Idag öppnas dörrarna till Hotel San Micheli

Efter tre års väntan är dagen äntligen här. I dag lämnar berättelsen mig och börjar sitt eget liv hos er.

Det är något märkligt med boksläpp. Under en lång tid har berättelsen varit min. Jag har burit den inom mig, skrivit den, tvivlat på den, förändrat den och återvänt till den. Jag har levt med människorna, hört deras röster och följt dem genom Veronas gränder, över torgen och in genom dörrarna till Hotel San Micheli.

Men i dag förändras allt.

I dag släpps Berättelser från Hotel San Micheli.

Arbetet med boken började redan 2023. Ett tiotal kapitel skrevs på plats i Verona, i den miljö där hela berättelsen utspelar sig. Hotel San Micheli finns på riktigt. Jag har själv bott där, gått genom entrén, mött människorna och känt den där särskilda stämningen som bara vissa platser bär på. Redan då förstod jag att hotellet skulle kunna bli något mer än en kuliss. Det skulle bli en egen karaktär – en plats där människor möts, där hemligheter får rum och där livet plötsligt kan ta en annan riktning.

Verona blev det självklara valet för berättelsen. Det är en stad fylld av kärlek, historia och tragedi. En plats där det vackra hela tiden tycks leva sida vid sida med det vemodiga. Precis så ville jag att boken skulle kännas.

Berättelsen handlar om Jessica och hennes kollega Jimmy, men också om Luca, Chiara och de människor vars liv på olika sätt flätas samman på hotellet. Det är en roman om förbjuden kärlek, livsval och de vägar vi inte tog. Om de där ögonblicken som inte går att planera men som ändå kan förändra allt. Om att fortsätta leva efter ett farväl – samtidigt som hjärtat nästan aldrig glömmer.

När jag började tala om boken beskrev jag den som min första feelgoodroman. Men ju närmare utgivningen jag kom, desto tydligare blev det att ordet inte riktigt räckte till. Här finns värme, humor, hopp och vackra miljöer, men också sorg, längtan och konsekvenserna av de val vi gör.

Därför har jag valt att kalla den heartgood.

För livet är inte alltid feelgood. Allt slutar inte lyckligt och alla vägar leder inte dit vi en gång trodde. Men även i sorgen kan det finnas värme. Även efter ett farväl kan något nytt börja och ibland behöver en berättelse inte göra oss glada för att få oss att känna oss mindre ensamma.

Det här är min femte bokutgivning, men jag tror inte att man någonsin vänjer sig vid den här dagen. Varje bok har sin egen resa och sitt eget liv. Ändå är känslan densamma: stolthet blandad med nervositet och en stor portion ödmjukhet.

För när en bok släpps lämnar den författarens trygga rum. Plötsligt tillhör berättelsen läsarna. Någon kommer att känna igen sig i Jessica. Någon annan kommer att förstå Jimmy. Någon kommer kanske att tänka på en människa de en gång älskade eller på ett val som fortfarande ibland gör sig påmint.

Kanske kommer någon också att börja fundera över sitt eget liv.

Över de människor som kom och gick.

Över dörrarna som öppnades.

Och över de vägar som aldrig blev tagna.

Det är det som gör en bok levande. Inte bara orden som står skrivna, utan allt det som händer inom läsaren när orden möter egna minnen, erfarenheter och drömmar.

I dag lämnar jag därför över nyckeln till er.

Hotellet är öppet. Rummen väntar. Jessica, Jimmy, Luca och Chiara finns redan där.

Välkomna att checka in på Hotel San Micheli.