Saker jag inte längre orkar låtsas bry mig om

Tisdag. Vecka 23.

Det är något som händer med oss med tiden. Det är inte bara åldern, inte bara erfarenheterna, utan en slags inre urvalsprocess. Som att man tyst sorterar bort det som en gång var viktigt – men aldrig riktigt betydde något.

Och kanske är det det som är frihet.

Att kunna säga: ”Nej, vet du – det där orkar jag inte längre låtsas bry mig om.”

Så här kommer den.

En lista, inte komplett men ärlig.

Saker jag inte längre orkar låtsas bry mig om:

Att alltid vara till lags

Jag har förstått att den som ständigt vill vara omtyckt ofta förlorar sig själv på vägen. Numera tänker jag: om jag är sann – då får det räcka. De som ska stanna, stannar ändå.

Vad folk tycker om mina val

Om jag vill skriva om rodeon i Wyoming, eller judo på lördagar, eller en man som kanske levt förut – så gör jag det. För att det betyder något för mig.

Att passa in

Det där subtila spelet. Att tona ner. Att anpassa sig i smyg. Jag gör det inte längre. Hellre ärlig och udda, än smidig och suddig.

Att vara ständigt uppkopplad.

Jag har börjat välja Att trycka på flygplansläge. Det är som att få en bit av sig själv tillbaka.

Att förstå alla.

Vissa människor är inte menade att förstås. De är menade att passera. Man kan lämna en relation eller en diskussion utan att ha fått sista ordet.

Att vara effektiv hela tiden.

Nej, jag behöver inte prestera mig igenom varje dag. Vila är också ett verb.

Att ha åsikter om allt.

Jag trodde förr att det var en plikt. Nu tänker jag att det är en styrka att säga: Det där vet jag inte. Jag vill bara lyssna.

Att hela tiden förbättra mig.

Som om jag vore ett evigt projekt. Nej. Jag duger. Jag växer – men inte för att jag är otillräcklig, utan för att jag är levande.

Det här är min lista just nu.

Den ändras säkert med tiden. Men idag känns den lätt att bära.

För när man slutar låtsas bry sig om det som aldrig riktigt var viktigt –

blir det mer plats för det som verkligen är det.