Sista måndagen I maj

Sista måndagen i maj. Det låter ju som att sommaren borde vara här nu. Men inte idag.

Regnet ligger som ett grått filter över allt – marken är blöt, luften fuktig och himlen känns nästan för trött för att ens försöka spricka upp. En sån där mulen dag då man tittar ut genom fönstret och undrar när den där riktiga värmen ska komma. Den som gör att man vill stanna ute, känna solen mot huden, höra gräsklipparna gå och barnen skratta vid sjön.

Men maj är envis i år. Den håller tillbaka sitt ljusaste leende och låter oss vänta lite till.

Och visst, man kan klaga. Eller så lutar man sig bara tillbaka en stund till. Tar en kopp kaffe till. Skriver några rader. Lyssnar på regnets rytm mot fönsterbrädan. För snart vänder det. Det gör det alltid. Och när det väl händer – då är det som om allt vaknar samtidigt.

Så vi väntar. På solen. På värmen. På det där ögonblicket när juni kliver in och allt exploderar i färg.

Men just nu är det måndag, regn, och en sista påminnelse om att våren inte riktigt har lämnat över än.