Strax innan min del av världen vaknar

Det finns en stund på dygnet som nästan inte tillhör någon.

Den ligger där mellan natt och morgon, mellan mörker och ljus, mellan det som varit och det som snart ska börja. En kort stund då världen verkar hålla andan.

Den här bilden tog jag strax innan fyra i morse.

Kaffet i handen. Blommorna på räcket. Himlen i de där färgerna som man nästan inte tror på när man ser dem. Rosa, blått, orange. Som om någon dragit ett försiktigt penseldrag över hela morgonen och jag tänkte att juni är annorlunda.

Inte bara ljuset.

Inte bara grönskan.

Inte bara fåglarna som redan är vakna långt före oss andra.

Utan känslan av att året just nu är som mest levande.

Allt har slagit ut.

Allt vill något.

Gräset är nästan för grönt. Träden står täta och tunga av liv. Blommorna på balkongen verkar ha förstått att det är nu de ska vara som vackrast.

Och där står jag, med en kopp kaffe, och försöker ta in det.

Det låter kanske enkelt, men ibland tror jag att det är just det enkla vi har svårast att förstå.

Att en morgon kan vara nog.

Att en kopp kaffe kan vara en sorts rikedom.

Att en utsikt man sett många gånger ändå kan överraska en, bara för att ljuset faller annorlunda just denna morgon.

Vi människor är märkliga på det sättet.

Vi jagar så mycket.

Vi planerar.

Vi oroar oss.

Vi räknar dagar, tider, möten, krav och måsten.

Och samtidigt finns de här stunderna precis framför oss.

Fyra på morgonen.

När nästan ingen annan ser.

När världen inte kräver något tillbaka.

Jag vet inte varför jag vaknar så tidigt ibland.

Kanske för att kroppen blivit sådan.

Kanske för att huvudet inte alltid vill vila lika länge som det borde.

Kanske för att det finns något i de där första timmarna som jag inte vill missa.

För jag tycker om dem.

Jag tycker om stillheten.

Jag tycker om att sitta där medan dagen långsamt bestämmer sig för att börja.

Jag tycker om känslan av att ha fått en liten bit av världen för mig själv.

Inte på ett själviskt sätt.

Mer som en gåva.

Som om någon säger:

"Här. Ta den här stunden."

Innan telefonerna börjar låta.

Innan nyheterna rullar.

Innan allt det vanliga drar igång igen.

Sitt här en stund.

Drick ditt kaffe.

Titta på himlen.

Kom ihåg att du lever.

Och kanske är det därför bilden betyder något för mig.

Inte för att den är perfekt, utan för att den fångar något som annars försvinner.

En morgon.

En början.

Ett ögonblick av juni.

Strax innan världen vaknar.