Det som händer inombords när man är på väg

Dagens utflyktsfärd avslutas i Altea.

Vädret har varit vad det har varit. Regn, rusk och en himmel som inte riktigt bestämt sig. Inte idealiskt, men heller inget som fick dagen att tappa fotfästet. För det här har ändå varit en spännande och intressant dag. På riktigt.

Så många insikter. Så många upptäckter. Tankar som dykt upp utan att knacka på, om framtiden, om riktning och om vad som kanske väntar längre fram. Sådant som bara kommer när man är på väg, när man byter miljö och låter blicken vila någon annanstans än hemma.

Altea gjorde sitt. De smala gatorna, husen som klamrar sig fast längs sluttningarna, känslan av liv som pågår oavsett om solen skiner eller inte. Det finns något där som stannar kvar, något som inte kräver uppmärksamhet men ändå gör avtryck.

Och maten. Den har haft sin självklara plats under dagen. Jag tillhör dem som gärna botaniserar bland lokala läckerheter, stannar upp, smakar, tittar, väljer. Det fanns mycket att hitta. Smaker som berättar mer än ord om platsen och människorna här.

Nu är det skönt att få komma tillbaka till Alicante. Slå sig ner, andas ut och låta dagen sjunka in. Alla intryck, alla tankar. Vissa resor handlar inte om vädret eller sevärdheterna – utan om det som händer inombords medan man är på väg.