Vi tre

Vi tre.

Det händer nästan aldrig längre.

Inte alla tre samtidigt i alla fall.

Förr var det självklart. Vi växte upp tillsammans. Delade rum, skratt, bråk, musik, middagar, semestrar och de där helt vanliga dagarna som man inte förstod betydelsen av då. Man trodde nog att det skulle fortsätta så för alltid. Att familjen alltid skulle finnas inom några meters avstånd.

Men livet gör något med oss.

Man flyttar. Får jobb. Barn. Ansvar. Egna liv. Egna rutiner. Och plötsligt går det månader, ibland längre, utan att man sitter där tillsammans igen. Inte för att man vill det. Utan för att livet sakta drar oss åt olika håll.

Ronny kommer ner från Stockholm över ledigheten.

Sigge jobbar numera i Karlstad och tillbringar en stor del av veckorna där.

Och jag själv är kvar här hemma i Dalsland med allt det som blivit mitt liv.

Det är väl så det blir till slut. Vi får våra egna kartor. Våra egna städer. Våra egna vardagar.

Men när vi väl ses märks det ändå direkt att vi är bröder.

Det finns något i skratten. I tonfallen. I blickarna. Något som inte går att förklara och som tiden inte riktigt kommer åt. Man kan vara ifrån varandra länge, men ändå hitta tillbaka till exakt samma jargong på några minuter.

Och samtidigt märker man att vi blivit äldre.

Inte bara på utsidan. Utan i sättet vi pratar. Vad vi pratar om. Föräldrar som blivit äldre. Barn som vuxit upp. Tiden som går fortare än man trodde den skulle göra när man var tjugo.

När man är ung längtar man efter friheten. Efter att bli vuxen. Efter sitt eget liv.

Sedan sitter man plötsligt där en kväll med sina bröder och inser att det man saknar mest ibland är just det där som en gång var självklart. Att alla var samlade. Att mamma och pappa var yngre. Att livet ännu inte hunnit springa iväg åt så många olika håll.

Kanske är det det som är att bli äldre.

Att förstå värdet i sådant man tidigare tog för givet.

Och kanske också att förstå att de där stunderna när vi faktiskt lyckas samlas numera betyder mycket mer än vi säger högt.

För en dag kommer vi att titta på bilder som den här och tänka:

Där var vi fortfarande alla tre.