2 november 1971

Året är 1971. Den 2 november föds min bror Ronny, och där, på bilden, sitter han i vår pappas knä – en ny människa i en värld som då är i uppror, men för oss är det en värld fylld av lugn. I det ögonblicket får jag inte bara en bror, jag får en vän för livet, en följeslagare genom minnen och hemligheter, någon att dela alla dessa osynliga trådar med, vävda av de stunder som bara är våra.

Vi var små då, när fantasin flödade fritt och våra låtsaskamrater, Lally och Ballty, blev en självklar del av vår lilla värld. Och inte sällan, mitt i allt, blev musiken vår gemensamma röst, en kraft som band oss samman. Året 1971 blev ett stort år för musiken: Montreux Casino brann under Frank Zappas konsert, och ur askan steg Deep Purples klassiska “Smoke on the Water”. Låtar som Proud Mary, Take Me Home, Country Roads, What’s Going On, Stairway to Heaven, och Imagine blev vår ljudkuliss, även om vi då bara kände tonerna och rytmen.

Samtidigt rullade världen vidare. Utvandrarna och Emil i Lönneberga hade premiär, och på gatorna i Kungsträdgården kämpade demonstranter mot polisen i den stora Almstriden. Gösta "Fåglum" Pettersson triumferade i Giro d’Italia, och Stellan Bengtsson, endast 18 år, blev världens bästa inom bordtennis. Samtidigt påbörjades den så kallade pingpongdiplomatin mellan USA och Kina, och Bangladesh steg fram som en ny nation efter en svår konflikt.

Men i Håmule, Dalsland, var vi omedvetna om allt detta. För oss var världen liten och trygg, fylld av oändliga möjligheter. Vi växte upp sida vid sida, i en atmosfär där allt kändes möjligt. Ronny – min bror, min vän, min ständige följeslagare genom livet.

Och kanske är det just den tryggheten, det där osynliga bandet, som består. Det var ett turbulent år i världen, men vi fick börja vår resa i en trygg famn.