Blogg

Det börjar alltid där. Med en rad. En första mening. Ibland kommer den direkt. Som ett nedslag. Som om något viskar: "Skriv så här....

Det finns stunder då jag bara tittar på honom. Inte för att han gör något särskilt, men för att han gör det på sitt sätt. Eget. Nyfiket....

Jag tänker ibland på det där med att börja om. Inte från början. Inte med ett vitt papper. Men där man är. Med allt man bär på. Och...

Fredag morgon i slutet av maj känns bra. Den där mjuka övergången mellan vår och sommar, när nätterna fortfarande bär spår av kylig luft...

Du behöver inte ha bråttom. Det är okej att inte veta. Att inte känna sig säker. Att inte passa in överallt. Jag önskar någon hade sagt...

Det finns saker jag aldrig sagt. Inte för att jag inte ville. Utan för att tiden gick. Eller för att jag inte visste hur man sa det just...

Jag såg det där Seinfeld-avsnittet igen i dag. The Postponement. Kanske för hundrade gången. Kanske mer. Jag vet exakt vad som ska sägas....

Det är något alldeles särskilt med den här tiden på året. När världen har exploderat i grönt och allt tycks sjunga i kör. Värmen smyger...

I dag är det precis en månad kvar. En månad tills det är dags för semester. Den där efterlängtade tiden som alltid känns både långt borta...

Det enda jag kunnat göra dessa dagar då jag behövt vila skallen – när jag varken orkat skriva, läsa, se på teve eller ens surfa på...

Just nu lyssnar jag på Alanis Morissette. Ironic. Den där unplugged-versionen från 2004. Det är något med just den versionen som träffar rakt in. Den där lite sargade, men ändå så varma rösten. Och hennes leende – ni vet det där leendet som på något märkligt sätt säger "jag vet precis hur konstigt allt det här är, men jag älskar det ändå".

Det är tidig morgon i Köpenhamn. Dimman ligger fortfarande som ett tunt täcke över taken, luften är klar och lite fuktig. Staden är tyst, men i mitt huvud är det redan fullt pådrag. Det är matchdag. Jag är här som coach under Nordiska mästerskapen i judo – och jag känner det i hela kroppen.

Det är en helg i Köpenhamn, men just nu är tankarna någon annanstans. De vandrar iväg till en annan plats, en annan tid, där Lucinda Williams fortfarande är en dröm som aldrig blivit verklighet för mig. Jag kommer nog aldrig få stå där framför henne, känna den där närvaron av en av mina största musikaliska hjältar, men hennes röst kommer alltid att vara nära.

Maj är här. Ljuset stannar längre om kvällarna, grönskan exploderar runt omkring och det är något med just den här tiden som alltid får mig att stanna upp lite extra.

Vi gör en resa som på många sätt går längre än några mil på landsväg. Den här resan tog oss norrut, till en plats där tiden en gång stod stilla för en liten flicka som varje sommar packade väskan tillsammans med sina föräldrar och sin bror. Målet: Haukipudas – ett litet samhälle utanför Uleåborg, där barndomens ljusa somrar låg i rad som pärlor på ett snöre.

Tidig morgon. Solen har redan klättrat över hustaken och sprider sitt klara, bländande ljus över världen. Men trots det gyllene skenet är luften fortfarande kylig, nästan skör. Jackan är ännu nödvändig, händerna stoppas reflexmässigt ner i fickorna. Det är vårens gryning, men värmen har ännu inte helt tagit fäste.

Det är en sådan där morgon när världen lutar sig tillbaka och andas.  

Lördag i slutet av april. Påskveckan närmar sig sitt slut och med den också en tid av stillhet och eftertanke. Det är en vecka sedan jag kom hem från Mallorca – en resa som fyllde på med både sol och nya perspektiv. Veckan som följde har varit en vacker tid. Jag har gett mig själv utrymme att reflektera, att landa och att lyssna inåt. Långa promenader, som idag i det strålande vårvädret, har hjälpt till att rensa tankarna. Den klara luften, det spirande gröna och känslan av

Annandag påsk. Den där mjuka sista sidan i ett kapitel man inte riktigt ville skulle ta slut. En måndag som bär söndagens trötta elegans, men ändå viskar om vardagens närmande.

Den här veckan skall snart nå sitt klimax. Vi skall bara ta oss förbi en lång fredag först. En gång i tiden var den här dagen den längsta på året. Sedan bestämde vi oss för att det skulle bli en minst lika snabb dag som alla andra. Öppna butiker, fullaktivitetsdag, fest och glam... Bland annat.