20 dagar kvar

Det är märkligt hur årstiderna ibland tycks fördröja sitt intåg. Vi skriver snart juni, men sommaren har ännu inte riktigt klivit in på scen. Morgnarna är svala, kvällarna kräver fortfarande tjockare jacka, och någonstans mellan regnskurarna och det försiktiga ljuset börjar längtan göra sig påmind.

Det är nu det borde dofta nyklippt gräs och grillkol över kvarteren, men istället känns det som om våren glömt att lämna över stafettpinnen.

Jag räknar dagarna – det är tjugo kvar till semester. Den där punkten i kalendern jag rört mig mot hela våren. Men med den uteblivna sommarvärmen här hemma kommer också något slags skevhet i känslan. För är det verkligen semester om man fortfarande huttrar?

Samtidigt kastar jag ett öga på tiodagarsprognosen för mitt kommande resmål. Och där? Där går temperaturen tvärtom till andra ytterligheter. Över 40 grader. Ett värmeslag väntar, bokstavligt talat. Inget man direkt längtar efter heller – inte när man tänker på brännande asfalt, sömnsvårigheter och skuggjakt. Men det är ett faktum.

Och kanske just nu också en påminnelse om att det perfekta vädret sällan infinner sig där man själv befinner sig i tanke och känsla.

Så jag fortsätter att räkna ner. Tjugo dagar kvar. Och någonstans mellan blygsamma svenskgrader och ökenheta horisonter hoppas jag att jag hittar min plats. Den som doftar frihet, tid och kanske en smula sommar ändå.