28 januari: Tystnadens språk

Det finns en tystnad som inte är tom. En som bär på en tyngd, som om orden viskar under ytan men aldrig riktigt formas. Jag har alltid fascinerats av hur mycket som ryms i tystnaden. I det osagda.

Den 28 januari är en dag för att lyssna. Inte på ljuden omkring mig, utan på allt det där som finns mellan raderna. I samtalen vi inte hann ha, i pauserna i musiken, i andetagen som följer efter en fråga utan svar.

Tystnad kan vara skrämmande, som om den tvingar oss att möta oss själva. Men den kan också vara en vän, en som väntar tålmodigt tills vi är redo. Det är där, i det stilla, som tankarna kan landa, som nya insikter kan födas.

Jag tänker på hur vi ofta fyller våra dagar med brus. Telefoner, skärmar, röster, listor som aldrig tar slut. Som om vi är rädda för att lämna något utrymme åt det tysta. Men kanske är det just i den där tystnaden som vi hittar det vi egentligen söker. Ett svar, en riktning, ett lugn.

Idag låter tystnaden tala. Inte skynda mig att fylla den, inte vända mig bort från den. Bara låta den finnas. För ibland är det där vi hittar oss själva – i det vi inte säger, men ändå vet.