29 januari: De små stegens betydelse

Det är lätt att längta efter stora ögonblick. De där dagarna som bländar, som får oss att känna oss som huvudpersoner i våra egna liv. Men om det är något jag har lärt mig, så är det att det är de små stegen som bygger oss. De nästan omärkliga rörelserna framåt, som ofta passerar obemärkt men som, när man ser tillbaka, bär all betydelse.

Den 29 januari påminner mig om just det. Hur en vardag, en onsdag, en alldeles vanlig dag kan rymma så mycket mer än vi tror. Ett leende från en främling, doften av nybryggt kaffe, en tanke som väcker något nytt inom oss.

Jag tror att vi ibland är för hårda mot oss själva. Vi vill förändra, förbättra, skapa nytt – och vi vill göra det snabbt. Men livet är inte ett sprinterlopp, det är en lång vandring. Och de där små stegen, de vi knappt lägger märke till, är de som gör skillnaden.

Så idag tänker jag fira det lilla. Ett ord skrivet, ett möte avklarat, en stund av tystnad för mig själv. Jag tänker påminna mig om att varje steg, hur litet det än må vara, är ett steg framåt.

För kanske är det så livet bäst levs – i de små, tysta rörelserna. Där vi sakta men säkert bygger något större än vi själva.