AI hot för demokratin

Jag kan inte sluta tänka på det Maria Ressa sa i intervjun jag såg i söndags. Det blogginlägget hittar du här.

Om hur lögner sprids snabbare än sanning. Om hur sociala medier är ett vapen. Och nu, med AI, har det vapnet blivit ännu farligare.

Vi lever i en tid där vi knappt kan lita på våra egna ögon. AI kan skapa fejkade nyheter, manipulera bilder, generera falska videoklipp där människor säger saker de aldrig sagt. Deepfakes, syntetiska röster, fabricerade artiklar som låter precis som en riktig journalist har skrivit dem. Allt för att förvrida verkligheten och styra vad vi tror är sant.

Förr var propaganda något som krävde resurser. Nu räcker det med en knapptryckning. En bild på en politiker som aldrig existerat, ett citat från en kändis som aldrig sagts, en video där någon bekänner något de aldrig gjort. Och vi sväljer det. För vi vill tro. För vi är människor.

Det är här AI blir riktigt farligt. Det handlar inte bara om desinformation, det handlar om att skapa en värld där ingen längre vet vad som är verkligt. Där sanning och lögn smälter ihop till en enda gråzon. Där vi ger upp och säger: ”Jag vet inte längre vad jag ska tro.”

Och när vi når den punkten – när vi slutar lita på allting – då har de som vill manipulera oss redan vunnit.

Jag tänker på journalistikens roll i allt detta. På hur viktig den är. På hur ord fortfarande spelar roll. AI kan skapa innehåll, men den kan inte känna, ifrågasätta, förstå nyanser. Vi kan inte överlåta sanningen till maskiner. Vi måste fortsätta tänka själva.

Vi måste fråga oss: Vem tjänar på att vi ser detta? Vem gynnas av att vi tror på just den här versionen av verkligheten? Och vi måste lära oss att vara skeptiska, utan att bli cyniska.

Demokrati kräver mer av oss nu än någonsin. AI är inte ond i sig. Men i fel händer kan den bli det perfekta vapnet. Och vi kan inte blunda för det.

---