Alla säger att man ska leva i nuet – men ingen berättar hur
- för 22 timmar sedan
- 2 min läsning
“Lev i nuet.”
Det är ett sådant där råd människor slänger ur sig som om det vore självklart. Nästan som att det bara handlar om att bestämma sig.
Men sanningen är nog att väldigt få människor egentligen vet hur man gör.
För människan verkar vara skapad för att befinna sig någon annanstans än där hon är.
Vi oroar oss för morgondagen.
Ångrar gårdagen.
Planerar nästa vecka medan vi fortfarande befinner oss i den här dagen.
Till och med när något fint händer tänker vi ofta redan vidare.
Vi fotograferar ögonblick innan vi hunnit uppleva dem.
Formulerar texter om livet medan livet fortfarande pågår.
Jag känner igen det där hos mig själv också.
Hur svårt det ibland är att bara vara kvar i en stund utan att samtidigt tänka på allt annat.
Jobb.
Måsten.
Skrivande.
Planer.
Tiden.
Människor man oroar sig för.
Sådant man borde gjort.
Sådant man borde hinna och kanske är det just därför vissa ögonblick känns så stora när de väl händer.
När man faktiskt glömmer tiden för en stund.
Det kan vara nästan vad som helst.
En sen kväll med människor man tycker om.
Ett samtal som blir längre än man tänkt.
Musik som får världen att stanna några minuter.
Ett barnbarn som berättar något med fullständig självklarhet.
Ett träningspass där huvudet äntligen tystnar.
Eller bara en kopp kaffe i morgonljuset innan resten av världen vaknat.
Då händer något.
Man kommer tillbaka till sig själv lite.
Jag tror inte att människor egentligen längtar efter perfekta liv.
Jag tror att många längtar efter närvaro.
Efter att känna att man faktiskt var där medan livet pågick.
För det är lätt att tro att livet består av de stora händelserna. Resorna.
Framgångarna.
Besluten.
Förändringarna.
Men väldigt mycket av livet händer egentligen i det lilla.
Vid köksbord.
På promenader.
I bilen på väg hem.
Under vanliga tisdagar som ingen fotograferar.
Och ändå är det ofta just sådana stunder man minns senare.
Det märkliga är kanske att vi vet allt detta och ändå har så svårt att stanna kvar i det.
Kanske för att världen hela tiden drar oss bort från nuet.
Telefonerna.
Flödena.
Stress.
Jämförelser.
Krav.
Tankar om vad som kommer sedan.
Allting viskar:“Vidare.”“Snabbare.”“Nästa.”
Men livet händer bara här.
Inte sen. Inte nyss.
Här.
Och kanske handlar det inte om att lyckas leva i nuet hela tiden.
Kanske räcker det att ibland märka när man faktiskt gör det.