Always on your side

Det finns människor i våra liv som blir till symboler. Inte för vad de alltid gjorde eller sa, utan för känslan av att de stod där – bakom oss, bredvid oss, med oss. De kanske inte stannade för evigt, men just då var de en trygghet, ett ankare i en tid när allt annat svajade.

Och det är då musiken får ord på det vi själva inte alltid kan formulera. Sheryl Crow sjunger i Always on My Side om just detta – hur någon kan vara den där närvaron, men samtidigt sakta försvinna. En kärlek som inte håller hela vägen, men som ändå blir minnet av att någon en gång faktiskt fanns där.

För mig blir låten en symbol för alla de människor som passerar genom våra liv. De som inte längre är här, men som en gång var vår fasta punkt. De som lärde oss att ibland räcker det att någon bara är på vår sida, även om det bara var för en stund.

Och mitt i allt stannar jag vid en rad som aldrig lämnar mig: “But butterflies are free to fly, and so they fly away.” Det säger något om hur skört allt kan vara – hur lätt det vackra tar sin egen väg, oavsett hur gärna vi vill något annat.

Jag älskar den där låten med Sheryl och Sting. Ändå gör den mig alltid så sentimental. Kanske för att den påminner mig om att vissa människor och ögonblick inte var tänkta att stanna, utan att vi bara fick låna dem en stund – som en viskning genom livet, som ett ljus som brinner klart just innan det slocknar, men som för alltid lämnar spår i mörkret.