Att fylla år i min ålder

Onsdag kväll. Lite äldre, ett helt liv rikare.

Det är märkligt hur en dag kan kännas både helt vanlig och samtidigt som en liten skiftning i jordaxeln. Jag sitter här nu med en tystnad som känns som ett kvitto på allt som var i dag. Ett slags efterslag i kroppen. Ett lugn som landar där det ska.

Att fylla år i min ålder… det är inte längre fyrverkerierna man tänker på. Det är inte paketen eller tårtan eller hur många som skrev grattis. Det är något helt annat. Det är mer som att stå vid en sjö i skymning och se vågorna dra sig in, lugna, rytmiska, som om de vill berätta en sanning man numera orkar lyssna på.

Jag märker att åren gör något med perspektiven. Man springer inte lika mycket efter sådant som inte hör till en. Man försöker inte längre bevisa något för människor som inte ser. Istället stannar man, tittar runt sig och tänker: det här är mitt liv. Och jag har överlevt allt det som försökte hindra mig från att leva det.

Det är en oväntad frihet där någonstans.

Dagen har varit mjuk. Inte på det spektakulära sättet, utan mer som en hand på axeln. Vänlig. Varm. Jag har tänkt på människor som följt mig genom åren – vissa nära, vissa på avstånd, vissa borta men ändå kvar. Man blir mer tacksam med tiden. Mindre krävande. Mer försonad, både med andra och med sig själv.

Och kanske är det just det som är den stora lärdomen med att fylla år när man kommit en bit på väg:

man slutar räkna åren och börjar istället räkna ögonblicken.

De där små som egentligen är de stora: ett leende från någon som känner en, en promenad i kall luft, en kopp kaffe som inte stressas igenom, en blick från någon man älskar där man förstår att tiden faktiskt har varit nådig.

Nu är kvällen här. Samma mörker som i går, men ändå inte riktigt samma jag.

Jag tänker att varje födelsedag är ett sorts bokmärke – ett som säger: du har kommit hit också. Du har skrivit dig igenom ännu ett kapitel, även om du inte alltid varit säker på var meningen egentligen började eller slutade.

Och när jag sitter här och låter dagen lägga sig till rätta i minnet, så slår mig en sak:

Jag vill fortsätta så här. Vakna lite mer. Vila lite mindre i det som inte spelar någon roll. Hålla fast i det som är mitt. Våga bära tiden istället för att låta den jaga mig.

Så, ja. En utvärdering av att fylla år i min ålder?

Enkelt.

Jag är äldre.

Jag är lugnare.

Jag är tacksammare.

Och jag är fortfarande här.

Det räcker gott.