Att få börja om - mitt i livet
- Tommy Widekärr
- för 20 timmar sedan
- 1 min läsning
Jag tänker ibland på det där med att börja om.
Inte från början.
Inte med ett vitt papper.
Men där man är.
Med allt man bär på.
Och ändå känna att något får ta ny fart.
Det är något vackert i det. Att man inte är färdig bara för att man fyllt fyrtio. Eller femtio. Eller sextio…
Att livet inte stängs som en bok – utan viker in ett nytt kapitel.
Det handlar inte om att kasta om allt.
Men kanske att justera kursen lite.
Ställa en fråga man inte vågat ställa.
Skriva något man inte vågat skriva.
Eller säga något högt – till sig själv eller till någon annan.
Jag tror att vi alla bär på små “börja om”.
De är kanske inte synliga för andra.
Men de känns.
Som när man för första gången på länge vaknar en morgon och känner att man faktiskt vill något igen.
Eller när man lämnar något som gjort en trött – trots att det skrämde att släppa taget.
Att börja om kan vara tyst.
En tanke i duschen.
Ett steg åt ett nytt håll.
En bokidé man plötsligt vågar öppna upp för.
Eller bara en insikt:Jag är inte klar än.
Och kanske är det det mest hoppfulla jag vet.
Att vi inte behöver vara färdiga.
Att det är tillåtet att ändras.Att man mitt i allt fortfarande får ställa sig frågan:Vem vill jag vara nu?
Och börja där.
