top of page

Att få ännu ett år är ingen självklarhet

för 2 minuter sedan
3 min läsning

Det börjar bli sent denna torsdag den 19 november. Födelsedagen är snart över och jag sitter här och tänker tillbaka på en dag som på många sätt påmint mig om hur vackert livet faktiskt kan vara. Inte för att det har hänt något särskilt storslaget, utan snarare för allt det där som vi så lätt tar för givet.

Morgonen började med att Anette kom in och sjöng för mig. Sedan väntade en härlig födelsedagsfrukost på sängen, med kaffe, smörgås, levande ljus och paket. Där låg jag bland kuddar och täcken och kände mig ordentligt bortskämd. Det är egentligen ganska fascinerande hur mycket glädje det ryms i något så enkelt som att en annan människa har ansträngt sig för att göra ens morgon lite extra fin.

Sedan rullade torsdagen vidare med allt vad en vanlig arbetsdag innebär. Födelsedag eller inte, vardagen tar ju inte ledigt. Men under dagen har gratulationerna kommit från olika håll. Några ord i förbifarten, meddelanden i telefonen och hälsningar från människor som på ett eller annat sätt finns med i mitt liv. Det är lätt att underskatta betydelsen av sådant. För den som skickar ett grattis är det kanske bara några sekunder av dagen, men för den som tar emot det blir det en påminnelse om att man faktiskt betyder något för andra.

Och så blev det en trevlig kväll som fick sätta punkt för den här födelsedagen.

Jag har funderat lite över det där med ålder. Som barn längtade man ständigt efter att bli äldre. Först ville man börja skolan, sedan bli tonåring, ta körkort och så småningom bli vuxen. Det var alltid något som väntade längre fram. Numera verkar det nästan vara tvärtom. Många vill helst inte prata om hur gamla de är, och varje ny födelsedag möts med skämt om att man börjar bli gammal.

Själv känner jag alltmer att det är ett ganska märkligt sätt att se på saken.

För tänk vilken ynnest det faktiskt är att få bli äldre. Att få ytterligare ett år med människorna man älskar, med nya upplevelser, nya minnen och kanske också några nya insikter. Det är ju långt ifrån någon självklarhet. Under årens lopp har jag fått säga farväl till människor som aldrig fick uppleva den ålder jag själv har nått. Och med den erfarenheten förändras också perspektiven.

Jag tror att det är en av de viktigaste sakerna åren lär oss. Att livet inte kan mätas enbart i framgångar, prestationer eller allt det vi lyckas hinna med. Vi ägnar så mycket tid åt att planera morgondagen, nästa vecka och nästa år att vi ibland glömmer bort det som pågår alldeles framför oss. Ett samtal vid köksbordet. En stund tillsammans med familjen. En sång på morgonen.

Och samtidigt vill jag inte för ett ögonblick sluta längta framåt. Jag har fortfarande böcker jag vill skriva, musik jag vill spela, platser jag vill besöka och idéer som jag hoppas kunna förverkliga. Det finns mycket kvar att upptäcka, och jag hoppas att jag aldrig förlorar den där nyfikenheten. För den dagen man slutar vara nyfiken på livet tror jag att man börjar bli gammal på riktigt, oavsett vad det står i födelseattesten.

Nu är det snart dags att släcka lampan och låta den här dagen bli ännu ett minne. Jag känner mig glad, lite trött och framför allt tacksam. För Anette, för familjen, för vännerna och för alla de människor som på olika sätt gör mitt liv rikare.

Det är lätt att önska sig fler år, men kanske borde vi oftare stanna upp och uppskatta det år vi faktiskt har fått.

I dag har jag blivit ett år äldre. Och det tänker jag inte beklaga.

Tvärtom.

För någonstans mitt i allt det vardagliga finns en ganska fantastisk sanning.

Jag får fortfarande vara med och just i kväll känns det som den finaste födelsedagspresenten av alla.

HÖR AV DIG

“Berättelser som fastnar. Ord som lever vidare.”

0705 526 126

  • White Facebook Icon

Hitta mig på Facebook

bottom of page