Bara några minuter i solen efter en arbetsvecka
- för 1 dag sedan
- 1 min läsning
Fredag.
Och precis som så många andra fredagar den här tiden på året så kommer jag hem lite tröttare än jag trodde. Det är något med maj. Den är vacker, ljus och full av liv – men också intensiv. Skolavslutningar som närmar sig. Bedömningar som skall bli klara. Möten. Planering. Saker som skall knytas ihop innan sommaren tar vid.
Men idag mötte solen mig när jag kom hem.
Så jag gjorde det enda rätta.
Jag satte mig ute. Lutade huvudet bakåt. Slöt ögonen och lät värmen träffa ansiktet. Inga måsten för några minuter. Inga ljud mer än vinden och fåglarna någonstans längre bort.
Det är märkligt egentligen hur lite som ibland krävs för att man skall känna att man kommer tillbaka till sig själv.
Inte en resa, inte ett stort äventyr., bara några minuter i solen efter en arbetsvecka.
När man blir äldre börjar man förstå värdet i sådana stunder. Förr handlade fredagar kanske mer om att något började. Nu handlar de ibland lika mycket om att något får ta slut för en stund. Tempot. Bruset. Alla intryck.
Det är just därför jag tycker så mycket om de här enkla ögonblicken numera. För att de inte försöker vara något annat än vad de är.
En stol mot husväggen. Majsol. Ett djupt andetag och känslan av att man faktiskt tog sig igenom ännu en vecka.