Brev till Leon – om att växa och drömma

Kära Leon

Jag såg dig ligga där med armarna vilande under hakan, blicken fylld av både nyfikenhet och eftertanke. Du är bara tre år, men ibland ser det ut som att du redan bär på hela världens frågor.

Du vet inte ännu hur fort tiden går, Leon. Hur barndomens dagar springer iväg som små fåglar man aldrig riktigt hinner fånga. Just nu mäts din värld i leksaker, kramar, sagor och kanske i hur lång tid det tar innan någon säger ”ja, vi kan gå ut och leka”. Men en dag kommer du att förstå hur värdefull varje liten stund är.

Jag vill att du alltid ska minnas att världen är större än vi kan föreställa oss, men att den också ryms i små ögonblick. Som när du skrattar åt något bara du förstår, när du somnar tryggt i famnen på någon som älskar dig, eller när du ser ut genom fönstret och undrar vad som finns där borta.

Du kommer att växa, förändras, lära dig och ibland snubbla. Men mitt löfte till dig är att jag alltid kommer finnas här. För att svara på frågor, berätta historier, hålla din hand när världen känns för stor, och påminna dig om att du är mer än nog – precis som du är.

Så, lille vän, vila hakan på dina armar så länge du behöver. Titta ut, dröm stort och var nyfiken. Framtiden är din, och jag är så glad att få vara med och se den veckla ut sig.

Med all min kärlek,

Morfar