Böckerna som lämnar mitt skrivbord

I helgen har jag signerat böcker åt läsare. Det är en speciell känsla att sitta där med en bok man själv har skrivit och skriva sitt namn i den, med vetskapen om att den snart ska följa med någon hem.

När jag skriver är berättelsen min. Jag lever med personerna, miljöerna och alla val som ska göras. Men när boken väl är färdig och får möta sina läsare händer något. Den blir också deras.

Jag vet inte var varje bok kommer att läsas. Kanske i soffan en kväll, på en resa eller under en ledig stund när huset har blivit tyst. Jag vet inte heller vad läsaren kommer att tänka på när sista sidan är läst. Det är en del av det fina: berättelsen fortsätter på platser dit jag själv aldrig kommer.

Att signera böckerna blir därför mer än att skriva mitt namn. Det blir en liten hälsning mellan mig och någon jag kanske aldrig har träffat. Ett tack för att personen vill läsa just min berättelse.

Och när böckerna lämnar mig börjar de sitt eget liv. Det känns fortfarande lite märkligt – och väldigt fint.