Connemara

Det finns platser man längtar till utan att riktigt veta varför.

För mig började den längtan inte med ett fotografi, inte med en resebroschyr och inte med någon berättelse från någon som varit här. Den började med en låt.

När Ulf Lundells "Connemara" kom i mitten av 1990-talet satte den sig i mig på ett sätt som få andra låtar gjort. Jag visste egentligen ingenting om den där delen av Irland. Jag hade aldrig sett landskapet. Ändå kändes det som om jag förstod precis vad han försökte förmedla.

Inte för att han beskrev en plats, utan för att han beskrev en känsla.

Den där längtan efter något större än vardagen. Efter vindar som blåser bort det som blivit onödigt. Efter tystnad som inte känns tom, utan läkande. Efter en plats där man får vara liten och ändå känna sig mer levande än någon annanstans.

Sedan dess har Connemara funnits någonstans i bakhuvudet.

Åren gick.

Livet fylldes av arbete, barn, vardag, glädjeämnen och bekymmer. Andra resor kom emellan. Men någonstans fanns alltid den där tanken: En dag ska jag åka till Connemara.

Och så, många år senare, stod vi plötsligt här.

Vid den stilla sjön med bergen bakom oss. Bland ljunghedar, betande får och den där vinden från Atlanten som aldrig verkar ta slut. Himlen skiftade mellan sol och moln på bara några minuter, som om vädret ville visa hela sitt register innan vi reste vidare.

Jag tänkte på Lundells låt.

Inte för att den spelades, utan för att jag förstod den lite bättre.

Connemara är inte bara ett landskap. Det är ett sinnestillstånd. En påminnelse om att världen fortfarande rymmer platser där naturen får tala högre än människan. Där bergen inte försöker imponera, utan bara finns. Där tystnaden inte behöver fyllas med ord och kanske är det just därför vissa platser drabbar oss långt innan vi kommer dit.

De börjar som en melodi.

De blir en dröm.

Och en dag står man där, ser ut över samma berg och samma himmel, och inser att vissa längtor faktiskt går att uppfylla.

Det tog några år men ibland är de allra längsta resorna också de vackraste.