Dagboks-anteckningar

Kristi himmelsfärdsdag.

En sådan där dag som redan i namnet bär på något högtidligt och stillsamt.

Och visst fanns det något i luften idag – trots blygsamma grader, men en sol som vågade sig fram.

En fin dag.

Jag hann med mer än jag trodde. Sånt som legat och väntat och som nu fick sin plats.

Att jobba undan kan vara ett sätt att stilla sinnet. Som att ge plats för något nytt, något mjukare.

Jag for till mamma och pappa.

Det var ju Yvonne-dagen. Mammas namnsdag.

Vi satt ute och fikade, vinden snäll nog att hålla sig i kanterna av samtalen.

Kaffekoppar klirrade, smörgåstårtslängd och Budapest bakelse och i stunden fanns bara det där vi så ofta springer förbi. Närvaro.

Eric dök upp, oväntad men självklart.

Han hade jobbat trots den röda dagen och tog sig tid att svänga förbi farföräldrarna. Frågade om han skulle klippa gräset.

Ingen sa nej. Så klart.

Och där, mitt i allt det vardagliga, fanns något så vackert i just det.

Nu ska jag duka upp.

Inte för fest med skratt och sorl, men för en annan sorts fest. .En kulinarisk hyllning till den här dagen som bar mer än man först såg.

Torsdagen som stilla lade sig tillrätta i hjärtat.