De tysta timmarna innan dagen börjar
- för 10 timmar sedan
- 1 min läsning
Det finns en stund på morgonen som jag tycker mer och mer om. Den där innan dagen riktigt har börjat.
Innan telefonen vaknar.
Innan mejlen.
Innan allt som vill något av en.
Det är som att världen håller andan en stund.
Kaffet smakar inte bättre, men lugnare.
Tankarna rör sig inte lika snabbt. De får stanna kvar lite längre.
Det är då man kommer närmare sig själv.
Inte den man ska vara under dagen, utan den man är när inget riktigt krävs.
Ofta är det då saker faller på plats.
En tanke får riktning.
En mening hittar sin form.
En idé kommer lite närmare.
Inte för att man jagar den, utan för att man ger den utrymme.
Tystnaden gör något.
Den pressar inte fram något, den låter det komma.
Kanske är det därför de där timmarna känns så viktiga.
Inte för att man får något gjort, utan för att man får något annat.
Ett andrum.
Och ibland räcker det.