Del 2: så gick det till- att gifta sig i Las vegas

Nu hade vi alla papper som krävdes. Ansökan var klar, licensen i tryggt förvar, och dagen vi så länge pratat om – och nästan lika länge inte pratat om – var äntligen här.

Redan hemma i Sverige hade vi valt ut ett bröllopspaket som kändes rätt för oss. I Las Vegas kan man i princip gifta sig på vilket hotell som helst – de har alla sina egna kapell och lösningar. Men vi ville göra det på riktigt. Med både historia och känsla. Så vi valde Graceland Wedding Chapel – ett av de äldsta och mest ikoniska kapellen i stan.

Kapellet var det första i Las Vegas att erbjuda Elvis-vigslar. Elvis själv besökte det faktiskt 1967 när han planerade sitt eget bröllop, och det sägs att det var där idén till Elvis-temat föddes. Sedan dess har kapellet blivit en institution i Vegas – ett slags rock’n’roll-mecka för brudpar från hela världen.

Listan över kändisar som gift sig där är lång. Jon Bon Jovi från Bon Jovi sa ja där 1989, mitt under en turnépause. Meat Loaf har också gift sig där, och gitarristen Phil Collen från Def Leppard.. Gene Simmons från KISS, liksom Ian Gillan från Deep Purple. Och vår egen Elvis berättade efteråt, med ett skratt, att han haft både Björn Borg och The Hellacopters där inne i kapellet. Andra kändisar för att ta några är Billy Ray Cyrus, Aaron Neville, Rob Zombie och Johnny Depp.

Vi hade valt ett paket som innehöll limousine till och från kapellet, hyra av själva kapellet, tre Elvis-sånger, fotograf och ett antal bilder. Paketet kostade ungefär 3500 kronor. När vi kom fram lämnade vi över de papper vi fått vid licensansökan dagen innan – något alla par måste göra, eftersom den som viger har tio dagar på sig att skicka in äktenskapshandlingarna till myndigheterna i Clark County.

Vi fick vänta en liten stund – ett annat brudpar var före oss – och satt i ett rum strax intill med hjärtan som slog lite snabbare än vanligt. Vi hade förberett oss väl, sett flera filmer hemifrån på hur ceremonierna kunde gå till. Men just där och då var det som att allt det vi sett bara blåstes bort av nuets kraft.

När det väl var vår tur gick allt snabbt. Ceremonin tog kanske fem minuter. Elvis sjöng, vi sa våra löften, vi log, vi skrattade. Och mitt i allt detta, i glädjeruset och nervositeten, hann jag tänka: har vi verkligen blivit man och fru nu? Det är märkligt vad en liten blackout kan göra i ett stort ögonblick. Men ja – vi var gifta. På riktigt.

Efteråt småpratade vi med Elvis, tog några fler bilder, log sådär brett som man bara gör när något är både stort och rätt. Sedan hämtade limousinen oss och tog oss tillbaka till hotellet.

På kvällen åt vi vår bröllopsmiddag på klassiska Bugsy Siegel’s Steakhouse – ett ställe som andas Vegas-historia. Mörkt trä, röda fåtöljer, dämpad belysning. Ett sus av en annan tid. Vi skålade, vi log – och jag tror att vi båda kände det där ögonblicket av stilla lycka som bara infinner sig när man gjort något som legat och väntat i åratal på att få hända.

Några dagar efter bröllopet skickades våra papper in till courthouset i Las Vegas. När vigselbeviset registrerats där, skickas ett officiellt dokument hem till oss – och det skickar vi sedan vidare till Skatteverket. Först då är äktenskapet också juridiskt giltigt i Sverige. En process som är ganska enkel, men ändå lite märklig att tänka på – att man kan vara både gift och ogift samtidigt, beroende på vilket land man står i.

Men i hjärtat var vi redan där. Långt innan papperen hunnit fram.

Och kanske var det så det skulle bli. Med oss. I Las Vegas. På riktigt.