Den där personen jag inte håller med

Det händer ofta att jag lär känna en människa innan jag får veta vad hon röstar på.

Vi hinner prata om livet, familjen, arbetet och allt det där som formar en människa. Jag upptäcker att hon är omtänksam. Att hon ställer upp för andra. Att hon kan vara både klok, rolig och generös.

Sedan kommer politiken på tal.

Och plötsligt visar det sig att vi ser helt olika på sådant som båda tycker är viktigt. Vi drar olika slutsatser, tror på olika lösningar och lägger våra röster på olika partier.

Det märkliga är att personen fortfarande är densamma.

Hon blev inte mindre vänlig i samma ögonblick som jag fick veta vad hon tycker. Hennes omtanke försvann inte. Allt det jag uppskattade hos henne finns fortfarande kvar.

Ändå har vi så lätt att tänka annorlunda om människor vi inte känner.

I det offentliga samtalet blir de som tycker fel gärna lite mindre mänskliga. Vi ser inte längre personen som skjutsar grannens barn till träningen, stannar hos någon som är ledsen eller hjälper en äldre släkting med matkassarna. Vi ser en åsikt. Ett parti. En etikett.

Och kanske är det bekvämt.

För det är betydligt enklare att avfärda en etikett än en människa. En etikett behöver vi inte lyssna på. Den kan vi placera på behörigt avstånd och tillskriva nästan vilka egenskaper som helst. En människa däremot har en historia. Erfarenheter. Rädslor, drömmar och skäl som kanske inte är våra, men som ändå går att försöka förstå.

Att förstå är förstås inte samma sak som att hålla med.

Jag kan fortfarande tycka att någon har fel. Jag kan argumentera emot, försvara mina värderingar och stå fast vid det jag tror på. Men jag behöver inte göra den andre till en dålig människa för att själv kunna vara övertygad.

Kanske är det just där något viktigt har gått förlorat.

Vi har blivit så upptagna av att avgöra vem som har rätt att vi ibland glömmer att fråga vilka vi vill vara mot varandra medan vi tycker olika.

Den där personen jag inte håller med om kan fortfarande vara en god människa.

Den obekväma frågan är varför jag så lätt kommer ihåg det när jag möter henne ansikte mot ansikte – men så lätt glömmer det när hon bara är en åsikt på en skärm.